42. ABBA – Lay All Your Love On Me

43. ABBA – Super Trouper

Mamma Mia! ABBA -Sveriges största band, internationellt, genom alla tider. Inte särskilt konstigt. Vilken låtskatt! Vilket popband! Vilka kläder! ABBA är definitivt en av anledningarna till att jag bestämde mig för att begränsa listan till 78-08. Jag älskar ABBA straight through. Det är sannerligen ett av de bästa popbanden genom tiderna. Och den som kommer dragande med att detta skulle vara själlöst får ta sig en lång, lång stund framför spegeln och syna sig själv. Disco med själ uppfanns ta mig fan praktiskt taget av Björn, Benny, Agneta och Annifrid.

May 24, 2008 | 9 Comments

Trevliger Helg Fölk!

Jag hoppas ni haft en bra vecka. Jag hoppas ni är lyckliga. Jag hoppas ni får en skön helg. Jag hoppas ni har skrattat gott den här veckan.

Cheers! N´Keep ´em comin´till it´s nuff, right!?

Aug 22, 2008 | 2 Comments

Den Makalösa Historien Om Världens Starkaste Man: QUICKSILVA DA SILVA VAN DER FLUCHT

Född 1904 i det krigsdrabbade Kongo forslades den storväxte ynglingen via Suezkanalen till Ural. Han uppfostrades i den hårda skolan kan man säga. Mannen som tog hand om honom var en gravt epileptiskt slaktare från Rotterdam och Gotland.

När Quicksilva var de åtta fyllda åt han enkom träflis och lyfte mer än gärna tunga saker. Hän växte och han växte och han VÄXTE! Vid tretton års ålder uppmätte han en längd på fyra meter och en bredd på två. Han drabbades dock av lepra vid femton års ålder varpå längden decimerades med en halvmeter. Vid det här laget åt han plåt och yxskaft.Han härjade omkring och kastade lastbilar för glatta livet. När han var deppis kunde han lyfta träden från dess rötter.

Vid tjugo års ålder avslutade han sin fosterfars liv med en rapp roundkick helt utan synbar anledning. Vid en intervju senare i livet lär han ha sagt att detta berodde på allt kvicksilver han drack. “Det gick och åt på hjärnan” lät det.

Vid tjugofem års ålder for han tillbaka till Kongo där han välkomnades av sina enda sanna vänner aporna, främst gorillorna som studsade runt av entusiasm. Men även babianerna var till sig. De mös med sina morötter mellan låren. Quicksilva såg dock inte detta som ett välkomnande utom en grov skymf och fattade tag i närmaste elefant vid snabeln och slungade sig själv iväg utropandes “Nu blir det ingen mer plåt, nu blir det elfenben!”

Han härjade omkring i djungeln ett decennium. Förödelsen var total. Han begav sig därpå norrut via luftballong tillsammans med sina kamrater, bamsegorillan Lazarus och daggmasken Abudkadnessar men de tvenne dog på tiotusentalet meters höjd på grund av lufttrycksförändringar i stratosfären.

Quicksilva landade mjukt i London 1957. Av svält hade han krympt till två meters längd vilket gjorde att han något sånär kunde smälta in i Londons pöbel. Vid ankomsten skrek han till en kutryggad frsör på grovmald luftballongsengelska “KLIPP MIG……INTE!” vartefter han slungade sig själv femtontalet meter ut på gatan. Han greppade en blykapsel som han satte i sig i ett nafs.

Detta såg Sir Ystanbull Crewe, cikusdirektör iklädd endast cylinderhatt och långkappa. Deras möte var början till ett långt samarbete. Quicksilva fungerade som huvudattraktion på Crewe´s kringresande cirkus som även hade andra attraktioner som Elefantmannen Hunning, Josef Stalins halvbror, Fjällryggen och Elementmannen Herr Pfennig. Samtliga fick dock sätta livet till i den ökända cirkusbranden i Newcastle 1964. Så här efteråt har Quicksilva Da Silva Van Der Flucht muttrat och nu citerar vi ordagrant “Jag hade börjat äta muttrar igen och så här i efterhand har ju tanken slagit mig att det kan ha varit min addiktion som räddade mig den där bistra novembermorgonen”.

Bjässen somnade in i Juli 1986 efter att ha svalt en handgranat. I hans memoarer går det att läsa att det var hans sista utmaning.

Vila i frid Quicksilva,

och länge leve din son Kennart Grävmaskinist.

Aug 22, 2008 | 5 Comments

Dagens ord!

