…and the ass saw the angel.
#87. Nick Cave & The Bad Seeds – The Mercy Seat
När Nick Cave var som bäst, när Bad Seeds var som bäst, när gothgospeln”The Mercy Seat” lät så här på Lollipop typ samma år…Ja då har jag svårt att se ett bättre, coolare och mer fascinerande band. Crescendot i den här låten får håren att ställa sig upp över armarna. Hör den maniska desperationen i samtliga instrumentalister och vokalist! Blixas gitarr förihelvetet!! Om jag skulle tänka ut tio enskilda liveögonblick som är de största jag varit med om (hmm…ett ämne för en framtida lista?) så är den här med där uppe. Lätt.
Kommentarer
3 kommentarer till “…and the ass saw the angel.”
Pingbacks & Trackbacks
-
Polls
VCMG
- Stort! Spännande! (58%)
- Kul för dem. men inte många andra. (32%)
- Jag har aldrig brytt mig och tänker inte börja nu. (7%)
- I don´t care anymore (4%)
Loading ...
-
Senaste kommentarerna
Man blir nästan andfådd bara av att titta.
Satans jävla bra. Jag har sett Nick Cave en två-tre eller t.o.m. fyra gånger och han är oftast bra. Senast på Way Out West var han kanske inte så jätteimponerande men den gången jag såg honom på Roskilde 2001 eller nått sånt höll jag fan på att dö. Men den historien är alldeles för smutsig för att dras ut i ljuset.
Jag älskar fanskapet.