The Battle Of The Jesus and Mary Chain #8

ANDREAS:

ABOUT YOU

[audio:About You.mp3]

“Darklands” sista spår är den finaste av de alla “små” låtarna The Jesus And Mary Chain gjort.
Det är ren kärlek komprimerat till 2 minuter.

JENS:

Upside Down
“Everything hasn’t been done. That’s wrong. No-one has never made a record remotely like Upside Down”

[audio:Upside Down.mp3]

När The Jesus and Mary Chain 1984 släppte sin debutsingel hade bröderna Reid i flera år ägnat sig åt att planera sitt musikaliska statement. Eller planera kanske är fel att säga – dom hade snarare hängt i ett rum i sina föräldrars hus och exprimenterat med skrikande gitarrpedaler (som flera år senare visade sig vara trasiga), filat på beachboysdoftande melodier och samlat på sig fler svarta skjortor och skinnbrallor än Lou Reed kan räkna till.

Och när “Upside Down” väl släpptes visade det sig att vedermödorna hade betalat sig. När de engelska musikkritikerna yrvaket gnuggade Smiths ur ögonen en novembermorgon 1984 kunde de konstatera att den brittiska musikscenen förändrats i grundvalarna. Tidernas bästa debutsingel hade landat.

Apr 21, 2008 | 3 Comments | Uncategorized

Avresa

Jag har varit i Finland. Jag har åkt båt. Jag har sett en fet man stå inklämd mellan två spelapparater med byxorna nerdragna. Han hade en hårig och stor stor stjärt. Klockan var 06.50 och jag var på väg att ta ett morgondopp. Han lät –Mööööööööööö. Jag vet inte om han var skitfull eller förståndshandikappad. Han var inte ensam om sitt betéende på Silja Symphony.

Men låt oss ta det hela från början:

Jag och min kollega, tillika goda vän och granne Peter vandrade i korridorerna för att kliva på färjan. Ingen av oss hade väl sett fram mot resan kan man väl säga. Våra fördomar om dessa båtar är djupt planterade. Vi ingick i ett sällskap totalt om cirka 25 personer från vårt jobb, mellanstadieskolan, och vi skulle till Esbo, Helsisnfors för att titta till varför den finska skolan är bäst i världen. Vårt studiebesök där skulle komma att vara i tre timmar. Båtresan tog fram och tillbaka över 30 timmar.

Peter och jag fann oss precis innan påklivandet på båten under en båge och byggnad i papp misstänkt lik Taj Mahal. En fotoblixt smällde loss i våra ansikten och vi var välkomna ombord.
En röst i högtalarsystemet började tala till oss. Jag hörde inte mycket i det finlandssvenska talet men urskiljde namnet “Curre”. Efter det tog en annan röst vid i högtalarsystemet. Det var nu på finska fast med indisk brytning. Jag urskiljde ordet “Curre” igen, tätt följt av “Curry”.

Det visade sig att det var Bollywood-tema på båten.

Två indiska töser märkte alla damer vid ombordklivandet. De fick en kaststjärna i pannan. När jag säger kaststjärna så menar jag inte ett såntdär japanskt mördarvapen som många valde att tillverka på metallslöjden i nian utan en sån där prick som indiska kvinnor har mellan ögonen. Fast en som såg ut som en stjärna. Vi snubbar fick bara en sur blick. Utdömda direkt som patetiska partyprissar.

Peter ville inte bo under bildäck och hade krävt en hytt en bit över vattenytan. Det fick han. Plan 11. Själv förvisades jag till plan fem. Det skulle dock visa sig att även plan fem befann sig en bra bit från vattnet därnere och Peter ringde förfärad: –Jag sa ju ovanför ytan. Jag sa fan inte en skyskrapa över vattnet. Peters möjliga panik över att befinna sig för nära, och möjligtvis under, vattnet hade nu förbytts till en annan av hans fobier: höjdskräck.

Vi möttes upp i en liten bar. Kvinnan där bakom var inte sen att fråga: –Vill ni ha en cockail?  Nog för att jag gillar ale, jag beställde en öl. Cocken klarar jag mig utan. Knappt har jag tagit första klunken innan en parad av indiska dansare börjar hoppa borta i korridoren. Grälla färger. Tatueringar. Bara magar och karatesparkar i tunika. Showtruppen visade för första gången upp sig för passagerarna.
Bredvid mig satt en man från Värmland som engagerat frågade bartendern : –Vem äger Silja Line om man får fråga?

Därpå följde en konversation mellan de två om hur Silja var mer kvalité än Viking Line. Att det var lugnare, mer städat på Silja. Att ungdomarna, suset och duset, befann sig på Viking och inte på Silja. Mannen avslutade det hela med att peta mig på axeln och på bred värmländska säga: -Eriksson ä bare strunt. Nokia köper´t schnart. Ja ska köpe aktier.

Peter släppte loss en intressant teori: -Det lutar lite eller hur? Det borde ju innebära att ju högre upp vi är desto mer kommer det att  luta?  Det är inte bra. Vi kommer få slagsida.

Vi intog första sittningen till buffén, föbetald av våra chefer. Det var inte dumt alls. Musslor, rökta räkor, rostbiff med grönpepparsås, indisk gryta, glass, rött vin. Vi åt oss ordentligt mätta. Peter åt alldeles för mycket. Han svällde upp ordentligt och klappade sig på magen. -Jävlar jag åt för mycket. J-jag får nu andningssvårigheter… Trycket…på..lungorna..

