De dråpligaste ögonblicken i Tranås lokalbandshistoria.

Dåså. Innan ettan presenteras kan vi väl tillsammans konstatera följande:

2.   Bloomcore splittras under spelning
3.   Jonas Ax hyllar April Tears och svimmar under en hägg
4.   The Neon Judgement äter pizza på Pizzeria Hawaii
5.   Johan Ahl är försvunnen
6.   Klampen
7.   The April Tears sänker ner ett lakan från taket
8.   Hypnotic Cornflakes är aspackade på scen
9.   Andreas drar en sträng
10. Pirre Forkelid soundcheckar med Jens

och att dessa hamnade utanför:

Hasse Skinhead –Han kom, han sågs, han blev syntare, han blev galen, han blev kär, han blev tjock, han försvann.
Stockholmaren som gick från vanlig kille till galet skinhead på två månader, sen var han tillbaka som normal efter två månader igen, snacka om korta “David Gahan Years” . En gång sa Hasse att han skulle åka och sparka invandrare i Stockholm. Han skulle mycket riktigt åka till Stockholm. Men det var på konfirmationsläger.

Mange Gren dansar vansinnes-pogo Sångaren i Sexton blåsare utan hjärna stod med armarna i kors och betraktade ett punkband. Många sådana har varit i punk-meckat Tranås. Helt plötsligt fick Mange Gren totalt spatt. Han skakar med huvudet så hårt och snabbt att jag verkligen tror han ska skada sig. Han studsar högt,högt på golvet. Han är tre meter upp i luften. Han är uppe i taket. Han är på scenkanten. Han springer på väggen. Han är fågeln i Kalle Anka på julafton. Efter att låten är slut ställer han sig lugnt på sin plats igen med armarna i kors.

Uffe o Ancha hyllar EC Spiral som det nya Stones Ja behöver det sägas mer? Tranås legendariska rock-duo älskade det de såg och tog till överord efter giget. Minst sagt. Uffe och Ancha parkerade förresten husvagnen direkt utanför Sing Lee efter en semester.

April Tears på “smålandsturné” Nej för helvete, det hade blivit för mycket. Jag sparar detta kapitel till senare stories. Vi talar gig på Pizzeria med två sittande sura gitarrister, vi talar fredsgala i Aneby med Midi, Maxi och Efti. Vi talar Björnholmen i Nässjö med Thorleifs och raggare. Kommer senare….

You: Inside kastar bullar till publiken, Jimmy bär litet “skateboard” linne Ja det här var ju roligt som fan, men grejen är att Jimmy & jag skämtade till det själva. Därför är den diskad. Och dessutom helt krossad av The Stooges (också förlaga till Silverbullit) framträdande senare samma musik direkt.

Jismark avbryter pjäs på Sobelhuset Jag var på väg till repan i sobelhuset en torsdagskväll, man passerade alltid fiket och den lilla scenen. Denna kväll satt Jocke Ahlstrand och Niklas Rylander där och spelade schack. Några satt i fiket. Det var lite tyst kanske, men inget jag reflekterad över. Jag gick upp på scen och sa tjena, tjena, hur e läget och sådär. Fick inget vidare gensvar. Dessutom pratade de med varandra på ett konstigt sätt. Jag försökte skoja till det och sa nåt inte alls så fyndigt jag hade hoppats. Jocke Ahlstrand sa -Kan du gå av scenen, vi framför en pjäs.

Den här diskades eftersom det inte rörde sig om musik i första hand.

Fredde Lindén säger jävla bög till Kitte som snabbt svarar –Ska du säga som har tights.

Jens välkomnar sin “ersättare” i April Tears, Tuben, genom att hälla en öl över honom Stackars Tuben fick bo i Tranås i över ett år.

Pascow repar mellansnack Tranås genom tiderna pretentiösaste band har en soaréföreställning akustiskt, sen ett rockset. Samma kväll. Jag hamnade av nån anledning på stället under repetitionerna och hör dem repa in långa haranger till mellansnack. Pinsamt.

