It´s Too Late To Change Events

Martin Gore! Hur många andra låtskrivare har under 25 år radat upp vad denne man har gjort? Visst ser man som extremt fan av Depeche Mode mycket i färgade linser, men ärligt talat är det inte många, om någon, som hållt sån hög klass som ensam låtskrivare under så många år. Kan Martin Gore vara vår tids största låtskrivare? Det tycker jag.

Om Bono & The Edge är vår generations Lennon/McCartney så måste Masochisten från Basildon, Englands Åtvidaberg som min vän Martin sa, vara vår Dylan eller möjligen Bowie.

Vem kunde trott det 1982?

Gore´s utveckling som låtskrivare Big Muff-See You-Everything Counts-Master And Servant-Stripped-Personal Jesus-In Your Room- har skett i det publika ögat. I dagens musikklimat är det inga som får chansen att utvecklas i den takten Depeche Mode höll de första tio åren. Vilken jävla fart de hade! Att skaka hand med Daniel Miller och Mute om kontraktet var helt avgörande för detta, skulle jag vilja påstå.

Och nån gång 1988/1989 pennade Martin Gore ner “Policy Of Truth”, Depeche Mode´s sjunde bästa låt. Som dessutom är en av de allra, allra bästa texterna Gore plitat ner:

“Youll see your problems multiplied
If you continually decide
To faithfully pursue
The policy of truth”

Hela texten är så förbannat enkel. Och självklar. Konstaterande. Jag håller den högt.

Låten “Policy Of Truth” var ryktesvägen utannonserad som ännu “större” och bättre än de två föregående singlarna från “Violator”. Riktigt så var det inte, men fan inte långt ifrån. Leadhooken är ju vansinnigt bra, en gitarr som inte är en gitarr men som ändå är en gitarr.

Refrängen är Classic mode-stuff . Avslutningen med sina repeterande “Never Again is what you swore..” tillsammans med de stämningsfulla sjukt snygga feedback-gitarrerna, de svävande syntmelodierna och ett rejält svängigt beat förför lyssnaren fullständigt. Och virveln smäller precis som den ska!

“Policy Of Truth” har, trots sin uppenbara kommersiella tillgänglighet, något väldigt melankoliskt och mörkt i sig och jag tror aldrig jag kommer tröttna på låten. För visst är det så, att man i perioder kan vara trött på vissa låtar med bandet? Det har aldrig hänt mig och”Policy Of Truth”.

Detsamma gäller Anton Corbijns ursnygga video.

7. POLICY OF TRUTH

Till vänster höger Martin Gore, vår tids största låtskrivare.

Feb 11, 2008 | 7 Comments

Åttondel 3 bruten strax innan halvlek!

Domaren i matchen hade inget annat val än att skicka ut “Higher Love” från banan och tilldöma “Shake the Disease” segern. Hans kontroversiella beslut baserades på faktumet att den senare låten redan hade ryckt med mer än hälften av rösterna. I ett något överraskande beslut skickade han istället ut två nya tävlande på planen.

Åttondel 4:

Precious

Ynglingen som redan visat krafter att överleva ett bra tag till

Black Celebration

Giganten som tar för givet att göra processen kort med uppkomlingen.

Domaren har redan förvarnat att han bryter matchen tidigare om inte “Precious” visar upp ett mycket slagkraftigt motstånd!

Klara för Kvartsfinal:

1. EVERYTHING COUNTS – NEVER LET ME DOWN AGAIN
2. SHAKE THE DISEASE-
3.
4.

Mar 3, 2008 | 1 Comment

Alan Wilder…igen!

Eftersom det blivit en del Wilder på sistone tänkte jag spä på det med ytterligare.
Här följer Alan Wilders egen lista på favoritlåtar med Depeche Mode:

In Your Room
Walking In My Shoes
Stripped
Never Let Me Down Again
Clean
Fly On The Windscreen
Black Celebration
I Feel You
Higher Love
Halo
World In My Eyes

Och ett par intressanta frågor/svar:

Which version of ‘To Have And To Hold’ was first – LP or Spanish Taster? Which of the two do you prefer and why?

“The L.P. version was recorded first and is possibly one of DM’s darkest tracks. The Spanish Taster is basically Martin’s demo which he insisted on recording as well. Which one do you think I prefer? I don’t think there is a more perfect example of the musical differences between myself and Martin.”

