Category archive: April Tears

ANDREAS JISMARK MANAGEMENT

Från och med nu har jag öppnat en ny site, andreasjismark.se,  som kommer att vara mitt hem, min spindel i nätet. Kollaps kommer att fortsätta leva kvar här, i sin life-support-machine, i form av underbara ni och det gedigna biblioteket av historier, listor och allmänt tjafs i kommentarsfältet. Jag älskar den här sidan. Nån gång när man minst anar det kommer jag häckla Fletcher, rapportera om en ny klassisk dråplighet i musikbranschens kulisser eller begeistrat skrika i affekt om nåt nytt grymt band. Men vill ni följa mig och mitt arbete slaviskt ska ni checka in på andreasjismark.se där jag i bloggen kommer fortsätta att gå min alldeles egna väg. Det är bara att läsa CV:t för att förstå att jag inte tänker ändra på mitt sätt att vara, eller uttrycka mig, bara för att jag blivit bizniz.

Bästa Hälsningar

 

Andreas

 

När jag hittade Mastertejpsen till “Music For The Masses”

Jag tycker, om jag får lov att säga det själv, att jag år 2009 spelade in och släppte de två bästa låtar jag någonsin skrivit. Att det blev “back to basics” musikaliskt hade till mycket stor del att göra med att jag fick lusten att göra lite mer själfylld melodiös musik igen, efter ett par år med medvetet monoton känslokall musik. Det hade till ännu större del att det, i huvudsak, var jag & de andra som stod kvar i spillrorna efter April Tears som gjorde det tillsammans; Mattias & Jimmy.

Louise, Calle, Emma, Helena, Pelle, Thobias, Tony m fl… ska alla ha ett stort tack för att vi kunde göra verklighet av produktioner & videos för Lip Service 2009! (Tack till mig själv också -framförallt för att ambitionsnivån är några tusen kilo lättare än för tio år sen)

Reaktionerna på låtarna har verkligen varit helt överväldigande. Reaktioner från vänner och de väldigt inbitna vill säga. För resten av världen har aldrig hört “Silent Empire” och “Slow Down My Beating Heart”. Visst, de har snurrat på några radiostationer. YouTube och MySpace har några tusen lyssningar. Men det känns ändå riktigt surt att de inte fick vara med om mer. Framförallt för att man tappar sugen lite utan att det snurrar till så där gött som det kan göra när man får feeling att det är hit på G.

Lite som det kändes när Christopher Panov ringde och ville ha med just “Silent Empire” i hans nya film “Scener Ur Ett Kändisskap”. Vad som först hände då, efter att låten & filmen åkte till Cannes i en trailer var att SF ville ha ljusare tongångar i säljandet i Sverige. Så vår låt ersttes av en betydligt gladare låt. Det var synd.

Men vad som var 100 gånger mer synd var att SF släppte filmen, utan tillbörligt ekonomiskt stöd, på ett skitdatum mitt i sommaren. Flopp är bara förnamnet. Dessutom blev filmen sågad i så gott som all press. Jag säger det igen: jag gillade filmen och skrattade mycket. Det är bara att beklaga. Utnämningen Årets jobb i radioskugga är härmed utdelat till:

 april-tears

Vill ni veta varför jag överhuvudtaget startade upp Kollaps? Jag orkade inte längre berätta om alla farser April Tears råkade ut för. Jag ville ha dem i skrivet format att hänvisa till. I synnerhet denna historia. Den längsta, den vansinnigaste, den närmast ofattbara trippen över Hardangervidda i Norge.

Minns/Visste ni att April Tears i många år var ökända som branchens mest otursförföljda band? Vissa skivbolag, arrangörer, journalister och bokare tog inte i oss med tång.

Hela Kollaps existens och syfte finns här inbakad i en historia som verkar sakna motstycke. Jag har iallafall aldrig hört någon toppa denna resa. The April Tears. ByLarm i Bergen. Klicka er ditt bums: Fast i Norge

*

(Länk till April Tears gamla hemsida finns blank länkarna till höger.)

Månne den roligaste lilla historien publicerad på Kollaps!?

http://kollaps.superautomatic.com/en-macdonalds-en-pals-en-forsvunnen/#comments

En liten trip down the memory lane medans vi/jag/ni väntar på nåt nytt! : D

andreas1

2639_1113462552885_1116550422_30373513_3457509_n1

suzanne1

Jismark, Monell & Mosson > The April Tears that never were…and never was supposed to be…

De sista andetagen av The April Tears hör ni här. Återfunnet på Jimmys gamla hårddisk. Året är 2004.  Sara har slutat. Jimmy, jag & Mattias stod kvar. Jimpan & jag hade jobbat fram låtar som var dansorienterade och vi planerade samarbeten med olika vokalister. Men de här två låtarna var inte dansanta. De var fyllda av själ. Och passar riktigt lämpligt på många olika sätt att göra officiellt tillgängliga precis just nu. På sång: Suzanne Mosson från bandet Standfast.

Så låt mig presentera en länk till låtarna:

THE BAND FORMERLY KNOWN AS THE APRIL TEARS

1. Josefina (tilltänkt albumspår på skivan som aldrig kom -”Xoo Vanilla”)
2.Don´t Choke Your Love (tilltänkta avslutningsspåret på “Xoo Vanilla” och även kandidat till första singel)

Kollaps är den första officiella skivan av  Einstürzende Neubauten. Den släpptes 1981 på  ZickZack som #ZZ 65.

Kollaps! är också en så kallad blaggasblogg som publiceras på Internet och besöks av flertalet sakkunniga, men även av dårar. I många fall är dessa en och densamma, precis som upphovsmännen till hemsidan. Innehållet på sajten är mestadels farsartade historier om misslyckande i musikbranchen och relaterade verksamheter. Kollaps står i detta nu i färd med att utvidga verksamheten med ett publikt arrangemang som innefattar ett band som kraftigt omdiskuterats på hemsidan.

230362458

Ja det här var ju minst sagt ledsamma nyheter. Nån jävla idiot har tuttat på Tantogården. Nu är jag inte helt säker på exakt vilka av husen som brunnit ner men som jag förstår rapporteringarna har den infekterade debatten om Tantogårdens varande eller icke varande fått ett bedrövligt slut. Huvudbyggnaden har brunnit ner. The April Tears gjorde sitt första viktiga Stockholmsgig där. Jag har där DJ:at där otaliga gånger, haft Jimmy Fun middagar, spelat in video, haft Buxtonesbanketter och sett massor av band däribland Jeans Team, Peaches, så gott som samtliga gamla Jimmy Fun-band & svenska upcomers.

För jävligt. Ett kulturpalats is no more och Stockholm är en scen fattigare.

07-speak-to-be-heard

Tombone Studios nån gång mellan 1999 och 2001:

Jag vet inte exakt vad som hände, men efter jag lagt på alla guror på Peter Månssons demotrummning så kunde jag förvirrad och skrattandes konstatera att jag just skrivit & spelat in en klockren Oasislåt. Det lät inte ett jävla smack som April Tears.

Kanske skulle Noel & co ringt mig så hade jag, kopisten i Mariehäll, shejpat upp det sentida skrala låtmaterialet.

Trevlig helg alla!

Next Page →