Desolate/Suicide Bridge

Snart är den här. Den mest spännande releasen jag varit med om sen vi släppte “Model, Actress, Whatever” med April Tears 2000. Full Of Keys episka dubbelsingel “Desolate / Suicide Bridge”

Aug 26, 2011 | Comments Off on Desolate/Suicide Bridge

27. Kent – Chans

Imorse när jag skulle skriva att Kent´s “Chans” tagit 27:e platsen skulle jag hämta en bild på bandet. Innan jag visste ordet av kröp det kackerlackor på min dataskärm. Fucking ryskt virus! Advanced XP editor eller vad fan det hette. Bara hoppas på det bästa eftersom jag inte kunde göra mycket innan det var dags att åka till jobbet där jag är kvar tills 22.00 nångång.

Nåväl.

Kent är kungar över svensk rock och pop sedan slutet av nittitalet, det kan inte ens deras värsta belackare påstå annat. Faktum är att de har en status som tidigare bara band som U2, Depeche Mode och The Cure –i de sistnämndas för längelängesedan– uppnåt tidigare. Så bra då att Kent mer eller mindre är en mix av dessa tre, musikaliskt. Stadiumrock! Fast fortfarande alternativt! Ibland Vackert. Ibland Hårt. Ibland Sprucket. Ibland solitt. Och allting framsjungit på modersmålet -Kents kanske allra största tillgång.

Plats 27 – “Chans”- är utan tvivel vackert. Förbannat vackert. Det är nästan Kent´s bästa låt.

Här kan man kolla på Kent-videos: http://www.kent.nu/video.asp

May 30, 2008 | 1 Comment

Europride!

Lip Service är klara för ett framträdande på Europride Lördag 26 JULI! Det är på Combustions stora kickoff-fest som de kör i samarbete med ´80s på Kolingsborg. Ett i sanning skitkul gig som kommer fungera som startskott för vår kommande ep som släpps i augusti/september.

Vi hoppas fortfarande att släppa den på en 12″ som varit vår önskan hela vägen. Än så länge har vi inte spikat detta, men ni som har bra tips på bra tryckerier/dealar är ytterst välkomna att höra av er! Cd eller Cdr release samt digital release blir det också. EP:n co-produceras av Mister Monell. Och här har ni en tracklist (enligt dags datum -det kan ju ändras senare -vem vet?):

LIP SERVICE – BLACK CAT (Devotchka Records)

1. Model Actress Whatever
2. In Black
3. Gato Blanco
4. Monkey See Monkey Do
5. N.L.M.D.A (Aggro)

May 29, 2008 | 8 Comments

28. Säkert! – Allt Som Är Ditt

Shoot the bastards! Shoot the bastards! Annika Norrlins uppgörelse stödjs till fullo av hela familjen här hemma. Louise & jag har spinnat den här låten så många gånger sen den kom att det är oräknebart. Det är precis som föregående Säkert! låt en potentiell klassiker. Åren får visa.

Vad gäller Säkert! i övrigt så är det värt att poängtera texterna på varenda låt på skivan. Det är, mycket möjligen, tamigfan förmodligen de bäst författade texterna på svenska någonsin.

“Jag vill inte gå på återträff och åter träffa dig” från briljanta “Sanningsdan” får statuera exempel.

“Allt som är ditt” är bara att trycka på play för att lyssna på. Högt. Med knuten och höjd näve.

May 29, 2008 | 1 Comment

29. Säkert! – Det Här Är Vad Dom Säger

Hur i hela havet kan jag lägga det här så lågt som på 29:e plats frågar jag mig själv. Det känns ju trots allt som det bästa jag hört. Ja, varför? Fråga mig igen om fem år. Då kanske den är nummer ett. Nån historisk rättvisa måste det trots allt vara på den här listan och den här ynglingen på knappt ett år får sota för det. Annika Norlin AKA Säkert! gjorde utan nåt som helst tvivel den bästa svenska plattan 2007 och inledningen “Det här är vad dom säger” är….ren och pur magi.

