Margaret on the Guillotine

#66. The Specials – Ghosttown (1981)

#65. M.I.A – Paper Planes (2007)

#64. The Clash – Straight To Hell (1982)

Låt oss prata om mycket dåliga saker som blir till mycket bra saker. Thatchers England må ha varit ett helvete för de flesta med en tunn plånbok och/eller ett sunt förnuft. Ett land som segregerades ekonomiskt, politiskt, åldersmässigt och -inte minst-, och till stor del på grund av givna orsaker, blev ett riktigt rasistiskt skithål till land att vistas i. Jamaicaner, “Pakis” -utsttötta. Gruvarbetare lämnade till ett stort svart hål. Upplopp. Krig. Mellan plommonstopen och tuppkammen. Mellan Croxthethgingern och Rastafarin. Mellan det tillrättalagda och det upproriska.

Det föddes självklart mängder av stor musik ur detta. Kanske ska vi likt till de ansvariga för slavhandeln i Afrika på 1700talet sända en ironisk hommage till Margaret Thatcher som det indirekta drivmedlet för b la Sex Pistols (och därigenom The Cure, New Order, Siouxsie & The Banshees och The Smiths), The Clash (som åkte till Kingston och kom hem med ett nytt sound som skulle ändra delar av världen för all framtid -antalet band som startades pga The Clash låter jag vara osagt men ska vi gissa på 40.000? Ebba Grön/Imperiet byggde exempelvis hela sin existens på Clash och vi vet ju deras avtryck i Svensk musikhistoria), The Specials (som i odödliga Ghosttown behandlar delar av den tomhetskänslan som fanns i UK 1981), Billy Bragg (vars musikpolitiska arv knappast går av för hackor), Primal Scream etc etc…

M.I.A är förstås en sentida politisk artist. Men hon håller när hon är i sitt esse -som listan mycket riktigt visar- precis lika hög klass som sina föregångare. Och som tjej 2010, med SriLankansk bakgrund, i en poptelevision som domineras av porr-åmande sjuttonåringar är hon minst lika viktig som någonsin Joe Strummer 1983.

May 21, 2010 | 13 Comments | 100 av de 1000 bästa låtarna

Megalomanins Musik

67. Jean-Michel Jarre – Rendez Vous IV (1986)

Den moderna musikhistorien skulla vara fan så mycket fattigare utan fransmannen Jean-Michel Jarre. Hans famösa megakonserter går inte annat än älska. Mannen befinner sig i ett konstant tillstånd av genialitet och galenskap. När han kom till Stockholm ville de ha han till att spela i globen. Det ville inte Jarre, han ville ha “den där vita kulan där borta som bioduk”. Pretentionsribban går inte lägga högre. Kolla bara på klippet och se in i megalomanins ögon. Jag älskar det!

 “Rendez Vous IV” är så satans intensivt bra så jag alltid har euforikänsla från första till sista sekund i låtjäveln. Vilka sanslösa melodier! Om triumfen var tonsatt skulle den låta så här. Soundtracket till lycka överträffar till och med andra högtidsstunder från Jarre som “Oxygene 2”. Magnifique!

May 21, 2010 | 20 Comments | 100 av de 1000 bästa låtarna

Revolution

#68. The Beatles – Revolution (1968)

Som ni kanske har noterat är vi inne i ett kraftigt britt-svep på listan nu. Det är ingen slump direkt, den moderna musikhistorien har i stora drag dikterats i villkor från de brittiska öarna. Nånstans började det självfallet på andra sidan sjön: Chuck Berry, Little Richard, Elvis och Bob Dylan var några av de Amerikanska artister som byggde de första bärande väggarna i rockens hus. Formatet, estetiken, budskapet fanns där. Men The Beatles återuppfann allting, vände upp på och ner på begreppen och gjorde i princip allt -varenda stadie, klyscha or not- varenda rockcombo någonsin efter dem gjort. The Beatles är popbandet. The Beatles uppfann tamigfan fenomenet. Och “Revolution” svänger så hårt att det fladdrar i kalsongerna.

