Gothland Expanded Clues…
http://www.youtube.com/watch?v=ARdgM7X4uIk
Mer:
http://gothland.nu/blogg/
Ser ni vad jag ser? Tror ni vad jag tror?
Depeche Mode
Någon skön dåre lyckades plåta av Alan Wilder´s desktop under spelningen i Warszawa. Let the rumour-mayhem begin.
Favorit i repris (Till Otto)
April Tears, Depeche Mode
När jag hittade Mastertejpsen till “Music For The Masses”
Alt Neue Slovenische Kunst
Mute Records
http://www.youtube.com/watch?v=FzQuYfQHFBA
27. Laibach: Let It Be.
Innan Slovenerna blev en parodi -runt “The Final Countdown”- gjorde de helt klart några bra släpp. De var på spåret tidigt i karriären -det med att göra helt egna, ska vi kalla dem distinkta-tysk-slaviska-militär-nostalgiska,-versioner på klassiska låtar. Men det var med “Let It Be”-släppet 1988 de visade upp sin breda potential. De här två spåren är ju till exempel på gränsen till genialiska.
I´ll Crawl Over 50 Good Pussies Just To Get To One Fat Boy´s Asshole
Mute Records
7. Nick Cave blir superstjärna med mördarballader som enda rätt på menyn.
Nick Cave kommer aldrig bli större eller coolare än han var 1996. Han kom från sin bästa platta, fantastiska FANTASTISKA “Let love In“(1994) och ett dekadent, inspirerande boende i Brasilien tillbaka till Europa med en urge att skriva om gamla mördarhistorier. Den logiska fortsättningen på Frank Tovey´s “Sam Hall” någonstans tänker jag, om vi ska prata inhouse Mute-snack. Det kändes kanske inte som det mest kommersiella steget. Som Nick Cave nog var ganska ointresserad av ändå. Men plötsligt stod han där med Kylie Minogue och sjöng. “Where the Wild Roses Grow” är självfallet inget annat än en sann evergreen. Och tack vare denna låt och dess oerhörda genomslagskraft genom framförallt MTV blev Nick Cave megastor. –Vem är snubben som sjunger med Kylie? liksom.
Plattan i övrigt; “Murder Ballads” var verkligen ingen hitkavalkad. Tvärtom. Nick Cave hade inga intentioner att toppa “Let Love In”. Han ville tillbaks till de mer råa, enkla inspelningsmetoderna och i Dylan-covern “Death Is Not the End” sjunger Anita Lane, Mick Harvey, Shane McGowan, PJ Harvey, Blixa Bargeld, Kylie och Nick själv varsin vers helt pretentionslöst. Nej, “Murder Ballads” är inte den Australiensiske mästarens största musikaliska stund. Men den har “Stagger Lee” som mycket väl kan vara den allra coolaste låten Nick Cave & The Band Seeds nånsin framfört. Lyriken, den långsamma basen, monotonin, explosionen i slutet -allt är ju helt jävla magnifikt.
2. Hansa Studios
3. Moby får ett megabreak genom att sno Alan Wilders briljanta crossover-idé och poppa till den.
7. Nick Cave blir superstjärna med mördarballader som enda rätt på menyn.
8. Come Alive
9. Erasure blir superstjärnor
10. Frank Tovey skriver sin livs låt.
11. Frank Tovey gör om sin syntpopklassiker “Rickys Hand” med hjälp av en banjo -och den blir bättre.
19. Stilikonerna Nitzer Ebb -syntarnas svar på The Clash.
25. Första Albumet: Die Kleinen Und Die Bösen
26. Vince Clarke sjunger.
28. Mute signar Inspiral Carpets.
30. Liasons Dangereuses släpper “Los Ninos Del Parque” & Neue Deutche Welle når en peak.
33. Goldfrapp släpper loss “Strict Machine” på oss.
44. Richard Hawley släpper “Lady´s Bridge”.
47. Fred Vom Jupiter.
50. Svenskarna i Easy släpper “Magic Seed”.
That Total Age
Mute Records
http://www.youtube.com/watch?v=Uu8N1U42GDU
19. Stilikonerna Nitzer Ebb -syntarnas svar på The Clash.
Nitzer Ebbs Douglas McCarthy är inte bara är hyfsat porträttlik Joe Strummer. Nitzer Ebb har fler likheter med The Clash. Båda banden började sina karriärer som arga punkare -om än på två olika musikaliska platåer. The Clash skrek “White Riot!”, Nitzer Ebb “Violent Playground!”. Vidare utvecklades deras sound mot det mer melodiska och experimentella. När The Clash gick “Sandinista!” på oss gjorde Nitzer Ebb “Showtime“, typ. Båda banden har också mycket medvetet gjort travestier och snygga stölder från sina förebilder utan att skämmas för det.
