21. Broder Daniel – Work
Är inte det här en jävla cool video så säg?
22. Broder Daniel – Underground
Är inte det här en fantastisk film så säg?
Yihhaaaaayeee!
I de här två låtarna är Broder Daniel så jävla bra att jag får knotter över hela jävla kroppen.
Ungdom! Utanförskap! Samhörighet i utanförskapet! Mangel! Pop! Mangel! Pop! Mangel!
*
Quizfråga: Vad är den osynliga gemensamma nämnaren mellan de två Broder Daniel videorna?
23. The Knife – Heartbeats
24. The Knife – Pass This On
Brilliant stuff. I övrigt se #34.
25. Brainpool – Live Transmission

26. Brainpool – Here Comes The Weekend
På bilden ser ni en av de 10 bästa skivorna som har gjorts i Sverige. Brainpool var, tyckte jag, inte alltför kul i början av karriären. Faktum är att de var typ bara bra -med några låtars undantag- ända fram tills när Janne Kask hoppade av. Då trodde jag dessutom det var över för de andra tre. Rykten gick om att David, Jens & Christoffer inte skulle plocka in nån ny sångare. Då trodde jag det skulle gå käpprätt åt helvete.
Sen satt jag en dag ute på förlaget och fick tre låtar från kommande albumet uppspelade för mig. Jag tappade hakan i golvet, jag ramlade ihop i en liten hög, jag kissade på mig. Sen skrek jag uppspelt “de har blivit galna! de har blivit galna” innan jag tog ett spontant ärevarv runt huset av ren eufori.
Brainpool hade kopplat igång de analoga syntarna, skruvat till gitarrerna, satt ihop makalöst funkiga grooves av både trummor, trummaskin och bas. Christoffer Lundqvist, geniet, sjöng sexstämmigt. David Birde lekte New Order. Jens Jansson var, as usual, Sveriges bästa trummis. Brainpool hade gjort sin livs skiva.
Inledande titelspåret “You Are Here” var makalöst och överträffades endast av helt sinnesjuka “Live Transmission” och en av världens bästa fredagslåtar “Here Comes The Weekend”. Och då har jag har inte ens nämnt uppgörelesen med Janne – “Walk on By”- eller tidernas New order pastisch – “Intercity”. Brainpool hade dött och återuppstått. Och ingen kunde väl se detta komma.

27. Kent – Chans
Imorse när jag skulle skriva att Kent´s “Chans” tagit 27:e platsen skulle jag hämta en bild på bandet. Innan jag visste ordet av kröp det kackerlackor på min dataskärm. Fucking ryskt virus! Advanced XP editor eller vad fan det hette. Bara hoppas på det bästa eftersom jag inte kunde göra mycket innan det var dags att åka till jobbet där jag är kvar tills 22.00 nångång.
Nåväl.
Kent är kungar över svensk rock och pop sedan slutet av nittitalet, det kan inte ens deras värsta belackare påstå annat. Faktum är att de har en status som tidigare bara band som U2, Depeche Mode och The Cure –i de sistnämndas för längelängesedan– uppnåt tidigare. Så bra då att Kent mer eller mindre är en mix av dessa tre, musikaliskt. Stadiumrock! Fast fortfarande alternativt! Ibland Vackert. Ibland Hårt. Ibland Sprucket. Ibland solitt. Och allting framsjungit på modersmålet -Kents kanske allra största tillgång.
Plats 27 – “Chans”- är utan tvivel vackert. Förbannat vackert. Det är nästan Kent´s bästa låt.
Här kan man kolla på Kent-videos: http://www.kent.nu/video.asp
Europride!
Lip Service är klara för ett framträdande på Europride Lördag 26 JULI! Det är på Combustions stora kickoff-fest som de kör i samarbete med ´80s på Kolingsborg. Ett i sanning skitkul gig som kommer fungera som startskott för vår kommande ep som släpps i augusti/september.