Lite överraskande är det här dagens ord på Tyda.se

http://tyda.se/search?w=lip+service&w_lang=en

Aug 22, 2008 | 1 Comment

Porrbruden i Berlin

1. Porrbruden i Berlin
2. Guiden på Bussen till Efesos
3. Spoonmannen i Friedrichshain
4. Snubbarna på Marknaden i Milas
5. Mack-kärringen i Belgrad
6. De Charmiga Danska Papporna
7. Den Rumänske Dragspelaren vid Brandenburger Tor
8. Snubbarna på Restaurangen i Bodrum
9. Den turkiska Konduktören och Tullarna
10. Dårarnas Sammansvärjning vid Malmö Station

Berlin var prima. Man kan säga att I fucking love the city. Och snart kommer vi åka dit igen. Inget snack.
En dag i den härliga staden var det parad. CSD. Christopher Street Day. En Prideparad x 10 ungefär. Louise och jag satte oss i närheten av Zoologischer Garten och började pimpla öl. Det kom några skurar, i övrigt var det ljuvt. Efter ett tag hörde man en pumpande baskagge på maxad volym. Bussarna, lastbilarna var nära. Sedan strömmade det in en enorm mängd fantastiska människor i extravaganta utstyrslar. Bögar, flator, metrosexuella, bisexuella, sexuella, festsugna, fettsugna, transor, fetischister och allt man kan tänka sig. Jag står upp för så gott som alla subkulturer och diggar dessa jättefester skitmycket.

Det finns ett enormt klubbliv i Berlin och de allra flesta av de bästa var representerade med bussar. Vi väntade in den bussen som skulle ha den bästa musiken. Och till slut kom den. Vilket jävla tryck! Vi hörde en “Tainted love” remix med Soft Cell, tidigare aldrig hörd, som fick oss att bågna. Vi lämnade vårt ställe och hakade på efterföljet.

Så jävla förbannat roligt. Vi dansade, skålade och vinkade. Plötsligt var vi en del av paraden. Gatorna var fyllda av festglada människor som dansade och jublade. Blev man ölsugen var det bara att hoppa in på en pub och köpa ett par bärs och sen dansa tillbaka in till positionen.

Efter ett tag, när bussen stannat till lite, märker vi att det plötsligt hopats en bunt män med kameror runt våran buss. De trängs och bökar och riktar objektiven mot ett och samma håll. Vi vänder oss om. Där står en brud och posar. Hon sträcker ut tungan och simulerar en fittsmekning på sig själv. Bakom henne dansar en krallig, skallig tysk som förefaller vara kvinnans pojkvän ty de slickar på varandras tungor.

Ofattbart nog har jag lyckats hitta en bild på detta. Low and behold:

JAG HAR TAGIT BORT BILDEN DÅ JAG KÄNDE ATT DET VAR ÖVER GRÄNSEN ATT OUTTA EN PERSON PÅ DET SÄTTET.

Paraden fortgår och jag & Louise får svårt att koncentrera oss igen. Kvinnan står där på bussen och gör samma min om och om igen. Hon försöker förtvivlat att se sexig & porrig ut, vi tycker det hela mest är riktigt pinsamt samt ganska underhållande för hon ser oftast jävligt rolig ut. Men snubbarna med kamerorna verkar nöjda och plåtar på. Till slut blir det hela lite för mycket och vi lämnar paraden men bestämmer oss för att på kvällen dra till den klubben som hade bussen. Musiken var grym helt enkelt och övriga människor verkade vara sköna.

Vi drar hem till hotellet och laddar med mer bärs. Vi får en svacka och somnar nästan, men vi lyckas ladda om och vid elvatiden anländer vi till haket. Det är ingen besvikelse, inredningen är skitsnygg, musiken helt i vår smak. Dock var det något folktomt. Vi hade kommit lite för tidigt tydligen. Vi beställde in lite dricka och satte oss i en soffa och iaktog de få som kommit dit. Vad ser vi då? Ja vad ser vi då?? Ja. Det jag nu ska beskriva har jag icke skådat innan. Jag visste inte om jag skulle skratta, gråta eller bara implodera på plats.

I baren sitter bruden från bussen. Hon sitter på en stol i baren och dricker kaffe. Bredvid henne sitter en snubbe i skinnväst. En annan snubbe än den på bussen. Han sitter lutad med ryggen mot väggen, ja karln halvligger över sin barstol. Han har på sig läderbyxor noterar jag. Han.. Men vänta nu… Han har ballen utanför brallorna. Han har praktstånd. Och bussdamen sitter och runkar av honom.

Jag tittar snabbt bort. Tittar på Louise. Hon har sett samma sak. Vi skrattar. Och tittar igen. Det fanns inte en chans att låta bli.

