Ikväll Party

Är ni sugna på att partaje loss ordentligt ikväll ska ni ta er till Mosebacke Etablissemang. Då schmäller det äntligen för Eas/Svart Bröllop. Vi har releasepartaj och stoltserar på scen genom att genomföra en bunt på åtta låtar från skivan “Kärlek Gjord Av Hat” som bör, om jag ska utgå från repen, låta rasande bra. Albumet finns självfallet på plats också för alla som vill ha det.

Dörrarna öppnar klockan 21 och sen blir det fest & ståhej till 02 i ungefärlig kronologisk ordning med hjälp av b la dessa:

Thåströms Producent DJ Set
The Mobile Homes-medlemmars DJ Set
Måns Jälevik (Her Majesty) DJ Set
Paris & Melody Club-medklemmars DJ Set
SOUNDKILLA SOUNDSYSTEM På Scen
Dubplate Assasin DJ-Set
EAS/SVART BRÖLLOP På Scen
Dj Dake Dj-Set

M a o blir det alltså musik i den form som exakt har präglat bakgrunden & utformandet av “Kärlek Gjord Av Hat” som jag är stolt producent till: Tidig Punk/Synt/Electro/Pop/Reggae/Blues/Techno/Indie

Bingo, Tarzan, Bingo!

*
Trevlig helg alla!

Det är skillnad på folk och folk

“En knivmördad 23-åring, högt älskad av sitt folk, begravdes i går.”

Ahmed Ibrahim även lokalt känd som “Romario” är död. Han fick, vad jag vet enligt de i Husby florerande ryktena, en skruvmejsel i halsen efter att ha fått motorstopp på sin bil. Sedermera blev han dumpad utanför Karolinska av, antagligen panikslagna, förövare. Romario var en förebild för många ungar på båda de skolorna jag jobbar på. Han var superstjärnan i Husbys stolthet, fotbollslaget Atletico Husby. Nyligen var Romario den som sköt in det avgörande målet i en match som betydde att Atletico klättrade vidare i tabellerna. Nu blir det division fem. Utan den Djiboutiske stjärnspelaren.

Romario var inte kriminell som kanske många utgick från när de först hörde nyhetsrapporteringen om flera knivskurna vid E4:an i Kista. Tvärtom, han var nyutexaminerad idrottslärare. Han hade inte bråkat med de som tog hans liv, tvärtom, han, diplomaten, hade av vänner blivit kallad till plats för att avstyra ett tjafs. Han fick betala med sitt liv. Ytterligare en symbol för det meningslösa våldet.

Men vänta lite nu. Kände ni alla till det här? Ni kanske minns det här?

Ni som klickat på länken ser ju. För er som inte gjorde det -Ta och gör det. Nu. Det är spaltmeter upp och spaltmeter ner. “Så blev Riccardos sista timmar i livet”, “De sparkade honom som på en trasdocka”, “Blodet på misstänkta 16-åringarna kartlagt”. En minutiös rapportering om mordnatten, för att inte tala om efterspelet med rättegång och kartläggning av förövare och offer. Uppritade flyktvägar, Leif Silbersky, Britta Svensson krönikor i mängder, manifestationer, protester, artikelserier. Riccardo Campogianis död ska inte ha varit förgäves heter det. Politiker manar till kamp mot ungdomsvåldet. Media tar i från tårna i sin rapportering.

Ahmed “Romario” Ibrahim var-till skillnad från Riccardo- uppväxt i Husby. Han har gått på de skolor jag jobbar på. Utan spaltmeter i kvällspress. Detta trots att Romario, om vi nu ska filtrera “nyhetsvärdet” enligt ett redaktionsmöte på kvällstidningen, var vän med kända fotbollsspelare som Henok Goitom och Bojan Djordjic. Detta trots att Romario var en förebild för en stor skara människor, som person och som fotbollsspelare.

Caroline, Engla, Max och Saga. Vi vet alla upp och ner, ut och in, allt om offer, förövare, familjer, brottsplats, rättegång och tillvägagångssätt. Kvinnor och barn som slaktats av vidriga, perverterade och psykotiska mördare. Svenska kvinnor och barn. Det är fina fisken det i nyhetsvärde. Det är också ett allt mer ofta skådat media-frosseri. Igår satt Englas mamma och Max och Sagas mamma och debatterade detta på TV hos Lennart Ekdahl.

