My Case Is Easy To See

Jag och Kenta satte oss ner på heltäckningsmattan framför stereon. Kentas hela Depeche Mode-samling mitt framför oss. Hundratals vinyler. Promos. Testpressar. Livebootlegs. Tysklandspressar. Japanpressar. Ja till och med några acetat. Idag var de inte i fokus.

Utanför, en strålande vårdag. Det var fredag eftermiddag, vi hade tack vare av ett klanteri från tanterna i Åhlens skivdisk fått labbarna på varsitt ex av Depeche Mode´s nya album tre dagar innan release.

Med skälvande händer och en sjukt stor förväntan stoppade vi in cd:n och tryckte på play. Kenta la in en färsk snus, jag tog en klunk cola. Första låten hade vi såklart hört innan, men självfallet ska en platta vid första lyssningen höras i sin helhet. Vi tog in den höga volymen och bläddrade genom häftet innan det magiska ögonblicket.

Ett piano. En dov, liksom rullande bas. Ett svängigt beat. En riktigt bra vers. Vi stirrade med våra största ögon rätt in i högtalaren. Vi kände att NU kommer refrängen! Och det gjorde den verkligen. Ut ur högtalaren sparkade “You´ll stumble in my footsteps” för första gången någonsin till oss på käften. Kenta bara gapade. Såtillvida att snusen gled ut från överläppen, ner på hakan och hamnade i en klump på golvet. Själv började jag blöda näsblod. Det är sant.

Och efter låten var vi tvungna att avbryta den planerade genomlyssningen av skivan i sin helhet. Vi fick ta paus och springa runt i rummet, sedan ut ur huset för att hoppa jämfota och hytta med nävarna, skrika Ronjaskrik i vårsolen och kramas i gräset innan låt tre skulle kunna spelas. Vi hade just hört “Walking In My Shoes” med Depeche Mode för första gången. Jag glömmer det aldrig.

Senare på våren befann sig jag, Kenta, Hanna och Linda i en bil på väg till Scandinavium, Göteborg för att beskåda Depeche Mode live. Förväntningarna var monstruösa och de skulle infrias. Jo, Tjenare.. När “Walking In My Shoes” började, när fågelkvinnorna kom vandrande fram från skärmarna, slog jag nytt personligt rekord i helkroppsrysning. Jag bara skrek rätt ut. Just det ögonblicket, i introt av låten, när skärmarna aktiverades, när Dave vandrade med de röda kvinnorna, är nog det snyggaste och coolaste jag någonsin sett.

Innan konserten hade jag och Kenta varit på Depeche Mode-jakt. Och vi stod utanför hotellets entré när två limousiner gled upp. Vakterna satte upp rep och backade oss och de andra fansen tio meter innan Martin Gore klev ut ur sin bil och hastigt spankulerade in på hotellet. Sen tog vakterna bort repen och vi fick återigen stå fritt. Då kom Andy Fletcher ur bilen och noterades glatt utan nån större hysteri från fansen. Han skrev några autografer.

Då kom en cool snubbe travande på Kungsportsavenyn. Bara jag, av alla, kände igen honom: Alan Wilder.

Jag gick fram till honom och på vägen dit tappade jag hela mitt ordförråd. Det enda jag lyckade klämma ur mig när jag gick fram och skakade hans lealösa hand var ett tafatt “t-thank y-you”.

Detta var ändå ett mycket lyckat slut på vår jakt och vi kunde triumferande vandra mot Scandinavium med erfarenheten att ha “träffat” åtminstone delar av Depeche Mode. Kenta hade med en hel bunt skivor och han hade fått ett par stycken signerade av “Fletch”.

Denna pseudohändelse skulle dock några timmar senare inte längre betyda mycket. Det kom sig nämligen så att efter spelningen, när vi ramlat ut från konserten, svettiga och överlyckliga, att en engelsk man, klarligen en roadie, kom fram till Hanna och Linda och gav dem varsitt Backstagepass.

Kenta insåg direkt vidden av detta och skrek till Linda: –TUSEN SPÄNN! Du får tusen spänn för den där!

Righteous Idiot som jag är förklarade jag för Kenta att detta inte skulle vara rätt eftersom vi antagligen inte var den typen av personer Depeche Mode vill chilla med efter ett gig. Så han accepterade detta. Vi vinkade hej till våra blonda medpassagerare och satte oss med ryggen mot Scandinavium. Helt tomma. Tysta. Och så satt vi i en timme innan tjejerna kom ut. Då kom vi på att Kentas kasse med skivor aldrig hade påtänkts att skicka med brudarna. Så de förblir signerade endast av Andrew “Fletch” Fletcher. Värdet har alltså sjunkit på rariteterna.