Pålle går galen under The King-gig Den här strök jag snabbt eftersom det inte var det minsta dråpligt när allt kom kring. Pålles stärkare lade av och han blev förbannad och galen. Men resultatet var rock and roll ut i fingerspetsarna och inget annat. Big up!

Vi behöver en Syncbox nej du Jens. Hela den historien ska vi frossa i senare.

Nov 2, 2007 | 3 Comments

Bästa Bondlåten #8

Oct 21, 2008 | 1 Comment

Bästa Bondlåten #9

Den här biten frångår egentligen alla principer som gäller ett titelspår till en 007-rulle och leker därmed ute på jävligt djupt vatten. Likväl är jag rejält svag för det här och kan inte förbise att jag tycker det är starkare än både Sheryl Crow´s “Tomorrow Never Dies” och Garbage´s “The World Is Not Enough” för att jämföra med någorlunda samtida kombattanter:

Oct 20, 2008 | 5 Comments

Bondmusik

Musiken har sen början varit en essentiell del av James Bond. Det blir ingen riktig Bondfilm utan det sedvanliga introt på filmen till tonerna av ett John Barry-arr (alternativt David Arnold arr, alternativt Barry-inspirerat arr) och en stark jävla pipa.

Jag behöver väl inte göra några större djupdykningar i ämnet utan direkt börja lista, från 10 till 1, det bästa titelspåret. Jag hoppar med andra ord över helt briljanta låtar som “We Have All The Time In The World” med Louis Armstrong och “If There Was a Man” med The Pretenders som båda hade varit med där uppe i toppen om jag tillåtit alla spår.

Oct 20, 2008 | 2 Comments

Två.

Nu är den här. Låt nummer nio på kommande Eas/Svart Bröllop skivan.

Jag tror som så här-ska Eas/Svart Bröllop nå så långt som jag tror är möjligt så är det framförallt den här låten som kommer leda vägen dit. Lyssna nu!

Eas MySpace
Eas Hemsida

Förbeställ det kommande albumet redan nu!

Devotchkas Webshop

Oct 19, 2008 | Comments Off on Två.

Papa Dee

Angående det jag och många med mig vetat ett längre tag -det att det är Papa Dee som är misstänkt för att misshandlat sin fru- så måste jag bara ta upp en grej. Och det är nedanstående uttalande:

“Det är absurt och helt sjukt. Det jag har utsatts för är ett sådant övergrepp. Efter det jag har gått genom förstår jag att organisationer som Amnesty behövs”

Är det inte lite märkligt att Papa Dee, en välberest man med rötter i ett fjärran land, inte förrän nu insett att Amnesty behövs? Det är väl bland mycket mycket annat i den här historien absurt och helt sjukt?

Det finns en hel del annat att tillägga i den här historien men det är inte platsen för det och heller inte just min sak att göra.

Anyway.

Ta hand om er & era älskade. Ha en trevlig helg. Slåss inte. Och framförallt -slå inte er själva så det sprutar blod i hela lägenheten. I synnerhet inte om du har din levnadspartner i samma rum.

Cheers.

Papa Dee, här med en annan utsatt för “häxprocess” -Emilio Ingrosso.

Oct 17, 2008 | 4 Comments

Alla Vet Ingen Förstår

Låt nummer fyra från “Kärlek Gjord Av Hat” är nu tillgänglig. Gör dig själv tjänsten att lyssna på en av de finaste och mest omedelbara låtarna på hela skivan, Louise gästar dessutom:

eas/Svart Bröllop MySpace

Ni kommer väl på höstens stora jävla brakfest med Svart Bröllop?

Oct 17, 2008 | Comments Off on Alla Vet Ingen Förstår

Poesie Noire

Visste ni att jag faktiskt bloggade redan 2001?

