21. Photographic

En av Depeche´s absolut första låtar “Photographic” är den 21:a bästa i hela katalogen, inte illa pinkat. “Photographic” har levt genom alla de 26-27 åren och är fortfarande vital, svängig och skitbra. Det var underbart att den plockades upp på senaste turnén.
Vince Clarke är ju en popmakare av riktigt högt snitt. Karln har genom sin karriär smällt fram den ena karamellen efter den andra; “Don´t Go”, “Goodbye 70´s”, “Happy People”, “Oh Lamour”, “Sometimes”, “Victim Of love”, “Ship Of Fools”, “I Love To Hate You” och “Breath of life” för att nämna ett axplock. Makalöst.
“Photographic” är kanske inte, när det kommer till kritan, ens ett av hans tre största verk. Och det säger ju lite om den mannens kapacitet. Men att han hoppade av Depeche Mode var antagligen det bästa han gjort i hela sitt liv. För hans skull. För Martin Gore´s skull. För vår skull. Vi fick två gottepåsar.
Ett av mina favoritpartier i “Photographic” är lätt “I said i´d write a letter, but I never took the time..” partiet. När det drar igång får jag spelet. Och har fått så i över 25 år. Otroligt. Melodislingorna mot slutet är även de fullständigt omöjliga att bli less på. Och det går att nämna igen: Vilken jävla bjässe den här låten är live!
*
Rex The Dog´s återvinning av klassikern måste också tas upp. Det kan mycket väl vara den bästa remixen som någonsin gjorts. Hur många gånger har man inte pumpat loss den på ett dansgolv med samma resultat? Total eufori.
**
Kommentarer
16 kommentarer till “21. Photographic”
-
Polls
VCMG
- Stort! Spännande! (58%)
- Kul för dem. men inte många andra. (32%)
- Jag har aldrig brytt mig och tänker inte börja nu. (7%)
- I don´t care anymore (4%)
Loading ... -
Categories
- 007
- 100 av de 1000 bästa låtarna
- 2009
- 78 Svenska Låtar
- AIK
- April Tears
- Arvika 2009
- Bailando!
- BEBBON
- Belgien i Sverige
- Bodyruset 2010
- De 50 Bästa Filmerna
- Depeche Mode
- Depeche Mode 151
- Dråpligast Under Hultsfred 1991
- Dubplate Connection in the mothafukking US
- EM 2000
- En Levande Legend
- Färjan till Finland
- Första åren i Stockholm
- Freddans Dråpligaste Stunder
- Full of Keys
- GBFE
- Good Shit
- GOTHLAND 2011
- Helghälsningar
- Hökaröva
- Huga!
- I en värld som kan gå åt helvete
- Jag ger er DJUR
- Japaner
- Jens, Jesus & Jag
- Lip Service
- Livat med Farsan
- Ljuva Klassiker
- Lost!
- M4TM
- Music For The Masses 07, 97, 87
- Musik i Film
- Mute Records
- Obehagliga & Märkliga Människor i Europa
- Pet Shop Boys 15
- Picha eller Brodin
- Sabrosa
- Säbysjön
- Sant Eller Falskt?
- See See
- Semester
- Skafferiet
- Svart Bröllop
- Tågluff 93
- The Battle Of The Jesus And Mary Chain
- Top 10 Dråpligaste i Tranåsband
- Uncategorized
-
Archives
- April 2012
- February 2012
- January 2012
- November 2011
- September 2011
- August 2011
- July 2011
- June 2011
- May 2011
- April 2011
- March 2011
- February 2011
- January 2011
- December 2010
- November 2010
- October 2010
- September 2010
- August 2010
- July 2010
- June 2010
- May 2010
- April 2010
- March 2010
- February 2010
- January 2010
- December 2009
- November 2009
- October 2009
- September 2009
- August 2009
- July 2009
- June 2009
- May 2009
- April 2009
- March 2009
- February 2009
- January 2009
- December 2008
- November 2008
- October 2008
- September 2008
- August 2008
- July 2008
- June 2008
- May 2008
- April 2008
- March 2008
- February 2008
- January 2008
- December 2007
- November 2007
- October 2007
-
Search
Photographic är en de låtarna som jag tycker är helt klart bättre live än på skiva. Inte så att den är dålig men det blir på något sätt mer ös i liveversionerna.
