Warning: Undefined array key "HTTP_REFERER" in /var/www/html/superautomatic.com/public_html/wp-content/themes/kollaps/functions.php on line 20
We´re Watching The World Pass Us By
NEVER LET ME DOWN AGAIN
Depeche Mode hade aldrig blivit det de blivit utan att vara ett exceptionellt bra liveband. Och faktum är att The Basildon Four var riktigt bra redan från början. De må ha stått fastnaglade bakom syntar, men med en rörlig Dave och en rullbandare placerad i mitten på scenen hade de en grej som var riktigt cool.
Depeche Mode härjade runt på små skitgig, precis som de flesta rockband startar. De hade sina största fans bland polare och flickvänner precis som garagebanden i Värnamo och Nyköping. Men spelning för spelning växte sig publiken större och snart var det en hype på dem. Sen kom Fad Gadget och Daniel Miller in i bilden innan det small till for real.
Depeche Modes turnéer blev större och längre. Skandinavien, Japan och USA stod snart på turnéplanen. Bandet utvecklade sig själva på scen under 1983, 1984 och 1986. Och via järnrör, cykelhjul, större scenbyggen och bättre ljus-shower stod Depeche Mode 1988 på Rosebowl inför sin största publik någonsin.
David Gahan, mer taggad än någonsin tidigare, viftade under “Never Let me Down Again” på armarna och publiken viftade med. Tjugo år senare viftas det på några armar nånstans i världen varje timma bara låten spelas på radio.
Depeche Mode har många kort att spela ut under en liveshow. Om man ska ge sig på att sätta ihop en lista över den mest “folkliga” konserten måste den innehålla följande legendariska livelåtar med Depeche, deras största anthems om ni så vill: “Photographic”, “Everything Counts”, “Somebody”, “Stripped”, “Never Let me Down Again”, “Personal Jesus” och “Enjoy The Silence”. I synnerhet “Never let me Down..” utan den blir det ju inget vifta på armarna, tänk så ledsna alla skulle bli att gå hem utan att få göra det.
Jag tog mig friheten att sätta ihop ett drömgig med DM, vad jag känner för just i denna stund:
Eigner & Gordeno sitter på bänken, Wilder är tillbaka. Såklart.
(Intro: Christmas Island)
1. Black Celebration
2. John The Revelator
3. Photographic (Rex the Dog Liveversion)
4. Stripped
5. Here Is The House
6. I Want You Now (Martin+Gtr)
7. Precious (Martin börjar själv, bandet kommer in under låten, Dave tar över)
8. A Pain That I´m Used To
9. Fools (2008 REx The Dog Liveversion. Yihaa!)
10. Behind The Wheel (introducerad av nån minuts Pimpf!)
11. Personal Jesus
12. Sister Of Night
13. In Your Room
14. Somebody (Alan på Piano)
15. Lie To Me
16. The Sun And The Rainfall
17. Puppets
18. But Not Tonight
Encore
19. Higher Love (SOFAD Reprise)
20. Walking In My Shoes (Med levande röda fågelkvinnor den här gången!)
21. Enjoy The Silence
22. Everything Counts
23. World In My Eyes
24. It Doesn´t Matter Two (Martin+Gtr)
25. The Sinner In Me
26. Never let Me Down Again (med minst fem minuter AGGRO!)
Nämen det finns egentligen inte mycket mer att säga om plats fem på listan som inte alla sagt tusentals gånger. “Never Let me Down Again” är fantastisk. Mäktig. Och som allra bäst framförd inför sin fanatastiska publik, vare sig det är i Santiago, Chile eller St. Petersburg, Ryssland.
Stockholm Stadion vevar händerna.
Och videon är nog när allt kommer omkring Corbijns allra coolaste:
Fatal error: Uncaught Error: Cannot use a scalar value as an array in /var/www/html/superautomatic.com/public_html/wp-content/plugins/yet-another-related-posts-plugin/includes/related_functions.php:80 Stack trace: #0 /var/www/html/superautomatic.com/public_html/wp-content/themes/kollaps/single.php(14): related_posts(3) #1 /var/www/html/superautomatic.com/public_html/wp-includes/template-loader.php(106): include('/var/www/html/s...') #2 /var/www/html/superautomatic.com/public_html/wp-blog-header.php(19): require_once('/var/www/html/s...') #3 /var/www/html/superautomatic.com/public_html/index.php(17): require('/var/www/html/s...') #4 {main} thrown in /var/www/html/superautomatic.com/public_html/wp-content/plugins/yet-another-related-posts-plugin/includes/related_functions.php on line 80