När The April Tears startade upp sin hemsida med hjälp av Henrik Wittgren i Göteborg så försökte vi hålla den konstant uppdaterad bland annat via en så kallad “Feature of the Month”. Jag började med att skriva om alla band och artister som gjort att April Tears fanns. Det bandet som i särklass betydde mest i den absoluta begynnelsen för bandet var Poesie Noire. Så att på bästa sätt berätta om Jo Casters -“La Bete Noire”- och co recyclar jag denna text från The April Tears gamla hemsida.

Feature of the month.

November 2001: POESIE NOIRE

“Love is colder than death” was the album that made me buy a guitar. The year was 1989 and I had been into electronic music all my life. Poesie Noire was a purely electronic band up until this very album and when they suddenly changed their style it made me realise a couple of things about music. Such as -there are no boundaries of making music…it´s not really the instruments that sets the mood but the songwriting….and you don´t have to sing very well to express what you feel. So I did not only buy an electric guitar, I started to sing as well. After a while (through various sources such as media and friends) I understood that my potential would have to be in the songwriting….

Jo Casters -the man behind Poesie Noire- was never a singer. But it didn´t matter that much. His bands music spoke to me. After a couple of electronic albums -“Tales of Doom” and “Tetra” of which I really liked the latter – he put Poesie Noire on the map with the beautiful, melancholic, cleanly produced “Love is colder than death”. If you´ve never heard this band I´d really suggest you to start by bying this album.

After this PN, probably inspired by the british wave of Stone Roses and Soup Dragons but still pretty electric, made another album -“Marianne”. I am not sure about this but I´ll tell you something; Jo Casters once mentioned he was somewhat disappointed with the sales of “Marianne”, he said that it had only sold around 300 copies in Sweden. Well, this album was a super-hit in my hometown of Tranås. Me and some friends that love PN told our local recordstores to order loads of copies. And they did. And they sold probably like 50 copies of it.

Local bands started to cover tracks of the album. Everyone that was into music in Tranås back then knew of songs like the title track, “Toulouse” and “I´ve lost a friend”. After a while I realised that this was probably a unique situation. A belgian alternative band, not known to so many people, was the talk of the town -probably one of the most popular bands 1990/91- in a small city in Sweden.

For us in The April Tears Poesie Noire was the first band that introduced how to crossover styles in music but to keep the same feel. Of course the impact of Primal Screams “Screamadelica” (91)introduced something that would change everything. But for me and a bunch more Poesie Noire opened up a door we didn´t know about a couple of years earlier.

I remember that the english paper NME used to have people writing down “the 10 records that changed my life”. “Love is colder than death” would certainly be one of them for me.

/Andreas

(Jag försökte hitta en video med Poesie Noire att klippa in här för att förstärka intrycket av deras betydelse, men gode gud..Vill ni behålla en god tanke strunta i att kolla upp deras videos. Det är för tidigt på morgonen för mig att se sånt som får A Split Second att framstå som ett band med pejl…)

9 OTHER RECORDS THAT CHANGED MY LIFE:

NEW ORDER “Blue Monday” The first record I owned. I got it when I was nine, and It was a 12″ maxi single. I played it at 33rpm speed for a couple of years. When I found out that this big, slow beated record with a singer singing in the deepest voice I´ve ever heard was supposed to be played at 45single speed it took me yet another two years to get used to listen to it.

CABARET VOLTAIRE “Microphonies” This was my second record and probably the reason to why I thought there was nothing wrong with playing “Blue Monday” on 33rpm.

KRAFTWERK “Radio Activity” Also one of the first records I owned. Given to me by my cousins and it really introduced me to loads of interesting music such as Kim Wilde, Spandau Ballet, Classic Nouveaux, DAF and Duran Duran.