May 21, 2010 | 24 Comments | 100 av de 1000 bästa låtarna

Liam & Noel

#69. Oasis – Live Forever (1994)

Året var 1994 och jag bodde fortfarande i Tranås. Flytten mot Stockholm var nära förestående. När det var snack om “The Next Big Thing” var dock vi bonnläppar med i matchen, mycket tack vara 120 Minutes/Alternative Nation på MTV. Vi var med från allra första början med Suede. Och vi var framför TV-apparaterna kvällen då Oasis spelade “Live Forever” akustiskt på MTV. Vi i vårt gäng med omnejd tappade kollektivt hakan. Man kan knappast påstå att vi var ensamma om det. Här fanns helt plötsligt ett band som var så bra att det var chockartat. I svallvågorna efter den största indievågen hade många nästan glömt bort vad riktigt bra låtskriveri är. Populära band som Ride, Charlatans och Happy Mondays var bara att lägga åt sidan. Oasis hade kommit -and didn´t they know it? Med ett sådant band med sådana karaktärer till bröder kan det förstås bara gå på ett sätt. Spikrakt uppåt och sen ett långt fall neråt. Det gick visserligen oerhört lång tid innan Oasis nådde botten, men ändå. 1994 var de the next big thing -och det visste de om. “Live Forever” hade inte ett intellektuellt popspråk, tvärtom ganska banalt. Men det var samma budskap och det nådde alla.

*

Några år efter detta, efter släppet av “Whats the Story (Morning Glory)” hände det:

Indiepopparen tappade beppehatten, LP-väskan och de rutiga byxorna och försvann räddhågsen i mörkret efter vrålet från en skock fulla huliganbritter i vita tight t-shirts med en unisona tribaltatueringar på de muskulösa överarmarna slagit sig in på Manchesterfestens dansgolv. Ladskulturen var född.

May 20, 2010 | 4 Comments | 100 av de 1000 bästa låtarna

Kevin i landet mellan genialitet och galenskap

#70. Dexys Midnight Runners – Come On Eileen (1982)

Antalet festkvällar på klubben M4TM som slutade med att Come On Eileen toppade crescendot efter Kylie´s “Locomotion”, Proclaimers “100 Miles” och Håkans “Kom Igen Lena” var väldigt många. Ibland kunde det vara bara jag, Racov, Lasse och Pekka. Men det spelade ingen roll, det var lika roligt och lika ösigt varje gång. 1982 levererar ännu en legendarisk låt till listan -jag måste säga att jag är överraskad själv.

71. Verve – Bittersweet Symphony (1997)
72. Joy Division – Atmosphere (1980)
73. The Smiths – There Is a Light That Never Goes Out (1986)
74. Björk – Hyperballad (1996)
75. Blur – Tender (1999)
76. Erasure – Stop! (1988)
77. Fad Gadget – Ad Nauseaum (1984)
78. Nina Simone – Feeling Good (1965)
79. Massive Attack – Risingson (1998)
80. Smashing Pumpkins – Pug (1998)
81. Sylvian & Sakamoto – Forbidden Colours (1983)
82. A-Ha – Summer Moved On (1998)
83. Nirvana – Breed (1991)
84. Simon & Garfunkel – The Sound Of Silence (1965)
85. Sigue Sigue Sputnik – Love Missile F1-11 (1986)
86. Kim Wilde – Words Fell Down (1982)
87. Nick Cave and the Bad Seeds – The Mercy Seat (1988)
88. Tanita Tikaram – Cathedral Song (1988)
89. Coldplay – Viva La Vida (2008)
90. Lloyd Cole – No Blue Skies (1990)
91. The Human League – Empire State Human (1979)
92. Bernard Butler & David McAlmont – Yes (1995)
93. Chicks On Speed – Fashion Rules (2001)
94. Gary Numan – Cars (1979)
95. Curve – Missing Link (1993)
96. Devo – That´s Good (1982)
97. Iggy Pop – Sixteen (1977)
98. The Shangri La´s – Leader Of The Pack (1964)
99. Eurythmics – Love Is a Stranger (1982)
100. Serge Gainsbourg & Brigitte Bardot – Bonnie and Clyde (1968)

May 20, 2010 | 7 Comments | 100 av de 1000 bästa låtarna

Viola!

#71. The Verve – Bittersweet Symphony (1997)

Ska vi försöka prata om låten utan att nämna den fantastiska videon? Nej, det gick visst inte. Här får ni den med spansk subtext. Grattis Kollaps läsare!

“Bittersweet Symphony“…varje gång jag hör introt är jag jag såld. Det är förmodligen världens bästa intro någonsin, ja det är så bra att det driver låten hela vägen till slutet. Sen är det ju förstås en skitbra låt som spelas under tiden också. Richard Ashcroft och hans mannar var under några månader 1997 världens bästa band uteslutande tack vare den här låten. Som går att tröttna på? Berätta gärna om när ni tröttnade. Jag har nämligen aldrig gjort det.