Banden skiljer sig mer åt ju längre tiden gick förvisso, Clash blev mer politiska agitatorer medan Douglas McCarthy mer sjöng om köttets lustar. En sak är dock ristat i sten: Både The Clash och Nitzer Ebb var stilikoner på ett sätt som mycket få band. De introducerade tamigfan outfits och lookar som är närmast odödliga för oss som någonsin blivit helt starstruck av män som Joe, Paul Simonon & Doug. Nu går Kollaps fashionfista på er för första gången. Douglas McCarthy v/s Joe Strummer, The Clash v/s Nitzer Ebb let´s go ao ao ao!!
http://www.youtube.com/watch?v=HQwm1v1R-qM
Nitzer Ebb – Murderous (av någon jävlehelvetes anledning dyker inga klipp från dem upp här)
Miranda Sex Garden
Mute Records
32. Miranda Sex Gardens “Peep Show”
Neubauten kompar, och Wilder hittade sin sessa i bandet. Men egentligen var Miranda Sex Garden alldeles för gotiska för mig . I “Peep Show” hittar de dock helt rätt anslag för min smak. När violinen och järnrören samsas i upptrappningen efter refrängen står hårstråna över hela min kropp.
2. Hansa Studios
3. Moby får ett megabreak genom att sno Alan Wilders briljanta crossover-idé och poppa till den.
8. Come Alive
9. Erasure blir superstjärnor
10. Frank Tovey skriver sin livs låt.
11. Frank Tovey gör om sin syntpopklassiker “Rickys Hand” med hjälp av en banjo -och den blir bättre.
25. Första Albumet: Die Kleinen Und Die Bösen
26. Vince Clarke sjunger.
28. Mute signar Inspiral Carpets.
30. Liasons Dangereuses släpper “Los Ninos Del Parque” & Neue Deutche Welle når en peak.
33. Goldfrapp släpper loss “Strict Machine” på oss.
44. Richard Hawley släpper “Lady´s Bridge”.
47. Fred Vom Jupiter.
Och Miller åkte till Berlin
Mute Records
2. Hansa Studios
Det finns förstås hur mycket som helst att säga om detta historiska beslut som Daniel Miller tog nånstans i slutet av 1982. Jag väljer att kort bara skriva:
1983: Frank Tovey spelar in Fad Gadget “Gag” samtidigt som Einstürzende Neubauten spelar in “Zeichnungen des Patienten OT“. Neubauten gillar vad de hör och lägger sitt sound på Fads låt “Collapsing New People” -antagligen gillade de låtnamnet kan man gissa. Resultatet blev det här:
1984: Martin Gore tar av sig kläderna i Meistersaal och sjunger in “Somebody“. Depeche Mode är verkligen hemmastadda i Berlin efter att ha spelat in tidigare i studion. Den här händelsen kan man väl kalla själva hjärtat i den magiska albumtrilogi som Depeche Mode gjorde i Hansa: “Construction Time Again” (1983), “Some Great Reward” (1984) och “Black Celebration” (1986).
http://www.youtube.com/watch?v=Ue3SPjsXgdI
1984: Depeche Mode åker ut på en turné med ett scenbygge och en inställning som knappast hade fötts om det inte vore för Daniel Miller, Hansa, Berlin & Neubauten. Bandet, som på hemmaplan i UK var svårt boybandstämplat av de första två albumen och deras videos, nådde nu en megastjärnestatus med helt annan auktoritet i framförallt sitt “nya hemland” och gav följdaktligen ut en Live Video filmad just i Berlin Hamburg.
Nu har jag inte ens listat händelser som när Depeche Mode samplar fyrverkerier och Porche till “Stripped”, Nick Cave träffar Blixa som joinar Bad Seeds och dekadensen i stan som i princip formade artisterna och hela bolaget för all framtid.