DEPECHE MODE “Some Great Reward” I don´t know how many times a day back in 1984 I would listen to this album. The sampler was something new and I think that this record still represents what the most inventive, cool guys could ever sample and add to fantastic songs. I know DM had a sampler on “Construction Time again”(83) but it didn´t really sound like this to me, but of course I didn´t listen too much on “Construction Time Again” until after I´d heard “Some Great Reward”

IGGY POP “Lust for life” While my cousins sent me tapes of electronic music, my aunt´s husband kept playing me all those rock and roll records. He´d been playing me stuff like Iggy, Bowie and Stones for years when I re-discovered this album in the mid eighties as a youing teenager.

THE VELVET UNDERGROUND AND NICO Of course this was one of the records that started the whole alternative scene. I didn´t feel comfortable listening to “Venus in furs” at afterparties in the end of the eighties -everybody played it for some reason I´ve never figured- but as soon as I heard “Sunday Morning” I started to understand what it was all about.

THE JESUS AND MARY CHAIN “Darklands” Together with “Love is Colder…” this album changed it all for me in the end of the eighties. The sound of the fuzzing guitar and the stiff drum machine just knocked me out. Also the song “April Skies” on this album inspired our groupname.

LEONARD COHEN “Songs from a room” I can´t really remember how I discovered Cohen, but it was Sara that introduced this album to me sometime around 1990. She didn´t really like it back then so she gave it to me. I can´t put down just in a few words what Leonard Cohen has meant for me. But I can say this much -in 1993 I was so into Cohen I travelled to Greece just to see the house he´d lived and written much of his music in, including tracks of this album.

TOM WAITS “Rain Dogs” Myself and a couple of friends discovered Tom Waits together through watching movies by Jim Jarmusch in the early 90´s. I bought a double cd consisting of “Rain Dogs” and “Swordfish Trombones” which both presented something I´d really not been into before. I bought the whole catalogue of Tom Waits in about a year.

Oct 17, 2008 | 4 Comments

Skurken!

1. MAX ZORIN

Max Zorin:

* en produkt av ett nazistiskt experiment och en förde detta KGB agent.

Empatikänsla:

* Långt under noll, killen skjuter för fan ihjäl alla sina hejdukar. Han är otäckt ond, duperande och han skrattar och njuter när han tar livet av de stackars jävlar på botten och hans absoluta närhet som arbetat för honom.

Slaget om värsta skurken i en Bond-film är avgjort redan där.

Det har ju såklart att göra med att Christoffer Walken är mästerlig. Jag älskar Christoffer Walken. Och när han gör ett så embarmligt snorcoolt psykopatiskt porträtt som detta kan det bara sluta som number one. Max Zorin är den tyngsta motståndare Bond gått upp mot.

Oct 16, 2008 | 3 Comments

Skurkar!

2. Auric Goldfinger

Han är väl ändå själva arketypen för en Bondskurk. Och detta trots att han inte har några fysiska defekter alls att tala om. Visst, han ser ganska rolig ut i sina stunder, men det kan ju knappast räknas. Auric Goldfinger var den förste med hundraprocentig megalomani i en Bondfilm. De flesta efter honom är bleka kopior.

Och det finns mycket som är fantastiskt med Mr Goldfinger. Han är inte världens smartaste, han tror sig inte ens vara det. Och han är rentav fumlig, som i de komiska kortspels-scenerna vid poolen i början av filmen. Han är heller inte helt världsfrånvarande som många andra skurkar. Han har ta mig fan t o m social kompetens i sina stunder. Men fan -mannen är iskall. Han dödar Jill Masterson genom att låta henne bli målad i guld. Han ska in i Fort Knox och har med sig en gigantisk korean med stålklinga i kepsen. Det är världsklass.

Goldfinger spelad av Gert Fröbe satte the Villain i Bondfilmer på kartan.

Oct 16, 2008 | 1 Comment

Skurkar!

3. Dr. Kananga AKA Mr. Big

I en film som bjuder på ett persongalleri av häpnadsväckande och helt förtröllande figurer och hantlangare såsom hese stålarmen TeeHee, voodoo-doktorn Baron Samedi (flöjtscenen är Bondhistoria), tunnröstade tungviktaren Whisper samt makalöst roliga poliskonstapeln J.W Pepper framstår kanske inte Mr. Big som den mest förförande skurken. Men sett genom Bondhistorien är han ändå så pass stark att han är topp 3. Live & Let Die finns det mycket att säga om och det kommer jag att göra när det är dags att lista bästa filmerna, tro mig.