May 20, 2010 | 6 Comments | 100 av de 1000 bästa låtarna

Words are very unnecessary

#72. Joy Division – Atmosphere (1980)

May 20, 2010 | 19 Comments | 100 av de 1000 bästa låtarna

There is a Light

#73. The Smiths – There is a Light that Never Goes Out (1986)

Jag ska inte säga så mycket om den här magnifika låten, förutom att jag alltid gillar när man använder en flöjt på rätt sätt.  Jag lämnar ordet till Martin Söderström i kommentarsfältet -en man som med stor sannolikhet kommer 1) uppröras av en för honom skandalöst låg placering av låten 2) I korta drag berätta hur mycket den betyder för honom.

En grej ska jag ta upp dock. Under klippen på YouTube när man letar nu till listan hittar man oftast kommentarer i stil med “This song is the best evah!” eller “I love this so much!!“. Under ovanstående video fanns följande -dagsfärska- kommentarer. Jag tror de säger en del om The Smiths och The Smiths fans.

  • 8 timmar sedan
    The Truth, The Pain, The Anger,The Loneliness
  • 8 timmar sedan
    I’ve just have my heart broken. I shouldn’t, musn’t listened to her, not even looked at her, neither listened to her words. I feel so bad, want to cry but I know this will pass
  • 12 timmar sedan
    thats why the older you get the less you care for women as you get older you stop giving a fuck about them
  • 23 timmar sedan
    i’m 41 years old …i grew up listing to this song…. yes i had a broken hart or 2 but with time it will heal and you wil move forward in life.

    MThibedeau 23 timmar sedan

  • 1 dag sedan
    @Marty0Mcfly when i fell in love with mine we used to drive around her town listening to this song. and it all fit so perfectly. but now that shes gone… i wish the double decker bus woudlve crashed into us before it all got so ugly and corrupt. ill always love her deeply…. but… as good as love is… its just as bad.

    zigzigzig 1 dag sedan

  • 1 dag sedan
    @rcarniado yeah.. everyone says that to me these days… i know ill meet someone new. someone just as great as she was. but it’ll never be the same. it never is. and thats whats sad. ill never get back what i had before. its gone. its gone for good. but the smiths are forever :)

    • May 20, 2010 | 27 Comments | 100 av de 1000 bästa låtarna

    Björk

    #74. Björk – Hyperballad (1996)

    Björk Gudmundsdottir. Original motherfucking artist!! Det är få artister som kom fram i slutet av nittonhundratalet som var en så fullständigt unik super/särbegåvning som den isländska fd Sugarcubes-sångerskan. Hela anslaget i rösten och musiken förändrade så jävla mycket att jag inte är säker på att alla insett vidden av hennes genombrott med “Human Behaviour”. Helt klart också är att tack vare Björks genomslagskraft fick vi en ask att likna med Pandoras öppnad. Trettonhundratusen tjejer över hela världen, Europa framförallt -och Sverige i synnerhet, öppnade rösten och sjöng plötsligt på islandsbruten engelska och med märkligt bekanta fraseringar. 

    “Hyperballad” är en sjukt vacker elektronisk kärleksvisa där hela Björks register kommer fram. Och avslutningen är rena rama julafton för alla som gillar sånt som jag: En fantastisk refrängmelodi som stegras rytmiskt för varje runda som går. Det är inte bara rök som kommer från Island.

    May 20, 2010 | 7 Comments | 100 av de 1000 bästa låtarna

    Brittisk Pubgospel

    75. Blur – Tender (1999)

    Blur. Det var ett riktigt jävla bra band det. Från inledande billig flanellmanchester till arenadisco till stor, stor gospel. Deras resa är av det mer udda slaget och det speglar väl sig inte så lite i Damon Albarns rastlösa själ och Graham Coxons truliga indiesjäl. “Tender” låter både Blur och som en låt som redan funnits i 100 år. Det är enkelt, briljant, självklart.

    May 20, 2010 | 3 Comments | 100 av de 1000 bästa låtarna

    Vincent

    #76. Erasure – Stop! (1988)

    Vince Clarkes genialitet har aldrig ifrågasatts på den här sidan. Tyvärr slutade hans popkarriär för kring 20 år sen, men herregud vilken åttiotal killen hade. Erasure var ett fantastiskt band, fullt i klass med både Pet Shop Boys och New Order mellan 1985 och 1991. “Stop!” kan vara det allra bästa duon fick fram -så jävla medryckande, glatt och härligt syntploppigt helt enkelt. Andra stora Erasure favoriter är “Breath Of Life“, “Chorus“, “Ship Of Fools“, “When I Needed You Most” och “Circus“. Det är ingen dålig best of de får ihop!

