Jens, Jesus & Jag (del 2)

91-96 “We´re heading for a major UK tour”

The April Tears i de tidiga åren spelade b la covers på The Jesus And Mary Chains “April Skies” och “Far Gone And Out”.

Den förstnämnda avhandlades på bandets första spelning nånsin bakom stadshusets “gapskratt” scen en solig maj-lördag 1990. Det lät nog inte så värst häftigt, men trummaskinen spelade iallafall i takt (det fanns faktiskt en trummis -Alexander Durefelt-men denne var inte hemma i Tranås på debutspelningen). Även Sators “23 BC” spelades samt två egna spår och fan om jag inte komer ihåg vad en av dem hette -“Unsecured Area” (hette inte den andra “Rainsong”?)

“Far Gone And out” spelades ett år senare när Jens kommit med i bandet. Vi har just innan jag skriver detta inlägg suttit i telefon och avhandlat tiden då det begav sig och det ledde fram till att vi kunde konstatera att en förbannat massa saker hände under dessa år och det är svårt att hålla ordning på i vilken ordning. Klart är iallafall att Jens kom med i bandet runt Juni 1991.

På stället vi spelade denna JAMC-version så hände en del märkliga grejer. Det var på ett ställe som var karatelokal/pub! Vi öppnade bla en dörr vi inte skulle öppna medans vi väntade på soundcheck. Stället var mörklagt och inget funkade. Bakom denna dörr fanns en hel asiatisk familj i ett mörkt rum. De såg på oss skräckslaget. Vi stängde dörren snabbt och utredde intet av det inträffade efteråt. Så här idag ställer jag mig en rad frågor om vad i helvete som hände där egentligen.

Jag vet inte men jag är rätt säker de var kvar där inne i mörkret, i doften av ruttet kött medans The April Tears, en ganska stor publik och lokalpressen befann sig i lokalen.

1991 var det även dags för avfärd mot Göteborg för att se de stora idolerna. Nya plattan “Honey´s Dead” var på ingång och JAMC spelade på Kåren i Götet. Vi åkte en bunt ynglingar i en minibuss, hela April Tears (nu inkluderat jag, Sara, Jens & Jesper Eng) samt Kai och Lovisa (Jespers dåvarande tjej) om jag inte minns fel.

Om minnet inte sviker helt så var vi inkvarterade i Mattias “Shaggy” Nilssons lägenhet en bit utanför Göteborg. Där hade han b la gett sig i kast med att förvandla infruset vin till starksprit. Vi sög och sultade på denna alkoholhaltiga is innan vi tog oss in till stan.

Jag och någon till, tror det var Sara, träffade på Jim & William Reid innan spelningen. Vi gick helt sonika upp till Kåren för att glutta kring lite när bröderna Reid kom utknallande med två kassar folkbärs var. Deras nöjda léenden berättade förmodligen om två skottar som trodde sig inhandlat billig starköl. I vilket fall bad jag om att få ta en bild. Det gick bra.

Dessvärre hade jag ställt in kameran på självutlösning efter tjugo sekunder. Det var lite för länge för bröderna att posera så efter ett tag sa Jim “That´s fucking it” och gick iväg. När jag senare framkallade kortet stod William och snällt log in i kameran medans den yngre brodern hade en uppsträckt hand och var på väg ur bild.

Bättre med idolmötet skulle det senare gå för Jens.

Efter spelningen dröjde han sig kvar och hoppade sedan upp på scen och tog sig där bakom. Han hittade till en dörr med en vakt. Vakten sa stopp. Jens frågade om han inte kunde få gå in, vakten sa barskt nej. Jens quest gick vidare och han sprang omkring backstage på jakt efter bandet. Vips kom William Reid ut från en toalett i korridoren!

Ett samtal inleddes och Jens blev snabbt bekväm i mötet med idolen. Lite för bekväm kanske, för efter en liten stunds ordväxlande utspelade sig följande:

Jens – I´m in a band called The April Tears (sekunden senare slog det Jens att det var pinsamt att säga det, eftersom William antagligen snabbt skulle dra slutsatsen att bandet tagit namnet från deras låt “April Skies” och det var ju förstås inte bra för “jag-är-bara här-av-en-slump-men-visst-jag-diggar-er och-det-är-ju-kul-att-växla-några-ord-medmusikanter-mellan” imagen som byggts upp av Jens (se även #1 på dråpligast i Hultsfred nedan när jag mötte Bobby Gillespie -för övrigt ursprunglig trummis i JAMC)

Men skotten svarade – Sounds like a good name.

Efter detta hävdade Jens –We´re heading for a major UK tour.

Och William Reid svarade –Sounds fun.

Nu var Hellqvist tillbaka på banan igen. Det var ju såklart fullständig osanning att April Tears skulle till England på turné. Vi hade bara ett gig inbokat och det var i Aneby. Men William sa till Jens att han kunde hänga med till logen. Och dit gick de. Och den äldsta Reid-brodern gick in. Däremot stoppade vakten Jens som riktigt påtalade att han var medbjuden. Det spelade dock ingen roll för vakten. Jens skulle inte komma in. Så han bad om inte vakten kunde ta in hans t-shirt i logen och få den signerad. Det gick vakten efter en liten stund med på.

När vakten kom ut sulade han iväg tröjan så långt ut på scenen han kunde, han insåg förstås värdet i den för det unga fanset. När Jens sprang dit låste han yttersta dörren mot scen och bommade alla chanser för Hellqvist att komma åt bandet. Lyckan skulle dock vända i ärendet. Femton år senare. The return.

*

92-96 då? Jo, det var åren då ett band präglades nåt extremt av JAMC. Jag kan omöjligtvis räkna upp alla rip-offs i låtar. Men man kan väl säga så här -gitarrspelet, basspelet, trummaskinsprogrammeringen -allt var tack vare ett band. Upptäckten av hur man kunde använda blues, hur man skulle se ut, hur en dist skulle låta -hur 5 distar skulle låta-. Allt tack vare The Jesus And Mary Chain.

**

Sista delen av Jens, Jesus & Jag -“Look at this painting, it´s awful, look at the kid crying” kommer senare i veckan.

Kommentarer

En kommentar till “Jens, Jesus & Jag (del 2)”

  1. Jens 4 Dec 2007, 21:52

    Visst hette den Rainsong.

Pingbacks & Trackbacks