Vi hoppas fortfarande att släppa den på en 12″ som varit vår önskan hela vägen. Än så länge har vi inte spikat detta, men ni som har bra tips på bra tryckerier/dealar är ytterst välkomna att höra av er! Cd eller Cdr release samt digital release blir det också. EP:n co-produceras av Mister Monell. Och här har ni en tracklist (enligt dags datum -det kan ju ändras senare -vem vet?):
LIP SERVICE – BLACK CAT (Devotchka Records)
1. Model Actress Whatever
2. In Black
3. Gato Blanco
4. Monkey See Monkey Do
5. N.L.M.D.A (Aggro)
28. Säkert! – Allt Som Är Ditt
Shoot the bastards! Shoot the bastards! Annika Norrlins uppgörelse stödjs till fullo av hela familjen här hemma. Louise & jag har spinnat den här låten så många gånger sen den kom att det är oräknebart. Det är precis som föregående Säkert! låt en potentiell klassiker. Åren får visa.
Vad gäller Säkert! i övrigt så är det värt att poängtera texterna på varenda låt på skivan. Det är, mycket möjligen, tamigfan förmodligen de bäst författade texterna på svenska någonsin.
“Jag vill inte gå på återträff och åter träffa dig” från briljanta “Sanningsdan” får statuera exempel.
“Allt som är ditt” är bara att trycka på play för att lyssna på. Högt. Med knuten och höjd näve.
29. Säkert! – Det Här Är Vad Dom Säger
Hur i hela havet kan jag lägga det här så lågt som på 29:e plats frågar jag mig själv. Det känns ju trots allt som det bästa jag hört. Ja, varför? Fråga mig igen om fem år. Då kanske den är nummer ett. Nån historisk rättvisa måste det trots allt vara på den här listan och den här ynglingen på knappt ett år får sota för det. Annika Norlin AKA Säkert! gjorde utan nåt som helst tvivel den bästa svenska plattan 2007 och inledningen “Det här är vad dom säger” är….ren och pur magi.
30. Blue For Two – International
Blue For Two, Henryk & Freddie, har passerat många olika musikaliska skepnader genom sina fem album. På det fjärde, “Earbound”, var de kanske mer poppiga än på något annat album. Utan att tappa tyngd. Singeln “Solitary”, öppningen “Wiping The Dust” och framförallt den vansinnigt fina “International” har gjort att jag ständigt återkommer till “Earbound”. Och detta är, i min bok, endast den tredje bästa plattan med Göteborgs-duon. Blue For Two är definitivt ett av de bästa banden vi haft i Sverige. Topp tre till och med.
31. The Wannadies – Hit
Det finns bara en sak att säga: VICKET JÄÄÄVLLAAAA DRAAAAAAAG!!!!
The Wannadies, ett jävligt fint band, i sin absoluta toppform. Nummer 31!
32. Di Leva – Naked Number One
Di Leva, redan lovordad på Kollaps, försökte ett tag sig på en karriär utomlands. Och varför skulle han inte ha gjort det? Det här är ju skitbra. Hans näst bästa låt till och med.
Och oj vad coolt det var i Hultsfred det året då han bara spelade engelska låtar ända tills det föll ut en svensk flagga över scenen och han avslutade med ett sjok av sina svenska guldkorn. Mix it up, people!
33. Doris Days – Homer´s Tomb
1992, Holavedsskolan, Tranås: Jag sitter på en psykologilektion och halvsover. Min lärare, jag tror hon hette Christina, berättar helt plötsligt, jag kommer inte ihåg varför, om hennes dotters band. Då vaknade jag till liv och efteråt stannade jag och pratade lite. Jag berättade om mitt band, The April Tears, och frågade att om jag lämnade en demo kanske hon kunde få med sig en från dem. Nästa vecka slängde hon till mig en cd-ep. bandet hette Doris Days, skivan hette “Places” och hade fyra låtar.
Jag tittade på det blåa omslaget med en ytterst beskedlig och suddig bild på en liten pojk framför en färjeterminal. Bilden såg ut att vara tagen nånstans i slutet av sjuttitalet. Jag blev inte imponerad.
Sen lyssnade jag på skivan. Två dagar senare deklarerade jag att det är den bästa ep:n någonsin inspelad av ett svenskt band. Och tänk det tycker jag än idag.
Sparsmakade arrangemang; lätta rytmiska akustiska gitarrer, små små svängigt hårda trumbeats, spröda, drömska stråkar, lite syntljud. Framsjungna till lika delar av en nästan pratande mansröst och en Nordenstamsk sångerska, fast med lite mer kraft. Första låten, titelspåret “Places” är jävulskt bra, andra låten “Homer´s Tomb” är ännu bättre. Fjärde spåret “Bois De Bologne” är också fantastiskt. Låtarna svävar igång och är så mjuka. Textmässigt skickas man ut i världen till Paris, Ios i Grekiska övärlden, Sydamerika. Det är så snyggt, så intelligent, så välproducerat att det förmodligen är själva anledningen till att inte så många känner till bandet idag.