“Ingen landssorg när en förortskille slås ihjäl” skrev krönikören Belinda Olsson i gårdagens Aftonbladet. Samma tidning som på ett annat undanskymt ställe i nätupplagan rapporterade från begravningen att han var “högt älskad av sitt folk”.

***

På morgonen måndag den 27 Oktober, nio dagar efter Romario-mordet, slår jag i vanlig ordning på nyhetsmorgon. Första nyhet är “Kravaller i Husby”. Det visar sig när reportaget är över att någon kastat ett tillhygge, en sten eller en pinne, på en polisbil. Förövaren stod på en bro och sprang snabbt från platsen.

Dra era egna slutsatser om det kan vara så att vissa områden är ringmärkta för media att bara rapportera negativa nyheter ifrån.

Dra era egna slutsatser om det här ökar eller minskar klyftor och potentiell kriminalitet.

****

Relaterade Länkar:

Ett Slut

En Början?

Bondbrudar!


We have nothing to declare!! Just a cello..cello…cello..cello….

 

Bond har träffat mången flicka genom sina dagar. Alla har väl inte varit helt klockrent porträtterade. Ej heller har deras roll varit helt hundra sett ur ett politiskt korrekt genusperspektiv. Inte alls sällan har insatsen gjort av nån model som ville bli en actress. Men ibland har det lyckats också. Här följer några som förtjänar att lyftas fram lite extra.

Ursäktar mig redan nu för att Kollaps i detta inlägg är mer grabbig än vad som normalt är brukligt. Men det går liksom inte att komma undan om vi ska prata Bondbrudar.

*

Skönaste Namnen

1. Pussy Galore.
Behöver jag egentligen säga så mycket mer? Världsklass.

2. Anya Amasova AKA Agent Triple X.
 Också en sk snygg fuling av manusförfattarna. XXX…

3. Xenia Onatopp.
En ganska sentida fyndig fullträff.

*


Talisa Soto

Stora Favoriter

4. Jane Seymour som Solitaire.
Det här var väl hennes första roll egentligen? Hon är riktigt bra och fyller en viktig funktion för storyn och filmen -något som inte alltid är fallet. Kan man t o m dra till med ordet trovärdig? Ja det kan man banne mig!

3. Maryam D´abo som Kara Milovy.
Jag är mycket förtjust i stämningen i den här filmen. Och den fragila cellisten är perfekt i sin naivitet mitt i storyn mellan öst och väst. Man känner för henne! Skådespelarinsatsen och dess objektiva bedömning av mig, och säkerligen andra, faller därför i skuggan på något sätt.

2. Michelle Yeoh som Wai Lin.
Det här kan ju mycket väl vara den coolaste bondbruden genom alla tider. Stenhård, kompromisslös och en jävel på att kicka. Borde vi inte sett mer av den här varan iallafall under de senare åren?

1. Sophie Marceau som Elektra King
Fransyskan fullständigt spöar skiten ur lama Denise Richards på duken. Marceau är antagligen den bästa kvinnliga skådisen genom tiderna i en Bondfilm. Och för att plötsligt bli en väldigt platt och stereotyp man: Hon är ju ganska så snygg också. Sexig, för all del. Hon har det där som kallas grace. Sophie Marceau ger Elektra King en värdighet som få bondbrudar beklätts med under åren. 

Finns det förresten något mer avtändande än extremt dåliga rolltolkningar? Beyoncé i Austin Powers filmerna, nån? Varför i hela jävla helvetet har jag sett en Austin Powers film undrar ni nu. Det undrar jag också.


Elektra King leker med Bond.

Melina Havelock är också en härlig karaktär som också är en av de bästa i Bondhistorien. Femma kanske? Armborst-mord är ett klart plus i min Bondbrudsbok. Och tyvärr.. Hur mycket jag än önskar kan jag inte få in de svenska förmågorna här.

*

Sämsta skådespelarinsatserna

1. Famke Janssen som Xenia Onatopp.
En uppvisning i uselhet som renderar i att jag ryser av obehag under hennes scener.

2. Denise Richards som Christmas Jones.
Usel insats av en usel skådis med ett genomlöjligt namn. Christmas Jones? Nej tack.

3. Cassandra Harris som Lisl Von Schlaf
När konstskrinnaren bäddat ner sig i Bonds säng är det mycket obehagliga scener. Roger Moore är
dessvärre lika usel som Cassandra Harris här och närbilderna på en trubblad Bond är avgjort hemska.
Lisl Von Schlafs hela bortskämda karaktär är ju jobbig den också vilket extra motiverar henne på denna lista.