Linda och Hanna var lyckliga. De hade varsin liten pappersbit med hela bandets autografer.

Nu fanns ingen tid att förlora. Tjejerna hade umgåtts med Depeche Mode. Kenta och jag slet åt oss deras pass och satte raketfart mot backstageområdet. Och vi kom hela vägen till sista dörren, just därinne som Depeche befann sig innan vi stoppades.

Som en liten klen tröst fick jag syn på Jason Pierce från Spiritualized (det utbuade och soon to be kickade/avhoppade förbandet) på vägen ut . Jag hälsade på honom och tackade för giget. Han bara stirrade förvånat på mig. Sedan såg jag att han stod och pratade med Andy Franks, mr Tour Manager himself. Kanske gavs beskedet just där och då att Spiritualized inte längre skulle vara med på turnén.

Med sänkta huvuden mötte jag och Kenta upp med de fortfarande uppspelta Linda och Hanna. De kunde berätta det vi redan anat, att det bara befann sig snygga tjejer därinne. Och i princip bara blonda sådana. Jag gillade inte klichén.

Jag hade under spelningens gång noterat att fyra stycken blonderade tjejer suttit bakom mixerbordet. Alla klädda i korta, svarta klänningar och knähöga svarta stövlar. Jag tyckte det såg skumt ut. Förbeställt. Linda & Hanna kunde bekräfta att dessa fyra befann sig i rummet och satt tysta för sig själva vid ett bord. Senare, när jag såg Depeche igen i Paris, såg jag fyra stycken likadant klädda blonderade tjejer bakom mixerbordet.

Vad hade då hänt därinne? Jo Martin, Alan & Fletch hade spelat biljard, fussball och druckit öl. De hade varit på bra humör och småpratat med alla eleganta damer. David Gahan hade kort, som en typ av Meet and greet, befunnit sig i rummet och signerat lite papper, armar och skivor.

Jag kan så här, år efteråt, ha större förståelse för denna enorma ytlighet från grabbarnas sida. Kenta och jag representerade den sorten som i Martin Gore´s värld skulle vara de absolut sista han skulle hänga med efter en spelning.

Och det går ju inte att skriva om låten utan att nämna det infernaliskt snygga e-bow liknande gitarrsolot från Martin Gore. Snyggaste i kategorin nånsin? Ja jag tror det.

8. WALKING IN MY SHOES.

Feb 10, 2008 | 23 Comments

Lång intervju

En helt ny lång intervju hittar ni med mig här. I denna snackar jag om, tja, allt som har med April Tears och Lip Service att göra. Hoppas ni tycker det är rolig läsning. Glad Påsk!

Apr 5, 2012 | Comments Off on Lång intervju

Visby Puborientering

Information: andreasjismark.se samt Facebook-gruppen

Feb 22, 2012 | 1 Comment

The missing VHS

http://www.youtube.com/watch?v=zJqo23XHIWk

Tony Ahola gömde videon. Den hittades på Norra Bantorget igår. Här är den. Nya Full Of Keys. Vissa hävdar att videon gjordes redan 1986.

Jan 14, 2012 | Comments Off on The missing VHS

Ärade Kollapsare!

ANDREAS JISMARK MANAGEMENT

Från och med nu har jag öppnat en ny site, andreasjismark.se, som kommer att vara mitt hem, min spindel i nätet. Kollaps kommer att fortsätta leva kvar här, i sin life-support-machine, i form av underbara ni och det gedigna biblioteket av historier, listor och allmänt tjafs i kommentarsfältet. Jag älskar den här sidan. Nån gång när man minst anar det kommer jag häckla Fletcher, rapportera om en ny klassisk dråplighet i musikbranschens kulisser eller begeistrat skrika i affekt om nåt nytt grymt band. Men vill ni följa mig och mitt arbete slaviskt ska ni checka in på andreasjismark.se där jag i bloggen kommer fortsätta att gå min alldeles egna väg. Det är bara att läsa CV:t för att förstå att jag inte tänker ändra på mitt sätt att vara, eller uttrycka mig, bara för att jag blivit bizniz.

Bästa Hälsningar

Andreas

Jan 9, 2012 | Comments Off on Ärade Kollapsare!

See See

Det här är Cissi. Hon är 13 år. Jag är stolt över att vara hennes manager. Än så länge har vi inte kommit hela vägen till att presentera hennes egna material. Nästa år. Tills dess skickar jag in henne i studion för att söka fram hennes bästa tonlägen med hjälp av låtar som ligger i sektorn på vart vi siktar in hennes sound.