Möjligen blev de intellektuella texterna i kombination med den rytmiskt tassande musiken fallet för Doris Days. Jag har fan ingen annan förklaring till att de inte blev riktigt stora worldwide. För det var de värda.
*
Detta hemliga Linköpingsband har man inte hört mycket om under åren, men ett par saker vet jag. Sångerskan Lisa sjöng även i Derrida Dance Corps, hon skall senare blivit färdigutbildad sångerska och jobbar antagligen idag, i sitt egentliga kall, vid operan eller liknande. Doris Days släppte ett par år efter ep:n ett album, som var schysst, visst, men aldrig i närheten av “Places” nerv.
34. The Knife – Silent Shout

The Knife. Ett av ganska jävla väldigt få svenska band på den här listan inte har hämtat grundbultarna i sin musik från U2, The Pixies, Depeche Mode, The Beatles, Joy Division, The Ramones, The Smiths, David Bowie, The Jesus And Mary Chain, Bruce Springsteen och/eller The Clash.
Härligt underliga, innerliga, tvära och svårfångade. Tinpans, pitchade röster, bodybeats & minimalism. Sprängfyllda av integritet och skaparglädje. Olof och Karin Dreijer; något av det bästa som hänt svenskt musikliv de senaste femton åren någonsin.
“Silent Shout” är en av deras tre bästa låtar.
35. Broder Daniel – Shoreline
Henrik Berggren har alltid haft en förmåga att naila det mest betydande i en text och låta endast det viktigaste bli kvar. Ofta är det bara några ord som upprepas. Ibland ett par meningar. Så när han slutligen satte sig ner och skrev en låt med lika många ord som en “normal” textförfattare. Vad hände då? Jo, han skrev “Shoreline”.
En, för tusentals sjuttonåringar och tusentals trettio och fyrtioåringar som varit sjutton, bitterljuv förklaring över vad som gick åt helvete.
Broder Daniel har räddat liv, det har jag förstått på riktigt efter Anders Göthbergs tragiska bortgång när jag läst genom fansens hälsningar i bandets gästbok. Jag visste innan hur otroligt mycket bandet betydit för många, men inte i denna utsträckning. Broder Daniel har varit en vänlig hand som klappat kinden på många misfits och nerdeppade under vargtimmarna, kanske så pass mycket att det är på en nivå väldigt, väldigt få band kan uppnå och vara värda för sina fans.
Listan så här långt:
