The battle of The Jesus And Mary Chain #24

Kista, Söndag 6 April, 18:37

24. Cracking Up

Jim eller William? William eller Jim?

Bröderna Reid är två coola snubbar med lite olika egenskaper. Nu när jag väljer en till William-sjungen låt så kanske en del får för sig att jag är en William-man. Men si, det är jag inte. Jag är en Jim-man -om jag skulle tvingas välja.

Visst är William, precis som jag en halvtafflig gitarrist som älskar och är bra på att riffa och feedbacka, men man ska komma ihåg att min ursprungliga dröm var att bli som Jim Reid. The April Tears allra första framträdande 1990 var The Jesus And Mary Chain´s “April Skies” och jag sjöng. Spelade ingen gitarr då. En del hävdar envist att jag inte sjöng heller förresten.

Men Jens är ju en William-man. Han är William och jag är Jim. Jag är snäppet coolare, helt klart längre och framför allt över ett år yngre. Jens har dessutom, precis som William, en något mer väsande röst när han sjunger. Vissa hävdar att det låter Gessle, men jag vet nog vem han försöker låta som. Tyvärr alltför länge sen vi hörde denna viktiga röst, JH!

“Cracking Up” imponerade inte alls på mig när den kom. Jag tyckte det lät oproducerat och flamsigt. På gränsen till ovärdigt. När jag sen insåg att det var en stor del av skivan “Munki” att ramla in och ur rim och reson så växte “Cracking Up”. Det är en förbannat cool låt.

Och nu kommer Jens hävda att han är en Jim-man. Bland annat.

*

JENS:

Göteborg, Söndag 6 April, 19:09

Till att börja med är det ju faktiskt William som sjunger även på Rollercoaster, men nåväl.

Jag är beredd att ge dig rätt när du säger att jag är en William-man (om jag skulle tvingas välja). Jag dras mer till hans svärta tror jag, och jag tycker han har lite mer djup i sitt låtskrivande på nåt sätt. “I hate rock’n roll” är ju mil coolare än “I love rock’n roll” till exempel. Samtidigt är det nog ändå Jim som vinner den personliga coolhetspokalen till slut, han är ju när allt kommer omkring nästan själva definitionen av cool i min bok.

Angående “Cracking Up” så är det en av de Jesus-låtar som står för sig själv lite grand, och jag har ofta svårt att jämföra den med andra låtar. Men topp 25 är det absolut. Topp 24 rent av.

Och – tio månader yngre. Det är inte mycket du. Sen vill jag minnas att vi är exakt lika långa. Och är det inte otroligt ocoolt att kalla sig själv för cool?

*

ANDREAS:

Kista, Söndag 6 April, 19:29

Nu måste du glömt läsglasögona igen. Jag valde en “William-sjungen låt till” så att jag hävdat nåt annat än att Will sjunger “Rollercoaster” är ju direkt felaktigt.

Men du har rätt i att “Cracking Up” står lite för sig själv. Som hela “Munki” på sätt och vis. De släppte på alla tidigare koncept och bara åkte kana ut i exprimentlabbet. Ibland blev det fullträff, ibland inte alls lyckat. Vi återkommer till det.

Vi har ställt upp oss rygg mot rygg många gånger och nog är det så att….aj aj aj nu skriker Louise åt mig att hon aldrig mer vill se detta patetiska tilltag från oss igen. Vissa bryter arm, vissa mäter andra saker. Vi mäter hela vår längd. Och jag är, som sagt, den längre av oss två. Aaajjj!!

Att kalla sig själv för cool är i de flesta sammanhang helt klart ocoolt. I detta sammanhang nådde det ialafall sitt syfte! För övrigt anser jag mig själv som oerhört ocool, tyvärr. Jag har försökt men det går inte. Grabbar som Jim Reid och Bobby Gillespie har det lättare för sig med medfödd bitterhet som koloniserade skottar. Visserligen har vi smålänningar en viss mängd bitterhet men det funkar väl inte riktigt lika bra att vara från Tranås och prata skotska. Eller? : D

*

JENS:

Göteborg, Söndag 6 April, 20:24

Ja det slog mig när jag var på väg till affären att det måste varit så du skrev. Jag tar på mig det. Ett misstag från min sida. Fruktansvärt ocoolt.

“Munki” är absolut den minst sammanhållna skivan dom gjort, och det beror väl mycket på att bandet antagligen redan var på väg att gå åt fanders. I princip är det en “Recurring”, där Jim och William på varsitt håll skrev och spelade in sina egna låtar. Och då gick det som det gick. Det är ingen dålig skiva, men kanske är det deras sämsta när allt kommer kring. Ska bli intressant att se om någon mer låt från Munki kvalar in på din topp 25. Jag kan berätta att på min egen gör det det.

Apr 6, 2008 | The Battle Of The Jesus And Mary Chain

Kommentarer

4 kommentarer till “The battle of The Jesus And Mary Chain #24”

  1. Jens 6 Apr 2008, 20:03

    Efter många års efterforskning har det mycket rigtigt visat sig att det inte fungerar klockrent att prata skotska när man är från Tranås.

  2. Martin S 7 Apr 2008, 07:26

    “Munki” är ju, som Jensemannen konstaterar, JAMC svagaste stund. Med det inte sagt att den saknar poänger. “Cracking up” är en oerhörd poäng. Blev helt knäckt när den kom, faktiskt. Så rumlig, så skitig, så många fulshots innanför västen och så mycket… fylleångest att jag blev alldeles svag.
    “Black” är en annan storfavorit från nämnda skiva. Jag känner personer som hävdar att just den senare är Mary Chains största stund. Detta är självfallet helt uppåt väggarna, men en grym låt är det likväl.

    En vacker dag ska jag dock berätta om en av mitt livs största besvikelser. Jesus And Mary Chain live på Fanclub utanför Stockholm sommaren 1998. Jag grät av skam över hur dåligt det var.
    Men det är en annan historia.

  3. Andreas 7 Apr 2008, 11:11

    Den där otäcka historien får du som sagt berätta senare, Martin. Jens har finare berättelser från i år!

    Och Jens jag kan väl säga så här..Det är klart att det finns kvar spår från “Munki” på listan…

  4. Jens 7 Apr 2008, 12:10

    Ja det är klart…