Kananga är en dubbelpersonlighet som likt de värsta skurkarna inte skyr några medel för att få sin vilja genom. Han är läskig och farlig men visar sig tyvärr vara en riktig mes med sin kniv i sin avslutande scen. Att han pekar skrämt mot hajen under vattenbråket för att sedan, med ampull i käften försedd, explodera som en gigantisk pruttballong i grott-taket drar heller inte upp helhetsintrycket. Men fram tills detta är han alltså den tredje grymmaste Bondskurken genom historien tycker jag.

Oct 16, 2008 | Comments Off on Skurkar!

Skurkar!

4. Karl Stromberg

Den här snubben var en riktigt hårdkokt undervattensgangster. Inte helt olikt den mesigare föregångaren Blofeldt låter han sina fellow criminals döden dö på ganska otrevliga sätt genom falluckor och andra sattyg. Stromberg är skoningslös. Från sin undervattensklocka planerar han slutet för livet ovan havet. En sann otäcking, iskallt porträtterad av Curt Jürgens, självklart mer tysk än norsk i sin framtoning. Det är med andra ord precis som det ska vara i en Bondfilm: överdrivna brytningar och dialekter, ibland rentav felaktiga.

Oct 16, 2008 | 6 Comments

Skurkar!

För att ta diskussionen vidare med James Bond är det väl lika bra att kicka igång listan över Bonds värsta motståndare. Skurkarna!

Ernst Stavro Blofeldt är, trots sitt betydelsefulla arv, en fjant, en tönt. Rentav skrattretande i sina stunder. Karljäveln gick dock ett legendariskt öde till mötes, det får man ge honom. S.P.E.C.T.R.E har dock all min respekt och får gärna återuppstå vilken bondfilm som helst. Deras status i sammanhanget går ju närmast att jämföra med Illuminati.

S.P.E.C.T.R.E har också vaskat fram en hel del klassiska hantlangare till huvudskurken som vi återvänder till på en annan lista. Kanske min favoritlista >Skurkarnas hantlangare!

Hugo Drax var en vekling i en vek historia. “Moonraker” hade mycket att leva upp till och missade målet helt och hållet.

Elliot Carver var föga trovärdig i en i övrig, tycker jag, inte alls så dålig “Tommorow never dies”

Robert Carlyle är en stor favorit till mig och han gör en av de mest intressanta skurkarna på senare tid. Renards öde är klassisk Bondism. Tycker även vår granne Mads gjorde en fin insats i senaste “Casino Royale”.

Nu dock till de 5 stora tungviktarna

FÖRST UT:

5. FRANSISCO SCARAMANGA

Yummy! En stilig karl, en förhållandevis ung Christoffer Lee -för övrigt också kusin till Ian Fleming som jag förstår det- spelar Scaramanga, den mystiske kontraktsmördaren. Han skickar en gyllene kula till MI5, han tar 1 mille dollar per mord och han är ute efter Bond. Jakten kan börja. Och den för Bond till exotiska platser, inte minst de små öarna utanför Phuket numer kända som The James Bond Islands.

Scaramanga är ond, han känns farlig, han har ett jävla häftigt skurkställe och han har Nick Nack och Britt Ekland -oopa!-vid sin sida i finalen som -tack för den televerket- är utan alla dessa jävla hejdukar som skjuts till höger och vänster iklädda obligatoriska orangea soppskålarna på huvvet.

Scaramanga är en värdig motståndare. En slags de ondas Bond.

Han är med i en, i min bok, absolut toppklassrulle och den återkommer vi till.