36. Imperiet – CC Cowboys
37. Imperiet – Var e Vargen
38. Sällskapet – Nordlicht
39. Ebba Grön – Staten och Kapitalet
40. Kask – Summer Is Here
41. Homy – Beck and Call
42. ABBA – Lay All Your Love On Me
43. ABBA – Super Trouper
44. Håkan Hellström – Känn Ingen Sorg För Mig Göteborg
45. Di Leva – Everyone Is Jesus
46. Kent – Elefanter
47. Kent – Kräm
48. Broder Daniel – Luke Skywalker
49. Sator – Pigvalley Beach
50. The Mobile Homes – Feeling Better
51. The Mobile Homes – Getting Nowhere
52. The Cardigans – Hanging Around
53. Laleh – Hide Away
54. Moneybrother – They´re Building Walls Around Us Now
55. Daybehaviour – Hello!
56. Leila K – Electric
57. Tomas Rusiak Feat. Teddybears Sthlm – HipHopper
58. Derrida Dance Corps – Teenage Mutant Bikini Island Kids
59. Nåid, Stakka Bo, Titiyo & Flesh Quartet – We Vie
60. Stakka Bo – Mute
61. Weeping Willows – True To You
62. Popsicle – Not Forever
63. The Soundtrack Of Our Lives – Instant Repeater 99
64. Bob Hund – Düsseldorf
65. Infinite Mass – Area Turns Red
66. Jakob Hellman – Hon Har Ett Sätt
67. Neneh Cherry – Buffalo Stance
68. Cortex – Freaks
69. Army Of Lovers – Obsession
70. Fake – The Brick
71. Melody Club – Palace Station
72. Nasa – Paula
73. Shout Out Louds – The Comeback
74. The Embassy – Some Indulgence
75. Lena PH – Det Gör Ont
76. Orup – Regn Hos Mig
77. Yvonne – Transfixed
78. Page – Som Skjuten Ur En Kanon
36. Imperiet- CC Cowboys
37. Imperiet – Var e Vargen
Joakim Thåströms karriär är lång och brokig. 20 år av utgivning inkluderar Ebba Grön, RymdImperiet, Imperiet, Soloplattor, Peace, Love & Pitbulls & Sällskapet. Med undantag av PLP, som mestadels var ett pinsamt eko av betydligt bättre amerikanska kolleger i samma genre, har han sällan varit fel ute.
Med Imperiet var han bra nära som bäst. Och ur en hyfsad pöl med riktigt bra låtar plockar jag “CC Cowboys” och “Var e Vargen”, två av de låtar som var jävligt bra då och som är jävligt bra nu. Just “CC Cowboys” har alltid varit “min” Imperiet låt, jag vet att många fler håller andra, som “Märk Hur Vår Skugga” högre, men det kan jag inte påstå att jag nånsin gjort.
“Du Ska Va President” kunde i princip likaväl tagits ut, men efter att kollat de gamla plattorna noga de sista dagarna är det bara att konstatera att den, precis som mycket annat från åttitalet tagit rejält med stryk med åren produktionsmässigt.
Sveriges The Clash, Imperiet, var ett jävla fantastiskt band.

38. Sällskapet – Nordlicht
39. Ebba grön – Staten och Kapitalet
Då var det dags för Herr Joakim Thåström att kliva in på listan. Herr, därför att hade han varit engelsman hade han varit adlad vid det här laget. Även om han själv antagligen aldrig skulle accepterat det.
Här nånstans, Ebba Grön, började allt för den levande legendaren. Bandet har gjort en av de bästa versioner av en annans låt som ett svenskt band nånsin förmått sig till. Det blev till deras låt egentligen trots Blå tågets original. Svensk punk i sitt absoluta esse!
Ungefär 20 år senare kan man konstatera att Thåström gått igenom många skepnader. Här är den senaste: Sällskapet. Mer likt ett Neubauten i absolut högform har väl aldrig någon varit. Det är sjukt bra. SJUKT bra!!
Och, ja, det kommer mer Pimme. Mycket mer.
40. Kask – Summer Is Here
Nu är sommaren här! Ja det känns iallafall så i Stockholm. Och en av de bästa sommarlåtarna som gjorts har gjorts av Janne Kask: “Summer Is Here”.
En dag runt 1997 befann jag mig på Jimmy Funs kontor. Ben Marlene satt i ett samtal. Han var upprörd. Stressad. Han lade in en större prilla än hans normalt gigantiska under läppen. Beskedet hade precis kommit: Janne Kask hoppade av Brainpool. Förlagets största akt gick mot splittring.
Ganska snart blev det klart att Janne tänkte köra solo och att Brainpool tänkte fortsätta utan sin frontman. Oddsen att båda skulle lyckas var väl inte direkt låga.
Men ganska snart efter detta fick jag höra Jannes första solosingel och tre låtar från Brainpools kommande album. Jag satt i chocktillstånd och bara gapade. Brainpool hade blivit bättre. Janne Kask hade blivit bättre. Faktum är att båda, musikaliskt och låtmässigt, befann sig ljusår från senaste Brainpool-plattan. “In a Box” var ju bra, men detta var nåt helt annat.
“Summer Is Here” är en en fullständigt harmlös klockren liten poplåt som alltid ger mig känslan av att befinna mig mitt i ett strålande solsken. Perfekt idag alltså.
Och enligt mitt sätt att se saken borde den ha en inskriven plats bland svenska sommarklassiker och skicka ut “Sommartider” och “Sommaren är Kort” över brantstupet.
*
Jannes efterföljande soloplatta var heller inte dum. “Golden Heart” och “Younger Generation” var några av favoriterna på denna för mig.