What is your favourite song from ‘Construction Time Again’?‘Shame’ and ‘And Then’.If you think ‘But Not Tonight’ and ‘It’s Called A Heart’ were too pop, what do you think of ‘If You Want’ and ‘Fools’?I think they’re too poppy as well. I don’t like any of my old songs.

What is your favourite song from ‘Some Great Reward’?‘Blasphemous Rumours’ and ‘Something To Do’What is the most unusual thing that you ever have sampled?

Dan Miller saying ‘Horse’ repeatedly very fast (as used in ‘Fly On The Windscreen’).

During the promotion for ‘Ultra’, I think Martin actually referred to you as a ‘misanthropist’ which according to my dictionary means ‘anti-social, people hating and generally miserable’ – a definition that seems far from accurate considering the amount of time you spend communicating with your fans!Well there’s probably an element of truth in this but ‘misanthropist’ is perhaps a little harsh. I don’t have a huge army of so-called ‘friends’ because I don’t suffer fools gladly and I’m also not so insecure that I need an entourage of sycophants singing my praises all the time. I’m very selective about the people I socialise with. I suspect Martin meant that I was cynical and sarcastic which is pretty much right.*

Mar 3, 2008 | 7 Comments

Farsan & Blackie

Min pappa var i grund och botten pressfotograf, även om han sysslade med mycket annat. Vid ett tillfälle sent i karriären blev han utsänd för att ta bilder på 80-tals demonerna W.A.S.Ps comebackspelning i Jönköping. Det bör väl ha varit nångång i början av 2000-talet.

Ni som minns Blackie Lawless och hans sågklinga mellan benen kommer ihåg att mannen, förutom det revolterande yttre utséendet, även hade för vana att äta rått kött och hävda att han “fucked like a beast”. En provokatör. En monsterman.

Vid tiden då farsan som Expressens utsände skulle ta några bilder hade dock W.A.S.Ps frontman blivit äldre och lugnat ner sig. Eller hade han det?

Far min, i stort sett ovetande om skräckrockarnas historia tog plats tillsammans med en bunt till yngre och lättare pressfotografer framför kravallstaketet nedanför scenen. De skulle, som pressfotografer i vanlig ordning, få knäppa iväg bilder under första låten.

Vad som sedan hände vet jag bara genom farsans historia. Kanske kan någon av er kan skicka nytt ljus och hjälpa mig att förstå närmare vad som hände, jag vet inte. Men vad jag minns från min pappas historia hände följande:

“Jag stod nedanför scenen. Sen kom bandet upp på scenen. Jag började ta bilder. Efter ungefär en minut hällde sångaren ut nån svart färg över mig. Publiken jublade. Jag fortsatte att fotografera. Torkade glasögonen och kameralinsen och knäppte. Jag var ju tvungen att få med mig bra bilder. Innan jag förstod vad som hände hällde sångaren en säck med fjädrar över mig. De fastnade i den svarta färgen. Jag fortsatte fotografera. Jag har ju jobbat i Libanon, Andreas, jag stålsatte mig. Låten tog slut och sångaren pekade mot mig och mässade något på engelska. Hela publiken bara skrek “Number 1! Number 1! Number One!”. De började spela nästa låt och alla fotografer fick lämna sin plats framför scenen. Vi fick gå ut genom publiken. Alla bara jublade åt mig. Musiken stoppade och hela publiken vände sig mot mig och pekade med pekfingret i luften och skrek “NUMBER ONE! NUMBER ONE! NUMBER ONE! NUMBER ONE! NUMBER ONE!”

Jag gick till bilen, jag var helt fjäderbeklädd. Jag försökte borsta bort så mycket jag kunde men det gick inte få bort mycket. Jag var ju tvungen att skicka bilderna så det var bara att jobba på från bilen.”

Mar 3, 2008 | 4 Comments

Lovedisease

Det blev ganska hårt, men egentligen var det aldrig så att “Walking In My Shoes” på allvar hotade “Never let me Down Again”. Första kvarten är klar:

1. EVERYTHING COUNTS-NEVER LET ME DOWN AGAIN

Nu blir det en ny spännande match. Väldigt oviss på förhand skulle jag säga…

Mar 3, 2008 | Comments Off on Lovedisease

Alan Wilder sågar “But Not Tonight”.