Kvinnan böjer sig snabbt ner över mannens mellangärde och suger tag i ballen. Två sekunder senare sitter hon rak i ryggen igen. Tar en klunk kaffe, runkar vidare. Mannen halvligger i sin position och ser väl lite sådär halvnöjd ut. Bruttan är helt blasé och medans hon ökar farten på näven kan hon inte hålla sig utan sträcker sig mot ett fat med ost och kakor. Hon får fatt i en havrebaserad platt kaka och tar ett smuligt bett. Utan att sluta handtralla tysken i lädervästen. Som börjar se allt mer besvärad ut.

-Vad i helvete är det som händer? säger vi till varandra. Det här är bland det sjukaste vi sett konstaterades det. In kommer då två andra män. Klädda i sjömanskostymer. De känner kvinnan och hälsar. De stannar och snackar. En av dem gör high-five med henne. Ja allt är helt normalt. Förutom då att hon fortfarande drar i den pösige mannens snopp. Han ser inte helt jiippiii ut i sin position. Den nyanlände sjömannen kör en high-five med honom också. Responsen var halvengagerad.

Och nu började stället fyllas med folk från paraden. Så hon vänder sig om, lyfter upp sin kjol och han tränger in i henne. Doggystyle i 10 sekunder. Hon äter en ostbit under tiden och tittar på sin klocka. Det här känns inte bra.

This is not to satisfactory.

Vi kände att det var dags att röra på oss lite och försvann därifrån. Kvällen fortlöpte. Vi dansar, dricker och har skitkul. Stället är packat av färglada människor, rökmaskiner & stroboskopljus. Sent omsider ser vi kvinnan dansa & hångla på en högtalare med en annan man. Hon är lättklädd och dimögd.

Och ännu senare, kanske är klockan tre, blir det stor uppståndelse i ett av klubbens inre hörn. Män trängs i skockar de sträcker nacken för att titta, de nästan klättrar på varandra. Vi kilar dit för att se vad som står på. Vad hände där då i det där upplysta?

Det var vår vän från bussen igen. Nu väldigt lättklädd, låt oss kalla det naken. Där fanns två män –två andra män än de tidigare nämnda- och de var tillsammans med kvinnan filmade av två stora filmkameror. Vad de pysslade med krävs det väl inget geni för att lista ut.

Aug 21, 2008 | 9 Comments

GATO BLANCO

Ödsla ingen tid. Låt fyra från “Black Cat” är uppe på MySpace.

http://www.myspace.com/lipservicetheband

Aug 21, 2008 | 2 Comments

Jodå. Det är en LP-skiva.

Aug 20, 2008 | Comments Off on

Guiden på Bussen till Efesos

Efesos. Ett av världens klubbade underverk. Visste ni det?

I vilket fall färdades vi dit, samtliga kolleger från jobbet, med buss från Güllük, Turkiet. Det stod en ung kvinna längst fram. Efter en stund blåste hon i micken för att se att den var på. Det tjöt till i det interna systemet och hon tog till orda. Hon började prata med oss på ett sätt som vi var efterblivna alternativt väldigt små barn. Engelskalärare inkluderade. När hon fått något sånär klart för sig att vi förstod det engelska språket klev hon upp ett par pinnhål, men inte mycket. Hon rullade fram en karta och frågade “Do you know what this is??” Det var Turkiet.

Nån räckte upp handen och sa “Turkey”. Guiden sa “YEEEEEESS. Very good!!” Sedan fortsatte hon att förklara det ena självklara efter det andra. Hon pratade historia, hon pratade nutid, hon pratade, pratade, pratade. Sen stängde hon av micken och satte sig ner. Vi bak i bussen tittade på varandra och skakade på huvudet. Då blåste det till i systemet igen PHH PHH och vips så stod guiden där igen med sitt fåniga léende. Hon började beskriva allt som vi susade förbi. “Do you know what kind of bush that is?”, “Do you know the name of this hill”, “Do you see what that is?” Hon berättade för oss att vi såg bomullsfält, hur otroligt det var med ålarna i sjön (mexikanska golf resenärer) och en enormt lång harang -som var fullständigt poänglös I might add-om kullen utanför fönstret. Vi skrattade elakt därbak.

Men skrattet fastnade i halsen. För tjejen slutade inte prata. Hon malde på. Stängde av micken och blåste PHH PHH så det slog lock för öronen. Hon pratade i de två och en halv timma det tog för bussen att komma fram.

Och vad var det vi skulle göra i Efesos?

Jo gå runt och titta på fornlämningarna och lyssna till –just det– vår vän Guiden. I tre timmar. Vi gjorde så i stekande hetta.

