73. Shout Out Louds – The Comeback

Jaha. Det engelska arvet är starkt som jag sa. När jag först hörde Shout out Louds för några år sen trodde jag verkligen att det var Robert Smith jag hörde sjunga. Det var det ju inte. Men det lät ju likväl riktigt skitbra. Sen såg jag dem live på Lyran i Arvika och intrycket förstärktes kraftigt. Shout Out Louds är ett av de bästa bandet som kommit fram de senaste fem åren. “100%”  är skitbra, “Shut Your Eyes” skitbra. “The Comeback” skitbra. Jag har valt den sistnämnda till listan. Även om uppföljaren till debuten “Howl Howl Gaff Gaff” är fin den också så får låtar som “Tonight I Have To leave It”, fullständigt sönderspelad på P3 förra året, lämna plats 73.

*

108. Casey -Take Off

Nyköpings eget My Bloody Valentine kom inte långt i karriären. Synd. Synd som FAN. Men ni som inte upptäckt skatten får göra det på en gång och tjata på Micke Santo att dra igång det här igen. Det är ju löjligt bra: http://www.myspace.com/caseysweden

Kommentarer

7 kommentarer till “73. Shout Out Louds – The Comeback”

  1. Mattias 13 May 2008, 17:41

    Kul att Sveriges snällaste band fick en placering :-)

  2. Pickadulver 13 May 2008, 17:49

    Haha, kan inte låta bli att småle lite. Ledsen om det blir tjatigt med debutalbum vs uppföljare men Shout Out Louds senaste album Our Ill Wills är helt fantastiskt! Inget fel på debuten alls, men med Impossible, You Are Dreaming och förvisso sönderspelade Tonight I Have To Leave It med sin Kleerup Remix tog de ett par rejäla kliv upp på min lista. När nytt material från the Cure känns gubbigt är det här desto roligare.

    Jag hade turen att springa på Casey på Alcazar när det begav sig och fick med mig en CD hem. Layer och Drug Whore Convention var två riktigt glada överraskningar.

  3. Superlimpan 13 May 2008, 20:19

    Sönderspelad eller inte, Tonight I Have To leave It hör hemma på listan!
    Hmmm… Casey, ere bara jag som aldrig fastnade för shoegazeing perioden med för mycket dist och artister som låtsades inte bry sig? :P

  4. Martin S 14 May 2008, 08:42

    Åh, Casey… Minns du, Andreas, hur vi satt i gräset där ute på Popaganda och väntade på El Perro Del Mar? Vi var tidiga, och tänkte att okej vi kan väl se bandet innan dårå. Det bandet visade sig vara Casey. Det var kärlek vid första gitarrattacken. Det var Jesus! Det var Slowdive! Det var My Bloody Valentine! Det var bodybasar och gitarrattacker – och vips var vi sålda, förälskade, lyckligt fånleende.
    Satan, vad jag spelat sönder deras första demo (samt supit bort densamma under en blöt dj-afton).

  5. Micke santo 29 Jul 2008, 14:57

    Martin S .

    Det var så rackarns fint skrivet.. så maila mig din adress så skickar jag genast ett ex av den svårt limiterade första demon !
    Micke

  6. Sara (Santo´s allraste egna) 29 Jul 2008, 15:14

    Jag har den signerad.
    Ja, det innebär vissa privilegier att vara tillsammans med en av bandmedlemmarna.

  7. Martin S 1 Aug 2008, 12:44

    Micke Santo:
    Du har just gjort min dag!!
    Ingen, jag upprepar INGEN, skulle bli gladare än jag över denna underbara gest!
    Skicka mig ett mail på martin@slipperhero.com så ska du få adressen till mitt svårt hemliga gömställe.

Pingbacks & Trackbacks