Kevin i landet mellan genialitet och galenskap

#70. Dexys Midnight Runners – Come On Eileen (1982)

Antalet festkvällar på klubben M4TM som slutade med att Come On Eileen toppade crescendot efter Kylie´s “Locomotion”, Proclaimers “100 Miles” och Håkans “Kom Igen Lena” var väldigt många. Ibland kunde det vara bara jag, Racov, Lasse och Pekka. Men det spelade ingen roll, det var lika roligt och lika ösigt varje gång. 1982 levererar ännu en legendarisk låt till listan -jag måste säga att jag är överraskad själv.

71. Verve – Bittersweet Symphony (1997)
72. Joy Division – Atmosphere (1980)
73. The Smiths – There Is a Light That Never Goes Out (1986)
74. Björk – Hyperballad (1996)
75. Blur – Tender (1999)
76. Erasure – Stop! (1988)
77. Fad Gadget – Ad Nauseaum (1984)
78. Nina Simone – Feeling Good (1965)
79. Massive Attack – Risingson (1998)
80. Smashing Pumpkins – Pug (1998)
81. Sylvian & Sakamoto – Forbidden Colours (1983)
82. A-Ha – Summer Moved On (1998)
83. Nirvana – Breed (1991)
84. Simon & Garfunkel – The Sound Of Silence (1965)
85. Sigue Sigue Sputnik – Love Missile F1-11 (1986)
86. Kim Wilde – Words Fell Down (1982)
87. Nick Cave and the Bad Seeds – The Mercy Seat (1988)
88. Tanita Tikaram – Cathedral Song (1988)
89. Coldplay – Viva La Vida (2008)
90. Lloyd Cole – No Blue Skies (1990)
91. The Human League – Empire State Human (1979)
92. Bernard Butler & David McAlmont – Yes (1995)
93. Chicks On Speed – Fashion Rules (2001)
94. Gary Numan – Cars (1979)
95. Curve – Missing Link (1993)
96. Devo – That´s Good (1982)
97. Iggy Pop – Sixteen (1977)
98. The Shangri La´s – Leader Of The Pack (1964)
99. Eurythmics – Love Is a Stranger (1982)
100. Serge Gainsbourg & Brigitte Bardot – Bonnie and Clyde (1968)

May 20, 2010 | 100 av de 1000 bästa låtarna

Relaterat:

  1. People talking without speaking, People hearing without listening
  2. 24 år mellan 125 & 126
  3. Jämnt skägg mellan fettisdan och Kristi Fingrars Dag!

Kommentarer

7 kommentarer till “Kevin i landet mellan genialitet och galenskap”

  1. Fredrik 21 May 2010, 01:09

    Jag gick och köpte den här skivan för att så många snackade om den. Nu står den och samlar damm. Har aldrig varit speciellt fascinerad.

  2. Andreas 21 May 2010, 06:18

    Som sagt: Rowlands tar och ger. Men “Come On Eileen” står i en helt egen värld, tycker jag. Evergreen var ordet!

  3. UC Nicklas 21 May 2010, 10:21

    Vill inte låta negativ, men när en av mina hat-låtar dyker upp på listans så måste jag få yttra mig, och återigen kostatera att låten är ren skit, simpel, tråkigt, och tjatig. Rowlands är en överskatta fjant, som som fått nån hype och spelar för lättköpta musik-wannabes på Södra Teatern… Så *phuuu* Skönt att få det ur sig :)

  4. Andreas 21 May 2010, 10:46

    Jag tycker det är uppfriskande med en sågning. Jag har heller inte mycket till övers för Rowlands -han har ofta dessutom osmakliga stayups (känns sådär med håriga ben)- men “Come on Eileen” är – bevisligen enligt mitt sätt att se det- en klassiker.

  5. Musse 21 May 2010, 10:58

    Jag brukar inte heller kommentera låtar jag inte gillar, men nu när Nicklas brutit isen vill jag också meddela att den här låten är DEN låt jag hatar mest. Vet faktiskt inte varför. Är det för att den faktiskt är vedervärdig eller ligger det måhända nåt trauma bakom?

  6. Jimpan 21 May 2010, 11:13

    Alltid ett trauma Musse, alltid… :)

  7. Jens 21 May 2010, 11:33

    Jag blir också tokig på den här sörjan.

Pingbacks & Trackbacks