Jag blev lite törstig ropade på en annan manlig kollega: -Passa rödvinet! varpå han hastigt satte handen runt flaskan och höll i den hårt. Jag tittade på honom en stund och bad sedan återigen om han kunde passa mig rödvinet. Han släppte då flaskan.

Efter middagen passerade vi ut i båtens paradgata. Förbi oss går då en lustig liten figur jag omedelbart kände igen från TV. Den lille mannen, safariklädd för kvällen, var med i en såpa för ett tag sen där man kunde bli actionstjärna på film eller nåt sånt. Han var inte bra, men gick ändå långt i tävlingen. Jag tror det var för han var så dråplig som person. I vilket fall; här var han på båten. Flankerad av två bimbos med stora bröst. Det såg för jävla roligt ut. Jag gissade direkt att han betalt deras resa. Senare under kvällen, i karaokebaren, skulle vissa omständigheter förstärka det intrycket.

*

Fortsättning följer….

 

Apr 21, 2008 | 6 Comments | Färjan till Finland

Hellsinki

“I´m going straight to helsinki, if I don´t sink ´cause then I´m off  to hell”

Jaha. Vare sig jag vill eller inte sitter jag snart på en Finlandsfärja igen.
Tro inte att jag själv löst biljett till detta fasansfulla spektakel. Jag har
nämligen oerhört stora problem med många av passagerarna på dessa båtar. Kanske är jag inte ensam om detta? 
Nu är det jobbresa som gäller. Jag gissar vilt att jag kanske har nåt att skriva om detta när jag kommit tillbaka. 

Cheers.

Apr 17, 2008 | 1 Comment | Uncategorized

The Battle Of The Jesus and Mary Chain #9

ANDREAS:

#9 – BLUES FROM A GUN

[audio:Blues from a gun.mp3]

Svar ja! Bara riffet skulle garantera denna låt en topp 25 placering. På min buss är varken “Smoke On The Water”, “Walk Of Life”, “Sweet Child O´Mine”, “Paranoid” eller “Walk This Way” i närheten att vara det bästa gitarr-riffet genom tiderna. “Blues from A Gun” är en kandidat. Och som de flesta andra skitenkla, men asgrymma riff är det baserat på samma gamla bluestolva. Och ur den här pistolen skjuter Jesus inte bara blues, utan även ett elektrorockande band i absolut högform.

Det är hårt, mörkt och hotande farligt. Det är attackerande gitarrer, smarta melodier, larmigt, pumpande bas och smattrande maskiner. Allt är som vanligt i Marychain-landet med andra ord. Men “Blues from A Gun” står ändå något för något helt eget om ni frågar mig. Kanske är det lite mindre pop än vanligtvis?

“Well I Guess That´s Why I Always Got The Blues” förkunnar Jim & William Reid om och om igen i låtens crescendo. Fucking aye.

JENS:

#9 – Between Planets

[audio:Between Planets.mp3]

Varför inte denna låt blev tredje singeln från Automatic är för mig en gåta. Här smackar bröderna Reid på 3:28 in merparten av de ingredienser dom har i kryddhyllan, och ut kommer en poppärla av allra yttersta klass. Jag utgår från att var det gamla vanliga skivbolagstrasslet som låg bakom, men synd är det. För visst hade “Between Planets” haft betydligt större listchanser i US än “Her way of Praying”?

“Between Planets” är också det slutgiltiga beviset på att Automatic är världens bästa köra-bil-fort-på-sommaren skivan. Stoppa det albumet i cd-spelaren, vrid upp volymen lite för mycket och försök sedan låta bli att trycka gasen i botten den som kan.

Apr 17, 2008 | 2 Comments | The Battle Of The Jesus And Mary Chain

The Battle Of The Jesus and Mary Chain #10

ANDREAS:

#10 CHERRY CAME TOO

[audio:Cherry_Came_Too.mp3]

..är den tionde bästa låten med The Jesus And Mary Chain. Tredje spåret på “Darklands” b-sida är bland annat föregångare till “Halfway To Crazy” på “Automatic”. Ni vet, en såndär vansinnigt söt låt som det är väldigt svårt att inte älska. Resonemanget kring låttypen går att läsa mer om i motiveringen till sjuttondeplacerade “..Crazy” på min lista.

“Darklands” är en av de absolut bästa skivor som någonsin gjorts. Den given plats på min “tio plattor du tar med till en öde ö lista”. Där återfinns även Depeche Mode´s största stunder -ni vet själva vilka. “Disintegration” med The Cure. “The Downward Spiral” med Nine Inch Nails. Leonard Cohen´s “I´m Your Man”. Kanske Bowie´s “Hunky Dory” , Velvet Undergrounds bananalbum, Radiohead´s “The Bends”, Kraftwerks “Trans Europa Express” och ja, jag skulle fan verkligen överväga även Silverbullit´s “Archlight”.

“Darklands” visar upp ett band som har en osviklig förmåga att skriva klassiska poplåtar
. Ömsom insvepta i bomull, ömsom i taggtråd. En klyscha när det gäller att beskriva bröderna Reids musik. Men så är det ju. The Jesus And Mary Chain kommer för evigt stå inskrivna i rocklexikonet som fullständiga förnyare av en musik man redan hade hört men aldrig på det här sättet.