4. Talisa Soto som Lupe Lamora.
Jag vill verkligen gilla hennes insats. Charmig som hon är. Men det går inte.

Stacey Sutton & Britt Ekland skuggar bakom. Men vad det gäller Britt så diggar jag hennes insats i “The Man” i allafall! Jag börjar känna mig som siste mohikanen gällande den filmen. Alla verkar ju rörande överens om dess uselhet; film som soundtrack.

 

*
Säga vad man vill om Britt Eklands joggande-apa-look av idag.
Men en gång för länge spelade hon Mary Goonight.

Övriga Tankar:

Halle Berry´s Jinx lämnade mycket att önska. Travestin på Ursula Andress vattenvandring var överdimensionerad. Och Berry och Brosnan hade ett rejält degigt manus att brottas med. De deltog i en film som aspirerade på mycket men kom med ganska litet. Så även med Halle vars skådiskarriär inte varit sig lik efteråt.

Efter att  Sean Connery brottats i höskullen med Pussy Galore i Goldfinger blir ett tidernas pinsammaste Bondögonblick ett faktum. Den stryparkyssen har aldrig varit i närheten av att vinna bästa filmkyss på min lista. Ej heller trovärdighetspriset.

Maud Adams åker på ett par tjockablängarlavetter i “The Man With The Golden Gun”. Men faktum är att hon är långt från den enda bondbruden som fått smaka på blockljuset. Sean Connery var väl värst i sitt misshandlande. I dag ser vi inte särdeles mycket av den råvaran. Och det tackar vi för. Bond ska inte slå tjejer.

Jenny Flex är inte heller ett tråkigt namn. Fiona Volpe är prima det med. Kissy Suzuki är, i sin dumhet förvisso, också ett klassiskt namn. Tatiana Romanova ligger ju bra i munnen det också. 

Holly Goodhead – en mesig och ganska platt figur.

MayDay – Grace Jones går fri från bedömning. Kvinnan är ju faktiskt galen på riktigt.

Pam Bouvier – Också en ganska slät figur.

Paris Carver – Jag tycker Teri Hatcher är ocharmig och osvängig.

The Infamous Techno Viking

YouTube har sina fenomen. Vi har Star Wars kid, shreds-klippandet och sen har vi Techno Viking.
Jag och Jimmy kom i lördags natt fram till att det nog inte kan bli roligare än så här. Och jag tror jag även idag, i nyktert tillstånd, kan stryka under det. Det här sammanfattar väl allt som är roligt. Det är Tyskland, det är en galen barbröstad man med knutet skägg, det är en rad osannolikt dumma omständigheter. Ja herre min je. Titta och förfasas.

Creed!

På min lista “världens genom tiderna sämsta band” har Creed alltid varit på tapeten som en kandidat. Det är skitnödigt, det är gutturalt, det är amerikanskt så det förslår. Vidare är de omelodiösa, helt utan sväng och fullständigt intetsägande. Tillsammans med band som Live, Spin Doctors, Limp Bizkit, och Bush är Creed en del av det absolut fulaste och vidrigaste musikbranchen har erbjudit oss. Kristen post-grunge, ta mig fan! Döm själva:

Trrrrrrrrrrreeeevlig Hllllellgh!

Nu är det dags att säga TREVLIGER HELG igen. Denna gång till tonerna och bilderna av “Ung & Döende”. Eas-plattan närmar sig med stormsteg och det är bara hoppas det uppskattas av många. Det är det värt!

Ny låt dyker upp på MySpace i helgen. Och det är inte vilket som helst det..

Kom ihåg:

Efter tre öl vill man ALLTID ha en till. Och efter det är det, som bekant, slut med saker som integritet och karaktär. Varva därför öldrickandet med ett glas rött. Ta med er detta och begrunda hur ni vill ha det i era liv! Cheers!

Den Bästa Bondlåten

1. Live And Let Die
2. The Man With The Golden Gun
3. A View To A Kill
4. Goldfinger
5. The Living Daylights
6. Diamonds Are Forever
7. Thunderball
8. You Only Live Twice
9. Die Another Day
10. Golden Eye

En av de största låtskrivarna nånsin, Paul McCartney, ligger bakom det bästa Bondtemat någonsin. Det är någonting med “Live And Let Die” som är säreget när man tittar genom alla spåren. Kanske är det taktbytena, kanske är det stämningen från filmen som fångats upp, kanske hör alla bitar från hela soundtracket till. Eller så är det helt enkelt så att låten är den bästa, rätt och slätt.