Och efter det åkte bussen hemåt igen. PHH PHH PHH PHH!!!

När hon tömt alla ämnen började hon fråga om Sverige och när reaktionen från bussens deltagare inte blev den förväntade började hon berätta om sitt liv. Det tog hela vägen hem också. Jag skrek “I dont care” en gång, ingen skrattade eller applåderade och efteråt kändes det plumpt och elakt. Men fy fan vilken jobbig människa.

I och för sig milsvida från nummer ett på listan. Jag bävar redan för att skriva i den historien. Det kommer bli en sann Kollaps-klassiker och addera ett helt nytt djup: Porrbruden i Berlin.

Aug 20, 2008 | 4 Comments

Fältskärn Anropad

Sjögren/Jismark c:a 1994

Jörn fick återigen en våldsam attack och gick loss på furnituren. Vad han inte visste själv var att hans nävar var hårt pressade mot tinningarna på honom själv. Han rörde sig jämfota i en ursinnig takt, skrikandes gällt.

Vibrerande av ilska. Hans byxor spricker. Hans snopp tittar ut och plötsligt får Jörn en likblek nyans i anletet.Moa ser på honom förskräckt ropandes “HUSBONN HUSBONN”.

Jarl Samvetsson kommer ålandes mot sällskapet, han led nämligen av ichias samt klåda i underlivet. -Vad är det fråga om?? Jörn, Jörn! Sätt dig ner!! skrek husbonn från golvet

Samvetssons fordran besvarades med att hans dräng satte sig ner på husbonn. Jarl blev med ens grövre i tonen och ropade -och då talar vi höga frekvenser- : –ELOF I GRANNGÅRN! EEELLOOFF I GRRRANNGÅRN!!

Det blev tyst.

Men snart hördes Elof Rumsrensdottirs tunga steg utanför herrgårdsmuren. Elof vägde inte mindre än 600 kilo. Och detta faktum gjorde att Jarl Samvetsson fick föra konversationen med Elof på detta håll då granngårdshusbonn inte hade någon som helst möjlighet att passera in i trägårn.

–VIBRERA DRÄNGA ÅTER IGEN?? Skrek Elof.

-DET KAN DU GE DIG FAAAN PÅ! HAN HAR SATT SIG PÅ MITT ANSCHTÜCKE!! VARAV MITT SOS-ANROP TILL EDER KAN FÅ EN NÅGOT AV NASAL FRAMTONING! svarade Samvetsson

–ANROPA FÄLTSKÄRN! vrålade Elof Rumsrensdottir och svimmade panikslagen. Han hade straxt därinnan hävt i sig 18 liter potatisbrännvin.

Fältskärn Pelle i Kasken kom löpandes över åkern och det stänkte lera kring hans nakna fötter. HAn var armlös men en jävel på att skära med fötterna. Kniva? Den höll han mellan sina filade tänder.

När fältskärn anlände var Jörn redan stel som brasilianska fötter på isländsk mark. Även Jarl var illa däran. Moa grät oupphörligt. Elof låg och snarkade utanför herrgårdsmurn.

Fältskärn han himlar med ögonen och konstaterar suckande –Ikväll blir det kallskuret.

Aug 19, 2008 | 4 Comments

3.Spoonmannen i Friedrichshain

Vi satt i Friedrichshain, Berlin och immundigade en ljuvlig bit mat. En härlig stadsdel. Härlig stämning. Härligt folk. Ja, 99,9% iallafall. För plötsligt kom han farande. Skedmannen. Spoonman.

Vi hörde ett skrik bakom oss, följt av en smäll. Sen såg jag en kille slå en tallrik i huvudet på sig själv. Han skrek “Deeuuutschhee” och sprint-vacklade förbi oss med en sked i högsta hugg. Blod rann från hans färska hål i skallen. Folk omkring blev skakis. Louise blev rädd. Jag höll på att skita ner mig.

Han var baröverkroppad. Han var hög som en jävla lyftkran. Han var arg. Han var blodig.

Han stirrade tomt framför sig och kastade iväg skeden. Vi satt blickstilla.

Mannen vacklade iväg femto meter skrek “Deutschheeeeeee” och tog stöd mot en lyktsolpe. Där stod han i fem minuter medans hela restaurangen höll andan. Ingen gångare eller flanerare passerade i närheten av karln.

Sen försvann han runt hörnet. Vi pustade ut och tände en cigg. Vi gick ner i puls under några minuter. Tog en klunk öl med darrig hand.

Från andra sidan huset hör vi då plötsligt än vansinnigare och än gällare “DEUUUTSCCHHEEEEE!!!”. Han är tillbaka. Blodigare. Galnare. Farligare. Vi lämnar ölen och maten och springer in på restaurangen. Vi betalar i baren. Tackar för oss och går i rask takt och så långt från mannen som möjligt därifrån.