“Cherry Came Too” är en låt skriven av ett sant pophjärta. Och alla andra sanna pophjärtan dunkar lugnt i takt när de mjukt svarar: Vi älskar det här.

*

JENS:

#10 Far, Gone and Out

[audio:Far_Gone_and_Out.mp3]

Jag har ju i det närmaste redan avslöjat var den här låten skulle hamna i ett tidigare inlägg, så i det här läget kan jag väl bara konstatera två tre saker; dels att “Far, Gone and Out” är en makalös låt, och dels att vi får ytterligare en gemensam listvän. Och att fortsättningen kommer bli jävligt spännande och intressant.

Apr 16, 2008 | 3 Comments | The Battle Of The Jesus And Mary Chain

The Battle Of The Jesus and Mary Chain #11

REVERENCE

Ja inte är det kul att lämna det här stycket precis utanför topp 10, men jag är rädd för att jag gjort mitt val. Det här tycker jag är ett av bandets absolut hårdaste insatser. Med ljudväggen som från en uppdaterad “Psychocandy”, ett tidsenligt sväng á la Madchester -fast maskinellt- och en närmast industriellt stenhård en-ackordslåt (ja bra nära iallafall) släppte gossarna det här på en singel inför kommande album.

Och då gäller det “Honey´s Dead” igen -nu för sista gången eftersom det här i mina ögon är albumets finaste stund.

“Reverence” slog mig inte på käften direkt, men precis som med Madonnas “Music”, Primal Screams “Loaded” och Nine Inch Nail´s “March Of The Pigs” , som var i samma situationer i min hjärna/mina öron, insåg jag ganska snart hur jävla fucking skitbra låten var.

I avdelningarna positiva budskap genom musik och glad popmusik med en twist har möjligen “Reverence” inget att hämta:

“I wanna die just like Jesus Christ
I wanna die on a bed of spikes
I wanna die come see paradise
I wanna die just like Jesus Christ

I wanna die just like JFK
I wanna die on a sunny day
I wanna die just like JFK
I wanna die in the USA

I wanna die
I wanna die
I wanna die
I wanna die”

..men trots detta, föga upplyftande budskap, är låten en riktig dansgolvsrökare som, i rätt sällskap, förhäxar en folkmassa till att sätta pekfingret i luften och vråla med i texten som vanligt fölk gör -med något mer avslappnade pekfingrar- till vilken La la la la la med Kylie som helst.

Nu är jag makalöst intresserad av att skåda Jens 11-25. Jag utgår från att en mindre diskussion kommer att uppstå under dagen.

*

JENS:

Reverence ja. Bra låt. Fantastisk livelåt. Och ett otroligt grymt förstasingelsläpp. Men det som var makalöst 1992 behöver nödvändigtvis inte vara lika fantastiskt 16 år senare, och jag tycker oftare och oftare att “Reverence” känns en smula daterad. Den har så att säga jobbat klart och gått i pension.

Men nu till dagens väsentligheter. Som ni kanske förstått har jag parallellt gjort en egen lista, och från och med nästa placering (#10) så kommer listandet ske dubbelt. Först får ni Andreas nummer tio, sedan min i direkt anslutning till det. Vilket också innebär att jag inte längre kan smyga runt i buskagen och tjuvskjuta åt lite olika håll.

Och det har varit en sann vånda att sätta samman listan. Runt 50 låtar var kandidater till min topp 25, och det gör fan ta mig lite ont i magen nu, men… Here it comes:

Jens 11-25

11. Nine Million Rainy Days
12. Here Comes Alice
13. Never Understand
14. I Hate Rock’n Roll
15. April Skies
16. Sundown
17. Save Me
18. Something I Can’t Have
19. My Girl
20. Cracking Up
21. Little Stars
22. Rollercoaster
23. Something’s wrong
24. Dream Lover
25. Snakedriver

*

ANDREAS:

Först min publicerade 11-25, sen lite snack:

11. Reverence
12. Here Comes Alice
13. Far Gone And Out
14. Good For My Soul
15. Teenage Lust
16. Never Understand
17. Halfway To Crazy
18. My Girl
19. Some Candy Talking
20. Taste The Floor
21. Black
22. Sidewalking
23. Why´d You Want Me
24. Cracking Up
25. Rollercoaster

> Oj vad jag har sett fram mot att äntligen opponera mig mot en lista! About fucking time, I tells ya!

Så vad är vi överens om? Jo:

12/12 Here Comes Alice
13/16 Never Understand
19/18 My Girl
20/24 Cracking Up
22/25 Rollercoaster

5 av 15. Jovars 1/3 lika tankar iallfall. Vad kan man då säga om de andra 2/3? Jo:

En helt klart större fabless för “Stoned & Dethroned”-eran för Hellqvist, “Honey´s Dead” står högre för mig. Inte så förbannat mycket att gagga om. Möjligen att jag verkligen hoppas att inte Jens lider mer av “Reverence”-sjukan på sin topp tio.

“Something I Can´t Have” står som en stor pelare i mitten mellan 11-25 på Jens lista och tydligare än denna låt tror jag inte det går att beskriva vad som är “Jens” och vad som är “Andreas”. Vi tycker lika om mycket. Självfallet tycker jag om den här låten men jag väljer istället “Good For My Soul”.