    May 20, 2010 | 2 Comments | 100 av de 1000 bästa låtarna

    STUMM 15

    #77. Fad Gadget – Ad Nauseaum (1984)

    Hansa Studios Berlin 1983: Daniel Miller. Gareth Jones. John Fryer. Anton Corbijn. Frank Tovey. Skivan heter “Gag”. Sista spåret heter “Ad Nauseaum”.

    May 19, 2010 | 3 Comments | 100 av de 1000 bästa låtarna

    Nina

    #78. Nina Simone – Feeling Good (1965)

    En av de största rösterna med sitt paradnummer.Yeah säger jag bara!

    May 19, 2010 | 1 Comment | 100 av de 1000 bästa låtarna

    The Genre formerly known as Trip Hop.

    #79. Massive Attack – Risingson (1998)

    Bristolscenen i slutet av nittitalet aka Triphopscenen var inte tråkig. Portishead är antagligen det långsammaste bandet någonsin som det svängt om.  (Har ni hört nåt från det vansinnigt otajmade och försenade albumet från häromåret? Machine Gun är det sannerligen inget fel på.)

    Tricky hoppade vidare från Massive Attack och hade en kort stund i ljuset innan karriären floppade i och med filmmedverkan i “Femte Elementet” . Kort recension: Den manliga motsvarigheten till Beyonce´s insats i Austin Powersfilmen – avdelningen popstar goes moviestar…not.

    Minns ni att även Goldie blev filmskurk. Bondskurk ta mig tusan! Även han legendariskt usel.

    Massive Attack höll sig i mörkret. 1998 års “Mezzanine” är the album om vi ska definiera det utefter scenen. “Karmacoma“, “Teardrops“, “Angel“…fem av fem allihop. Andra singeln var “Risingson” och den är enligt mitt sätt att se det Massive Attacks allra största stund. Jag menar -en låt som till och med självaste Alan Wilder måste suttit och skakat av upphetsning när han hörde den första gången är ingen dålig låt. En låt som pekade ut vägen för vart världens bäste ljudkulissbyggare skulle ta vägen med sitt fritidsprojekt Recoil är vad vi talar om. Det är klaustrofobiskt, släpigt och deprimerat. Massive Attack at their best med andra ord.

    May 19, 2010 | 10 Comments | 100 av de 1000 bästa låtarna

    Bon Harris

    #80. Smashing Pumpkins – Pug (1998)

    Vi pratade i ett nedanstående inlägg om att betydelsen av en riktigt grym trummis faktiskt kan lyfta en hel låt. Går det då att lyfta en ganska snygg, i övrigt ordinär ganska långsam rocklåt till Guds höjder enbart med hjälp av en skallig britt som sitter och vrider på digitala signaler? Svar ja.

    Smashing Pumpkins -säkert genom Flood- gjorde ett genidrag när de jobbade med “Adore” plattan. De kallade in Bon Harris som fick ersätta deras neddekade trummis Jimmy Chamberlain. Pumpkins har aldrig varit bättre. Det är tre minuters behaglig resa -som måste göras- innan belöningen kommer. Strax efter 3:00. Det är så bra att jag skriker rätt ut. Bon Harris.

    May 19, 2010 | 10 Comments | 100 av de 1000 bästa låtarna

    David & Ryuichi

    #81. Sylvian & Sakamoto – Forbidden Colours (1983)

    När de två giganterna från Japan & Y.M.O slog sig samman för att göra en låt till filmen “Merry Christmas, Mr. Lawrence” 1983 blev resultatet allt annat än en besvikelse. Tvärtom blev det, i mina öron, bådas största enskilda musikaliska ögonblick någonsin. Det är magiskt vackert.

    May 19, 2010 | 1 Comment | 100 av de 1000 bästa låtarna

    Gutt

    #82. A-ha – Summer Moved On (1998)

    Morten Harket har inte bara blivit snyggare för varje år som gått, karljäveln har dessutom bara sjungit bättre och bättre. A-ha är visserligen ett populärt band men jag tycker ändå att de i många sammanhang är kraftigt underskattade. Förutom detta sena mästerverk, innehållande en Harket i absolut högform -LYSSNA på långa tonen mot slutet!!, har de även gjort “Stay On These Roads“, “Hunting High and Low“, The Sun Always Shines On TV” , “Ive Been Losing You” och “The Living Daylights” som samtliga är i diskussionen kring att vara bland de 1000 bästa låtarna. Norge represent!

