eas/svart bröllop Alive And Kicking!

På LÖRDAG schmäller det till igen efter ett tags tystnad! eas/Svart Bröllop spelar live på ROQ, Odenplan, Stockholm. Entrén är fri och ni får dessutom punklegendarerna i Topper och bluespunkarna Dubplate Connection på köpet.
eas/svart bröllop släpper nya singeln “Stationer” 5 Maj!
Missa inte eas videoblogg som bland annat tar upp “bajskorven” några här på kollaps flitigt dokumenterat och diskuterat.
Övrig info hittar ni förstås på hemsidan med länk nere till höger på denna sida.
Puls!
View in HD Download 720p HD Version Visit Jonathan R’s ExposureRoom Videos Page
Do you remember the first time?

Det går inte att köpa känslan man har när man hör en ny Depeche Mode skiva för första gången.
1984– I pojkrummet på Bäckagatan en onsdagsmorgon låg två överraskande gåvor vid foten av min säng. Ditlagda av lokaltidningens recensent som kvällen innan druckit några öl med farsan på nedervåningen av vårt hus. Den ena var en basketboll signerad av Harlem Globetrotters. Spelade mindre roll med tanke på den andra presenten.
1986 – Sent på lördagskvällen, via en hemlig trapp, smög jag och kompisen ner till hans farsas hifi butik (de bodde ovanpå) och lyssnade i mörkret på en osåld skiva.
1987 – Efter att först blivit uppringd från en extatisk nyss inlyssnad Jens skrev jag, med puls på 240, noga ner alla titlar på en skrynklig lapp. “Little Fifteen”. Jens kom sen i ilfart och plockade upp mig på moped för färd ut till Sjögrens majestätiska villa ute i Hätte för premiärlyssning.
1993 – Hemma hos Kenta. Ni kunde läsa texten i min 151-lista. Och kanske får ni läsa det i en bok nångång:

“Jag och Kenta satte oss ner på heltäckningsmattan framför stereon. Kentas hela Depeche Mode-samling mitt framför oss. Hundratals vinyler. Promos. Testpressar. Livebootlegs. Tysklandspressar. Japanpressar. Ja till och med några acetat. Idag var de inte i fokus.
Utanför, en strålande vårdag. Det var fredag eftermiddag, vi hade tack vare av ett klanteri från tanterna i Åhlens skivdisk fått labbarna på varsitt ex av Depeche Mode´s nya album tre dagar innan release.
Med skälvande händer och en sjukt stor förväntan stoppade vi in cd:n och tryckte på play. Kenta la in en färsk snus, jag tog en klunk cola. Första låten hade vi såklart hört innan, men självfallet ska en platta vid första lyssningen höras i sin helhet. Vi tog in den höga volymen och bläddrade genom häftet innan det magiska ögonblicket.
Ett piano. En dov, liksom rullande bas. Ett svängigt beat. En riktigt bra vers. Vi stirrade med våra största ögon rätt in i högtalaren. Vi kände att NU kommer refrängen! Och det gjorde den verkligen. Ut ur högtalaren sparkade “You´ll stumble in my footsteps” för första gången någonsin till oss på käften. Kenta bara gapade. Såtillvida att snusen gled ut från överläppen, ner på hakan och hamnade i en klump på golvet. Själv började jag blöda näsblod. Det är sant.
Och efter låten var vi tvungna att avbryta den planerade genomlyssningen av skivan i sin helhet. Vi fick ta paus och springa runt i rummet, sedan ut ur huset för att hoppa jämfota och hytta med nävarna, skrika Ronjaskrik i vårsolen och kramas i gräset innan låt tre skulle kunna spelas. Vi hade just hört “Walking In My Shoes” med Depeche Mode för första gången. Jag glömmer det aldrig.”
2005 – På KGB. Strage intervjuades av SvD och hade promon i väskan. Två öl senare satt vi på nedervåningen med “A Pain That Im Used To” på högsta volym.
2009 – För att toppa allt: Med många av mina bästa vänner, som också hör skivan första gången, på Nalen med perfekt ljud och volym från scenen. Tack gode gud för att jag påminner mig om detta varje gång det kliar i händerna att ladda ner “Sounds Of The Universe” Tänk om jag var tvungen att skriva: 2009 -Ensam vid datorn med en rippad version.
*
Trevlig Helg. Cheers!