Jens väljer “Snakedriver” när jag tar “Sidewalking”. Det där har vi redan diskuterat.

Och när Hellqvists äldste radar upp sina favvisar efter stor uteslutningsvånda kan jag inte säga att jag är överraskad att se “Sundown” och “Nine Million Rainy Days”. Det finns en linje, det finns en personlig tradition!

Att “April Skies” är på femtonde plats är ju självfallet ett hån. Mot The Jesus and Mary Chain, mot musikhistorien, mot mänskligheten. Jag skulle kalla det att trotsa Guds lag.

Ja, och där jag tar “Black” tar Jens “Dream Lover”. Möjligen är våra yttersta persondrag något luddigare där.

Och jag har redan lagt “Some Candy Talking” på artonde plats. Det vet vi redan vad Jens tycker om.

Snacka om att min temp inför topp 10 är höjd! Och jag har kraftiga aningar om några låtar som kan komma att dyka upp hos herr Hellqvist. Vi har nog en fyra-fem gemensamt. Kanske till och med mer men jag har alltså inte ovanstående knarkhyllarsång där. Ej heller “The Hardest Walk” som man vilt kan gissa sig till att m´sieur placerat där. Så då återstår åtta. Och jag har minst två som inte Jens har. Tror jag om jag följer den ologiska men ändå logiska logiken och logistiken.

*

JENS:

Att lägga Some Candy Talking på 18:e plats – det är att trots guds lag. Att däremot lägga April Skies på 15:e är snarare att inse fakta: det finns ett flertal låtar på Darklands som piskar den. Vi återkommer till detta.

Jag vet heller inte vad du menar att jag har en större fabless för “Stone & Dethroned” eran. Min enda låt därifrån (hittills) är Save Me. Man kan inte räkna “Something I Can’t Have” här tycker jag.

Vad kan jag mer konstatera? Hur är det med Wiliam/Jim diskussionen till exempel? Jo, jag har sju Williamlåtar. Andreas har fem. Men det är kanske ointressant när vi bara kommit två tredjedelar in i listan. Nu undrar jag mest hur det ska gå för min nummer 14, “I hate Rock’n Roll”. Det har i ett tidigare inlägg utlovats att det kommer ytterligare en låt från Munki som ska vara “riktigt jävla skitbra“. Är det den? Jag hoppas det, men är verkligen inte säker.

Men – nu skiter vi det. Bring on number 10!

Apr 16, 2008 | 1 Comment | The Battle Of The Jesus And Mary Chain

The Battle Of The Jesus and Mary Chain #12

HERE COMES ALICE

[audio:Here_comes_Alice.mp3]

Automatic: Men för fan vad bra. Så här låter Rock and Roll. En explosion. En orgasm. Fullt jävla ställ. För: Gitarrer ska låta så här, trummor (Jajaja, trummaskiner) ska låta så här. Bas, sång, text ska låta så här. “Automatic” är världens bästa rockplatta. Och den inleds perfekt:

“Here she comes walking down the street
She’s got something you would love to meet
It’s her heart and her heart is black
Think of ice cream sliding into a crack”

Okej, “Here Comes Alice” är bara smygstarten på det som följer senare på skivan, men en sak är iallafall stenklar: The Jesus And Mary Chain har aldrig varit starkare rent lyricistiskt. Visst är det blaggas här och där, men what the fuck, när det är så skiitcool (och där kom det igen) som i exemplevis “UV ray” skiter jag i all reson. Och snälla, jag behöver inte få utpekat hur pass mycket jag snott genom åren från de här texterna. Det här är om något mitt lexikon.

“There’s treasure in the pit of the hideous sin
Unpeel ice cool velvet skin
Junk eats trash in a chemical kiss
T.V poison tastes like this
Broken down jesus with the taste of trash
Ice cool hip swinger moves too fast
Tear stained nightmares in the cold light of day
Sick sick nightmares just won’t go away”

Tillbaka till “Here Comes Alice”. Dubbelbottnade texter så pass enkla som den här har sällan gjorts bättre. William Reid är just här faktiskt kallare än sin yngre bror. Ja, tills Jim dudud:ar in sig i slutet och närmast stjäl showen så klart. Och sensmoralen i slutet: Underbar. “Here Comes Alice” är pop, rock, elektroblues..you choose. Jag bara älskar det.

Och jag är inte klar med “Automatic” än. Inte på långa vägar.

“Don’t let your life be the butt of a joke
Get your lips round a cool black Pepsi Coke”

*

JENS:

“Here Comes Alice” är världshistoriens bästa soundtrack till en stekhet sommardag. Framförallt till en stekhet sommardag i en stad där luften står helt stilla och asfalten i det närmaste har smält.

“The heat sticks to summers heavy sweat
Hang around it’ll get hotter yet
You got the shakes and its gonna get worse
Dont you know its all a part of the curse”

Och ska vi prata texter är det väl lika bra att konstatera följande: “Automatic” har fullständigt vänt upp och ner på begreppet “bra texter” i min bok. För ingenting kan slå detta. Någonsin. Peta på mig med spetsiga pinnar, rulla mig i tjära och fjädrar, släng mig utför stup. Jag kommer inte ändra mig. Det här (och inte Teenage Lust) är fucking cool cool cool.