Det är med stor sorg jag kan meddela att Alan Wilder ångrar sin medverkan på denna omdiskuterade låt. Han låter även påskina det faktum att han aldrig ville se ljuset för “Pleasure Little Treasure” heller. Eller “It´s Called A Heart”. Fast det visste vi ju innan. Kul intervju i övrigt:

http://www.depeche-mode.com/home/2008/03/02/404/

Mar 2, 2008 | 43 Comments

Allt Räknas i en större utsträckning

“Everything Counts” gjorde processen kort med “But Not Tonight” och blir som första låt klar för kvartsfinal. Motståndare där blir endera “Walking In My Shoes” eller “Never let me Down Again”… Blir det en hård match?

KVARTSFINALER:

1. EVERYTHING COUNTS-

Mar 2, 2008 | 4 Comments

Min vän Fredrik

En underbar bild på en ung Freddan. För att fira att det är helg samt
att jag nyss blivit farbror till en pytteliten Pricken 2,3 kg. Skål!

(Trist att jag inte hunnit skriva mer i veckan men så kan det bli ibland. Det
blir ny fart next week!)

Feb 29, 2008 | 2 Comments

Åttondel 1!

Dåså! Då har ni läsare fått säga ert på allvar. Enligt er tillsammans är detta Depeche Mode´s 16 bästa låtar. Ni har från album 1 till album 11 fått rösta på era favoriter under två månaders tid. “Vm” omröstningen startade bestående endast av de låtar som ni sedan tidigare gett mest röster. Nu fick de slåss mot varandra i årsgrupper och på något sätt tror jag det är en rättvis bild av de sexton bästa låtarna som kommit fram. Och en del små överraskningar tycker jag allt det blev. Placeringarna på min egen lista ser ni förresten inom parentes..

1. EVERYTHING COUNTS(26) -BUT NOT TONIGHT(16)
2. WALKING IN MY SHOES(8)-NEVER LET ME DOWN AGAIN(5)
3. SHAKE THE DISEASE(2) -HIGHER LOVE(25)
4. PRECIOUS(22)-BLACK CELEBRATION(3)
5. STRIPPED(5) -IT´S NO GOOD(45)
6. IN YOUR ROOM(17)- PHOTOGRAPHIC(21)
7.ENJOY THE SILENCE(1)-JOHN THE REVELATOR(29)
8.PERSONAL JESUS (4)-WORLD IN MY EYES(10)

Nu blir det dock helt andra bullar som gäller. Nu kan man alltså bara rösta på en låt och jag tror det kan bli rätt roande att följa hur detta ska gå. Jag tar mig också friheten att stänga en match när jag anser den vara avgjord (det vill säga om det är helt ospännande och en låt har över 80% av rösterna). Men alla matcher varar ungefär exakt ett dygn som mest. Halvtid efter 12 timmar med andra ord. Vote Away!

Först ut:

I ena hörnan:

Stadiumvältaren, allsångs-eposet “Everything Counts” !

I andra:

Pop-glädjepillret, låten som aldrig slutar överraska tillika förfära sina belackare, “But Not Tonight”!

Feb 29, 2008 | 7 Comments

Wildcard

1. EVERYTHING COUNTS -BUT NOT TONIGHT
2. WALKING IN MY SHOES-NEVER LET ME DOWN AGAIN
3. SHAKE THE DISEASE -HIGHER LOVE
4. PRECIOUS-BLACK CELEBRATION
5. STRIPPED-IT´S NO GOOD
6. IN YOUR ROOM- PHOTOGRAPHIC
7.ENJOY THE SILENCE-JOHN THE REVELATOR
8.PERSONAL JESUS-Wildcard

Nu är åttondelsfinalerna i det närmaste klara och det ser ju ut på pappret som att det kommer bli några riktiga rysarmatcher. I några fall är det en storfavorit mot en dark horse.

En riktig dark horse kommer ta sista platsen och utmana eposet “Personal Jesus”. Vilken blir det? Många alternativ får ni iallafall. Alla de låtar som direkt åkt ur poolerna som jag anser var tuffast samt en del låtar som jag vet är personliga favoriter hos många fans. Vote Away! Imorgon vet vi den sista låten som är med och slåss om trofén i VM i Depechelåtar.

Feb 28, 2008 | 5 Comments

Släng dig i väggen, Cohen.

“Run beserk – spreading fear and pain.
Black shield and weapons, black our chain.
None can harm us – not their fire –
Iron or steel – for we have the
Will to power – with power we will

Kill with power – die die
Kill with power – die die”

Manowar- Kill With Power

Feb 27, 2008 | 4 Comments

Hello My Dog, My Sensei

Repetitionerna för Eas kommande liveband har börjat på allvar.