Det har varit svårt att plocka ut favoriterna måste jag säga. Känslorna från de olika filmerna är starka och många. Men det hade varit sjukt trist att sätta ihop en “bästa soundtrack” lista. För allt tilhör ju samma enhet: Bondmusik.

Mina allra största favoriter är det ensamma pianot som spelar “if There Was A Man” i “The Living Daylights” och det vansinniga häftstiftsklaveret i “The Man With The Golden Gun”. Men det hör ju så extremt mycket ihop med bilder och platser och stämning i filmen: Bond i Bratislava, Bond i Wien, Bond i Thailand. Slutscener, transportscener, kärlek, mord och jakt.

Summa summarum är väl att det mesta är bra. Och det lyder under en lag: Det ska kännas Bond. Och det blir inte mer Bond än “Live And Let Die”. Tycker jag.

*

Bästa Bondlåten #2

Underskattad film.

Och underskattat titelspår.

Som hon sjunger!

Och vilket blås!

Vilken låt!!

Bästa bondlåten #3

Man kan ju inte annat än älska den här videon. Nummer tre på min lista!

Bästa Bond låten #4

Bästa Bondlåten #5

Front 242

Så var jag framme vid Front 242 då.

Jag har våndats rejält för det här inlägget. Dragit ut på det. Lagt det åt sidan. För hur-i-hela-havet ska jag kunna sammanfatta Front 242´s hela karriär i ett inlägg? Vid Getsemane! Jag är uppe i över 200 inlägg om Depeche Mode även om det är en orättvis liknelse. Men ändå. Det enda rätta måste bli att vara så kortfattad, koncis och infantil jag kan vara. Jag skriver det därför i formen ett redovisningsarbete. Nivån ligger nånstans kring ett väl godkänt arbete av en elev i en sjätte klass.

Det började med “Geography”. Den skivan betyder en hel del för en hel del. Jag själv inkluderad. Musiken är monoton och kompromisslös. Ändå med melodier. Det är Suicide, Kraftwerk och Belgien som krockar. Bang!

Det fortsatte med en rad maxisinglar och “No Comment” som alla i sina stunder är den bland den absolut bästa tyngre elektroniska musiken som gjorts.

Min första kontakt med bandet var 1986 när jag, efter tips från både dåtida bästa polaren samt mina äldre kusiner, inhandlade “Endless Riddance”. Den var jättebra.

1987 gjorde Front 242 “Official Version”. Då var de på god väg att bli ett Belgiskt svar på Depeche Mode. Påbörjat samarbete med en viss Anton förminskade inte chanserna.

1988 kom “Front By Front”. Den hade med en låt som var bra. Ja, alla låtar var bra i olika grader. Men speciellt den här som många svarta dansar till på disco med väggar klädda i kamouflagenät.

Front 242 blev jättepoppis. Kanske inte i Afrika. Men nog är denna video inspelad på denna kontinent?

Nu var bandet i sitt Zenit. Sitt Xanadou. Sesam hade öppnat sig.

Men vad fanns inne i skattgrottan?

The Orb.

Kanske inget större fel i sig. Men de skalliga OCH samtidigt långhåriga britterna blev Front 242s kommersiella och, till vissa andra musikaliska delars, död. för med de två konstigt betitlade skivorna “06:21:03:11 Up Evil” och “05:22:09:12 Off” så var F242, as we knew them, borta.

Jag älskade visserligen detta ändå:

Eller älskade. Jag AVGUDAR detta. Det börjar väl bli dags att ta i lite. Och säga som det är: Belgisk musikhistoria hade inte sett likadan ut utan Bressanutti/Codenys/De-Meyer/R23. Syntare hade inte sett ut som de gjort. Det sk EBM hade inte funnits.

Vi hade visserligen sluppit 789 000 talanglösa tyska syntband, det är sant. Men man får inte lasta kvartetten för detta.

Och som i The Neon Judgements fall tycker jag vi tar och glömmer allt som hänt musikaliskt de senaste femton åren. Det finns en tid att vara innovativ och pionjär, en annan att tappa sig själv i ett annat sound och vara lite för gammal och lite för mycket i fel land för att lyckas och en tredje iför att göra travesti och tragedi av sig själv. Iklädd orangea vägarbetarkläder och reflexväst.

