Belsebubs Konvulsioner (En studie i skräck)

Berättelsen som nu ska förtäljas är ett av Hugas mastodontverk. Den började skrivas under natten i Paris då Sjögge och jag var inhysta mellan Depeche Modes stagetrucks. Det kan ni ju läsa mer om här:

http://kollaps.superautomatic.com/category/tagluff-93/

Det följande har även en åldersgräns på cirka 15 år. Det är vidrigt otäckt:

BELSEBUBS KONVULSIONER

Av: Henrik Sjögren & Andreas Jismark 1993

Del 1

Det knackade på dörren. Vi låg och sov på Thailändskt vis på ett vandrarhem i Kina.

Olsson ryggade till, själv behöll jag lugnet. Vi mådde båda ganska så pyton efter föregående kvälls strapatser som bland annat ledde till vår tredje kompanjon Yarafats försvinnande.

Det knackade igen. Jag sparkade av mig täcket och tassade mot dörren. Jag fumlade fram nyckeln, satte den i låset och öppnade. Bara för att lika snabbt stänga igen. Det jag såg där ute var en fasansfull syn. En skräckinjagande figur stod där ute i mörkret. Hela hans kropp konvulserade sakta i vågliknande rörelser. Hans anlete syntes härjat av en monsun. Det måste varit ett hundratal flugor som surrade kring käften på varelsen. Han hade tre röda ögon varav ett var beläget mitt på magen. Det ögat blinkade mycket fort.

Jag ställde mig med ryggen mot dörren. Läpparna vitnade av sammanbitning. Jag var panikslagen. Utanför hördes inget.

Tystnad.

Olsson viskade upprört med sin karaktäristiska heshet: -Vaa ii HILLVÄTTÄ är dä som LUKTAR??

Det märktes tydligt att Leroy Olsson var skärrad. Hans buskiga högra ögonbryn ryckte kraftigt. Hans groteskt stora underläpp darrade av fasa och förundran. Jag blundade och önskade att jag var hemma i Istanbul.

Vi var inte vana att resa och när något sånt här inträffar grips Olsson och jag av panik. Yarafat däremot höll huvudet kallt i situationer som kräver det. Och då menar jag bokstavligt. Ty han bar mestadels en suspekt mössa fylld med iskubar, han var handelsresande i dito. Nu är ju dock Yanne, som vi så lättjefullt kallar honom, försvunnen.

Jag kände mig tvungen att öppna dörren igen. Skälvande närmade sig min hand handtaget. Dörren gled upp. Knniiiiirrrk. Tomt. Jag hörde snabba steg i trappuppgången.

Fuktig som en val återvände jag till dubbelsängen. -Vad hiändee?? Olssons röst krävde ett svar. Och då sa jag: -Det föreligger en risk att jag har skådat Belsebub, mörkrets furste, ondskans röda hand. Min blick blev tom: –Kort sagt så är SATAN är i huset!

-O HERRE MIN JE!! vrålade Olsson och strök sina runkvalkiga fingrar genom sin fullvuxna mustasch som sträckte sig från näsborrarna bort till öronsnibbarna. Han såg tuff ut. Månen speglade sig på hans skalliga huvud.

*

Fortsättning -för den som vill – följer….

Kommentarer

2 kommentarer till “Belsebubs Konvulsioner (En studie i skräck)”

  1. Sjögge 8 Aug 2008, 11:27

    “Han såg tuff ut”

  2. Jimpan 9 Aug 2008, 18:34

    hihi..

Pingbacks & Trackbacks