Som jag tidigare berättat producerar jag Eas debutplatta “Kärlek Gjord Av Hat”. Nu är kompbandet kring honom ihopsatt och det är flera Kollaps-bekanta:

Freddan Broberg -LeadGitarr, Kör, Melodica
Andreas – Gitarr, Kör
Mattias Svensson -Bas
Nicklas Isgren – Keyboards, Percussion
Jocke Janthe – Trummor

Idag & imorgon spelar jag in blues & slidegitarrer med Eas brorsa Mårre i studion.

Första singeln “Ung och Döende” släpps i början av Maj, videon ska göras av Tony Ahola.
Snart presenteras första spelningarna!

Freddan

Mattias

Nicklas

Feb 27, 2008 | 2 Comments

Pool 6

Kommande Åttondelsfinaler:

1. EVERYTHING COUNTS -BUT NOT TONIGHT
2. WALKING IN MY SHOES-NEVER LET ME DOWN AGAIN
3. SHAKE THE DISEASE -HIGHER LOVE
4.1:a Pool 6-BLACK CELEBRATION
5. STRIPPED-2:a Pool 6
6. IN YOUR ROOM- PHOTOGRAPHIC
7.ENJOY THE SILENCE-3:a Pool 6
8.PERSONAL JESUS-Wildcard

Nu börjar det dra ihop sig till riktiga matcher!

Grupp 5 dominerades av två låtar men “Walking In My Shoes” avgick med segern med ett fåtal röster. Frågan är dock om det inte varit bättre motstånd i match 6?

“Higher Love” klarade sig med ett nödrop mot “It´s No good” som får en andra chans i Pool 6. Tre låtar går vidare. Sen blir det ett stort antal låtar som får slåss om den sista wildcardplatsen!

Pool 6:

It´s No Good
Goodnight Lovers
Dream On
Freelove
John The Revelator
Precious
A Pain That I´m Used To

Feb 26, 2008 | Comments Off on Pool 6

Clabbe, Pattar, Batong, Porrfilm.

April Tears har, som ni alla förstått vid det här laget, en unik förmåga att hamna i, ska vi säga, lite udda situationer. Här får ni en bunt som jag inte berättat om tidigare på bloggen:

1. Göteborg 2001

Vi ska spela på en liten gala kallad Radioguldet på Valand i Göteborg. Ett annat band till spelar –Da Bus.

Da Bus har ett långt soundcheck. Ett enormt långt soundcheck. Vi börjar misströsta ordentligt. Det tar timmar endast att sätta ljudet på trumpadsen. Förtroendet för Karlstadsbandet och ljudteknikern åker ner under noll när det visar sig att bandet ändå ska köra sitt set playback.

Vår tid att soundchecka var nu ytterst begränsad. Vi ringde in vår gamle ljudtekniker Keta att komma och rädda oss, men han kunde inte bara ställa in allt annat i världen och ta en taxi till oss. Vem kliver då fram ur kulisserna, från ingenstans, med ett vänligt léende?

Jo, Clabbe Af Geijerstam.

Han börjar ratta ett bra ljud till Da Bus på fem minuter och skickar sen upp oss på scen. Trevlig, organiserad, proffsig. Allt var klart på under trettio minuter. Tack Clabbe!

2. Visby 1993

Vi har fått gig på P18 i en flyghangar. 800 värnpliktiga. Lokala hjältarna Midnight Moses lirar loss ett snyggt set så när det är dags för oss att äntra scenen är publiken varm.

De blev varmare.

De brunstiga ynglingarna blev glada i April Tears. Eller ska vi säga att de blev glada i vår sångerska. Hundratals näverhjärnor dansade och skanderade tillsammans så det skakade i gummiväggarna “VISA PATTARNA! VISA PATTARNA! VISA PATTARNA!”

Normalt sett så går man ju av i det här läget. Men vi hade åkt långt, hade för en gångs skull fått ett litet gage. Sen var det vår största publik nånsin, by far. Vi fortsatte spela. Då ändrade publiken ramsan till “VIIIISSSA PATTARNA TJA LA LA LA LA, VIIISA PATTARNA TJA LA LA LALALA..” men det hade de ju inte, som ni förstår, något för.