May 29, 2008 | 5 Comments

30. Blue For Two – International

Blue For Two, Henryk & Freddie, har passerat många olika musikaliska skepnader genom sina fem album. På det fjärde, “Earbound”, var de kanske mer poppiga än på något annat album. Utan att tappa tyngd. Singeln “Solitary”, öppningen “Wiping The Dust” och framförallt den vansinnigt fina “International” har gjort att jag ständigt återkommer till “Earbound”. Och detta är, i min bok, endast den tredje bästa plattan med Göteborgs-duon. Blue For Two är definitivt ett av de bästa banden vi haft i Sverige. Topp tre till och med.

May 29, 2008 | Comments Off on 30. Blue For Two – International

31. The Wannadies – Hit

Det finns bara en sak att säga: VICKET JÄÄÄVLLAAAA DRAAAAAAAG!!!!

The Wannadies, ett jävligt fint band, i sin absoluta toppform. Nummer 31!

May 28, 2008 | 5 Comments

32. Di Leva – Naked Number One

Di Leva, redan lovordad på Kollaps, försökte ett tag sig på en karriär utomlands. Och varför skulle han inte ha gjort det? Det här är ju skitbra. Hans näst bästa låt till och med.

Och oj vad coolt det var i Hultsfred det året då han bara spelade engelska låtar ända tills det föll ut en svensk flagga över scenen och han avslutade med ett sjok av sina svenska guldkorn. Mix it up, people!

May 28, 2008 | 1 Comment

33. Doris Days – Homer´s Tomb

1992, Holavedsskolan, Tranås: Jag sitter på en psykologilektion och halvsover. Min lärare, jag tror hon hette Christina, berättar helt plötsligt, jag kommer inte ihåg varför, om hennes dotters band. Då vaknade jag till liv och efteråt stannade jag och pratade lite. Jag berättade om mitt band, The April Tears, och frågade att om jag lämnade en demo kanske hon kunde få med sig en från dem. Nästa vecka slängde hon till mig en cd-ep. bandet hette Doris Days, skivan hette “Places” och hade fyra låtar.

Jag tittade på det blåa omslaget med en ytterst beskedlig och suddig bild på en liten pojk framför en färjeterminal. Bilden såg ut att vara tagen nånstans i slutet av sjuttitalet. Jag blev inte imponerad.

Sen lyssnade jag på skivan. Två dagar senare deklarerade jag att det är den bästa ep:n någonsin inspelad av ett svenskt band. Och tänk det tycker jag än idag.

Sparsmakade arrangemang; lätta rytmiska akustiska gitarrer, små små svängigt hårda trumbeats, spröda, drömska stråkar, lite syntljud. Framsjungna till lika delar av en nästan pratande mansröst och en Nordenstamsk sångerska, fast med lite mer kraft. Första låten, titelspåret “Places” är jävulskt bra, andra låten “Homer´s Tomb” är ännu bättre. Fjärde spåret “Bois De Bologne” är också fantastiskt. Låtarna svävar igång och är så mjuka. Textmässigt skickas man ut i världen till Paris, Ios i Grekiska övärlden, Sydamerika. Det är så snyggt, så intelligent, så välproducerat att det förmodligen är själva anledningen till att inte så många känner till bandet idag.

Möjligen blev de intellektuella texterna i kombination med den rytmiskt tassande musiken fallet för Doris Days. Jag har fan ingen annan förklaring till att de inte blev riktigt stora worldwide. För det var de värda.

Detta hemliga Linköpingsband har man inte hört mycket om under åren, men ett par saker vet jag. Sångerskan Lisa sjöng även i Derrida Dance Corps, hon skall senare blivit färdigutbildad sångerska och jobbar antagligen idag, i sitt egentliga kall, vid operan eller liknande. Doris Days släppte ett par år efter ep:n ett album, som var schysst, visst, men aldrig i närheten av “Places” nerv.

May 28, 2008 | 4 Comments

34. The Knife – Silent Shout

The Knife. Ett av ganska jävla väldigt få svenska band på den här listan inte har hämtat grundbultarna i sin musik från U2, The Pixies, Depeche Mode, The Beatles, Joy Division, The Ramones, The Smiths, David Bowie, The Jesus And Mary Chain, Bruce Springsteen och/eller The Clash.

Härligt underliga, innerliga, tvära och svårfångade. Tinpans, pitchade röster, bodybeats & minimalism. Sprängfyllda av integritet och skaparglädje. Olof och Karin Dreijer; något av det bästa som hänt svenskt musikliv de senaste femton åren någonsin.