Bara en sak till – Strax är det dags för mig att stå till svars för många av mina påståenden genom att lista min egen topp 25. Låt mig bara bjuda på ett smakprov:

#12. Here Comes Alice

*

ANDREAS:

Ja, mycket snart lär listandet ta en mycket intressant vändning så det är dags för alla läsare att hänga med ty efter nästa placering måste man nog vara med i matchen för att fatta vad som händer. Och jag ser väldeliga fram mot det.

*

JENS:

Då är vi två. Gimme Hell!

Apr 15, 2008 | Comments Off on The Battle Of The Jesus and Mary Chain #12 | Uncategorized

The Battle Of The Jesus and Mary Chain #13

FAR GONE AND OUT

Den här låten har framförts av både mig & Jens vid ett flertal tillfällen och jag tänkte/hoppades på att kanske Jens kunde berätta om det här nedan!

“Far Gone And out” avrundar en trio grymma låtar från “Honey´s Dead”. Tre av de fyra bästa på skivan i fråga. Riktigt fina nummer som “Tumbledown” och “I Can´t Get Enough” får m a o stanna utanför topp 25. Det finns helt enkelt låtar, i denna mittfåra av det typiska JAMC, som är bättre.

“Far Gone And Out” är, tycker jag, en form av uppföljare till “Head On”. Och nånstans är den i princip lika bra, dock som sagt något av en repris. Men hey, vilken melodi. Hey, Vilket riff. och vilket hey hey heeeey!

*
JENS:

Ja, “Far, Gone and Out” på din lista ligger inte särdeles många placeringar från var jag har lagt den. Alltid något. Men jag börjar få klarhet i en del ganska stora skillnader mellan våra listor nu. Några ramaskri från vardera hållet kommer det bli, det kan jag i princip lova.

För mig lever “Far, Gone and Out” mycket på att det var helt rätt låt på helt rätt plats när den kom ut våren 1992, och det gjorde inte saken sämre att den backas av två makalösa b-sidor: “Sometimes” och “Why’d You Want Me”. Vilken rökarsingel! Några månader senare började April Tears låta som ett band för första gången, om än ett haltande sådant, och jag svär på att under de tre minuterna när vi tämligen berusade, i en fullsatt (ja, faktiskt) källare på postgatan i Tranås framförde vår cover på “Far, Gone and Out”, ja då var både jag och Andreas övertygade om att vi var Jim Reid båda två.

*
ANDREAS:

One Jim Reid too many som man skulle kunna säga. Och förutom detta exalterade uppträdande, som dessvärre också förevigades på kassettinspelning, så kommer jag också att tänka på Louise & mitt bröllop i somras. Jag undrar just varför? : )

Andra klassiska April Tears covers från tiden inkluderar bland annat “Halah” med Mazzy Star och tidigare nämnda “Love Is All Around” – som ändå var en cover på en cover får man väl säga.

*

JENS:

Jag antar att du syftar på “Head On”. Vill bara att du ska veta att mitt förslag var att just “Far, Gone and Out” skulle framföras (av ovan nämda skäl och fler därtill). Head On ville jag inte blanda mig i egentligen, så kom inte med oförskämda pikar om det.

Apr 15, 2008 | 2 Comments | The Battle Of The Jesus And Mary Chain

Listor är kul. Vad näst, katten?

Mitt i allt Jesuslistande kommer en liten fråga till er Kollapsläsare. Jag kommer fortsätta att lista dumma och bra saker även framöver. Är det något ni gått och lurat på och som ni vill se listat?

Vare sig det gäller det Fetaste margarinet, New Orders 10 bästa låtar eller fulaste katterna i Söderhamn: shoot! Jag har vissa aningar om varåt det lutar framöver men man dör inte av lite input!

Cheers!


/Andreas

 

Apr 15, 2008 | 17 Comments | Uncategorized

Depeche…igen

På Lördag smäller det till på Kolingsborg igen! Ny stor fest och ett liveband som betar av stora delar av katalogen på scen! Wow! Dessutom har Jonas Thorell & co mer arrangemang på gång framöver! Se till att ni är medlemmar i ´80s om ni inte redan är det: http://www.hairspray.nu

 

Vill även passa på att flagga för att jag är bortrest några dagar denna vecka, tors-lör, så det lär inte bli mycket action här då. Såvida inte Jens kör en fuling och hittar på nåt bakom min rygg. Ett par dagar dit dock. Vi ska beta oss in på topp tio på JAMC-listan innan dess iallafall!

 

Apr 15, 2008 | 1 Comment | Depeche Mode

The Battle of The Jesus and Mary Chain #14

GOOD FOR MY SOUL

[audio:Good_For_My Soul.mp3]

Också hämtad från “Honey´s Dead” är den vanvettigt snygga “Good for my Soul”. På The April Tears första ep finns en låt som heter “Vivacity” och den är enbart ett resultat av ett gäng tonåringar från Tranås som älskar uppbyggnaden och stilen på The Jesus And Mary Chain´s låt.

1991 hade jag antagligen haft den som nummer ett så mycket älskade jag. 2008 är den fortfarande stark men tretton låtar är aningens bättre. Nu är lekstugan över, återstående gäng är alla på skalan sinnesjukt bra till sinnes-sinnesjukt bra.

