Och Miller åkte till Berlin
2. Hansa Studios
Det finns förstås hur mycket som helst att säga om detta historiska beslut som Daniel Miller tog nånstans i slutet av 1982. Jag väljer att kort bara skriva:
1983: Frank Tovey spelar in Fad Gadget “Gag” samtidigt som Einstürzende Neubauten spelar in “Zeichnungen des Patienten OT“. Neubauten gillar vad de hör och lägger sitt sound på Fads låt “Collapsing New People” -antagligen gillade de låtnamnet kan man gissa. Resultatet blev det här:
1984: Martin Gore tar av sig kläderna i Meistersaal och sjunger in “Somebody“. Depeche Mode är verkligen hemmastadda i Berlin efter att ha spelat in tidigare i studion. Den här händelsen kan man väl kalla själva hjärtat i den magiska albumtrilogi som Depeche Mode gjorde i Hansa: “Construction Time Again” (1983), “Some Great Reward” (1984) och “Black Celebration” (1986).
1984: Depeche Mode åker ut på en turné med ett scenbygge och en inställning som knappast hade fötts om det inte vore för Daniel Miller, Hansa, Berlin & Neubauten. Bandet, som på hemmaplan i UK var svårt boybandstämplat av de första två albumen och deras videos, nådde nu en megastjärnestatus med helt annan auktoritet i framförallt sitt “nya hemland” och gav följdaktligen ut en Live Video filmad just i Berlin Hamburg.
Nu har jag inte ens listat händelser som när Depeche Mode samplar fyrverkerier och Porche till “Stripped”, Nick Cave träffar Blixa som joinar Bad Seeds och dekadensen i stan som i princip formade artisterna och hela bolaget för all framtid.
Kommentarer
39 kommentarer till “Och Miller åkte till Berlin”
Pingbacks & Trackbacks
-
Polls
VCMG
- Stort! Spännande! (58%)
- Kul för dem. men inte många andra. (32%)
- Jag har aldrig brytt mig och tänker inte börja nu. (7%)
- I don´t care anymore (4%)
Loading ... -
Senaste kommentarerna
Portion Control var förband till Depeche i England 1984! Varför i helvete följde dom aldrig med till Sverige?!?
Här kan ni njuta av Einstürzende Neubatuen från senaste turnén:
http://liveweb.arte.tv/fr/video/Les_30_ans_Einsturzende_Neubauten/
Depeche Mode går in i studion om några månader…. Andrew Fletcher påstås ha sagt detta i dagarna. Mycket intressant att följa utvecklingen av detta..
En hämndplatta på gång? Tillräckligt med värdighet kanske finns kvar för att mobilisera hunger efter fadäsen SOTU. Det finns ett tydligt mönster sedan kungåret ´94:
Ultra-grym.
Exciter-kass.
Playing the Angel-grym.
SOTU-kass.
Unnamed album-grym?
Unnamed album inklusive Alan Wilder-übergrym?
Om det dessutom börjar komma in rapporter om att Martin Gore har börjat smaka på öl och kan kontrollera det samt att Fletch har slutat med vispgrädde i kaffet då lever liket på allvar.
Äsch, jag tror att det handlar om den där remix-plattan. Lite studiojobb eller t.o.m en ny singel. Kanske ett test av hur det funkar att jobba med Wilder igen isf?
Jocke, om man vill fortsätta med järtecken så såg Gore ganska risig ut på bilder från när han DJ: ade med Recoil… Risig Martin = Ingen Garton = Bra saker på gång!
Garton is no more haha.
En pigg 70-åring är det iaf.
http://img801.imageshack.us/img801/7795/69038452911679177664189.jpg
Ena dagen spänt hoppfull nästa ett försök att vara realistisk men slutar überpessimistisk. Inte bra för nerverna det härXD
Dom ska nog bara uppgradera till Protools 9…
Jocke J: Man vill ju inte pinka på någons parad här men (angående überfiaskot “Sounds of the universe) jag måste spilla några droppar ändå.
Beställde, av gammal vana, “Tour of the universe”-dvd:n. Den där versionen med en massa dvd-skivor och två vanliga plattor och yada yada yada.
Kollade lite i måndags. Blev allt dystrare i synen. Vände mig till min maka och sade tyst:
“Så jag har alltså betalat åtskilliga hundralappar bara för att konstatera något jag redan visste – att det är över nu?”