“Silent Shout” är en av deras tre bästa låtar.

May 27, 2008 | 28 Comments

35. Broder Daniel – Shoreline

Henrik Berggren har alltid haft en förmåga att naila det mest betydande i en text och låta endast det viktigaste bli kvar. Ofta är det bara några ord som upprepas. Ibland ett par meningar. Så när han slutligen satte sig ner och skrev en låt med lika många ord som en “normal” textförfattare. Vad hände då? Jo, han skrev “Shoreline”.

En, för tusentals sjuttonåringar och tusentals trettio och fyrtioåringar som varit sjutton, bitterljuv förklaring över vad som gick åt helvete.

Broder Daniel har räddat liv, det har jag förstått på riktigt efter Anders Göthbergs tragiska bortgång när jag läst genom fansens hälsningar i bandets gästbok. Jag visste innan hur otroligt mycket bandet betydit för många, men inte i denna utsträckning. Broder Daniel har varit en vänlig hand som klappat kinden på många misfits och nerdeppade under vargtimmarna, kanske så pass mycket att det är på en nivå väldigt, väldigt få band kan uppnå och vara värda för sina fans.

Listan så här långt:

36. Imperiet – CC Cowboys
37. Imperiet – Var e Vargen
38. Sällskapet – Nordlicht
39. Ebba Grön – Staten och Kapitalet
40. Kask – Summer Is Here
41. Homy – Beck and Call
42. ABBA – Lay All Your Love On Me
43. ABBA – Super Trouper
44. Håkan Hellström – Känn Ingen Sorg För Mig Göteborg
45. Di Leva – Everyone Is Jesus
46. Kent – Elefanter
47. Kent – Kräm
48. Broder Daniel – Luke Skywalker
49. Sator – Pigvalley Beach
50. The Mobile Homes – Feeling Better
51. The Mobile Homes – Getting Nowhere
52. The Cardigans – Hanging Around
53. Laleh – Hide Away
54. Moneybrother – They´re Building Walls Around Us Now
55. Daybehaviour – Hello!
56. Leila K – Electric
57. Tomas Rusiak Feat. Teddybears Sthlm – HipHopper
58. Derrida Dance Corps – Teenage Mutant Bikini Island Kids
59. Nåid, Stakka Bo, Titiyo & Flesh Quartet – We Vie
60. Stakka Bo – Mute
61. Weeping Willows – True To You
62. Popsicle – Not Forever
63. The Soundtrack Of Our Lives – Instant Repeater 99
64. Bob Hund – Düsseldorf
65. Infinite Mass – Area Turns Red
66. Jakob Hellman – Hon Har Ett Sätt
67. Neneh Cherry – Buffalo Stance
68. Cortex – Freaks
69. Army Of Lovers – Obsession
70. Fake – The Brick
71. Melody Club – Palace Station
72. Nasa – Paula
73. Shout Out Louds – The Comeback
74. The Embassy – Some Indulgence
75. Lena PH – Det Gör Ont
76. Orup – Regn Hos Mig
77. Yvonne – Transfixed
78. Page – Som Skjuten Ur En Kanon

May 27, 2008 | 11 Comments

36. Imperiet- CC Cowboys

37. Imperiet – Var e Vargen

Joakim Thåströms karriär är lång och brokig. 20 år av utgivning inkluderar Ebba Grön, RymdImperiet, Imperiet, Soloplattor, Peace, Love & Pitbulls & Sällskapet. Med undantag av PLP, som mestadels var ett pinsamt eko av betydligt bättre amerikanska kolleger i samma genre, har han sällan varit fel ute.

Med Imperiet var han bra nära som bäst. Och ur en hyfsad pöl med riktigt bra låtar plockar jag “CC Cowboys” och “Var e Vargen”, två av de låtar som var jävligt bra då och som är jävligt bra nu. Just “CC Cowboys” har alltid varit “min” Imperiet låt, jag vet att många fler håller andra, som “Märk Hur Vår Skugga” högre, men det kan jag inte påstå att jag nånsin gjort.

“Du Ska Va President” kunde i princip likaväl tagits ut, men efter att kollat de gamla plattorna noga de sista dagarna är det bara att konstatera att den, precis som mycket annat från åttitalet tagit rejält med stryk med åren produktionsmässigt.