Angående Läckage
Mina damer, mina herrar.
“Sounds Of The Universe” har läckt idag. Det tog lång tid ändå. Men samla edra krafter! Och håll mot trycket från den brustna dammen! 17 April på Nalen har du en chans -och en chans endast- att tillsammans med alla oss som för en gångs skull ska visa karaktär-att höra skivan för första gången. På Nalen. På hög volym. Med själafränder. Med kall öl.
De där magiska ögonblicken när du för första gången hör Martin Gore ta en halvton i en sprillans ny låt kan alltså rendera i ett gemensamt oooooooh. Spontana jubel hos en hyperladdad publik som innan detta stirrat in i tysta osedda projektioner från inspelningarna.
Så vill vi ha det.
Du kan förstås ladda hem låtarna och sitta med halvdassigt ljud i lurarna och göra det redan idag.
Eller:
Släng de där MP3:orna och ge dig själv en upplevelse som du och albumet säkerligen förtjänar.
Med förhoppningar att denna information inte fungerar kontraproduktivt/
Trevlig helg
Kollaps!
The Band Formerly Known As The April Tears



Jismark, Monell & Mosson > The April Tears that never were…and never was supposed to be…
De sista andetagen av The April Tears hör ni här. Återfunnet på Jimmys gamla hårddisk. Året är 2004. Sara har slutat. Jimmy, jag & Mattias stod kvar. Jimpan & jag hade jobbat fram låtar som var dansorienterade och vi planerade samarbeten med olika vokalister. Men de här två låtarna var inte dansanta. De var fyllda av själ. Och passar riktigt lämpligt på många olika sätt att göra officiellt tillgängliga precis just nu. På sång: Suzanne Mosson från bandet Standfast.
Så låt mig presentera en länk till låtarna:
THE BAND FORMERLY KNOWN AS THE APRIL TEARS
1. Josefina (tilltänkt albumspår på skivan som aldrig kom -“Xoo Vanilla”)
2.Don´t Choke Your Love (tilltänkta avslutningsspåret på “Xoo Vanilla” och även kandidat till första singel)
Alert!
Kunst und Wahnsinn!
De närmaste veckorna kommer uppvisa en mängd händelser och uppdateringar som kommer få de mest frenetiska perioderna i Kollaps historia att framstå som en lekstuga.
Depeche Mode ReleaseParty på Nalen 17 April: Veckatliga nyheter och uppdateringar kring artister, dj´s, utlottningar… För att inte tala om alla grejer som kommer hända runt Depeche Mode själva med “Sounds Of The Universe”. PS> Ni som vill sälja grejer på plats maila: info@devotchka.se
Lip Service: Ny singel “Silent Empire” 24 April, turnéuppdateringar, video, projektioner, statements…..
Eas & Svart Bröllop: Ny Singel “Stationer” 5 Maj, nya gigs, video, videoblogg på hemsidan redan igång…..
Säbysjön: Seriestart!
Farligt. Jävligt Farligt.

Satt och snackade med Eas och Jocke om platser man ogärna skulle befinna sig på. Kort sagt: Världens farligaste platser. Jag funderade på att göra en Kollaps-lista om detta. Men när jag påbörjade min research insåg jag snabbt att arbetet redan var gjort och exakt de platser vi listade, undantaget Downtown Sao Paolo där ett liv inte är värt en krona och Mexico Citys bakgator där fullt anarkiskt drogkrig råder, var topp fem på de flesta listor. Att driva i en liten skuta utan åror med fem miljoner pund i plastpåsar utanför Somalias kust är inte bra. Att full och sarkastisk befinna sig på de dåligt belysta gatorna i Compton efter midnatt är inte bättre. Att knalla omkring med I-Pod på full volym vid gränsen mellan Pakistan och Afghanistan är nog ännu farligare. Mycket farligt.
Här är en rolig lista.
Hur ser din ut?
Så gör du när Anakondan anfaller

Robert Young Pelton är en machosnubbe som har besökt många av världens farligaste platser.
Han har skrivit böcker som lusläses av allt från CIA-agenter till din granne och de handlar om hur man behärskar olika livsfarliga utmaningar.
Här är Roberts råd hur du ska göra när anakondan anfaller:
1. Spring inte. Ormen är snabbare än du.
2. Ligg platt, håll armarna tätt intill sidorna och benen tätt ihop.
3. Håll in hakan.
4. Ormen kommer att närma sig och kräla över din kropp.
5. Få inte panik.
6. Ormen kommer att svälja dina fötter först.
7. Du måste vara absolut stilla. Det här tar lång tid.
8. När ormen har nått upp till dina knän, sträck dig ner, ta ut din kniv, stick in den på sidan av ormens mun på kanten mellan munnen och dina ben. Skär snabbt uppåt och trasa sönder ormens huvud.
Tjena Ale..eeeh..Er—öööh!! Hur är läget?

