Words are very unnecessary
#72. Joy Division – Atmosphere (1980)
Kommentarer
19 kommentarer till “Words are very unnecessary”
-
Polls
VCMG
- Stort! Spännande! (58%)
- Kul för dem. men inte många andra. (32%)
- Jag har aldrig brytt mig och tänker inte börja nu. (7%)
- I don´t care anymore (4%)
Loading ... -
Categories
- 007
- 100 av de 1000 bästa låtarna
- 2009
- 78 Svenska Låtar
- AIK
- April Tears
- Arvika 2009
- Bailando!
- BEBBON
- Belgien i Sverige
- Bodyruset 2010
- De 50 Bästa Filmerna
- Depeche Mode
- Depeche Mode 151
- Dråpligast Under Hultsfred 1991
- Dubplate Connection in the mothafukking US
- EM 2000
- En Levande Legend
- Färjan till Finland
- Första åren i Stockholm
- Freddans Dråpligaste Stunder
- Full of Keys
- GBFE
- Good Shit
- GOTHLAND 2011
- Helghälsningar
- Hökaröva
- Huga!
- I en värld som kan gå åt helvete
- Jag ger er DJUR
- Japaner
- Jens, Jesus & Jag
- Lip Service
- Livat med Farsan
- Ljuva Klassiker
- Lost!
- M4TM
- Music For The Masses 07, 97, 87
- Musik i Film
- Mute Records
- Obehagliga & Märkliga Människor i Europa
- Pet Shop Boys 15
- Picha eller Brodin
- Sabrosa
- Säbysjön
- Sant Eller Falskt?
- See See
- Semester
- Skafferiet
- Svart Bröllop
- Tågluff 93
- The Battle Of The Jesus And Mary Chain
- Top 10 Dråpligaste i Tranåsband
- Uncategorized
-
Archives
- April 2012
- February 2012
- January 2012
- November 2011
- September 2011
- August 2011
- July 2011
- June 2011
- May 2011
- April 2011
- March 2011
- February 2011
- January 2011
- December 2010
- November 2010
- October 2010
- September 2010
- August 2010
- July 2010
- June 2010
- May 2010
- April 2010
- March 2010
- February 2010
- January 2010
- December 2009
- November 2009
- October 2009
- September 2009
- August 2009
- July 2009
- June 2009
- May 2009
- April 2009
- March 2009
- February 2009
- January 2009
- December 2008
- November 2008
- October 2008
- September 2008
- August 2008
- July 2008
- June 2008
- May 2008
- April 2008
- March 2008
- February 2008
- January 2008
- December 2007
- November 2007
- October 2007
-
Search
Åh.
Bra! Mycket bra!
Det här bandet har aldrig betytt något för mig. Den här låten berör mig inte för fem öre. Och varför sjunger han så deppigt? Är det nåt fel på han? Ryck upp sig, karljävel! Och vad är det för svartvit skit på skärmen? Jävla holländsk prästsonsdynga.
Tacka vet jag Interpol! Dä ä gräjer dä!
Det är ett extremt överskattad band, ja. Men när dom ibland fick till det så sa det tjadoff!
Inte kan karlfan som håller i kameran filma skarpt heller. Vad är det för nolla egentligen?
Nu vill jag inte ha mer krig mellan mina två älsklingskommenterare!
Kan vi enas om att det finns de som tycker Joy Division är överskattade, de som tycker att de har gjort några bra låtar -en del annat obegripligt och de som tycker de är oantastliga och fantastiska OCH att vi delar smak i väldans väldans mycket men diffar ordentligt på provocerande områden som..The Smiths.. Men att vi är stora nog att gå vidare ändå! : D
Haha ja fan videon e hemsk. Att det vore oklokt att inte exploatra Ians död är skälvklart, men de kanske kunde gjort det liiiite mer subtilt?
Jag tycker verkligen om videon faktiskt, Musse.
Tidigare älskade jag den lika mycket som jag (fortfarande) älskar gruppen, men nu när jag blivit gammal, bitter och cynisk tycker jag den är rätt smaklös… :-)
Jag älskar videon.
Trots att jag är ordentligt gammal, bitter och cynisk.
Nej. Här har jag verkligen ett problem. Att man inte förstår Smiths kan jag förstå, men att man kan hylla det här så mycket i så många år kan jag inte förstå. Jag kan köpa att dom funnits och gillats av många, men att dom påverkat så mycket går över min förståelse. Det är en rörande historia och ett charmigt litet band, precis som t.ex. Cross (som inte är i närheten i påverkan i stort sett, men lika uselt i sin genre i jämförelse med rykte). Jag blir nästan äcklad av det. Ian Curtis skrev ärliga texter som tydligen berör, men det gjorde GG Allin också.
Jag kan faktiskt hålla med dig, Freddan, om att diskussionen är intressant. Jag tycker definitivt att Joy Division är överskattade, därmed inte sagt att det var ett dåligt band. Tvärtom. Ett riktigt bra band. Men deras plats musikhistoriskt är alldeles för stor. Och det beror på -så klart- att Ian Curtis tog livet av sig. Joy Division har en handfull riktigt fina alster och en hög kraftigt överskattade låtar. Tycker jag. Och, vad det verkar som t ex DMC. Sen finns det dom, som Musse, som tycker Joy Division är helt makalösa 100% rakt igenom. Det går köpa det också. Men som jag sa så tycker jag diskussionen är intressant. England har inte alltför många romantiserade rock and roll stories och vi vet ju hur brittisk musikpress kan manipulera och styra engelsmän och därmed europa. Fråga alla Irländska band som blivit förklarade icke trovärdiga i NME medans samma tidning utan att skämmas har hyllat band som Northside och The Auters som bevisligen inte alls var viktigare än t ex Cranberries “Zombie”.
Northside, vilket band (detta är första gången i denna tråd som jag menat allvar och icke brukat det för somliga helt nya och fräscha begreppet ironi)!
Vi får inte glömma att de tre personer som kanske haft störst del i att göra Joy Division till vad de var och är var aldrig ens med i bandet. Tony Wilson. Peter Saville. Och kanske mest av alla geniet Martin Hannett. Phil Spectors nordengelska lillebror, in reverse, på många sätt. Vilken gudabenådad jävla producent… och skvatt jävla galen.
Jag vet inte om jag tycker att Joy Division är makalösa 100% igenom, men nog uppmot 95% :-)
Men inte utan att jag förstår att de är överskattade av många, mig inräknad. Jag har lite samma relation till band som The Sisters of Mercy. Det värsta exemplet är Christian Death -jag älskar dem men är fullt medveten om att de rent objektivt sett suger. :-D
Har inte riktigt förstått deras storhet.
Jag köpte nån samlingsplatta för ett par år sedan, den där gröna. Försökte lyssna, men fattade inte grejen.Den enda låt jag känner igen med bandet är så klart Love Will Tear Us Apart, men den är ju så uttjatad…
Nä, Joy Division har passerat obemärkt.
Det handlar säkert om tajming. Mycket gör ju det. Drabbas man av “rätt” sak vid rätt tidpunkt så sitter det som ett spjut i hjärteroten. Samma sak kan, vid ett annat tillfälle, lika gärna passera obemärkt. För mig själv är det det förstnämnda som gäller i fallet Joy Division. Att jag varit en hopplös anglofil och Manchestertok i nästan 20 år gör väl sitt till det också, I guess… Åker fortfarande till den staden med alarmerande jämna mellanrum. Fantastisk, förstås.