Sveriges The Clash, Imperiet, var ett jävla fantastiskt band.

May 27, 2008 | Comments Off on 36. Imperiet- CC Cowboys

38. Sällskapet – Nordlicht

39. Ebba grön – Staten och Kapitalet

Då var det dags för Herr Joakim Thåström att kliva in på listan. Herr, därför att hade han varit engelsman hade han varit adlad vid det här laget. Även om han själv antagligen aldrig skulle accepterat det.

Här nånstans, Ebba Grön, började allt för den levande legendaren. Bandet har gjort en av de bästa versioner av en annans låt som ett svenskt band nånsin förmått sig till. Det blev till deras låt egentligen trots Blå tågets original. Svensk punk i sitt absoluta esse!

Ungefär 20 år senare kan man konstatera att Thåström gått igenom många skepnader. Här är den senaste: Sällskapet. Mer likt ett Neubauten i absolut högform har väl aldrig någon varit. Det är sjukt bra. SJUKT bra!!

Och, ja, det kommer mer Pimme. Mycket mer.

May 26, 2008 | 2 Comments

40. Kask – Summer Is Here

Nu är sommaren här! Ja det känns iallafall så i Stockholm. Och en av de bästa sommarlåtarna som gjorts har gjorts av Janne Kask: “Summer Is Here”.

En dag runt 1997 befann jag mig på Jimmy Funs kontor. Ben Marlene satt i ett samtal. Han var upprörd. Stressad. Han lade in en större prilla än hans normalt gigantiska under läppen. Beskedet hade precis kommit: Janne Kask hoppade av Brainpool. Förlagets största akt gick mot splittring.

Ganska snart blev det klart att Janne tänkte köra solo och att Brainpool tänkte fortsätta utan sin frontman. Oddsen att båda skulle lyckas var väl inte direkt låga.

Men ganska snart efter detta fick jag höra Jannes första solosingel och tre låtar från Brainpools kommande album. Jag satt i chocktillstånd och bara gapade. Brainpool hade blivit bättre. Janne Kask hade blivit bättre. Faktum är att båda, musikaliskt och låtmässigt, befann sig ljusår från senaste Brainpool-plattan. “In a Box” var ju bra, men detta var nåt helt annat.

“Summer Is Here” är en en fullständigt harmlös klockren liten poplåt som alltid ger mig känslan av att befinna mig mitt i ett strålande solsken. Perfekt idag alltså.

Och enligt mitt sätt att se saken borde den ha en inskriven plats bland svenska sommarklassiker och skicka ut “Sommartider” och “Sommaren är Kort” över brantstupet.

Jannes efterföljande soloplatta var heller inte dum. “Golden Heart” och “Younger Generation” var några av favoriterna på denna för mig.

May 26, 2008 | 5 Comments

41. Homy – Beck´n´Call

När Jesper Hörberg och Anders Lennartsson slog ihop sina påsar för en sisådär sex år sedan hände det snabbt grejer. Jesper hade innan jobbat med Sissy Prozac och Saft och den fenomenale basisten Anders kom närmast från Elephant. När Nina Natri hade sjungit in första singeln “Bus Stop”-även det en vansinigt bra låt- var saken biff. Homy blev till en trio. Och Nina Natri kan mycket väl vara en kandidat till den bästa sångerskan i det här landet.

Homy var ett jävla bra band som fick alltför kort karriär. De har andra projekt istället och det är fina grejer det också. Jesper och Anders har La NaNa tillsammans med Ola Rapace och Nina Natri spelar in en soloplatta. Samtliga har gästat min klubb och spelat fenomenala gig och dj-set. Men det allra bästa de någonsin gjort är “Beck´n´Call”. Fy fan vad det svänger! Lyssna själv om du missat det här bandet som på sitt enda album “Music Box” gjorde landets snyggaste pop-dub-disco-synt-house:

http://profile.myspace.com/index.cfm?fuseaction=user.viewprofile&friendid=105665770

May 25, 2008 | 4 Comments

En Sommardag i Tranås 1992

Sjögge skickade mig ett brev med den här storyn. Läs och njut:

Redaktören för denna blogg, Andreas Jismark, och jag go way back som engelsmannen säger. Och som den trogne läsaren har förstått så har vi upplevt det mesta.