*

JENS:

“Good for my soul” är nog den låt som varit besvärligast på min lista. Precis som du så avgudade jag denna låten för femton år sedan. Den är fortfarande magnifik på många sätt, men mycket vatten har runnit under broarna sedan dess, och till slut hamnade den utanför min topp. Förlåt mig, “Good for my soul”!

*

ANDREAS:

Nämen denna låt, den näst bästa på albumet, måste väl ändå vara med på en respektfull lista!?
Den separata diskussionen kring “Stoned And Dethroned” får väl också dessvärre vatten på sin kvarn efter detta? Ty därifrån finns en låt på min topp 25 representerad. Och det tycker säkert en del därute är för lite. Därför skall jag redan nu ge er The Jesus and Mary Chains bästa skivor i rätt ordning:

1. DARKLANDS
mycket tätt följt av
2. AUTOMATIC
en bit efter
3. HONEY´S DEAD
ännu en bit efter
4. MUNKI
och, till mångas, till viss del min egen totala förtvivlan
5. PSYCHOCANDY
och, gud hjälpe mig då..
6. STONED AND DETHRONED
och skulle de räknas så..
7. THE SOUND OF SPEED
8. BARBED WIRE KISSES

*

JENS:

Jo visst kan man få tycka att “Good for my Soul” måste vara med på listan. Personligen håller jag dock “Sundown” från samma skiva högre, och därför är den med på min lista, och “Good for my Soul” fick helt enkelt stå tillbaka.

Albumlistan bör väl diskuteras mer, men…

1. Psychocandy
2. Darklands
3. Automatic
4. Honey’s Dead
5. Stoned & Dethroned
6. Munki

Apr 14, 2008 | 3 Comments | The Battle Of The Jesus And Mary Chain

Status Barometer


100 järn i elden på jobbet idag, men undet eftermiddagen kommer iallafall
nästa placering på JAMC-listan. Sen ska jag på Derby!

Apr 14, 2008 | Comments Off on Status Barometer | Uncategorized

Trevlig helg!


Booze: Not so much.

Cheers!

/a.

Apr 11, 2008 | Comments Off on Trevlig helg! | Helghälsningar

The Battle Of The Jesus and Mary Chain #15

15. TEENAGE LUST

Alright. Då var det dags att börja prata “Honey´s Dead” då. Det är en bra skiva. En jävligt bra skiva. I mina öron endast överträffad av “Darklands” och “Automatic”. Brödernas utveckling och albumvandring från “Psychocandy” till denna är helt klockren. “The Living End”>”Reverence”, “You Trip Me Up”>”I Can´t Get Enough”, analog>digital rundgång, golvpuka>stenhårt beat. Och i svänget alla dessa maraccas. Fan så överanvänt, men fan så bra.

Veckorna innan release åkte jag, Jens, Kai, Jesper, Lovisa och Sara (glömde jag någon? Var kanske Johan med?) till Kåren i Göteborg för att för första gången se bandet live. Konserten skulle lämna mer att önska, till exempel en trummis som var kapabel att trumma i takt med backtracksen, men hade ändå riktiga godbitar. Jag minns exempelvis att “Catchfire” var en tidig favorit och som lät grymt tung live.

Jag hade även lyckan att springa in i William och Jim timmarna innan gig och kunde konstatera att de skitnöjt gick omkring med två överfyllda kassar med folkbira. Från Konsum. Jag tog upp min gamla plåtkamera och bad att få ta en bild. Det fick jag och de ställde snällt upp sig. Men när min förbannade avtryckare jävlades fick Jim nog och vandrade ur bilden med ett klassiskt “Well, that´s fucking it..” Så min enda bild består av en snällt léendes William och en Jim som höjt näven och vänt bort huvudet och är på väg ur bild.

“Teenage Lust”, jadu… Vad har jag (och April Tears) lärt sig av denna? Mycket? Enormt mycket. Det är en sinnesjukt cool låt. Ja, nu sa jag cool igen när jag pratar om The Jesus And Mary Chain. Det finns nämligen inget annat ord att använda och ni lär höra det igen. Det här är so fucking cool, cool, cool!!!

Och är det sexigt? Snälla nån, den här låten är sex.

“Little skinny girl she’s doing it for the first time
little skinny girl she’s doing it and it feels fine
she’s taking hold and I’m holding on
holding on and my sense is gone
I got it you got it she’s got it
she’s taking hold of her sins now for the first time
well she’s been told about sins now but it feels fine
she’s taking hold and I’m holding on
holding on and my sense is gone
I got it you got it she’s got it”

*

JENS:

Det finns ett par låtar i JAMC-katalogen som alla verkar dyrka hämningslöst utom jag. Jag vet inte varför, men jag känner mig väldigt ensam långt därute på kanten när folk börjar yra om “Teenage Lust” och “Sidewalking” (och några till). Och jag vet att det är jag mot tiotusen, men jag tycker inte det här här fucking cool cool cool. Jag tycker att det är lite töntigt.

 

Apr 11, 2008 | 11 Comments | The Battle Of The Jesus And Mary Chain

Göran, Cornelis, Bellman, Chips.

Det dök upp en hel del material till Kollaps igår under videoinspelningen till “Ung & Döende”. Göran Persson dök till exempel upp mitt i en tagning snett över Bellmans gamla lägenhet. Han vinkade glatt till en poserande Eas.