Glädjen jag känner över att jobba med Cissi är så jävla stor. Det känns som jag väntat hela livet på att jobba med den här rösten. 2012 börjar det på riktigt och låtskrivare jag beundrar som fan sitter i detta nu och börjar plocka fram det som kommer bli embryot till en lång och spännande karriär.

http://www.youtube.com/watch?v=M-UdHQmnTpM

http://www.youtube.com/watch?v=rV3AJN5kZ5I&feature=related

Nov 25, 2011 | 1 Comment

The Housemartins

Vince Clarke (född Martin) och Martin Gore har ett projekt ihop. VCMG. Det låter ganska lovande och kanske får vi anledning att njuta av något igen på riktigt gällande Depeche Mode & enklaver.

Nov 22, 2011 | 8 Comments

Flipp eller flopp? Ny poll >

Sep 5, 2011 | 42 Comments

World Premiere!

Sep 1, 2011 | 8 Comments

Introducing the band

http://www.youtube.com/watch?v=mg7BzB01S-k

Aug 29, 2011 | Comments Off on Introducing the band

Desolate/Suicide Bridge

Snart är den här. Den mest spännande releasen jag varit med om sen vi släppte “Model, Actress, Whatever” med April Tears 2000. Full Of Keys episka dubbelsingel “Desolate / Suicide Bridge”

Aug 26, 2011 | Comments Off on Desolate/Suicide Bridge

Ett första klipp från Gothland!

Husbandet Svartfot med gästen Full Of Keys inleder Depeche Mode-setet med Nerwraks botten till “In Chains”!

Aug 17, 2011 | 2 Comments

Speltider är officiella!

http://gothland.nu/blogg/nu-ar-speltiderna-officiella/

Innehåller även en helt grym Spotify Spellista!

Jul 21, 2011 | Comments Off on Speltider är officiella!

Gothland Expanded Clues…

http://www.youtube.com/watch?v=ARdgM7X4uIk

Mer:

http://gothland.nu/blogg/

Jul 18, 2011 | Comments Off on Gothland Expanded Clues…

Nytt med Full Of Keys coming up..

Jul 8, 2011 | Comments Off on Nytt med Full Of Keys coming up..

Strage too

Kite. Emmon. Strip Music. Silverbullit Simon. Wollhed. Isgren. Och nu Strage.

Arvikafestivalens Backstageområde har flyttat till Visby. Och DU är bjuden.

http://gothland.nu/blogg/

Jun 30, 2011 | 2 Comments

Full Of Keys Work In Progress

Sandkvie studios. I Visby hamn. Inspelning av kommande singel.

Jun 23, 2011 | Comments Off on Full Of Keys Work In Progress

Gothlandbloggen!

http://gothland.nu/blogg/kite-till-kina/

Nu rullar Gothlandbloggen. Ni som känner att ni vill vara med och hänga där har härmed en ny plats i etern att RSS:a eller bokmärka. Ses där!

Jun 17, 2011 | 3 Comments

Studioblog 1

http://www.youtube.com/watch?v=Zt0N90IXnE0

Jun 15, 2011 | Comments Off on Studioblog 1

Tickets on sale!

Ticnet Gothland Exclusive 280:- (Endast 100 Biljetter släpps!)

Ticnet Gothland 180:-

Jun 9, 2011 | 1 Comment

Gothland Statement

Statement: “Goth, som i sammanhanget Gothland, är ett samlingsord för subkulturerna för de så många som gillar “alternativ musik” såsom syntpop, indie, electronica, industri, goth, electronic body music, shoegaze, elektro, spretig rock…allt som står utanför hip hop, rnb, schlager och annan kontemporär musik som spelas på alldeles för många andra ställen i Visby på sommaren. Gothland har skapats för att ge ett alternativ för de som gillar det alternativa.”

May 30, 2011 | Comments Off on Gothland Statement

Polls
VCMG
- Stort! Spännande! (58%)
- Kul för dem. men inte många andra. (32%)
- Jag har aldrig brytt mig och tänker inte börja nu. (7%)
- I don´t care anymore (4%)
Loading ...
- Fler omröstningar >>
Categories
Archives
Search

April Tears, Lip Service

AIK, April Tears, Depeche Mode, Full of Keys, GBFE, GOTHLAND 2011, Hökaröva, Lip Service, See See, Svart Bröllop

Depeche Mode, Full of Keys, GOTHLAND 2011

Full of Keys, GOTHLAND 2011

Polls

Categories

Archives

Search