41. Homy – Beck´n´Call
När Jesper Hörberg och Anders Lennartsson slog ihop sina påsar för en sisådär sex år sedan hände det snabbt grejer. Jesper hade innan jobbat med Sissy Prozac och Saft och den fenomenale basisten Anders kom närmast från Elephant. När Nina Natri hade sjungit in första singeln “Bus Stop”-även det en vansinigt bra låt- var saken biff. Homy blev till en trio. Och Nina Natri kan mycket väl vara en kandidat till den bästa sångerskan i det här landet.
Homy var ett jävla bra band som fick alltför kort karriär. De har andra projekt istället och det är fina grejer det också. Jesper och Anders har La NaNa tillsammans med Ola Rapace och Nina Natri spelar in en soloplatta. Samtliga har gästat min klubb och spelat fenomenala gig och dj-set. Men det allra bästa de någonsin gjort är “Beck´n´Call”. Fy fan vad det svänger! Lyssna själv om du missat det här bandet som på sitt enda album “Music Box” gjorde landets snyggaste pop-dub-disco-synt-house:
http://profile.myspace.com/index.cfm?fuseaction=user.viewprofile&friendid=105665770
En Sommardag i Tranås 1992
Sjögge skickade mig ett brev med den här storyn. Läs och njut:
>
Redaktören för denna blogg, Andreas Jismark, och jag go way back som engelsmannen säger. Och som den trogne läsaren har förstått så har vi upplevt det mesta.
Vi sommarjobbade bland annat tillsammans som vaktmästare på Tranåsbostäder. Ett bostadsföretag i allmännyttan som styrdes med järnhand av direktör Billy du Rietz, samt hans hejduk Sören Carp. Jobben hade vi naturligtvis inte förskaffat oss på egna meriter – våra bekymrade fäder hade lyckats få in sina ohängda söner där genom sina golfkontakter.
Måna om sina anseenden i Tranås ville Erik Herbert Sjögren och Calle Jismark att vi skulle sköta oss exemplariskt, vilket vi i vårt eget tycke också gjorde. I alla fall jämfört med alla andra slashasar på företaget.
Vi var också måna om att inte göra några större tabbar då våra chanser att få sommarjobb på egen hand var minimala.
Icke desto mindre ägnade vi oss mycket åt dryckenskap dessa varma och goa sommarkvällar. Vi hade ju dessutom våra kåkar helt för oss själva då våra respektive familjer höll till i sommarstugorna. Vi höll alltså växelvis fester för både kreti och pleti i våra familjers bostäder. Det var mer regel än undantag att vi slaggade över hos varandra för att på morgonen ta gemensam avfärd till vårt värv.
En dessa morgnar befann vi oss i djup dvala hemma i mitt källarrum, jag i min säng och Andreas på en madrass på golvet bredvid. Kvällen innan hade varit relativt sjövild och huset var fullbelamrat med burkar, flaskor, snusdosor, ciggpaket, lp-skivor och deras fodral – separata, och så vidare.
Jag sov som en stock, men Andreas berättade hur han vaknade av att han hörde hur dörrlåset vreds om. En bestämd hand drog i dörrhantaget och dörren var låst. Nyckeln vreds om igen och dörren öppnades.
Stegen som klampade in i huset lät – arga.
Andreas berättar vidare hur han hörde de bestämda stegen rörde sig in i vardagsrummet på övervåningen, där de tillfälligtvis stannade. Han hörde ett lågt brummande: ”Vad i helvete”. Det var min far Eriks röst.
Det var vid detta skede som Andreas skakade liv i min ömma lekamen.
– –Vakna för helvete, din farsa är här, sade han med oändlig fasa i ögonen. Vaaknaa!
Vi hörde med stigande skräck hur far började dundra nerför trappan till källarvåningen.
Stegen ekade i korridoren bort till vårt rum. Dörren slogs upp. Där stod min far med en bensindunk i handen, avsedd till gräsklipparen, som han i sitt sinnestillstånd hade glömt att släppa taget om. Han hade sina omtalade mörka clips nedfällda över glasögonen. Han släppte sin dunk med en duns på golvet. Förde handen mot ansiktet. Med en van rörelse knäppte han upp sina clips på vid gavel och avslöjade en vild blick.
– –Vad i heeeelveeeteeee! Gormade han.
– –Men det är inte så farligt som det ser ut, försökte en skakad Andreas.
– –Inte så faaaaarligt? Fick han skrikande till svar.