3. Stockholm 2000

Vi sitter på stället som numera är Marie Leveau på söder i Stockholm och skålar. Vi har just avslutat inspelningarna av “Consume Desire”. Johan Sannemo på EDEL bjuder på hela kalaset. Stämningen är på topp. Vi bestämmer oss för att festa vidare. Vi far mot Kungsholmen i Taxi och hamnar vid dörren till Viper Room (tror jag).

Vakten kommer ut och pekar på Kitte. -Han är för full. Han kommer inte in.

Vi svarar att han är fan inte full släpp in oss.

Vakten stänger dörren. Vi blir upprörda och knackar på så han kan öppna igen. Det gör han inte. Då bonkar vi hårdare och skriker Släpp in oss!

Då kommer fyra gubbar utrusande med elbatonger. De börjar slå mot och på oss men mest av allt slår de en annan snubbe, som tydligen blev utslängd samtidigt, halvt fördärvad. Jag ringer Polisen, jag ringer min arbetsplats Expressen och skriker för båda om övervåld och idiotjävlar på stället. Visserligen dök en Piketbuss upp men det hände inte mycket mer kring den här händelsen. Vi borstade av varandra, kramades hej då, bröt upp och åkte hem.

När April Tears alltså slutligen var klara med skivan så var bland det första som hände att hela manliga delen av bandet blev misshandlade med batong. You do the math.

4. Stockholm 2000

Vi är på ett hotell strax utanför Stockholm och spelar in videon “Model, Actress, Whatever”. Vi har hållt på sedan 06.00 på morgonen. Mellan alla inspelningar så plåtas alla bilder till omslag & promotion. Så vi har inte många lediga stunder. Klädbyten, sminkning, ständig hårfixning. Jimmy blev så sur som bara han kan bli. -RÖR INTE MITT HÅR IGEN, skrek han till den finske stylisten Aki.

Crewet runt inselningen, ledda av “Farväl Till Fakenberg” regissören Jesper Gandtland, tittade på klockan och såg att de nvar 23.00. De insåg att bandet kunde få gå och dricka ett par öl i hotellbaren. Det var vi inte sena att acceptera.

En hårdsminkad Kitte tog täten med en fimp i näven. Vi kom ner i baren, fick oss varsin öl. Det var gott. Efter en stund märker vi att det var porrfilm på televisionen i baren. Det tyckte vi var ytterst udda och märkligt. När vi påtalade detta för barpersonalen skrattade de bara.

Och borta i hörnen av den nästan helt tomma baren satt några skumma gubbar och glodde intensivt mot framförallt Sara, Kitte och vår stylist som hade följt med. Det tog inte lång stund innan det framgick av den fnissiga barpersonalen att alla i salongen tog det för givet att vi spelade in porrfilm uppe på vårt hotellrum.

Vi blev upprörda och lämnade baren. Det var bristande respekt att behandla oss så.

(Om ni tyckte att vi, för en gångs skull, reagerade helt normalt så är det korrekt.)

Feb 26, 2008 | 4 Comments

…

Feb 25, 2008 | 1 Comment

Hundar Kan Prata

Det var middag vid samma tidpunkt varje dag i PUK studios. Kocken Simon med undersåtar tillagade mumsiga måltider varje gång. Vid en av dessa middagar sade vår trummis Tuben helt apropå ingenting att hundar kan prata.

Producent Ilbert tittade på honom med sina stora glosiga ögon medans han frossade i sin potatisgratäng. Tekniker Charles Storm satt i sin karaktäristiska lite hukade stil och slevade i sig mat. Han stannade upp, kliade sig i det rejält tilltagna skägget. Kitte blev till ett frågetecken. Vad sa Tuben?

Tuben lutade sig tillbaka, knäppte händerna över magen och tillade nöjt, som för att bekräfta det han nyss sagt.

-Jodå.

De andra i bandet var lite hängiga, vi hade varit i studion i runt tio dagar. -Tuben, för fan, lägg av, hundar kan inte prata.

-JO! JO för fan. Hundar kan prata! svarade gotlänningen.

-Nej men lägg av nu. Det kan dom inte!

-Jo! Jag lovar. Jo för fan!

-Jamen vad i helvete… Hur låter dom då? Hur säger en hund “Hej”?

-Ja…… HREEEEEIII! HRREEEEIII!!