Kvinnofängelset
Jag minns det såväl. Arbetslösa Jimpan och arbetslösa jag sitter uppe på vardagsnätterna och skrattar åt skitprogrammen på de få kanaler vi hade i våra krypin i Tranås. Frankie i Kvinnorfängelset var en stor favorit och utbrottet när hon börjar skaka och kasta stolar är en klassiker. Ja. det var till och med roligare än det Hulkavsnitt som presenterade en andra lite grönare, lite äldre och bra mycket bredare och mindre Hulk som bråkade och jävlades med “vanliga” Hulken.
Och tro det eller ej. Jag hittade det klippet när Frankie får spel!
Och det här gamla Hulk-klippet är inte heller så illa: Thor!!
Alex & Erik
Lika som Bear Beer Bär.
Om tre veckor och lite till är det alltså dags för ett arr som kommer lägga sig högt på listan i mitt liv som arrangör. Jag började iochförsig att arra grejer jävligt tidigt. Hade en syntkväll i aulan på högstadieskolan med lokala Children Within som headline. Festivalen i Tranås med Broder Daniel, Yvonne, Silverbullet, The Ark, blivande Moneybrother & blivande Soundtrack Of Our Lives på nittitalet var jag ju långt ifrån ensam att arra men en kul grej att vara med på var det.
Nalen är ju ändå Nalen. Det är inte Kolingsborg. Inte H62. Inte Tekniska Högskolan. Inte KGB. Det är the venue of venues i Stockholm. Det är historia i väggarna. Alltså blir det -by far- det största Depechearret jag varit med om, undantaget konserterna själva förstås.
Och det var här, förra året, som jag och Louise under en Vive La Fete konsert fick syn på vår vän Alex Picha (en av de i Black Swarm Of Stockholm) Vi ropade glatt “Alex” och han kom léendes mot oss. Men det var inte Alex Picha. Det var en man som visade sig heta Erik Brodin. men för-i-helvete vad karln var lik Alex. Därför startar vi nu på Kollaps en av många nedräkningar inför vårens största party: Är det en PICHA eller är det en BRODIN?
Nu känner ju långt ifrån alla som läser Kollaps till hur herrarna ser ut. Så därför ska ni få två bilder som väldigt tydligt visar hur herrarna är skapta:

Erik Brodin

Alex Picha
Då ska det inte vara alltför lurigt att klippa vem som är vem på dessa bilder:
BILD ETT: Brodin? Eller Picha?

BILD TVÅ: Brodin? Eller Picha?

BILD TRE: Brodin? Eller Picha?

BILD FYRA: Brodin? Eller Picha?

Säbysjön!

Startelvan i vinstlaget mot Kungsängen i lördags:
Övre raden fr v : Nille, Moppe, Micke Malm, Mr Jinx, Rob J, Roger
Nedre raden fr v: Jussi, Danne Bollkåt, Abdel, Micke R, Parwarinho
Jag har ju blivit fotbollstränare. I ett division sju lag. Det är fruktansvärt roligt och inspirerande att försöka lyfta upp enskilda spelare och en hel trupp till att, förhoppningsvis, vinna så mycket matcher som möjligt. Nu har vi kört försäsongsträning sedan slutet av Januari och spelet börjar sätta sig. Jag kommer rapportera lite ibland här på Kollaps, men framförallt vill jag uppmunta er som känner suget att följa det här laget närmare att börja hänga på en ny hemsida: sabysjon.com där ni kan avnjuta tugget i gästboken, skänka en hundring och bli en supporter -s k Säbyvän- eller bara läsa texter i en stil ni bekantat er här på Kollaps (under nyheter hittar ni matchrapporter skrivna av Kollaps! alias The Gaffer.
Forza Säbysjön!
*
Fotnot: Ja. Säbysjön finns även i Tranås, Säby socken. Men namnet kommer icke därifrån. Det är bara en fantastisk slump.
Fredag 17 April