Vi sommarjobbade bland annat tillsammans som vaktmästare på Tranåsbostäder. Ett bostadsföretag i allmännyttan som styrdes med järnhand av direktör Billy du Rietz, samt hans hejduk Sören Carp. Jobben hade vi naturligtvis inte förskaffat oss på egna meriter – våra bekymrade fäder hade lyckats få in sina ohängda söner där genom sina golfkontakter.

Måna om sina anseenden i Tranås ville Erik Herbert Sjögren och Calle Jismark att vi skulle sköta oss exemplariskt, vilket vi i vårt eget tycke också gjorde. I alla fall jämfört med alla andra slashasar på företaget.

Vi var också måna om att inte göra några större tabbar då våra chanser att få sommarjobb på egen hand var minimala.

Icke desto mindre ägnade vi oss mycket åt dryckenskap dessa varma och goa sommarkvällar. Vi hade ju dessutom våra kåkar helt för oss själva då våra respektive familjer höll till i sommarstugorna. Vi höll alltså växelvis fester för både kreti och pleti i våra familjers bostäder. Det var mer regel än undantag att vi slaggade över hos varandra för att på morgonen ta gemensam avfärd till vårt värv.

En dessa morgnar befann vi oss i djup dvala hemma i mitt källarrum, jag i min säng och Andreas på en madrass på golvet bredvid. Kvällen innan hade varit relativt sjövild och huset var fullbelamrat med burkar, flaskor, snusdosor, ciggpaket, lp-skivor och deras fodral – separata, och så vidare.

Jag sov som en stock, men Andreas berättade hur han vaknade av att han hörde hur dörrlåset vreds om. En bestämd hand drog i dörrhantaget och dörren var låst. Nyckeln vreds om igen och dörren öppnades.

Stegen som klampade in i huset lät – arga.

Andreas berättar vidare hur han hörde de bestämda stegen rörde sig in i vardagsrummet på övervåningen, där de tillfälligtvis stannade. Han hörde ett lågt brummande: ”Vad i helvete”. Det var min far Eriks röst.

Det var vid detta skede som Andreas skakade liv i min ömma lekamen.

– –Vakna för helvete, din farsa är här, sade han med oändlig fasa i ögonen. Vaaknaa!

Vi hörde med stigande skräck hur far började dundra nerför trappan till källarvåningen.

Stegen ekade i korridoren bort till vårt rum. Dörren slogs upp. Där stod min far med en bensindunk i handen, avsedd till gräsklipparen, som han i sitt sinnestillstånd hade glömt att släppa taget om. Han hade sina omtalade mörka clips nedfällda över glasögonen. Han släppte sin dunk med en duns på golvet. Förde handen mot ansiktet. Med en van rörelse knäppte han upp sina clips på vid gavel och avslöjade en vild blick.

– –Vad i heeeelveeeteeee! Gormade han.

– –Men det är inte så farligt som det ser ut, försökte en skakad Andreas.

– –Inte så faaaaarligt? Fick han skrikande till svar.

– – Men det är ändå ingen som brukar jobba där så här dags, sade Andreas i ett hopplöst försök att gjuta olja på vågorna.

– –IVÄG!

– –Men…

– –GE ER AV!

Trettio sekunder senare satt vi på våra cyklar och tog full fart utför backarna i Tostås och ner mot Tranås Stadshotell där vi för närvarande utförde städarbete i källaren.

Klockan var elva slagen på morgonen.

Denna dags äventyr tar dock ingalunda slut här, men fortsättningen på historien vill jag att Andreas berättar.

SJÖGGE

Och det kommer jag göra! /a.

May 24, 2008 | Comments Off on En Sommardag i Tranås 1992

42. ABBA – Lay All Your Love On Me

43. ABBA – Super Trouper

Mamma Mia! ABBA -Sveriges största band, internationellt, genom alla tider. Inte särskilt konstigt. Vilken låtskatt! Vilket popband! Vilka kläder! ABBA är definitivt en av anledningarna till att jag bestämde mig för att begränsa listan till 78-08. Jag älskar ABBA straight through. Det är sannerligen ett av de bästa popbanden genom tiderna. Och den som kommer dragande med att detta skulle vara själlöst får ta sig en lång, lång stund framför spegeln och syna sig själv. Disco med själ uppfanns ta mig fan praktiskt taget av Björn, Benny, Agneta och Annifrid.