Tio minuter senare ser vi en piketbil och en ambulans komma i ilfart mot stället vi käkade på.

Aug 18, 2008 | 6 Comments

4. Snubbarna på Marknaden i Milas

Jag var tveksam till att jag skulle gilla att klufsa omkring på en marknad med en sjuhelvetes massa människor. Jag hade rätt.

Mina arbetskollegor tjatade på mig och jag följde med. I en liten Dolmasbuss som körde i snitt 150. Igen. När vi klev ut var det brännande hett. Och väl inne på marknaden var snubbarna i stånden långt från trevliga.

En snubbe skrek “Bäääääh!” efter mig och hånflinade åt min tuss på hakan. En annan kom fram och drog i det och gjorde en min full av avsmak. Den snubben kan idag vara mycket glad att han lever då Louise var mycket nära att bunta ihop honom på plats. Själv är jag ju närmast pacifist.

Vid ett skoförsäljarstånd köpte jag otroligt nog ett par dojjor. Jag orkade i vanlig ordning inte pruta nåt. Nåväl. När jag sedan nådde nästa stånd och inte köpte nåt där ropade mannen bakom dadelnötshögarna ” I Kill You!”.

Förfärade över detta oväntade dödshot trängde vi oss vidare fram i folkmassan. Hysteriskt. Vidrigt. En liten kille på kanske 10 blev oasen. Han såg snäll ut där han stod och försökte kränga strumpor. Jag tittade lite snabbt på sockorna men passerade. I KILL YOU skrek då den lille turkiska pojken efter mig.

Aug 18, 2008 | 1 Comment

Vem Tog Hönsen?

I sommar hände något mycket tråkigt på Kvarnbackaskolan i Kista. Ungarnas höns stals.

Det är nämligen som så, att i ett litet specialbyggt hus på skolgården har det inhysts 4 hönor och en tupp. De har varit där i två år. De har lagt ägg och barnen har hjälpts åt med personalen att ta hand om dem.

Men nu är alltså hönorna no more. Vad har då hänt? Spekulationerna är många och idag under lunchen diskuterade jag detta med mina arbetskamrater Sylvia, Federico och Peter.

En första, ganska självklar teori, är att en granne till skolan -och de är många- till slut tröttnat på att bli väckt klockan sex varje morgon av en galen tupp mitt i brinnande förort och strypt tuppen. Men nej, vad hade isåfall då hänt med hönorna?

Det är inte heller så att det är ett busstreck av några tonåringar. Då hade sannolikt hönsen funnits i kvarteren dagen efteråt. De var spårlöst borta. Dessutom hade någon med kirurgisk precision klippt ett perfekt hål i burtaket varifrån hönsen och tuppen förflyttats mot okänd destination. Troligen i en säck. En bur hade synliggjort stölden för tydligt, även nattetid. Att någon skulle burit dem i famnen därifrån måste bestämt uteslutas.

Min teori är därför denna:; Någon har stulit hönsen och därefter nackat dem, fjädrat av och stekt till dem.

Peter håller inte med. Han hävdar att det måste röra sig om ett insider-jobb. En mycket otäck tanke då en av våra anställda alltså plockat med sig fjäderfäna hem och endera gjort enligt min teori eller käkat mycket ägg till frukost i sommar.

Federico´s teori är lite mer av det udda slaget. Han hävdar att Syntgubbar från rymden har stulit gänget för att sannolikt utföra expriment på dem. Kanske på planeten Melmac.

Sylvia, själv misstänkt för bortförandet, var den sista som såg hönsen. Hon stängde det lilla huset och burarna. Dessutom jagade hon ut en mås som flygit in i buren för att jävlas. Hon fick ut den med hjälp av en forcering in i ett buskage med en bandyklubba.

Någon annan, som lyssnade en bit bort, hävdade att det setts höns klädda i kostym i Kista galleria. Det låter högst osannolikt men kan inte uteslutas.

På måndag får vi veta hur barnen reagerar.

Trevlig helg.

Aug 15, 2008 | 7 Comments

5. Mack-kärringen i Belgrad

Vi hade färdats lång väg. Istanbul-Belgrad non-stop. Vi var hungriga. Vi sprang ut på stationen i Belgrad och tog ut 200 i deras valör. Det var inte värt mycket. Knappa 30 spänn. varför kan man ta ut 30 spänn på en bankomat?? Jag tog ut 600. Det var ju heller inte mycket. Vi sprang ut från station och hittade en kärring som sålde mackor. Hon hade inga tänder. Vi frågade vad hon hade för mackor förutom de med salami & brie som låg synliga i hennes monter. Hon hade cheese and ham sa hon.