STUMM 001
Mute Records
http://www.youtube.com/watch?v=S82-FjAzCPU
25. Första Albumet: Die Kleinen Und Die Bösen
De första singlarna på Mute Records (Ja, vi återkommer till dem) släpptes med Daniel Miller som ende medlem eller som hemlig medlem eller som producent. Men när det blev dags för det första albumet så var det faktiskt inte Silicon Teens som man kanske skulle kunna tro. Nej, först ut på Mute var D.A.F och inget annat. Det var innan tyskarna slipat till soundet ordentligt. När de låg lika närma Can som Kraftwerk. Det var kanske inte tidernas största musikaliska stund, men de blev per omgående en kultgrupp i England. Och hur cool är det inte att skryta att man är STUMM 001, speciellt när man dessutom heter Robert Görl och Gabi Delgado.
TV Pop Crisis från Jönköping signar med Mute!
Mute Records
50. Svenskarna i Easy släpper “Magic Seed”
Det här är måhända inte ett av de största 50 ögonblicken i Mutes historia internationellt sett. Men nu får vi se det från Sveriges perspektiv och framförallt minnas tillbaka vad det egentligen var som hände. Först och främst så bildade Mute en sublabel 1985, Blast First, och började släppa briljanta band som Sonic Youth och Dinosaur JR. Även Big Black och Butthole Surfers hann släppa några vax innan bolaget sensationssignade TV Pop Crisis från Jönköping.
Blast First, och indirekt Daniel Miller, klev ganska direkt in och sa att bandet var tvungna att byta namn för det nuvarande lät så töntigt att ingen i UK skulle kunna ta dem på allvar. Det blev det betydligt mer tidstypiska Easy. Funkade ju briljant bredvid band som Ride, Lush och Loop.
Här i Sverige var reaktionen stor. Lilla Bommens Lars Aldman annonserade ut senaste nytt varje söndagkväll på radion. Vi som var med här vet att Easy var Sveriges “första indieband”, innan Popsicle fortsatte och förbättrade Easys andetanke, innan Brainpool “sålde sin själ” genom att signa med EMI. Så vi var många som spänt följde ödet för kvintetteten i Melody Maker och NME. Det gick väl sådär för Easy, men stort, stort var det 1989 när det först basunerades ut att ett Svenskt band skulle signa till Mute Records.
*
Fotnot: Mute Records har idag flera olika Sublabels med olika inriktning. De kommer inte avhandlas i nån större utsträckning på denna lista.
3. Moby får ett megabreak genom att sno Alan Wilders briljanta crossover-idé och poppa till den.
8. Come Alive
9. Erasure blir superstjärnor
10. Frank Tovey skriver sin livs låt.
11. Frank Tovey gör om sin syntpopklassiker “Rickys Hand” med hjälp av en banjo -och den blir bättre.
26. Vince Clarke sjunger.
28. Mute signar Inspiral Carpets.
30. Liasons Dangereuses släpper “Los Ninos Del Parque” & Neue Deutche Welle når en peak.
33. Goldfrapp släpper loss “Strict Machine” på oss.
44. Richard Hawley släpper “Lady´s Bridge”.
47. Fred Vom Jupiter.
Wilder. Alltid denne Wilder.
Mute Records
8. Come Alive
Han klev in och proddade en låt, sen ville Nitzergrabbarna självfallet ha Alan att köra ett helt album. Vilket också blev fallet. “Ebbhead” är en klassiker i Mutekatalogen. Men allt började med fantastiska “Come Alive” och så här tjugo år efteråt så är det oerhört uppenbart vad Mr. Alan Wilder var och är kapabel till. Vi vet nu alla vad många av oss visste/anade/tyckte på den här tiden – det att Alans signum på Depeche Mode´s sound var en lika vital del som Daves sång och Martins låtar.
För hur mycket “Depeche” låter det om “Come Alive”? Bara Wilder, kids, bara Wilder.
Ingen Gore, Ingen Gahan. Frågan är väl hur mycket McCarthy & Harris det är också om man ska vara brutalt ärlig.
*
http://www.youtube.com/watch?v=aXv2AKoQvg0
Alan remixade en av Nitzers nya låtar för “Industrial Complex”. Se det som en uppladdning inför 2011 års största hype: Wilder´s version av “In Chains“. Herregud.
