The Battle of The Jesus and Mary Chain #18
MY GIRL
[audio:My_Girl.mp3]Det här är väl ungefär så bra som det kan bli när två bröder sätter sig ner och plinkar fram en fin gammal låt på den akustiska gitarren. “My Girl” var en fantastisk sång redan innan Reid´s gjorde den på sitt sätt. Men det upptäckte jag först efter jag hört den här versionen. Och det är ju i sanning en härlig egenskap med covers. Att på köpet upptäcka Otis Redding soula loss till den svängigaste basgången nånsin i en långt tidigare version av detta anthem för kärlek.
En cover kan föra med sig ytterligare insikter: Som att inse hur mycket bättre “Sympathy For The Devil” var med Rolling Stones än med Slovenska låtsasnassar som bar slöja, kåpa, mustasch och armbindel.
En ganska samtida liknande tolkning var “Love Is All Around” med R.E.M. Den var sagolikt bra, men det hjälpte efter ett tag föga då låten slaktades, våldtogs och mördades när Wet Wet Wet kastade sig över den. I det här fallet är det i princip så att Walesarna kissade och bajsade på klassikern såtillvida mycket att det inte gick att lyssna mer på varken Michael Stipe eller andra versioner.
“My Girl” är nånstans dessutom minst halva manualen som The Jesus And Mary Chain pluggat in när de är på det humöret att det räcker med en gitarr och en röst. När de så gör the original istället för the copies; “Psychocandy” (låten, inte albumet!), “Taste Of Cindy (acoustic)”, “Don´t Ever Change” & “I´m Glad I Never” , så är det egentligen inte så konstigt att det blir ännu bättre än tidigare nämnda titlar.
Ja, “My Girl” är faktiskt den näst bästa strippade låten med The Jesus and Mary Chain.

JENS:
Jag förstår inte riktigt vad du skriver i näst sista stycket, men skit i det. “My Girl” i JAMC-tappning är, för att uttrycka det försiktigt, fantastisk. Ett formidabelt exempel på hur man gör covers. Och just hur man gör covers är ytterligare en sak andra band skulle kunna lära sig av bröderna Reid. Dom sätter sig bara ner, precis som du säger, och kör. Och det låter rakt av som The Jesus and Mary Chain, till och med när dom gör en evergreen som My Girl.
Egentligen skulle man kunna göra en egen lista bara med deras covers, för dom har gjort en del briljanata sådana genom åren: “Surfin USA”, “Tower of Song” och “Alphabet Street” är bara några få exempel på låtar dom kört i sin mixer tillsammans med rundgång, gitarrer och några välplacerade “hey hey heeey”.
“My Girl” är dessutom ett exempel på en annan av deras storheter som vi redan varit inne på, nämligen b-sidor. Vid tiden kring Darklands, Automatic och Honey’s Dead rådde i det närmaste formathysteri i England. Skivbolagen hade bestämt att singlarna skulle upp på topplistorna till varje pris, och det formligen sprutades ut sjutummare, tolvtummare, singelboxar, dubbelsinglar och mini-cd’s som om det inte fanns någon morgondag. Detta resulterade ofta i att en mängd tveksamma utfyllnadslåtar som aldrig borde släppts blev publika, men så icke i Jesus and Mary Chains fall. “My Girl” gömdes undan på mini-cd’n av “Blues From a Gun”, och på andra versioner av singeln hittade man “Shimmer”, “Penetration” och “Subway”. Sammantaget fem låtar som mycket väl kunnat vara ena halvan av ett album som absolut inte hade behövt skämmas för sig. Det är inte kattskit det.
Kommentarer
16 kommentarer till “The Battle of The Jesus and Mary Chain #18”
-
Polls
VCMG
- Stort! Spännande! (58%)
- Kul för dem. men inte många andra. (32%)
- Jag har aldrig brytt mig och tänker inte börja nu. (7%)
- I don´t care anymore (4%)
Loading ... -
Categories
- 007
- 100 av de 1000 bästa låtarna
- 2009
- 78 Svenska Låtar
- AIK
- April Tears
- Arvika 2009
- Bailando!
- BEBBON
- Belgien i Sverige
- Bodyruset 2010
- De 50 Bästa Filmerna
- Depeche Mode
- Depeche Mode 151
- Dråpligast Under Hultsfred 1991
- Dubplate Connection in the mothafukking US
- EM 2000
- En Levande Legend
- Färjan till Finland
- Första åren i Stockholm
- Freddans Dråpligaste Stunder
- Full of Keys
- GBFE
- Good Shit
- GOTHLAND 2011
- Helghälsningar
- Hökaröva
- Huga!