    May 19, 2010 | 4 Comments | 100 av de 1000 bästa låtarna

    Ladies & Gentlemen: The Snaredrum

    #83. Nirvana – Breed (1991)

    Ja vi saknar Kurt Cobain. Men vi saknar också Dave Grohls trummor. Han är en av de bästa trummisarna genom tiderna, no doubt. Avgörs då hur bra en trumspelare är på tekniken? Nej, det gör det inte. Keith Moons uppfinnesrikedom och stundtals överraskande spel, som gick i arv till Ride´s Lol Colbert och trummisen i Mew b la är en styrka. Estetiken kan ge fördelar – som Lenny Kravitz fantastiska Cindy Blackman eller när Alan Wilder klev in och smackade på i Depeche. Men i slutändan är det väl ändå hur pass bra trummorna sitter ihop med musiken. Drivet. Detaljerna. Smakfullheten. Och där är Dave Grohl mycket möjligen nummer ett genom tiderna. Alla som lirat med mig eller pratat trummor med mig vet att jag gillar när det “sockar” i virveln. Sockar det i Dave Grohls virvel? Jag kan säga som så här…det MEGASOCKAR i Dave Grohls virvel! När han gjorde en kort comeback för några år sen och lirade drums med Queens Of The Stone Age kunde man lyssna på låten “No One Knows” bara för att höra tidernas förmodligen snyggaste, mest perfekta truminsats.

    Tillbaka till Nirvana. Bandet var bra även innan “Nevermind” men det var tack vare Butch Vigs produktion OCH inte minst det faktum att de utnyttjade vad The Pixies skapat (basgång och sång i vers, explosion på varenda instrument + skrikande sång i refräng) på ett kommersiellt suveränt sätt. “Smells like Teen Spirit“, “Territorial Pissings“, “Polly” och “Breed” -vilket riff, vilket satans tryck! Nirvana har aldrig varit överskattade och förtjänar sin plats i historien. De var ett briljant rockband. Och Kurt Cobain var mycket smartare och mer uträknande än vad han nånsin gav sken åt utåt. Han visste precis vad han gjorde, killen. Ja. Tills det gick åt helvete till slut då. Jag är för övrigt av samma åsikt som b la Saint Etienne: Courtney did it.

    May 19, 2010 | 5 Comments | 100 av de 1000 bästa låtarna

    People talking without speaking, People hearing without listening

    #84. Simon & Garfunkel – The Sound Of Silence (1965)

    De sade ganska mycket redan 1965, tvåstämmornas gudar Art & Paul, eller hur? “The Sound Of Silence” tillhör kategorin låtar som är så bra att de befinner sig på en form av upphöjd platå där ingen längre kan tycka till om huruvida de är bra eller dåliga längre (John Lennons lika fina “Imagine” och Louis Armstrongs odödliga klassiker “What a Wonderful World” är andra såna låtar). De tillhör väl det moderna kulturella världsarvet på något sätt.

    85. Sigue Sigue Sputnik – Love Missile F1-11 (1986)
    86. Kim Wilde – Words Fell Down (1982)
    87. Nick Cave and the Bad Seeds – The Mercy Seat (1988)
    88. Tanita Tikaram – Cathedral Song (1988)
    89. Coldplay – Viva La Vida (2008)
    90. Lloyd Cole – No Blue Skies (1990)
    91. The Human League – Empire State Human (1979)
    92. Bernard Butler & David McAlmont – Yes (1995)
    93. Chicks On Speed – Fashion Rules (2001)
    94. Gary Numan – Cars (1979)
    95. Curve – Missing Link (1993)
    96. Devo – That´s Good (1982)
    97. Iggy Pop – Sixteen (1977)
    98. The Shangri La´s – Leader Of The Pack (1964)
    99. Eurythmics – Love Is a Stranger (1982)
    100. Serge Gainsbourg & Brigitte Bardot – Bonnie and Clyde (1968)

    May 19, 2010 | 6 Comments | 100 av de 1000 bästa låtarna

    The degraded futurists from the past

    #85. Sigue Sigue Sputnik – Love Missile F1-11

    Ähmm…nä. Den här låten och videon talar helt för sig själv.

    May 18, 2010 | 5 Comments | 100 av de 1000 bästa låtarna

    ← Previous Page — Next Page →