Andy & Vince
Mute Records
http://www.youtube.com/watch?v=QES-eQ4lR5U
9. Erasure blir superstjärnor
Efter en riktigt bra karriärinledning med “Wonderland“, en briljant fortsättning med min personliga favorit “Circus“, stora Englandssuccéerna “Innocents” och “Wild” samt en uppradning av klassiska syntpopsinglar, som endast New Order och Pet Shop Boys kan matcha historiskt, nådde Erasure sitt klimax med “sin Violator”; “Chorus“. En internationell megasuccé, en fantastisk platta och en alldeles egen evergreen “Love To Hate You“. Efter “Chorus” var det klart för Erasure, med undantag för “Abba-Esque” det blev aldrig riktigt detsamma igen. Men från mitten av åtti talet fram till 1992, Åh så bra de var!
Pionjären. (Från borr till banjo och tillbaka)
Mute Records
10. Frank Tovey skriver sin livs låt.
http://www.youtube.com/watch?v=swVOjHTLqT0
11. Frank Tovey gör om sin syntpopklassiker “Rickys Hand” med hjälp av en banjo -och den blir bättre.
Han var ett geni, Frank Tovey. Ord kan inte förklara hur mycket jag älskar den här mannens musikaliska livsgärning. Han gav oss Fad Gadget, en twistad teatralisk alter ego figur, och sen blev han bara Frank. Efter ytterligare några år gjorde han det legendariska: Han sadlade om från okrönt underground-synt-konung till folkmusiker. Det kanske allra sjukaste i det här sammanhanget var att han, i alla fall bitvis, blev ännu bättre. Han gjorde en mördarversion på “Rickys Hand” med fiol, banjo och dragspel. Han gjorde traditionell mördarfolk tio år innan Nick Cave gjorde detsamma. Jag säger bara “Sam Hall”!
Men 1991 kom “The Liberty Tree”. Tidernas största lilla anthem. En låt som inte gjorde nån större skillnad i någons liv, framförallt inte i Franks. Men för mig är det här en odödlig klassiker. Det är en helt makalöst bra låt i vilken Tovey hittat en linje mellan folkkänslan och syntkänslan utan att det är ett uns elektroniskt. “The Liberty Tree” borde gett tidernas kanske mest underskattade artist ett supergenombrott. Men den gjorde ju inte det.
Ni vet förmodligen hur det slutade. När elektropionjären, den gamla desperadofiguren Fad Gadget återuppstod som förband till Depeche Mode (en av tidernas snyggaste Depeche-gester) så kom han hem efter turnén och, ja, dog. Knall och fall. Frank Tovey må ha haft ett närmast Shakespearianskt liv utifrån sett, men vi är många, många, många som bär med hans musik i hjärtat. Det märktes inte minst när kondoleanserna strömmade in efter hans tragiska död, dagarna efter sista uppträdandet på SAMA i Göteborg.
Behöver jag säga att det blir mer Fad Gadget på den här listan? Hade Martin Gore en gång ett utomordentligt charmigt léende? Det vet ni.
*
Fotnot: Hur många skivbolag tror ni hade tillåtit en av sina guldkalvar att sadla om så plötsligt och totalt som Millers Mute? Det var bättre förr, var det inte?
————————————————————————
3. Moby får ett megabreak genom att sno Alan Wilders briljanta crossover-idé och poppa till den.
26. Vince Clarke sjunger.
28. Mute signar Inspiral Carpets.
30. Liasons Dangereuses släpper “Los Ninos Del Parque” & Neue Deutche Welle når en peak.
33. Goldfrapp släpper loss “Strict Machine” på oss.
44. Richard Hawley släpper “Lady´s Bridge”.
47. Fred Vom Jupiter.
Barnen i Parken
Mute Records
http://www.youtube.com/watch?v=ksuVl3sEf7s
30. Liasons Dangereuses släpper “Los Ninos Del Parque” & Neue Deutche Welle når en peak
..och på flera sätt är det här en av de första, om inte den första, Body Music låten. DAF-kopplingar? Check. Neubauten-kopplingar? Check. Anita Lane inblandad? Check. Inspelat hos Conny Plank? Check.
Moby!
Mute Records
3. Moby får ett megabreak genom att sno Alan Wilders briljanta crossover-idé och poppa till den.
Över 10 miljoner plattor såldes av albumet “Play“. Skivan, som kom 1999, blev ett fenomen kan man väl lugnt säga. 8 hitsinglar och, nu kan jag ha fel, Mute Records största kommersiella framgång nånsin. Och allt byggt på gamla gospel och blueshymner, lite rytmer och ett housigt piano. Genious, as they say! Och Daniel Miller skrattade hela vägen till banken.