Någon annan som noterat hur… svagt det låter? Hur tunt soundet är? Inget tryck. Ingen tyngd. (Ja, jag lyssnar förstås i 5.1 och nej min utrustning är allt annat än marknadens billigaste, för DMC ni andra tekniknissar där ute som genast börjar flåsa).
Alla versioner av låtarna är sjukt oinspirerade och den enda som över huvud taget ser ut att veta vad han håller på med är Dave.
Bra dokumentär, dock. Där Dave flaggar för slutet (på ett mer uttalat sätt än jag kan minnas).
Jag har alltid hävdat att “The singles tour” var det svagaste det här bandet gjort på en scen, en travesti. Men med nya dvd:n som enda bevis (jag gick ju inte på förra turnén som en markering, en protest) blir jag inte kvitt känslan att “Tour of the universe” kommer att gå till historien som deras sämsta någonsin.
Har jag fel?
Har fått hem den men inte kollat än.
Just nu är det intensivt lyssnande på Depeche-eran 83-87.
Kanske man ska låta det vara så.
Martin har rätt. De åker ut med så oinspirerat material att de tvingas bli ett coverband på sig själva för att få lite stämning på haken. Mycket illa.
Jag tror på karmor, vibbar och kraftfält. Bredvid den slicka, progressiva studiometaltrummisen står en kyrkomusiker på piano.
Fletch är patetisk och MLG är förvirrad. Dave sjunger bra och levererar med närvaro. Men även där går det lite på rutin.
Inga bra förutsättningar för en magisk kväll om man säger så.
Det finns många exempel på band som sparkar stjärt ända upp i 65-årsåldern. En Pink Floyd-konsert gör nog inget fan besviken t ex.
Om Devotional är normen så är det fruktansvärt långt borta men hur lätt som helst rent tekniskt. Ett par körtjejer, en Alan Wilder, inga halvfigurer på scen och en estetiskt tilltalande och påkostad show.
Men saknas den inre elden och en bra platta så är det svårt… snyft.
Berlin var galet bra. Kan bero på arenan och publiken.
Köpenhamn hyffsat och Arvika beyond uruselt.
Hursom får man väl leva på hur man levt sida vid sida med Depeche’s musik sedan starten och med allt vad det innebär.
Har aldrig sett dessa med så bra kvalité:
http://www.youtube.com/watch?v=ft8ohdZm85k
http://www.youtube.com/watch?v=rlQBHxusppI&feature=related
http://www.youtube.com/watch?v=SvJNoCwmNWM&feature=related
Ja, det er smertefuldt.
Vilka härliga klipp, Calle!!
´86 är precis som ´94 ett sånt där episkt år som bara känns så rätt. Och då lämnar jag till och med Depeche utanför, lägg till dem så är det ett snäpp till.
´94 är det ultimata året och ´86 tar silvret. Har absolut ingen motivering eller argument för detta, det är helt byggt på känsla.
Ser ingen självklar bronsmedaljör men några som gör upp om det är 1998, 2005 och 2006.
Jumbokandidater är usla 2003 och 2009.
Nu glöms 1987 bort som är ett oerhört starkt år. “Darklands”, “Joshua Tree”, “Music For the Masses”, “Official Version”, “That Total Age”!
För att inte tala om 1991 “Screamadelica”, “Achtung Baby!” mm mm ! 1982 är inte illa heller, fast då kanske det handlar mer om låtar än om album.
1986 var för mig den absolut ultimata Depechekonserten. På alla sätt!
Jocke, som du säger SOFAD var helt fantastiskt. Helt klart en konceptkonsert.
Bronsplats.
Skulle sätta Some Great Reward på silverplats.
Inte för att “man var där, det var tidigt” osv. Utan för att man kommer aldrig i helvete uppleva den där wow-känslan att se dom på scen för första gången i ens liv. 13 år och Depechefanatisk.
Låtvalet var inte fy skam det heller. Photographic, den bästa versionen. Puppets, Ice Machine, If You want, Lie to Me. Ja alla låtarna egentligen. Som dom ska framföras. Utan batterist och gitarrist.
Synth mao!