– – Men det är ändå ingen som brukar jobba där så här dags, sade Andreas i ett hopplöst försök att gjuta olja på vågorna.
– –IVÄG!
– –Men…
– –GE ER AV!
Trettio sekunder senare satt vi på våra cyklar och tog full fart utför backarna i Tostås och ner mot Tranås Stadshotell där vi för närvarande utförde städarbete i källaren.
Klockan var elva slagen på morgonen.
Denna dags äventyr tar dock ingalunda slut här, men fortsättningen på historien vill jag att Andreas berättar.
SJÖGGE
*
Och det kommer jag göra! /a.
42. ABBA – Lay All Your Love On Me

43. ABBA – Super Trouper
Mamma Mia! ABBA -Sveriges största band, internationellt, genom alla tider. Inte särskilt konstigt. Vilken låtskatt! Vilket popband! Vilka kläder! ABBA är definitivt en av anledningarna till att jag bestämde mig för att begränsa listan till 78-08. Jag älskar ABBA straight through. Det är sannerligen ett av de bästa popbanden genom tiderna. Och den som kommer dragande med att detta skulle vara själlöst får ta sig en lång, lång stund framför spegeln och syna sig själv. Disco med själ uppfanns ta mig fan praktiskt taget av Björn, Benny, Agneta och Annifrid.
44. Håkan Hellström – Känn Ingen Sorg För Mig Göteborg

Badabosh! Utan att vara för fördomsfull om mina kära vänner och läsare AKA anemonerna så lär väl detta gruppera in er i två grupper: 1. De som inte tycker Håkan skulle vara representerad alls på denna lista. Vilket självfallet är befängt. Och 2. De som tycker den har fått en för låg placering.
Till alla kan jag redan nu säga: Det kommer mer Håkan.
Trevlig Fredagskväll!
-
Polls
VCMG
- Stort! Spännande! (58%)
- Kul för dem. men inte många andra. (32%)
- Jag har aldrig brytt mig och tänker inte börja nu. (7%)
- I don´t care anymore (4%)
Loading ... -
Categories
- 007
- 100 av de 1000 bästa låtarna
- 2009
- 78 Svenska Låtar
- AIK
- April Tears
- Arvika 2009
- Bailando!
- BEBBON
- Belgien i Sverige
- Bodyruset 2010
- De 50 Bästa Filmerna
- Depeche Mode
- Depeche Mode 151
- Dråpligast Under Hultsfred 1991
- Dubplate Connection in the mothafukking US
- EM 2000
- En Levande Legend
- Färjan till Finland
- Första åren i Stockholm
- Freddans Dråpligaste Stunder
- Full of Keys
- GBFE
- Good Shit
- GOTHLAND 2011
- Helghälsningar
- Hökaröva
- Huga!
- I en värld som kan gå åt helvete
- Jag ger er DJUR
- Japaner
- Jens, Jesus & Jag
- Lip Service
- Livat med Farsan
- Ljuva Klassiker
- Lost!
- M4TM
- Music For The Masses 07, 97, 87
- Musik i Film
- Mute Records
- Obehagliga & Märkliga Människor i Europa
- Pet Shop Boys 15
- Picha eller Brodin
- Sabrosa
- Säbysjön
- Sant Eller Falskt?
- See See
- Semester
- Skafferiet
- Svart Bröllop
- Tågluff 93
- The Battle Of The Jesus And Mary Chain
- Top 10 Dråpligaste i Tranåsband
- Uncategorized
-
Archives
- April 2012
- February 2012
- January 2012
- November 2011
- September 2011
- August 2011
- July 2011
- June 2011
- May 2011
- April 2011
- March 2011
- February 2011
- January 2011
- December 2010
- November 2010
- October 2010
- September 2010
- August 2010
- July 2010
- June 2010
- May 2010
- April 2010
- March 2010
- February 2010
- January 2010
- December 2009
- November 2009
- October 2009
- September 2009
- August 2009
- July 2009
- June 2009
- May 2009
- April 2009
- March 2009
- February 2009
- January 2009
- December 2008
- November 2008
- October 2008
- September 2008
- August 2008
- July 2008
- June 2008
- May 2008
- April 2008
- March 2008
- February 2008
- January 2008
- December 2007
- November 2007
- October 2007
-
Search