Freddan höll en oslagbar monolog i Cornelis-rummet, Jocke avslöjade att han släppte en hel del väder när den lettiska polisen lös ficklampan i ögona och själv pratade jag en hel del med gamle hjälten Chips Kiesbye. Jens & min vakans i Freddie Wadlings värld kom på tapeten. Det hotellrummet glömmer jag inte i första taget. Freddie & Chips hade bara varit där i en kvart, men det såg ut som att de levt där i tre månader.

Jag får nog ta och berätta allt senare när det sjunkit in. Men en finfin video tror jag att det blir.  Kollaps lär få en Sverigepremiär på den om ett par veckor.

Apr 11, 2008 | Comments Off on Göran, Cornelis, Bellman, Chips. | Svart Bröllop

The Battle of The Jesus and Mary Chain #16

NEVER UNDERSTAND

Det var alltså här det började. Jo, det fanns visst en grönsaksman och nåt som hängde upponer i den absoluta begynnelsen, men “Never Understand” satte det här skotska bandet på kartan. Med en dyster uppsyn under rejält tilltagna krullfrisyrer äntrade The Jesus and Mary Chain popvärlden. Deras genomslag skulle vara omvälvande. Rundgångspopen hade visat sitt rätta nylle.

“Never Understand” är en förbannat bra låt. En riktig popklassiker begravd under tio ton larm. En av “Psychocandy”-erans absolut bästa spår.

Själv bytte jag till mig originalsingeln (en liten raritet) mot en April Tears-demo runt 1990. Kitte Berg gjorde ingen vinnande affär. Å andra sidan bytte han väl bort hela sin Sister Of Mercy-samling mot ett par öl samma år. Kitte har nyss fyllt 30 och jag har en fin present till honom. Gissa vad?

*

JENS:

Det börjar bli så tjockt med feta lyxfiskar i det här vattnet nu att det är mer eller mindre omöjligt att simma. Instinktivt känner jag att jag borde opponera mig mot att “Never Understand” hamnar på sextonde plats, men eftersom jag har gjort en egen lista (som kommer börja presenteras när vi når tiondeplatsen) vet jag att det är helt omöjligt att göra alla låtar rättvisa. Det går liksom inte ha trettio låtar på topp tio.

“Never Understand” förändrade som sagt musikscenen forever. Jag kan tänka mig att hur skotskt butter man än är måste det kännas rätt skönt att vakna på morgonen och veta att man varit upphovsman till det.

Apr 11, 2008 | 1 Comment | Uncategorized

The Battle of The Jesus and Mary Chain #17

17. HALFWAY TO CRAZY
——————-
18. MY GIRL
19. SOME CANDY TALKING
20. TASTE THE FLOOR
21. BLACK
22. SIDEWALKING
23. WHY´D YOU WANT ME?
24. CRACKING UP
25. ROLLERCOASTER

[audio:Halfway_to_crazy.mp3]

Då var det dags för låtar från ett av de två bästa albumen att äntra listan. Då talar jag om “Automatic” från 1989. På detta album befinner sig bandet i en hiskligt fin form. Jag kan säga, Jens, apropå din egen “Psychocandy”-diskussion, att ibland kan jag helt klart få för mig att “Automatic” är lika bra och kanske till och med bättre än “Darklands”. Där “Darklands” är varm är “Automatic” kall. But i dig, man, I dig, I can´t help myself and I don´t want to! I sluändan vinner väl dock värmen trots allt.

Och kall är icke “Halfway To Crazy”. Jag har alltid fått ungefär samma enorma vällust-känsla av denna godbit till låt.

Låten befinner sig nånstans mellan det något avskalade och det mer röjiga Jesus. Det är så jävla okomplicerat, så sjukt snyggt. Man kan hoppande ösa järnet eller bara ligga på sängen och lyssna. Det finns några såna låtar i bandets katalog som är helt perfekta. Ni återfinner dem såklart högre upp på listan.

*

JENS:

Med vårsolen gassande utanför fönstret och dagar som blir ljusare och ljusare kan jag inte annat än att hålla med. Vilken låt! Vilken skiva! Du säger att “Automatic” är kall. Jag tror att jag förstår vad du menar, men det är i så fall en jävligt uppiggande och glad kyla. Det spelar nästan ingen roll vilket humör man är på – när “Halfway to Crazy” drar igång åker giporna upp.

Remarkabelt är också att de gitarrmanglande rundgångsbröderna från East Kilbride på denna skiva inte nöjt sig med att ersatta trummisen med en trummaskin. Nu har även basisten fått kicken till förmån för programmerad synthbas. Det hade kunnat gå käpprätt åt hell, men funkar sjukt nog utomordentligt.

Jag säger som Ray Cokes sa om “Automatic” i en klassisk MTV-sändning: “This is a brilliant record. Every house should have one!”

Apr 10, 2008 | 7 Comments | The Battle Of The Jesus And Mary Chain

Mima För Punkare!

Ikväll ska vi ge oss ut på riktigt djupt vatten med vår kapten Eas. Vi ska spela playback för en stor samling irriterade mohikanfriserade anarkister. Var välkomna och stöd oss i detta uppdrag ikväll. Vi spelar på Mosebacke utan publik strax efter åtta och med publik runt 22.00. Anledningen till allt detta är videoinspelning till kommande singeln “Ung & Döende” och den har ni väl redan lyssnat på. Men om inte så är det bara att klicka på länken:

http://www.myspace.com/easonline

PS. Vi är icke hufvudattraktionen på Mosebacke ikväll. Bandet Topper har varit vänliga nog att låna scenen till oss innan de går på. Och med sig ikväll har de b la Pelle Ossler (Sällskapet), Chips K (Sator), ett par gäster till samt vår egen Eas som ska sjunga en Clashklassiker!