May 24, 2008 | 9 Comments

44. Håkan Hellström – Känn Ingen Sorg För Mig Göteborg

Badabosh! Utan att vara för fördomsfull om mina kära vänner och läsare AKA anemonerna så lär väl detta gruppera in er i två grupper: 1. De som inte tycker Håkan skulle vara representerad alls på denna lista. Vilket självfallet är befängt. Och 2. De som tycker den har fått en för låg placering.

Till alla kan jag redan nu säga: Det kommer mer Håkan.

Trevlig Fredagskväll!

May 23, 2008 | 11 Comments

45. Di Leva – Everyone Is Jesus

Tomas Di Leva. Jag har inte ett ont ord att säga om mannen. Di Leva är en kosmisk urkraft. En själens krigare. En kärlekens budbärare. En man med vatten till alla i sin kanna.

Som ni märker använder jag mig av Di Levianska metaforer. Jag har sedan tonåren tagit in hans budskap på skivor och konserter. Jag respekterar mannen oerhört mycket, inte bara för den han är eller för hans ord till oss. Utan first and foremost för hans förmåga att om och om igen göra fantastisk popmusik.

Låt vara om det är på engelska eller svenska, Di Leva är verkligen en artist som har något att förmedla. Han behövdes då, han behövs än mer idag.

Di Leva har, som flera artister som dyker upp nu en uppsjö med låtar som skulle kunna kvalat in på topp 50. Här är några som inte kom med: Magisk Snövit, Vad Är Frihet?, I Morgon, Dansa Din Djävul, Själens Krigare, Solens Gåta, Du Är Precis, Ber Om Ljus, Du Vet, Miraklet..

May 23, 2008 | 18 Comments

46. Kent – Elefanter

Kent har väl aldrig varit Primal Scream direkt. Jag menar på det sättet att de svävat ut från platta till platta och omfamnat ytterligheter som Augustus Pablos melodica, Can´s krautrock, Stones tidiga sjuttitalsboogie och Nitzer Ebb´s syntbasar. Nu behöver man ju inte vara lika rastlös som Bobby G, men ofta har jag tyckt att Sveriges största band har varit lite tråkiga. Och förutsägbara. Trots deras stundtals fantastiska låtar.

Men Kents största styrka är att de aldrig dippar särskilt mycket. De är från okej, bra, skitbra till makalöst bra. De har helt enkelt hög lägsta nivå.

Men som sagt. De började med Pixies-stuket: Rak bas, distexplosion i refrängen. Sen tonade man ner distarna lite och sen höjde man syntarna lite och programmerade lite trummor.

Det är ungefär så Kents produktionsmässiga utveckling kan beskrivas. Det är ändå runt 15 år vi talar om.

Men okej. På senaste plattan kastade man om låtstrukturerna något. Inledningen “Elefanter” byggs långsamt upp och exploderar med hjälp av en Kajfes-trumpet och en maskinell tretaktsvirvel. Underbart. När det sen rullas runt på en sån jävla snygg refräng så har Kent plötsligt gjort en av sina bästa låtar någonsin.

” I hela mitt liv har jag väntat
på någon som liknade dig
hur kunde du lämna mig ensam
i en värld som har blivit så hård
I hela mitt liv har jag längtat
långt, längre bort härifrån
Nu står du först på min lista
över folk som förtjänar ett
öde värre än döden…”

Ja fy fan vad bra “Elefanter” är.

May 23, 2008 | 3 Comments

47. Kent – Kräm

..och så var vi framme vid Kent. Vad ska jag säga om “Kräm” då? Jo, att jag tycker det är deras bästa låt från de första åren. Då ska man komma ihåg att jag hade grandiosa problem med bandet i fråga runt första plattan. Jag gillade det inte. När “Kräm” kom insåg jag att jag var dum i huvudet.

May 22, 2008 | 3 Comments

← Previous Page — Next Page →

Polls
VCMG
- Stort! Spännande! (58%)
- Kul för dem. men inte många andra. (32%)
- Jag har aldrig brytt mig och tänker inte börja nu. (7%)
- I don´t care anymore (4%)
Loading ...
- Fler omröstningar >>
Categories
Archives
Search

Polls

Categories

Archives

Search