Oct 15, 2008 | 5 Comments

Belgien-eran fast från forna Jugoslavien

Borghesia var fan ett fint band. Ibland kunde det vara pinsamt så det förslog textmässigt (Beat and Scream), men så länge de höll sig till serbiskkroatiska förstod man ju inte vad de sade. Från “Ni Upanha Ni Strahu” via “Escorts And Models” till “Resistance” har ändå duon (med samarbetspartners) en riktigt bra back catalogue. På “Resistance” nådde man nog sin topp med svinfina inledningen “Theme One” och en av deras textmässigt starkaste låtar “The Message”. Och så den abslouta klassikern “Discipline” såklart som åtnjuts allra bäst på tolvan “Surveillance and Punishment”.

Andra personliga favoriter för min del är: “Pasto Nudo”, “U Crnom” och “Naked Uniformed Dead”, alla från andra plattan “Escorts And Models”. Faktum är att jag vid tidpunkten (88-89) var så impad av kroaterna att jag bildade ett band som hette Korghesia. Pinsamt men vad fan har vi inte alla i ryggsäcken efter tonåren..

á; GRUMH…s bedrövliga image går igen.
Men Borghesia har helt klart överlevt tiden bättre.
De hade ju bland mycket annat något viktigt att säga.

Hittade en imponerande research om bandet på den här fina bloggen:

http://awahlbom.blogspot.com/2007/11/borghesia.html

Och inget fel på deras MySpace heller.

**
Som ni märker tar jag inte upp Laibach här. Detta därför att Borgehesia mycket bättre rimmar med tiden det begav sig. Även om Laibach var som störst, bäst & populärast under eran. Men handen på hjärtat. Tar vi bort Beatles-plattan, “Geburt Einer Nation” och några till har vi inte mycket kvar av Laibach. Eller har jag fel nu igen? ; )

In Sotto Vocce bör också nämnas, men dem får nån annan skriva något vackert om.

Oct 15, 2008 | 1 Comment

James Bond

Idag har Aftonbladets Martin Söderström listat sina bästa Bond-filmer. Han lär ha fått en full och -utgår jag från- ganska arg mejlbox efter det. Bonds klan är i princip att jämställa i fanatism med Depeche Modes fans. Jag är själv en stor beundrare av James Bond om än en något avlegad sådan. Dock så kommer jag i detta inlägg ganska kraftigt attackera Söderström som häpnadsväckande nog har utsett Daniel Craig till den bästa Bond någonsin och “Casino Royale” till den bästa filmen.

För det stämmer ju inte. För man kan ju inte utse karln till den bästa Bond efter enkom en insats. Roger Moore är kraftigt dissad och hamnar längst ner på Martins lista över de som spelat Bond. För-i-helvete! Bond var riktigt bra under Moore-eran! Och så var den eviga debatten igång igen. Moore eller Connery? Connery eller Moore? Eller Brosnan? Eller Craig!?

Den östgötske skribenten har likt mig njutit och förblindats av Agent 007 James Bond. Och han tar upp de främsta skälen varför detta sker -oftast för unga killar skulle jag tippa. Eskapism. James far i en Ferrari på Sardinien för att i nästa klipp åka skidor i Österrike. Bond slåss i Egyptens pyramider, han hittar en skurk i Brasiliens regnskogar. Allt till oftast fantastiskt bra musik. Visst. Det finns stundom sköna bruttor och balla vapen. Men det har jag aldrig brytt mig särdeles mycket om. Skurkarna däremot. Wow!

Bond är något av ett alter ego för många. Och för de flesta av dessa handlar det nog om drömmen om ett flärdigt liv. Vem gillar inte tanken att åka i en cab på rivieran eller skidor i Alperna ibland? Fan även en depprockare vill ju ha det gött. Jag vet att Söderström och jag håller med om en hel del.

Och för varje sann Bondfantast och listfanatiker vattnas det ju i munnen över uppsjön listor man kan göra:

*Bästa Film
*Bästa Bond
*Bästa Skurk
*Bästa Onda Sidekick
*Bästa Goda Sidekick
*Bästa Bondlåt
*Bästa Bondbrud

Och för att inte förhasta mig kan jag väl smålova att jag känner mig tvingad till att börja lista dessa. Och det snart.