Apr 10, 2008 | 2 Comments | Svart Bröllop

Dyrköpt Gratis Svamp

…och så var det Sjögges mormor som var ute och plockade svamp.. Hon gick länge och längre in i den djupa skogen och tillslut fann hon sig själv vilse. En hink full med kantareller kunde inte ringa nåt telefonsamtal så tanten fick orientera sig fram från minnet. Det gick ändå inte bra och plötsligt insåg hon att hon irrat in sig i träskmarker.

Då går gamla människan beslutsamt fram till ett träd och finner därunder en riktigt lång, ganska rak samt stabil pinne. Hon synar stycket och tvekar därefter inte. Hon sätter så pass full fart hon mäktade med mot träsket med pinnen höjd i luften. Därefter händer det som kan tyckas obegripligt.

Hon skickar ner pinnen i träsket där den når botten, därefter flyger kvinnan rakt upp i luften färdandes i en båge. Näst hamnar hon på andra sidan. Hon hade högst medvetet hoppat stavhopp över sankmarken.

Proceduren kom att upprepas över återstoden av träsket och senare kunde hon ta sig ur skogen. Om kantarellerna i hinken medföljde ekipaget förtäljer dessvärre inte historien.

Apr 10, 2008 | 2 Comments | Hökaröva

The Battle of The Jesus and Mary Chain #18

MY GIRL

[audio:My_Girl.mp3]

Det här är väl ungefär så bra som det kan bli när två bröder sätter sig ner och plinkar fram en fin gammal låt på den akustiska gitarren. “My Girl” var en fantastisk sång redan innan Reid´s gjorde den på sitt sätt. Men det upptäckte jag först efter jag hört den här versionen. Och det är ju i sanning en härlig egenskap med covers. Att på köpet upptäcka Otis Redding soula loss till den svängigaste basgången nånsin i en långt tidigare version av detta anthem för kärlek.

En cover kan föra med sig ytterligare insikter: Som att inse hur mycket bättre “Sympathy For The Devil” var med Rolling Stones än med Slovenska låtsasnassar som bar slöja, kåpa, mustasch och armbindel.

En ganska samtida liknande tolkning var “Love Is All Around” med R.E.M. Den var sagolikt bra, men det hjälpte efter ett tag föga då låten slaktades, våldtogs och mördades när Wet Wet Wet kastade sig över den. I det här fallet är det i princip så att Walesarna kissade och bajsade på klassikern såtillvida mycket att det inte gick att lyssna mer på varken Michael Stipe eller andra versioner.

“My Girl” är nånstans dessutom minst halva manualen som The Jesus And Mary Chain pluggat in när de är på det humöret att det räcker med en gitarr och en röst. När de så gör the original istället för the copies; “Psychocandy” (låten, inte albumet!), “Taste Of Cindy (acoustic)”, “Don´t Ever Change” & “I´m Glad I Never” , så är det egentligen inte så konstigt att det blir ännu bättre än tidigare nämnda titlar.

Ja, “My Girl” är faktiskt den näst bästa strippade låten med The Jesus and Mary Chain.

JENS:

Jag förstår inte riktigt vad du skriver i näst sista stycket, men skit i det. “My Girl” i JAMC-tappning är, för att uttrycka det försiktigt, fantastisk. Ett formidabelt exempel på hur man gör covers. Och just hur man gör covers är ytterligare en sak andra band skulle kunna lära sig av bröderna Reid. Dom sätter sig bara ner, precis som du säger, och kör. Och det låter rakt av som The Jesus and Mary Chain, till och med när dom gör en evergreen som My Girl.

Egentligen skulle man kunna göra en egen lista bara med deras covers, för dom har gjort en del briljanata sådana genom åren: “Surfin USA”, “Tower of Song” och “Alphabet Street” är bara några få exempel på låtar dom kört i sin mixer tillsammans med rundgång, gitarrer och några välplacerade “hey hey heeey”.

“My Girl” är dessutom ett exempel på en annan av deras storheter som vi redan varit inne på, nämligen b-sidor. Vid tiden kring Darklands, Automatic och Honey’s Dead rådde i det närmaste formathysteri i England. Skivbolagen hade bestämt att singlarna skulle upp på topplistorna till varje pris, och det formligen sprutades ut sjutummare, tolvtummare, singelboxar, dubbelsinglar och mini-cd’s som om det inte fanns någon morgondag. Detta resulterade ofta i att en mängd tveksamma utfyllnadslåtar som aldrig borde släppts blev publika, men så icke i Jesus and Mary Chains fall. “My Girl” gömdes undan på mini-cd’n av “Blues From a Gun”, och på andra versioner av singeln hittade man “Shimmer”, “Penetration” och “Subway”. Sammantaget fem låtar som mycket väl kunnat vara ena halvan av ett album som absolut inte hade behövt skämmas för sig. Det är inte kattskit det.

Apr 10, 2008 | 16 Comments | The Battle Of The Jesus And Mary Chain

← Previous Page — Next Page →