Skillnaden på Celebration konserten och SGR var att det var sånt sinnesjukt överdjävluskt drag både från scen och publiken. Tror fan Hovet sprack ett par meter i fundamentet när dom drog igång Boys Say Go.
Sen hade dom trasan framför scen mellan 1986-1994. Den var ju så rätt när den föll och publiken blev som galna.
Observera att mina år inte har med musik att göra utan ett helhetsbetyg om hur värt livet är att leva, mycket viktigt :)
Men visst borde det gå att utse ett kalkonår när det gäller musik?
Spontant känns det som ´97 skulle kunna ligga bra till. Mycket smaklös RnB, grungens kassa avarter och många digitalt döda produktioner på listorna.
Det enda jag minns med glädje är Ultra och Homogenic.
Men då har man ju såklart pinsamt glömt en massa fantastiskt…
Nånstans är du rätt ute här Jocke. 97 var också, typ, året jag slutade minnas vad som hände vilket år
hahaha vad gubbigt det lät :)
Tror 2001 var året när det började gå ordentligt utför med min närvaro och fotfäste i tiden.
Det sägs att man inte mår helt ok när man inte kan redogöra för vad man har käket till middag tre dagar bakåt.
Jag kommer fan inte ihåg vad jag åt till lunch idag.
1998. Ett riktigt skitår.
1998 vann Frankrike fotbolls-VM på hemmaplan! Det förlåter det mesta, även om det kanske inte säger så mycket om musikklimatet detta år. Själv har jag varit grinigt konservativ gällande ny musik sedan c.a 2006, hur många kassa elektro-duos orkar man egentligen med?
Ang. Tour of… DVD:n så är jag inte riktigt lika kritisk som tidiga kommentatorer, men grundfelet kvarstår: DM copy-pastade setlistan från förra turnén och såg dessutom till att göra låtarna i vekare verisioner. Vafan?
Dokumentären var, precis som Martin sägar, bra. Men konserten låter bedrövligt.
Vad fan. Det är väl inte jag som ska börja prata gotländska?
Skönt att inte vara ensam, Jens. Jag visste att du skulle förstå mig. För, ja, det låter förbluffande klent.
Du vet att du är långt ifrån ensam Martinus… : )
“You’ll never walk alone”, även på Kollaps, alltså, Skönt.
Jahapp. Då får man återigen bege sig till Berlin.
Datum, 20110219.
I min värld var Depeche Mode bäst live 86 på Hovet. Jag missade dock både World Violation och Devotional turneerna. Jag följer gärna med till Berlin igen Calle!
Jacques, att Frankrike lyckades muta till sig en finalseger mot Brasilien ´98 är snarare på minuskontot!:)
Men jag håller med Martin om att det var ett bedrövligt musikår. Var det inte då man fick stå ut med överdoser Ricky Martin, Celine Dion och Cher med autotune from hell? Inte nyttigt.
Trevligheter i mörkret är M.A.”Mezzanine” och kanske Fugees “the Score” men jag kan ha fel på år där. Den lyssnades på då iaf.
“Singels” gav Depeche många fans som av olika anledningar inte redan var det och en fantastisk platta är det ju onekligen.
Lyssna på slutet av den tidigare länkade The Sun and The Rainfall. Det är något ni aldrig mer kommer att få höra.
Sen måste jag ändå säga att denna är inte så illa pinkad: http://www.youtube.com/user/GahanCL#p/u/6/7vy9dRI55QQ
Oslagbart:
http://www.youtube.com/watch?v=UA6iM69rWGM
Hävdar nog att denna är det bästa DM gjorde innan 1987. Oftast är det för blippbloppigt för mig.
http://www.youtube.com/watch?v=Eq-Pbw4wbF8&feature=related
I hård konkurrens med “Lie to Me” och “Shake the Disease” ska tilläggas.
DMC – Av en händelse satt jag precis och lyssnade på Some Great Reward i 5.1 ;-) Håller med dig om att det är ett lysande framträdande. Nu blir det till att starta igång Live in Basel and Liverpool Autumn 1984 in 5.1.
Och slutligen något av det bästa Depeche har framfört live någonsin.
Pipeline inkl strippedloopen.
http://www.youtube.com/watch?v=Yzntu-kBEKg
If You Want 84 var oslagbart. Kommer nog aldrig få höra den live någonsin igen.