– Jag tar en salami, tack sa jag.

– Jag tar en ost och skinka sa Louise.

-Jag har inga fucking cheese and ham sa kärringen då.

-Men du sa ju..sa Louise.

-I don´t have them sa kärringen skitsurt och Louise tog då en salami & brie. Varför i helvete gick vi inte bara därifrån? Det var för stressigt.

Kärringen är inte särskilt underhållande men nummer fem på min lista, det är hon.

Aug 15, 2008 | 2 Comments

Ara!

Kollaps! tar alltid ställning mot korruption, manipulation & allmän dumhet.

Tidigt igår morse gick jag upp och förberedde frukost till Louise på hennes födelsedag. Då såg jag hurbrottarhoppet Abrahamian tog sig fram till semi i OS och där blev horribelt HORRIBELT bortdömd.

Det är många sporter som är förstörda, brottning ännu en i raden.

Ara Abrahamian är därmed den största hjälten i OS.

Authorities best NOT leave it unsolved..

Aug 15, 2008 | 1 Comment

Belsebubs Konvulsioner (En Studie I Skräck) Del 3

Av: Henrik Sjögren & Andreas Jismark 1993

Del 3

När jag denna komplicerade morgon återvände till hotellrummet fann jag min kompanjon Leroy Olsson vaken och utmattad efter en längre period på toaletten. Han tillade att han hade problem med magen men jag visste vilken handtrallare han var.

Hand i hand iklädda asbetsvantar tog vi steget ut på stan. Vi diskuterade den groteska varelsen som bräckt vår dagrutin när en polisman kom med beskedet att Yarafat var funnen i en grön sulky utanför en kakfabrik. Vidare berättade den kinesiska polisen, en mycket tilldragande sådan, att Yanne fanns fast-tejpad, konvulserande och med ett ytterst ovårdat yttre vilket hade lockat till sig många flugors uppmärksamhet. Nu förstod vi att epidemin verkligen var här. Nu gällde det att fightas.

Rädslan var som försvunnen, snarare var vi förbannade över dessa oupskattade visiter och över vår vän Yarafats öde. Yarafat var ju trots allt människa även om hans bortflagnade hårtusar ersatts av en orange afroperuk som saknade motstycke. Han var ju av andalusiskt ursprung, tandalös. En insomnia-patient, likblek i hyn. Hans nariga kropp var byggt i ett rektangulärt system sällan skådat av mänskliga ögon.

Kunde Belsebub möjligen överta oss alla? Bara tanken fick mina ben att tappa styrkan, mina armar att slapphänt falla tillbaka och mina fötter att kännas som beklädda av rullskridskor. Kort sagt: Jag svimmade.

Del 4

Jag åkte hem till Istanbul för att åter finna lugnet. Att glömma hela historien. men ack och ve. Knappt hade jag satt foten innanför dörren innan jag fann mina två söner; treåringen Lugo och spädbarnet Ulf Klukas sakta konvulsera tillsammmans inne i ugnen.

Detta problem började nå oanade expansioner.

Belsebubs framfart spred sig över världen. Alla länder drabbades. De konvulserande sattes i karantän. Jag kände kallet att åta mig uppgiften att förgöra Belsebub.

Slut.

Jag ber, å mina & Sjögges vägnar, om ursäkt för eventuella obehag denna gamla historia kan ha medfört.

Aug 13, 2008 | 2 Comments

6. De Charmiga Danska Papporna

På tåget mellan Rödby och Köpenhamn var det mycket folk. Tre farsor med sammanlagt fem ungar fick inte plats i någon vagn. Så de satte sig på golvet i en korridor med barnen. Och började hinka öl. Det blev en, det blev två, det blev fem och de började härja och gapa. Ungarna, understimulerade, rastlösa och icke-omskötta började springa omkring på tåget. Farsorna höjde bärsen, garvade och ropade skål.

Besynnerligt, bedrövligt, ytterst beklämmande.

Aug 12, 2008 | 1 Comment

The Convention

Det var här det började. Mitt första riktiga band! Med en synt, en leksakssynt, ett eko-reverb och ett litet PA på gamla musikcafét i Tranås. Jens, jag och min klasskamrat Tobias Kleväng på sång.

Jens kunde lira piano med sina härligt spretiga fingrar. Jag tryckte nåt knubbigt pekfinger här och där. Vi skrev en låt; “Gossip & Squealers”, senare nerkortad till “Gossip”. Vi spelade “Back To Nature” med Fad Gadget. Vi gjorde en låt till, den hette “Anger”. Sen spelade vi “Just Can´t Get Enough” också. Men hey, innan ni fnyser eller skrattar åt det, vi spelade alltså även BACK TO NATURE.