Låt mig redan nu fastslå detta dock: Roger Moore kan aldrig bli en sämre Bond än George Lazenby. Och att påstå detta är ingenting annat än en ren provokation.

Och “Casino Royale” den bästa Bondfilmen? Martin! Let´s Tango!

Oct 14, 2008 | 32 Comments

The Neon Judgement

Det i sina stunder bästa belgiska bandet någonsin heter The Neon Judgement.

Dirk Da Davo & TB Frank var en gång i tiden coolare än de själva visste. De var så sjukt rätt ute att även när de inte var särskilt bra var de lysande. The Neon Judgement var ett band som var som bäst när de själva tyckte det freakade ut och på kuppen, enligt vad de själva sa, skulle tappa alla sina fans. Men nej, det tappade inte duon med “Alaska Highway” och “Never Change”. De försvann med det som kom senare. Låt oss backa bandet:

“TV Treated”

“Factory Walk”

“The Fashion Party”

09-the-fashion-party

“Tomorrow In The Papers”

“Awful Day”

“Please Release Me Let me Go-Go”

“I Wish I Could”

“The Man”

Se där. 8 absoluta klassiker på de första tre åren i bandets historia. Inte illa pinkat. Men samtidigt som Neon Judgement bredvid Front 242 har banat väg för en herrans jävla massa fin musik så har det också banat väg för en helt felaktig slutsats från de två bandmedlemmarna. Att det här skulle vara deras arv. För det stämmer ju inte som helhet.

Jo jag vet att The Neon Judgement fortfarande finns och spelar live ibland. Och för några år sen när jag såg det var det förlamande bra. Ett par år senare ringde Jens och nästan grät så illa var det. Dirk Da Davo som jag lyckligtvis har lärt känna med åren är en fantastiskt trevlig prick. Dessvärre har han med sitt sidoprojekt Neon Electronics dragit ett löjets skimmer över allt det vackra. Precis som med The Neon Judgements sista två album (1995 & 1998 kom de) -jag räknar fantamig inte dem till den officiella discografin- så låter det helt fruktansvärt illa. Dålig, osvängig, charmlös och platt 45-åringstechno. Därför har bandet de senaste åren ägnat sig åt att re-release detgamla nymastrat och nyremixat.

Se bara här hur bra det var för 20 år sen:

För det var under den här eran som TNJ nådde sin absoluta kulmen:

“Chinese Black”, “Kid Shyleen”, “Miss Brown”. Visst deras kanske tre bästa låtar enligt många. Men fantamig om inte det som kom efter trots allt är ännu coolare, ännu bättre. Och grundligt underskattat. Som platta hade “Horny As Hell” inte särskilt mycket att komma med egentligen om man jämför med “Blood and Thunder” (“Le Suicide De Beau Serge”!!) och -framförallt- “sveket” “The Insult” som utan nåt större tvivel är The Neon Judgements bästa platta.

Och det här världens förmodligen bästa EP med världens förmodligen bästa titel:” A Man aint no man when he aint got no horse, man” Jag har ju alltid sagt det: Belgiska cowboys är helt rätt!

Kanske var de rädda för att åka för långt ut på prärien, Men fan ingen har spelat stenhård elektrisk belgisk rock and roll med cowboyhatt och sporrar som The Neon Judgement. Nu är det väl ioförsig ingen annan som kört den stilen men skitsamma. “Never Change”, “Pink Coat”, “Build A House”. Sorgligt bortglömt. Inte bara av musikhistorien utan även av The Neon Judgement själva som inte rör verken live nuförtiden. Fattar de inte -vet de inte- att det var här var som bäst?