Annat var det med fallskärmar, skyddsvästar, solbrillor och baseballträn. Genialiskt.

Jag borde lista Front 242s bästa låtar nångång. Här är några som lätt är med:

Operating Tracks
U-Men
Kampfbereit
Lovely Day
No Shuffle
Take One
Rerun Time
Quite Unusual
Masterhit
Television Station
Slaughter
Circling Overland
Headhunter
Welcome To Paradise
Sacrifice
Gripped By Fear
Tragedy For You
Animal (99 Kowalski singel-Versionen)
Crushed

*

Bästa Bondlåten #6

“For Your Eyes Only”, “Moonraker”, “All Time High” och “Nobody Does It Better” var alla mesiga och platta titelspår. Annat var det med föregångaren “Diamonds Are Forever”. Shirley Bassey kan sjunga hon. Och det kan även David McAlmont som vi hör här från David Arnolds briljanta hyllningsskiva som sedermera gav honom det han förtjänade -att på riktigt bli John Barry´s arvinge.

Bondmusik #7

Ni visste det kanske inte men jag är stolt ägare av inte mindre än 5 greatest hits av den här mannen som en gång bjöd min gode vän James Rees på tea & biscuits när denne putsade superstjärnans fönster.

Bästa Bondlåten #8

Bästa Bondlåten #9

Den här biten frångår egentligen alla principer som gäller ett titelspår till en 007-rulle och leker därmed ute på jävligt djupt vatten. Likväl är jag rejält svag för det här och kan inte förbise att jag tycker det är starkare än både Sheryl Crow´s “Tomorrow Never Dies” och Garbage´s “The World Is Not Enough” för att jämföra med någorlunda samtida kombattanter:

Bondmusik

Musiken har sen början varit en essentiell del av James Bond. Det blir ingen riktig Bondfilm utan det sedvanliga introt på filmen till tonerna av ett John Barry-arr (alternativt David Arnold arr, alternativt Barry-inspirerat arr) och en stark jävla pipa.

Jag behöver väl inte göra några större djupdykningar i ämnet utan direkt börja lista, från 10 till 1, det bästa titelspåret. Jag hoppar med andra ord över helt briljanta låtar som “We Have All The Time In The World” med Louis Armstrong och “If There Was a Man” med The Pretenders som båda hade varit med där uppe i toppen om jag tillåtit alla spår.

10

Två.

Nu är den här. Låt nummer nio på kommande Eas/Svart Bröllop skivan.

Jag tror som så här-ska Eas/Svart Bröllop nå så långt som jag tror är möjligt så är det framförallt den här låten som kommer leda vägen dit. Lyssna nu!

Eas MySpace
Eas Hemsida

Förbeställ det kommande albumet redan nu!

Devotchkas Webshop

Papa Dee

Angående det jag och många med mig vetat ett längre tag -det att det är Papa Dee som är misstänkt för att misshandlat sin fru- så måste jag bara ta upp en grej. Och det är nedanstående uttalande:

“Det är absurt och helt sjukt. Det jag har utsatts för är ett sådant övergrepp. Efter det jag har gått genom förstår jag att organisationer som Amnesty behövs”

Är det inte lite märkligt att Papa Dee, en välberest man med rötter i ett fjärran land, inte förrän nu insett att Amnesty behövs? Det är väl bland mycket mycket annat i den här historien absurt och helt sjukt?

Det finns en hel del annat att tillägga i den här historien men det är inte platsen för det och heller inte just min sak att göra.

Anyway.

Ta hand om er & era älskade. Ha en trevlig helg. Slåss inte. Och framförallt -slå inte er själva så det sprutar blod i hela lägenheten. I synnerhet inte om du har din levnadspartner i samma rum.

Cheers.

Papa Dee, här med en annan utsatt för “häxprocess” -Emilio Ingrosso.

Alla Vet Ingen Förstår

Låt nummer fyra från “Kärlek Gjord Av Hat” är nu tillgänglig. Gör dig själv tjänsten att lyssna på en av de finaste och mest omedelbara låtarna på hela skivan, Louise gästar dessutom:

eas/Svart Bröllop MySpace

Ni kommer väl på höstens stora jävla brakfest med Svart Bröllop?

Next Page →