Feb 25, 2008 | Comments Off on Hundar Kan Prata

Bizzy Jizzy

Hela den här veckan sitter jag i studion och jobbar.
Eas & Svart Bröllop gitarrinspelningar & sång & programmering.
Lip Service två nya Depechehyllningar till den 19:e Mars.

Jag ska skriva på Kollaps också, så mycket jag hinner….

Feb 25, 2008 | 1 Comment

Vilken skräll!

But Not Tonight tog sig förbi “World in My Eyes” och “Policy Of Truth” och gick till åttondel. En riktig tjockablängaskräll får man väl säga. “Enjoy The Silence” och “Personal Jesus” var ohotade som etta och tvåa.

Det är väl på sin plats att jag nu avslöjar att samtliga utslagna låtar (som inte fått chansen att kvala) tillsammans med en bunt specialutvalda låtar kommer få en sista chans i sista poolen. Men därifrån går endast en vidare…

Nu ser det ut så här:

1. EVERYTHING COUNTS -BUT NOT TONIGHT
2.1:a Pool 5-NEVER LET ME DOWN AGAIN
3. SHAKE THE DISEASE -3:a Pool 5
4.1:a Pool 6-BLACK CELEBRATION
5. STRIPPED-2:a Pool 6
6. 2:a Pool 5 – PHOTOGRAPHIC
7.ENJOY THE SILENCE-3:a Pool 6
8.PERSONAL JESUS-Wildcard

Pool 5:

Walking In My Shoes
In Your Room
Higher Love
It´s No Good
Sister Of Night
Home

3 vidare till åttondel, 1 får kvala till pool 6, Ni får rösta på tre fram till Tisdag kväll!

Feb 25, 2008 | Comments Off on Vilken skräll!

Pool, 3 Pool 4

1. EVERYTHING COUNTS -3:a Pool 4
2.1:a Pool 5-NEVER LET ME DOWN AGAIN
3. SHAKE THE DISEASE -3:a Pool 5
4.1:a Pool 6-BLACK CELEBRATION
5. STRIPPED-2:a Pool 6
6. 2:a Pool 5 – PHOTOGRAPHIC
7.1:a Pool 4-3:a Pool 6
8.2:a Pool 4-

Tight, tight. Men “Stripped” tog hem det. Och “Behind The Wheel” fick stryk av “But Not Tonight”! Därför pool 4 så här:

PERSONAL JESUS
ENJOY THE SILENCE
POLICY OF TRUTH
WORLD IN MY EYES
BUT NOT TONIGHT

3 stycken går vidare, ni får rösta på två!

Feb 23, 2008 | Comments Off on Pool, 3 Pool 4

My & Carola

Jag var ute och slog runt i Stockholmsnatten. Jag kommer inte riktigt ihåg vart jag var just den här kvällen, men en inte alltför vågad gissning är Studion, Hannas Deli eller Kellys.

Jag hade lärt känna Broder Daniels frontman Henrik Berggren sen ett par veckor tillbaka. Första gången vi träffades var efter Spiritualized på Gino då han kom fram och slog mig, Johan Fransson och Johan Monell i huvudet med en hoprullad affisch. Sen hade vi stött på varandra i utelivet lite här och där.

Den här natten satt iallafall jag och Henrik hängde med Rickard, Tobias och Clash från bandet Yvonne. Var månne Annika med under just den här kvällen också? Under kvällens gång blev sällskapet större och bland annat anslöt ett gäng tjejer som vi uppskattade var i sjutton, artonårs åldern. My, Carola och en tjej till vars namn jag glömt.

Det ena följde med det andra och detta gäng bestämde sig för att åka på efterfest till min lilla etta i Kärrtorp. Och där satt vi till vargtimmarna och drack, rökte och snackade. Det var visst några hångel också. Henrik var intresserad av Carola och en av “Yvonnarna” pussades lite med söta My. Sen somnade hela bunten bland askfat och tomflaskor.

Nånstans under de mycket tidiga timmarna lämnade tjejen vars namn jag glömt festen och tog sig hela vägen hem till de fina villorna i Vaxholm. Där satt hennes vansinnigt oroliga föräldrar vakna och välsignade hennes hemkomst. Sen gick telefonlinjerna heta. My och Carolas föräldrar fick klart för sig vart ekipaget tagit vägen och efter en vägbeskrivning från flickebarnet kunde My´s pappa sätta sig i bilen för att hämta sin dotter och hennes kompis.