“Alaska Highway” är dessutom så sjukt bra att man ibland kan få för sig att det är en evergreen. Men det är det ju inte. Den är dessvärre inte på kartan ens om vi snackar Belgiska klassiker. Inte ens på kartan i bandets egen bok vad det verkar. Men för en bunt depraverade sköningar från Tranås är det dock som så att vi aldrig kommer glömma låten.

“The Insult” verkar dessvärre stulen från min skivsamling så vi får hoppas på Jens om vi ska få höra nån av dessa låtar här. För inte ens på nätet finner man “Alaska Highway”.

Bandets officiella hemsida

Oct 13, 2008 | 5 Comments

Bom Selectah!

Vissa människor tar mediciner de inte behöver och går på ravekalas och dansar sig genom morgonen.

En helt annan typ av kick-missbrukare gör som de på den här trevliga videon. Crescendot de sista 45 sekunderna är magstarkt.

En tredje typ av människor lägger ihop sånt här och skickar upp det på YouTube. Det tackar vi på Kollaps för.

Oct 13, 2008 | 3 Comments

Belgien i Sverige återupptas!

Efter en månads försening kommer nu den senaste listan på Kollaps att återupptas. Vill ni påminna er själva om inledningen klicka här . Vi har pratat om A Split Second och á; GRUMH… två inte alltför härliga band att återbekanta sig med. Nu och de närmaste veckorna tar vi närmare titt på eran som gav världen Vomito Negro, Siglo XX och In Sotto Vocce.

Oct 12, 2008 | Comments Off on Belgien i Sverige återupptas!

Saken Är Bajs

Låt oss sänka ribban rejält och prata lite bajs.

Fikade idag på Jockes fik i Gröndal och snackade skit med Freddan. Om när han var på Roskilde och stack iväg in till McDonken för att fräscha upp sig lite. Bakis så in i helvete går han in på toaletten och plumsar ut en stor mängd stenhård vara. När sedan Freddan spolar höjs allt innehåll i toan istället för tvärtom. Det spolade alltså upp istället för ned. Vatten, papper och klossar avstannar jämsmed kanten. En skärrad Freddan kliar sig i skägget och tar ganska snart det enda vettiga beslutet. Att sjappa. Så snabbt och osynligt som möjligt. Han öppnar försiktigt dörren och kikar ut genom glipan. Ingen där just då. Freddan, ljudlös, nästintill osynlig drar.

Jocke uppmärksammade denna historia och toppade den med när han hade glömt låsa när han satt på en offentlig toalett och torkade sig i arslet.

Vips hade Monty Python anden flugit i oss och vi toppade varandra med historier om när man tvingats skita i skogen, om när en polare fick diaréattack mitt under brinnande fotbollsmatch och var tvungen att springa av för att fräsa ut tarmen på en gångstig.

Därmed efterlyser jag nu en fortsättning på pränt. Jag vill helt enkelt ha era värsta bajshistorier. Sen nominerar jag de värsta och så röstar vi fram en vinnare.

Kör Hårt!

(Om det är en historia om er själv och inte vill berätta kan ni ju alltid köra med klassikern “Det var min polare”)

Oct 12, 2008 | 17 Comments

Treeeeevlig helg!

Har ingen rolig bild eller dumt ord i en helghälsning för första gången sen Kollaps! startde. Och då ska ni veta att det var för ett år sen. Och med den här fina comeback-veckan med båthistorien & Depeche kan jag inte säga annat än Grattis. Grattis Kollaps!

Not too many drinks, friends.

Love.

/a.

Oct 10, 2008 | Comments Off on Treeeeevlig helg!

Exakt tre veckor kvar

Oct 10, 2008 | Comments Off on Exakt tre veckor kvar

← Previous Page — Next Page →

Polls
VCMG
- Stort! Spännande! (58%)
- Kul för dem. men inte många andra. (32%)
- Jag har aldrig brytt mig och tänker inte börja nu. (7%)
- I don´t care anymore (4%)
Loading ...
- Fler omröstningar >>
Categories
Archives
Search

Polls

Categories

Archives

Search