Riktigt kul att de plockade upp den på senaste turnén och faktiskt lyckades göra den ohyggligt bra, Fletch hamrar basgång som aldrig förr och tom “jammar” lite i slutet.
Sedan föredrar jag nog kanske versionerna från 1984 och 1986 men den har banne mig aldrig varit dålig.
Lite trist bara att de släppte “dub mixen” av Photographic på Remixes skivan när den andra är så mycket bättre.
LP versionen ÄR bättre en dom som ligger på some bizarre samlingen! Den som hävdar motsatsen har fel helt enkelt.
Daniel Miller var en jävel på att producera synthpop!
Dom? Den…
Att de spelade Some Bizzare-versionen under andra halvan av turnén (och dessutom Stripped) var det som definitivt fick mig att bestämma mig för att köpa biljett till Stockholm Stadion!
Föredrar verkligen Some Bizzare-versionen! Jag köpte remastern av 81>85 enbart för att få den! :)
Håller alldeles definitivt på LP-versionen!
Håller med Hugo, ang Some Bizarre-versionen, även om jag älskar albumversionen också. Kan kanske bero på att jag hörde Some Bizarre först å jag föredrar när det är lite fart i låtarna=)
Grym live är den iallafall, den gav mig träningsvärk i vaderna.
Hugo, jag köpte Some Bizarre samlingen enbart för att få den ;) (depechedryg?)
Någon annan anledning att köpa Some Bizarre fanns väl knappast? ;-) Förutom Photographic är La Femme den enda bra låten.
Har inte lyssnat på den sen, ja 80/90 talet.
Men jag har för mig att Soft Cell faktiskt lyckades göra en halvlyckad låt.
Ska ta fram skivan snarast :)
Goodbye 70’s har faktiskt Alison Moyet skrivit.
Men Vince Clarke står nog för “programmeringn” av syntharna/sequencers tillsammans med Miller såklart.
70-80% på tex Speak & Spell är inspelat live, eller direkt på tape och säkert på Yazoo’s album också.
Sequencers på den tiden var inte av den kalibern som idag.
Det enda som är på sequencer är trummor och bas. Slingorna är livespelade. Och ibland kan man ju höra att det är rätt otajt spelat :D
Lyssna på introt till Puppets :D
Inte direkt 100% tajt spelat…
Eftersläpningen hörs tydligt.
Men med en monosynth behöver man ju bara hålla ner nedersat tonen och sedan bara köra med översta som jag tror dom gjort med puppetsblippet.
Är det Moyet hela vägen? Wot!!?
Vad det inte inte “memorabilia” m soft cell på soe bizarre, eller är jag ute och cyklar?
Photographic går aldrig lyssna sig trött på. Tycker nog att den ligger på top 10 för min del.
http://www.youtube.com/watch?v=KOyznEhXzTk
Japp det är hon. Hela vägen vet jag inte. Men hon står som låtskrivare på skivan.
Den sequencern dom, (depechekillarna och vince clarke) använde sig av efter Speak & Spell var denna:
http://en.wikipedia.org/wiki/BBC_Micro
“Musician Vince Clarke of the British synth pop bands Depeche Mode, Yazoo, and Erasure used a BBC Micro (and later a BBC Master) with the UMI music sequencer to compose many hits[16]. In music videos from the 1980s featuring Vince Clarke, a BBC Micro is often present or provides text and graphics such as the clip for Erasure’s Oh L’Amour.”
Är inte helt 100 på om depeche hade den redan på Speak & Spell men jag tror inte det. Den var jävligt dyr och mjukvaran kanske inte fanns 1981. Tror dom hade den först på Upstairs At Erics.
Den medföljande skärmen vade grön text :)
Jag tror Clarke använde sig av den långt in på 90-talet.
Nu kör han Logic och även depeche.
Man slutar aldrig att förundras….!