Garton Gore
Ni har kanske precis som jag hört talas om att Paul MacCartney dog i en mopedolycka nånstans i mitten på 60-talet ( http://web.telia.com/~u31459718/text/paul.html )
Vad inte så många kanske känner till är att det finns en inte allt för berättad historia att samma öde drabbade Martin Gore runt år 2000. Jag var själv inte helt övertygad om att det var Martin jag såg på de nya bilder som publicerades över världen.
En skinande vit tandrad, en jämn och vacker surfarbränna, en halskedja i silver, vit t-shirt.
Vad som var det största beviset, menade många, var att det omöjligen kan varit geniet Martin L Gore som skrivit plattan “Exciter”.
Teorierna fick sig en rejäl törn 2005, när “Playing The Angel” dök upp på vattenmärkta promotionexemplar. Bevisligen hade något hänt både med Gores solbränna (se bilden) liksom svärtan, tyngden och trycket i musiken. Garton Gore-anhängarna hävdade då att Martin Gore inte alls dött i en mopedlåda, utan istället varit kidnappad och gömd av sin elake, okände tvillingbror.
*
Ja just det ja, Depeche Mode släppte ju en förstasingel från albumet “Exciter” också. Den skulle leva upp till det “Personal Jesus”, “I Feel You” och “Barrel Of A Gun” lyckats med. Det gjorde den inte kan man säga: 127. Dream On
Kommentarer
12 kommentarer till “Garton Gore”
-
Polls
VCMG
- Stort! Spännande! (58%)
- Kul för dem. men inte många andra. (32%)
- Jag har aldrig brytt mig och tänker inte börja nu. (7%)
- I don´t care anymore (4%)
Loading ... -
Categories
- 007
- 100 av de 1000 bästa låtarna
- 2009
- 78 Svenska Låtar
- AIK
- April Tears
- Arvika 2009
- Bailando!
- BEBBON
- Belgien i Sverige
- Bodyruset 2010
- De 50 Bästa Filmerna
- Depeche Mode
- Depeche Mode 151
- Dråpligast Under Hultsfred 1991
- Dubplate Connection in the mothafukking US
- EM 2000
- En Levande Legend
- Färjan till Finland
- Första åren i Stockholm
- Freddans Dråpligaste Stunder
- Full of Keys
- GBFE
- Good Shit
- GOTHLAND 2011
- Helghälsningar
- Hökaröva
- Huga!
- I en värld som kan gå åt helvete
- Jag ger er DJUR
- Japaner
- Jens, Jesus & Jag
- Lip Service
- Livat med Farsan
- Ljuva Klassiker
- Lost!
- M4TM
- Music For The Masses 07, 97, 87
- Musik i Film
- Mute Records
- Obehagliga & Märkliga Människor i Europa
- Pet Shop Boys 15
- Picha eller Brodin
- Sabrosa
- Säbysjön
- Sant Eller Falskt?
- See See
- Semester
- Skafferiet
- Svart Bröllop
- Tågluff 93
- The Battle Of The Jesus And Mary Chain
- Top 10 Dråpligaste i Tranåsband
- Uncategorized
-
Archives
- April 2012
- February 2012
- January 2012
- November 2011
- September 2011
- August 2011
- July 2011
- June 2011
- May 2011
- April 2011
- March 2011
- February 2011
- January 2011
- December 2010
- November 2010
- October 2010
- September 2010
- August 2010
- July 2010
- June 2010
- May 2010
- April 2010
- March 2010
- February 2010
- January 2010
- December 2009
- November 2009
- October 2009
- September 2009
- August 2009
- July 2009
- June 2009
- May 2009
- April 2009
- March 2009
- February 2009
- January 2009
- December 2008
- November 2008
- October 2008
- September 2008
- August 2008
- July 2008
- June 2008
- May 2008
- April 2008
- March 2008
- February 2008
- January 2008
- December 2007
- November 2007
- October 2007
-
Search
Jag vill nog hävda att den levde upp till precis samma sak som nämnda singlar, total besvikelse. Fast jag tror banne mig det var värre att höra I Feel You, det skar i hjärtat.
När The Meaning Of Love släpptes tyckte jag den var riktigt, riktigt bra. Nu i backspegeln inser jag hur en 10½ åring kan ha så mycket fel när det kommer till musiksmak.
The Meaning Of Love är depeche’s absolut sämsta singelsläpp någonsin.
Utan att avslöja för mycket om komande placeringar på listan bör väl nämnas att jag anser att varje första singel från varje Depeche Mode album ända sedan 1983/84 haft med sig nåt nytt & spännande & till enbörjan närmast chockerande. Så har jag kännt varje gång. Jag har alltid tappat hakan. Men “Dream On” var, på sitt sätt, en fjärde första singel som var en blues i grunden. Och “Personal Jesus” var ju självklart så omvälvande så man sket ner i sig, så även “I Feel You”, och även “Gun”, i synnerhet med Corbijn´s video. “Dream on” saknade all den…farliga, spännande, stenhårda känslan. Bland annat!
Dream on är betydligt sämre än många både Comatose och andra av dig lägre placerade låtar på Exciter :)
“Personal Jesus” är en väldigt tråkig låt, tycker jag. Men jag antar att jag tillhör en liten grupp där… :)
Angående Martins utseende; Den här bilden togs i Santa Barbara förra veckan…
http://img81.imageshack.us/my.php?image=martin004hf6.jpg
Dags att börja oroa sig inför kommande albumet?
Det där ser väl alldeles prima ut!
Ja, varför skulle man vara orolig? Han har ju inte ens en skadskjuten kråka på skallen längre – ett hälsotecken!
Alkohol, sol och ålder sätter sina spår! Sånt är livet.
Så länge han inte dyker upp på scen assolbränd och med dom där skinande vita proslinsgaddarna och en leisure suit så får det gå :-O
Jacques, då tycker jag han ser mer sliten ut på dessa bilder (från 2005)
http://www.depechemode.com/images/photo_gallery_080705_mlg_dj_gig.html
Nja, det jag menade var att solbrännan, det honungsgyllene håret och silverlänken skulle kunna tyda på en alltför välmående Martin Gore, precis som i fallet med Exciter som nämndes i blogginlägget.
Förövrigt är “Depeche Mode 151” – listan något utav ett storverk. Jag kan höra en DM-låt och direkt börja fundera på vart den hamnade och vad som skrevs om den på Kollaps. Sedan har man nöjet att bläddra upp den, läsa och jämföra med sina egna intryck. Bravo!
Tack tack! : )
Och onekligen har du en poäng med Exciter-kopplingen.