DEPECHE MODE – SOUNDS OF THE UNIVERSE: NALEN, STOCKHOLM – 17 APRIL 2009
Martin Gore valde att lägga sin karriärs första solospelning på Nalen i Stockholm.
Självfallet vill vi fira släppet av Depeche Mode’s nya album på Martin’s favoritscen.
Klockan 21.00 öppnar dörrarna. Klockan 22.00 spelas “Sounds Of The Universe” i sin helhet, tre dagar innan releasen måndag 20 April.
Detta är alltså ett unikt tillfälle att tillsammans med hundratals andra DM-fans höra skivan tillsammans för första gången.
Efter det blir det Depeche Mode dansgolv extravaganza med projektioner från scen och en uppställning välkända Depeche Mode älskare som DJ´ar fram sina favoriter till en extatisk publik. För det vet vi ju. Depeche Mode är något speciellt. Och det är deras fans också – i synnerhet vid dessa fantastiska tillställningar som när DM släppt nytt material.
Arvikafestivalen är närvarande för att göra reklam för festivalen och för att lotta ut festivalbiljetter. Räkna i övrigt med överraskningar på scen och i publiken, utlottningar samt give aways. Med andra ord: Dyk upp i tid!
DEPECHE MODE: SOUNDS OF THE UNIVERSE PARTY STOCKHOLM: FUCKIN AYE!
Kollaps! (Från Wikipedia)
Kollaps är den första officiella skivan av Einstürzende Neubauten. Den släpptes 1981 på ZickZack som #ZZ 65.
Kollaps! är också en så kallad blaggasblogg som publiceras på Internet och besöks av flertalet sakkunniga, men även av dårar. I många fall är dessa en och densamma, precis som upphovsmännen till hemsidan. Innehållet på sajten är mestadels farsartade historier om misslyckande i musikbranchen och relaterade verksamheter. Kollaps står i detta nu i färd med att utvidga verksamheten med ett publikt arrangemang som innefattar ett band som kraftigt omdiskuterats på hemsidan.
EMI (Från Wikipedia)
EMI är det äldsta av de fyra majorbolagen och grundades i mars 1931 som Electric and Musical Industries Ltd. genom en sammanslagning av brittiska Columbia Graphophone Company och The Gramophone Company (tillverkare av His Master’s Voice. 1955 tog EMI sig an den amerikanska marknaden genom att köpa Capitol Records. Det har rötter i bolag som grundades så långt tillbaka som 1897.
Electric and Musical Industries Ltd. bytte 1971 namn till EMI Ltd. och dotterbolaget Graphophone Company blev 1973 EMI Records Ltd.
I februari 1979 köpte EMI Ltd. United Artists Records och i oktober samma år gick de samman med THORN Electrical Industries Ltd. under namnet THORN EMI.
THORN EMI köpte 1989 50 procent av Chrysalis Records aktier och de resterande 1991. 1992 tog de över Richard Bransons Virgin Records.
16 augusti 1996 delades företaget och mediadelen fick namnet EMI Group PLC.
EMI har över 7000 anställda i över 50 länder. EMI Sverige startade 1903 och sedan slutet på 1990-talet finns huvudkontoret på Östermalm i Stockholm.
Arvika (Från Wikipedia)
Arvika är en tätort (stad) i västra Värmland och centralort i Arvika kommun, Värmlands län.
Arvika ligger vid järnvägen Värmlandsbanan (tidigare kallad Nordvästra stambanan).
Man vet att Arvikabygden var bebodd, om än mycket sparsamt, så tidigt som på jägarstenåldern. På 1700-talet så kom det förslag om att anlägga ett större samhälle i västra Värmland. Det skulle vara en handelsplats som kunde undanröja dåvarande olägenheter vid förtullning och gränshandel. Det fanns två platser som man valde att anlägga staden på: i Agneteberg (där man också valde att anlägga staden) och där byn Sulvik nu är belägen. När Säffle Kanal blev färdigbyggd 1837 blev Arvika en viktig hamnstad och även Sveriges innersta hamnstad med havsförbindelse. När järnvägen anlades 1871 förvandlades Arvika från en oansenlig handels- och hantverksort till en blomstrande industristad.
Årligen, första helgen i juli, anordnas Arvikafestivalen (med 18 000 besökare 2008). Arvikafestivalen startades 1992 och är idag en av Sveriges största och mest kända musikfestivaler.
Nalen (Från Wikipedia)
Nalen är ett nöjespalats på Regeringsgatan 74 i Stockholm, grundat 1888. Ursprungligen var namnet Danssalongen National, vilket förkortades till Nalen.
Nalens storhetstid grundlades av den tidigare friidrottaren Gustaf “Topsy” Lindblom, som var VD för Nalen mellan 1933 och 1960. Under hans tid var Nalen Stockholms främsta nöjespalats, där alla de stora artisterna framträdde. Swingepokens nalensnajdare hade Nalen som sitt tillhåll.
Mellan 1967 och 1997 bedrev LP-stiftelsen sin verksamhet i huset. Under 1990-talet öppnades Nalen igen som nöjeslokal, och drivs idag av Sami – Svenska artisters och musikers intresseorganisation.
Nalen består idag av ett antal scener, restauranger och barer. En stor scen för större konserter, middagar, dans och konferenser. Därtill en mindre lokal kallad Stacken, där Narva Boxningsklubb tidigare låg, samt en mindre “rockscen” kallad Alcazar. I byggnaden finns även en restaurang och en bar.
Nalen är också platsen där Martin Gore framförde sin första solokonsert någonsin den 22:a April 2003. Andreas Jismark och Andreas Racov var två av de mycket få som fick följa med till pianobaren på Grand Hotel efteråt.
17 April 2009 står stora salen och stora scenen och stora baren på Nalen som värd för ett evenemang som i sin helhet presenteras allra först på dårhuset Kollaps på Fredag denna vecka.
Gubbåret 09 har startat oroväckande illa.