Vad har då Alan Wilder att göra med detta? Om du inte redan räknat ut det, vilket du självklart har, så är det annars bara att klicka här och här.
50-tal, 60-tal, 90-tal, 00-tal.
Mute Records
28. Mute signar Inspiral Carpets.
44. Richard Hawley släpper “Lady´s Bridge”.
I ren dumhet kan man i en snabb tanke få för sig att Mute Records, med kanske något undantag, är en syntlabel. Inget kunde förstås vara mer fel. Mute Records har aldrig varit ett genrebundet skivbolag. Ramaskriet i vissa kvarter när Inspiral Carpets signades i början av nittitalet ekar än idag i snart uttömda ölflaskor på efterfester i Lettland och Småland. Visst, bandet var udda fåglar på Mute då, men det var väl mest beroende på Inspiral Carpets överraskande val att inte signa med en annan label –Creation eller 4AD exempelvis.
Daniel Miller må vara en ikon inom framförallt elektronisk musik men mannen har, som ni redan vet, ett öra för kvalité även i musik helt utan analoga syntar eller Pro Tools-programmerade distbeats. Richard Hawley, ex-Pulp Croonern, är som förflyttad i tiden, hans “Lady´s Bridge” platta var den andra Mute släppte och inledningsspåret är makalöst “Valentine“, en låt som Weeping Willows hade mördat för att skriva. Och “This Is How It Feels” med Inspiral Carpets är ju inget annat än ett tvättäkta Indieanthem. Så grymt jävla bra!
Fråga: Finns det en linje mellan “Do you Love Me“, “Hey Baby” och Richard Hawley? Finns det en linje mellan “Just like Eddie” och Inspiral Carpets? Jomenvisst gör det. Och den passerar inte någonstans någonting som har att göra med Kraftwerk och Einstürzende Neubauten, eller hur? Daniel Miller var ung för längesen, och det som man älskade som tonåring älskar man alltid. Jag kan tänka mig att det var avgörande när Miller gjorde allt vad han kunde för att signa de här artisterna. Och den här känslan är väl något som Daniel Miller i mångt och mycket haft i alla år. Det är ytterst jävla ovanligt. Kolla på Richard Branson och Alan McGee och dra era paralleller. Mute har följt en tråd, nåja ett par trådar då, i över 30 år. Still going strong. Till skillnad från så gott som alla andra indiebolag, Branson & McGee inkluderade i det här hänséendet.
En Alison till, dock STUMM i det här fallet.
Mute Records
http://www.youtube.com/watch?v=oq8g3LheSAA
26. Vince Clarke sjunger.
Yazoo var självfallet ett briljant band. Vincent Martin AKA Vince Clarke tog sällan, om någonsin, fatt i mikrofonen. Här sjunger han dock alldeles själv. Och det är verkligen inte dåligt. Låten ifråga är en syntpopklassiker i sig själv: “We´re the Happ Happ Happy People..”
En Alison
Mute Records
33. Goldfrapp släpper loss “Strict Machine” på oss.
Året var 2003, albumet “Black Cherry” var duons andra. Låten med stort jävla L hette, och heter fortfarande “Strict Machine”. Jesus, det här är bra.
From Her To Eternity
Mute Records
18. Nick Cave bildar The Bad Seeds
The Birthday Party må ha gjort stora avtryck för många men det var först när Nick Cave gick “solo” och 1983/1984 satte samman tidernas bästa och coolaste kompband som karriären för den Australiske dödspoeten verkligen tog fart. “From Her To Eternity” är en sann klassiker i Mutekatalogen. Bandet manglar fram ren magi och skulle fortsätta med det under många år och i många olika konstellationer, som vi lär få anledning att återkomma till.
Mute!
Mute Records
Det är äntligen dags för en ny lista på Kollaps!
Den här listan kommer dock inte att gå i kronologisk ordning nedifrån och upp som vi vant oss vid på Kollaps! Istället gör vi nedslag på olika positioner helt random sådär.
Listan kommer också att publiceras under en lång tid. Nedräkningen inför Mutefesten i London 2011 kan härmed anses påbörjad!!
47. Fred Vom Jupiter
http://www.youtube.com/watch?v=LpN5MgZHGIQ
Daniel Miller har gjort många stordåd i sitt liv vilket den här listan kommer bevisa om och om igen. Låt oss kort konstatera att det här inte är den största stunden i Mute Records Back Catalogue. Vi kan välja att se Die Doraus & Die Marinas låt, arr och framförande som ett tidsdokument (Tidigt 1982). Eller så kan vi välja att se och höra den tyske ovanligt rörliga jupiterroboten och den fantastiskt usla burkeffekten (ska väl föreställa rymdliknande?) på sånginsatsten -och skratta åt det.