Vi gjorde en spelning, se bild ovan. Vi hade hetat Blue Front Convention ett kort tag (våra favoritband var b la Blue For Two/Front 242) men det hade vi, tack och lov, förstånd nog att senare korta ner. Ganska bra då de trenne rejält råsynt-frippade fjorton/femtonåringarna på scen inledde med a) Lång rock (Jens) b) Koppel, helt svartklädd (jag) och c) Koppel, solbrillor, brun skjorta OCH ridstövlar (Kleväng).

Egentligen var inte detta mitt första band. Det var det första riktiga bandet som jag sa. Men när jag var 11 år och var enda syntaren på skolan hade jag faktiskt bildat Spectral Display. Jag frågade min fröken vad det betydde men inte ens hon hade en aning. I vilket fall hade Spectral Display en sättning värdig ett yngre Neubauten: grön gummihammare som slogs mot strängarna på akustisk gitarr, pre-pubertala skrik & en gammal radio som åkte mellan inställningarna FM/AM. Låttitlarna minns jag inte men det lär ha varit samhällsorientat och argt. Jo jävlar helt plötsligt kom jag på en textrad: ” A sixteen year old dog died on the railway” och låten hette “Big Toys”.

När det skulle till en fotosession med The Convention var det mycket som gick fel. Jag behöver väl inte säga så mycket mer. Titta på bilden. Ni kan ju fundera på vad sakerna ska symbolisera.

För övrigt är detta samma soffa som idag står i vårt vardagsrum och som använts till minst ett photoshoot med Lip Service.

Aug 12, 2008 | 8 Comments

7. Den Rumänske Dragspelaren Vid Brandenburger Tor

EM-semi, Tyskland- Turkiet. Vi har efter en lång promenad under vår första Berlinkväll tagit oss hela vägen från Alexander Platz, via Unter Den Linden till Brandenburger Tor. En jävla miljon människor har tydligen bestämt sig för att se matchen på storbildsskärm tillsammans. Fy för helvete så mycket folk. Många verkade snälla och glada, men en del verkade ha druckit alkohol för de skrek och kastade tomma flaskor kring sig. Nån sköt iväg en fyrverkeripjäs från röven. Vi gick därifrån.

Vi hittade en trevlig kvarterskrog som var förhållandevis tom. Vi slog oss ner och beställde in varsin WeiSbier. Efter en stund fylldes stället med andra, som likt oss antar jag, brutit upp från folkmängden för att kunna se matchen under mer ordnade former. Och det är när vi sitter där som vi ser en kvartlängdsman med ett dragspel, ändå lång nog för att kunna störa ordentligt skulle det visa sig.

Han hade en hoptryckt ansikte. Lite gummifejs- ni vet sånadär där vederbörande kan trycka ihop allt som finns mellan panna och haka till en liten knöggelhög. Näsa, ögon, mun i ett. Denne man, som verkade vara rumän, hade på sig en liten käck keps på sniskan. Han hade stor mustasch och han hade hår i öronen. Han var mycket skrynklig och då talar jag inte bara om hans kostym från 1972.

Han hade ett litet léende i mjugg där han vandrade fram med sitt dragspel och spelade zigenska anthems. Han störde oss. Han störde alla. Han störde Tyskland femton minuter innan Em-semi. Och han visste om det.

Den lille mannen vaggade mellan borden med en bedjande blick, fortfarande med léende i mjugg. Ingen gav han pengar. När jag köpte en öl och var fast i en kö ställde han sig framför Louise i över fem minuter. Han fick inga pengar. Han störde alla för mycket och för länge och han fick inga pengar. Till slut blåste domaren på TV:n för match och kvarterskrogen var då överfylld av folk. Då vaggar den Rumänske Dragspelaren sakta fram och, likt ett barn i desperat behov av uppmärksamhet, ställer sig framför TV:n.

Resten får ni gissa själva.

Aug 11, 2008 | Comments Off on 7. Den Rumänske Dragspelaren Vid Brandenburger Tor

Belsebubs Konvulsioner (En studie i skräck) Del 2

Susning.nu säger:

Belsebub är enligt Bibeln en beteckning för Antikrist, Djävulen, Satan, Lucifer, Hin håle, Den Onde. Dödsrikets härskare, ledfigur för det onda, det mörka, till motsats från det kristendomen kallar Kristus.