I helgen har jag börjat lyssna genom The Prodigy och Thåströms skivor. I båda fallen känns musiken oerhört bekant.
Och det är ju för att både Prodigy och Thåström travesterar sig själva. Löjeväckande mycket. Jag kan inte ens lyssna på vissa låtar på Thåströms skiva utan att gömma ansiktet i händerna.
Jag älskade förra skivan. Men jag behöver inte höra “The Haters” igen. Och igen.
Det doftar inte heller så lite Nick Cave & Neubauten om skivan. Jag älskade “Nordlicht”. Jag älskar även titelspåret “Kärlek Är För Dem” på denna skiva.
Men nånstans på vägen blir det fan fel. “Långtbort” -en mix av “The Ship Song” och “The Weeping Song”. Hur tufft känns det?
Thåström är en av de största vi har i det här landet. Varför frågar jag mig tar han då efter sina ikoner igen?? I rakt nedåstigande led följer härmed några av Thåströms olika skepnader de senaste 30 åren: Johnny Rotten (Ebba Grön), Joe Strummer (Imperiet), Al Jourgensen (Peace Love and Pitbulls), Blixa Bargeld (Sällskapet) och Nick Cave (2009). Och på denna skiva upprepar han sin standardfrasering från förra skivan så många gånger att han blir den i särklass mest imitationsvänliga artisten i Sverige. Freddan Broberg kommer mörda de här låtarna och jag kommer skratta ihjäl mig. “Vad bryr jag mig om Island, Vad bryr jag mig om Grönland..Det här är en Färöarna sång.”
Och ja, jag ska lyssna mer, men just nu är jag rädd att den här skivan är bra mycket mer “Red Sonic Underwear” än “Synd”.
The Prodigy då? “Invaders Must Die”?