Det är inte superbegåvat, rentav barnsligt naivt och ibland närmast hatar jag verkligen “Fred Vom Jupiter“. Men samtidigt är det ju så charmigt. Det är ju Mute Records.
The Roundhouse Experience
Depeche Mode
Alan Wilder har, vad det tycks, pratat bredvid mun. Mute Records mycket hemlighetsfyllda datum 13-14 Maj 2011 har idag fått en mycket sannolik innehållsdeklaration. I en intervju med Sideline citeras Alan Wilder att han blivit ombedd att spela på en festivalliknande tillställning på London Roundhouse någon gång nästa år. Det kan bara handla om det som legat närmast till hands i spekulationerna: En Mute helg. En Mute festival fylld av framträdanden med artisterna på bolaget. Man kan anta att det kommer finnas historisk anknytning.
Om galan inkluderar Depeche Mode eller har med en eventuell retirement av stormogulen Daniel Miller att göra förtäljer inte historien men en sak är säker – Be ther or be motherfucking square! Först till kvarn lär vara tidernas underskattning när de här biljetterna släpps. Folk från hela världen lär vara intresserade av en Londonresa.
*
The Roundhouse is a Grade IIlisted former railway engine shed in Chalk Farm, London, England, which has been converted into a performing arts and concert venue. It was originally built in 1847 as a roundhouse (from which the venue takes its name), a circular building containing a railway turntable, but was only used for railway purposes for about a decade. After being used as a warehouse for a number of years, the building fell into disuse just before the Second World War. It re-opened twenty-five years later, as a performing arts venue, when the playwright Arnold Wesker established the Centre 42 Theatre Company and adopted the building as a theatre.
-
Polls
VCMG
- Stort! Spännande! (58%)
- Kul för dem. men inte många andra. (32%)
- Jag har aldrig brytt mig och tänker inte börja nu. (7%)
- I don´t care anymore (4%)
Loading ... -
Categories
- 007
- 100 av de 1000 bästa låtarna
- 2009
- 78 Svenska Låtar
- AIK
- April Tears
- Arvika 2009
- Bailando!
- BEBBON
- Belgien i Sverige
- Bodyruset 2010
- De 50 Bästa Filmerna
- Depeche Mode
- Depeche Mode 151
- Dråpligast Under Hultsfred 1991
- Dubplate Connection in the mothafukking US
- EM 2000
- En Levande Legend
- Färjan till Finland
- Första åren i Stockholm
- Freddans Dråpligaste Stunder
- Full of Keys
- GBFE
- Good Shit
- GOTHLAND 2011
- Helghälsningar
- Hökaröva
- Huga!
- I en värld som kan gå åt helvete
- Jag ger er DJUR
- Japaner
- Jens, Jesus & Jag
- Lip Service
- Livat med Farsan
- Ljuva Klassiker
- Lost!
- M4TM
- Music For The Masses 07, 97, 87
- Musik i Film
- Mute Records
- Obehagliga & Märkliga Människor i Europa
- Pet Shop Boys 15
- Picha eller Brodin
- Sabrosa
- Säbysjön
- Sant Eller Falskt?
- See See
- Semester
- Skafferiet
- Svart Bröllop
- Tågluff 93
- The Battle Of The Jesus And Mary Chain
- Top 10 Dråpligaste i Tranåsband
- Uncategorized
-
Archives
- April 2012
- February 2012
- January 2012
- November 2011
- September 2011
- August 2011
- July 2011
- June 2011
- May 2011
- April 2011
- March 2011
- February 2011
- January 2011
- December 2010
- November 2010
- October 2010
- September 2010
- August 2010
- July 2010
- June 2010
- May 2010
- April 2010
- March 2010
- February 2010
- January 2010
- December 2009
- November 2009
- October 2009
- September 2009
- August 2009
- July 2009
- June 2009
- May 2009
- April 2009
- March 2009
- February 2009
- January 2009
- December 2008
- November 2008
- October 2008
- September 2008
- August 2008
- July 2008
- June 2008
- May 2008
- April 2008
- March 2008
- February 2008
- January 2008
- December 2007
- November 2007
- October 2007
-
Search