Namnet Belsebub antas härstamma från Baal-Sebub, en mesopotansk gud som skyddade mot mygg- och flugplågan, något som ansågs viktigt i de stora sankmarkerna. Till denne gud offrande man människor genom att bränna dem levande. En av offerplatserna var Hinnomdalen utanför Jerusalem, på hebreiska Gehenna.

BELSEBUBS KONVULSIONER

Av: Henrik Sjögren & Andreas Jismark 1993

Del 2

Jag vaknade med ett ryck. Leroy Olsson hade dunsat i backen. Jag slängde ett getöga på väckarklockan. Halv tio, vi hade återigen missat frukost. Jag satte mig på knä över Olsson. Mannen syntes livlös. Andra hade kanske skrikit. Inte jag. För jag vet ju hur den här mannen fungerar. Han hade sina perioder då han inte syns andas och sover med vidöppna ögon. Under dessa stunder kan man även förnimma luckten av kroppsgaser.

Jag beslutade mig alltså för att själv vandra från hotellet och äta sen frukost ensam. I den här delen av Peking hade jag ett favoritställe kallat HopShop, uppkallat efter den populära drinken. Servitören Bamsegorilla Karlsson var som vanligt naken och inpudrad med vetemjöl. Jag älskade verkligen det här stället.

Ägaren Ormjosef log förnöjt där han stod bakom bardisken och vinkade till mig med sin näsduk. Han styrde stället med järnhand. Under sig hade han åtta nakna, gulnande schimpansmän som skrek oupphörligen i mun på varandra. Jag beställde in en brottarstek och lite rädisor plockade av båtflyktingar, det blev billigast så.

Plötsligt utspelas en häpnadsväckande scen: Jag ser hur en av aporna plötsligt stannar helt stilla på golvet. Blicken blir glasartad, ögona rödnar och han börjar konvulsera sakta. Som grädde på moset visar sig en flugsvärm vara närvarande flygandes tätt intill apans skalle. Jag insåg till min fasa att Belsebub åter var närvarande.

Jag blev totalt paralyserad och med ens var min aptit som bortflugen. Jag började ana att denna lätt bisarra förföljelse kanske bara nått sin början.

Vad skulle jag göra? Tala med Ormjosef om saken? Kuta? Kanske ta modet och gå fram till mörkerfursten och föra en lättsam konversation?

Jag valde det sistnämnda och jag kände mig illa till mods när jag stegade fram. Vad denna apa måste lida!

Jag klappade till honom lite lätt på axeln och hälsade käckt varpå jag beställde in två stycken Lido som en form av isbrytare. Och det var då, precis då, jag såg det tredje ögat träda fram på magen hans. Även denna gång ackompanjerat av ett frenestiskt blinkande.

Jag bara vände mig om. En annan servitör kom med läsken. Jag greppade dem. Men när jag snurrade tillbaka huvudet var Belsebubben som uppslukad av marken. Kvar fanns endast skriken från de gulnande Schimpansmännen. Jag avslutade min Lido med en förbryllad min.

Fortsättning följer…

Aug 11, 2008 | Comments Off on Belsebubs Konvulsioner (En studie i skräck) Del 2

En vanlig sommarkväll i Tranås 1986

En överlycklig och jättekrullig Jismark (sittandes t v) firade sin trettonårsdag, möjligen endast tolv. Han flankeras närmast av de sittandes Oldsberg, Jocke Johansson & Ecka Pettersson. Ståendes i figursydda kläder och finaste fredagsfrillan är Fene Samson och Jens Hellqvist.

Aug 11, 2008 | 7 Comments

3 September!

Så är det dags för nästa quiz på Music For The Masses i Stockholm. Men icke bara detta!

DEVOTCHKA RECORDS firar att man blivit skivbolag “på riktigt” (det blir man när man släpper två releaser på samma dag) genom att ställa till med extra galej därför att:

eas/Svart Bröllop släpper nya singeln “GENERATION 1+2” 5 september!

samt

Lip Service släpper nya ep:n “BLACK CAT” 5 september!

samt

Webshop/Hemsida öppnar

Det kommer att bli lite allsköns överraskningar under kvällen. Och gällande båda banden kommer det hända en hel del kommande månaderna och information kommer följa snart om detta och äfven mer om denna kväll!

Aug 11, 2008 | 4 Comments

← Previous Page — Next Page →

Polls
VCMG
- Stort! Spännande! (58%)
- Kul för dem. men inte många andra. (32%)
- Jag har aldrig brytt mig och tänker inte börja nu. (7%)
- I don´t care anymore (4%)
Loading ...
- Fler omröstningar >>
Categories
Archives
Search

Lip Service, M4TM, Svart Bröllop

Polls

Categories

Archives

Search