Ovetande om detta händelseförlopp vaknade jag till runt niotiden i lägenheten. Runt omkring mig sov svartklädda människor med utrunnet smink. Henrik Berggrens kajal var utsmetad över halva ansiktet och hans stjärnor som satt runt ögonen satt på hakan, näsan och i pannan. Då slog det mig plötsligt i den tidiga bakfyllan: –För i helvete! Mamma, pappa och Adam är ju i Stockholm! Och de skulle ju hämta mig vid här vid halv tio! Sen ska jag ju till Tranås!

Det här var den på den tiden då mobiltelefon inte hade nån vidare täckning och i huset där jag bodde var allas mottagare på noll. Nån hemtelefon hade jag självklart inte.

Jag började väcka folket kring mig. Det var inte populärt. Men alla måste gå, inklusive jag själv. Jag fick liv i hela gänget som mörbultade började sopa av sig, resa sig upp, få på sig skorna och ta sig ut i trapphuset.

Samtidigt utanför:

Hela min familj, inklusive hunden Lina, anländer till mitt hus i en svart BMW. Det är en mycket solig morgon. Min bror sitter med bältet på i baksätet. Farsan vrider om nyckeln och stänger av motorn. Han låter radion vara på. Mamma vinklar ner spegeln från taket och bättrar på läppfärgen med ett stift.

På gatan där de stannat står en i princip likadan BMW som min familjs snett över gatan.
i den sitter en skitsur gubbe med tjocka glasögon och trummar på ratten. Det tar inte lång tid för farsan att identifiera honom. –Vad fan! Det är ju Curre Lindström! Vad gör han här?

Farsan kliver ur bilen och går bort för att hälsa.

I ungefär samma ögonblick ramlar vårt gäng ut från entrén till rivningskåken. Vi stinker sprit och ser riktigt för jävliga ut. Henrik är oerhört tung i kroppen och nästar kryper ut i solen. Man skulle kunna tro att ljuset skulle smält honom men så blev det inte. Vi blev dock alla förblindade av den gassande morgonsolen. Men nånstans, en bit bort, kunde vi höra en upprörd röst:

-Vad i helvete håller ni på med!!? Vad har ni gjort med min dotter?

Curre Lindström kommer farande som ett jehu med min farsa som en rund Sancho Panza skugga strax bakom.

Curre får syn på Henrik och utbrister:

-Vad fan är det där för tomte? Vad är det som händer??

I den svarta BMW:n sitter min mor, min bror, min hund med näsor och nos tryckta mot rutan och glor. Farsan intar en barsk ställning med armarna i kors.

Curre Lindström går och hämtar sin dotter My och hennes kompis och pekar mot bilen.
-Fattar ni hur oroliga vi har varit? De två går med sänkta huvuden mot bilen. Yvonnarna har vid det här laget tagit flyktvägen mot bussarna. Henrik och jag var kvar.

Sveriges förbundskapten i Ishockey säger då ett par sanningens ord till Depprockarprinsen. Som till exempel att det är en skam att hans fjortonåriga dotter och hennes jämnåriga kamrater hamnat i detta heroinistsällskap.

Den göteborgska Skywalkern insåg då vidden av det hela och tog till flykten fotledes. Den här Yoda´n var ingen frände. Själv gick jag och satte mig i bilen. –Fy Andreas, vad du luktar, sa Mamma.

Feb 22, 2008 | 15 Comments

Fuel My Fire

Jag har lyckats ha den här bloggen i över fem månader utan att yppa ett ord om någon konspirationsteori. Ni som känner mig väl måste finna det tämligen ofattbart.

Jag tänker inte säga nåt nu heller. Jag ber er bara att offra 9+9 minuter och kolla in de här två länkarna. And there´s plenty more where that came from…

En varning för nervsvaga är nog på sin plats.

http://www.youtube.com/watch?v=iEuJimaumW4

http://www.youtube.com/watch?v=vuBo4E77ZXo

Feb 21, 2008 | 5 Comments

← Previous Page — Next Page →

Polls
VCMG
- Stort! Spännande! (58%)
- Kul för dem. men inte många andra. (32%)
- Jag har aldrig brytt mig och tänker inte börja nu. (7%)
- I don´t care anymore (4%)
Loading ...
- Fler omröstningar >>
Categories
Archives
Search

Sabrosa, Uncategorized

Lip Service, Uncategorized

Polls

Categories

Archives

Search