- I en värld som kan gå åt helvete
- Jag ger er DJUR
- Japaner
- Jens, Jesus & Jag
- Lip Service
- Livat med Farsan
- Ljuva Klassiker
- Lost!
- M4TM
- Music For The Masses 07, 97, 87
- Musik i Film
- Mute Records
- Obehagliga & Märkliga Människor i Europa
- Pet Shop Boys 15
- Picha eller Brodin
- Sabrosa
- Säbysjön
- Sant Eller Falskt?
- See See
- Semester
- Skafferiet
- Svart Bröllop
- Tågluff 93
- The Battle Of The Jesus And Mary Chain
- Top 10 Dråpligaste i Tranåsband
- Uncategorized
-
Archives
- April 2012
- February 2012
- January 2012
- November 2011
- September 2011
- August 2011
- July 2011
- June 2011
- May 2011
- April 2011
- March 2011
- February 2011
- January 2011
- December 2010
- November 2010
- October 2010
- September 2010
- August 2010
- July 2010
- June 2010
- May 2010
- April 2010
- March 2010
- February 2010
- January 2010
- December 2009
- November 2009
- October 2009
- September 2009
- August 2009
- July 2009
- June 2009
- May 2009
- April 2009
- March 2009
- February 2009
- January 2009
- December 2008
- November 2008
- October 2008
- September 2008
- August 2008
- July 2008
- June 2008
- May 2008
- April 2008
- March 2008
- February 2008
- January 2008
- December 2007
- November 2007
- October 2007
-
Search
Glöm inte 10″ i formathysterin Jens.
För övrigt kan jag bara hålla med vad gäller låten, den är grymt bra.
Såsom ett bra cover-band beskrivs ovan tycker jag att Laibach i synnerhet kan beskrivas. Hela NATO-skivan inkluderad.
De gör helt egna versioner av låtar som får en helt annan tyngd och mening i relation till samtida och historiska händelser.
(Bakgrunden till deras image och grafiska utformning är en helt egen historia, som förtjänar en mer djupgående diskussion.)
Att sedan My Girl i JAMC’s version är underbar, det håller jag med om.
Det har alltid varit ett oerhört viktigt kriterium när man talar om Viktiga Band: Att de faktiskt bryr sig om singelformatet. Det är ett gemensamt drag för de flesta artister/band på min topp tio – att de samtliga har gjort som så gott varje singelsläpp helt oumbärligt – just för att b-sidorna så gott som alltid håller enastående kvalitet. Läs: Morrissey och i synnerhet The Smiths, Pet Shop Boys, The Jesus And Mary Chain osv.
Jag vet att Skidmark hävdar att även DM är ett starkt b-sideband också, men det håller jag för nys (om man inte tycker att remixer räknas i sådana här sammanhang, och det gör de ju förstås inte).
Till Basildon-gubbarnas försvar skall dock sägas att “Playing the angel”-eran var en return to form – inte bara albummässigt utan gav oss åtminstone två fantastiska singelbaksidor. Det var ett tag sen….
Och som sagt är ju denna cover helt jävla makalös. Med på en potentiell lista över världens kanske 25 bästa coverversioner? Jag säger som Bobby Gillespie: Damn right!
Jonas> Laibach kändes angelägna ett tag i en fjärran tid innan de blev en parodi av sig själva. Delvis när de blev till ett löjligt coverband. Men innan och runt “Let It Be” fanns det höjdpunkter; “Geburt Einer Nation”, “How the West Was Won” & möjligen den där låten som folk utanför Nitzer Ebb konserten 1991 sjöng “Life…life is life…” innan nån stjärna i ridstövlar ropade ut: “VÄNTA! VÄNTA! Stopp…Vi tar den på TYSKA istället” varpå sången kraftigt höjs i volym bland konsertbesökarna i kylan på väg in på Mejeriet i Lund. Tragiskt? Skrattretande? Idiotiskt? Ja.
Kan inte alla få snygga små bilder som Jens stjärna?
Jo det kan alla få väldigt enkelt. Det är bara att registrera sig på http://en.gravatar.com/ med sin epostadress. Sen lägger man upp sin bild och så kommer den upp här automatiskt.
Så här?
Precis!
Funkar det då?
Nu har jag också varit och fixat en fin bild!
Vajjert!
sådär?
“såtillvida mycket att det inte gick att lyssna mer på varken Michael Stipe eller andra versioner”
Eh, det var inte Michael Stipe som sjöng på R.E.M.’s version av Love Is All Around… Gör om, gör rätt!
Uj! Rätt rätt rätt. Det gick visst för snabbt i huvudet där. Märkligt att ingen ropat till innan. Mike mills va? :-)
Ja det var slarvigt. Men Michael Stipe körar ju lite iallafall…