Här efterapas knappast Nick Cave and the Bad Seeds. Istället låter The Prodigy som en mash up av sina egna tidigare låtar. Bandet har re-producerat sina starkaste kort sen starten med “Charlie”, “Out Of Space” via “No Good”, “Voodoo People” och fram till heavygitarr/Bigbeatsen på “Fat Of The Land”.
Det är samma BOMtjackBOMBOMtjack. Samma blippljud. Samma reggaemelodi som i “Out Of Space” som i “Thunder”. Samme Keeeef Flint. Samma gitarrer. Rave 2009 av 30-somethings. Inte någonstans är det egentligen okej att göra så och dessutom ha mage att gå ut med att säga “Det här är vår bästa skiva någonsin”. The Prodigy som utvecklare av dansmusik är döda.
Ibland smäller det till och jag gillar ändå i korta partier att lyssna på skivan. Det är samma med Thåström förvisso. Det är ju inte skitdåligt någonstans. Men hade jag kunnat klara mig utan de här två skivorna? Svar: JA! Skulle jag klarat mig utan senaste U2-plattan? Svar: JÄTTEJA! Skulle jag, trots att den är starkast lysande i den här fyrlingen klarat mig utan Morriseys senaste alster? Svar: JA.
Då kan några frågeställningar börja diskuteras:
-Skulle samtliga av dessa artister aldrig gett ut dessa skivor?
-Är det inte underbart att de fortfarande håller på och gör musik även om de inte är lika vitala som för, säg, 15 år sen?
-Ska jag sluta bry mig om mina gamla hjältar och leta efter årets nya stjärnskott istället för att springa i ekorrhjul?
och
-Är jag livrädd att Depeche Mode inte levererar mycket mer än fantastiska “Wrong”?
Jag är helt klart skakad iallafall. Gubbåret 2009 har börjat illa. Oroväckande illa.
Depeche Mode – Come Back
Detta är en officiell promorelease av en live studio session av den David Gahan pennade låten från kommande skivan.
Jag personligen tycker det doftar mycket Lennon. En dos Pink Floyd. En skopa Ziggy Stardust. Det är bra. Det är fint.
Det är en soulig känsla. Och jag gillar att Depeche Mode gör det.
Men jag ljuger kraftigt om jag säger att det skickar rysningar över min kropp efter två genomlyssningar.
Och jag ljuger jävligt mycket om jag påstår att det har den där typiska Depeche Mode tonen som jag älskar mer än det mesta här i världen.
-
Polls
VCMG
- Stort! Spännande! (58%)
- Kul för dem. men inte många andra. (32%)
- Jag har aldrig brytt mig och tänker inte börja nu. (7%)
- I don´t care anymore (4%)
Loading ... -
Categories
- 007
- 100 av de 1000 bästa låtarna
- 2009
- 78 Svenska Låtar
- AIK
- April Tears
- Arvika 2009
- Bailando!
- BEBBON
- Belgien i Sverige
- Bodyruset 2010
- De 50 Bästa Filmerna
- Depeche Mode
- Depeche Mode 151
- Dråpligast Under Hultsfred 1991
- Dubplate Connection in the mothafukking US
- EM 2000
- En Levande Legend
- Färjan till Finland
- Första åren i Stockholm
- Freddans Dråpligaste Stunder
- Full of Keys
- GBFE
- Good Shit
- GOTHLAND 2011
- Helghälsningar
- Hökaröva
- Huga!
- I en värld som kan gå åt helvete
- Jag ger er DJUR
- Japaner
- Jens, Jesus & Jag
- Lip Service
- Livat med Farsan
- Ljuva Klassiker
- Lost!
- M4TM
- Music For The Masses 07, 97, 87
- Musik i Film
- Mute Records
- Obehagliga & Märkliga Människor i Europa
- Pet Shop Boys 15
- Picha eller Brodin
- Sabrosa
- Säbysjön
- Sant Eller Falskt?
- See See
- Semester
- Skafferiet
- Svart Bröllop
- Tågluff 93
- The Battle Of The Jesus And Mary Chain
- Top 10 Dråpligaste i Tranåsband
- Uncategorized
-
Archives
- April 2012
- February 2012
- January 2012
- November 2011
- September 2011
- August 2011
- July 2011
- June 2011
- May 2011
- April 2011
- March 2011
- February 2011
- January 2011
- December 2010
- November 2010
- October 2010
- September 2010
- August 2010
- July 2010
- June 2010
- May 2010
- April 2010
- March 2010
- February 2010
- January 2010
- December 2009
- November 2009
- October 2009
- September 2009
- August 2009
- July 2009
- June 2009
- May 2009
- April 2009
- March 2009
- February 2009
- January 2009
- December 2008
- November 2008
- October 2008
- September 2008
- August 2008
- July 2008
- June 2008
- May 2008
- April 2008
- March 2008
- February 2008
- January 2008
- December 2007
- November 2007
- October 2007
-
Search