Megalomanins Musik
67. Jean-Michel Jarre – Rendez Vous IV (1986)
Den moderna musikhistorien skulla vara fan så mycket fattigare utan fransmannen Jean-Michel Jarre. Hans famösa megakonserter går inte annat än älska. Mannen befinner sig i ett konstant tillstånd av genialitet och galenskap. När han kom till Stockholm ville de ha han till att spela i globen. Det ville inte Jarre, han ville ha “den där vita kulan där borta som bioduk”. Pretentionsribban går inte lägga högre. Kolla bara på klippet och se in i megalomanins ögon. Jag älskar det!
“Rendez Vous IV” är så satans intensivt bra så jag alltid har euforikänsla från första till sista sekund i låtjäveln. Vilka sanslösa melodier! Om triumfen var tonsatt skulle den låta så här. Soundtracket till lycka överträffar till och med andra högtidsstunder från Jarre som “Oxygene 2”. Magnifique!
Kommentarer
20 kommentarer till “Megalomanins Musik”
-
Polls
VCMG
- Stort! Spännande! (58%)
- Kul för dem. men inte många andra. (32%)
- Jag har aldrig brytt mig och tänker inte börja nu. (7%)
- I don´t care anymore (4%)
Loading ... -
Categories
- 007
- 100 av de 1000 bästa låtarna
- 2009
- 78 Svenska Låtar
- AIK
- April Tears
- Arvika 2009
- Bailando!
- BEBBON
- Belgien i Sverige
- Bodyruset 2010
- De 50 Bästa Filmerna
- Depeche Mode
- Depeche Mode 151
- Dråpligast Under Hultsfred 1991
- Dubplate Connection in the mothafukking US
- EM 2000
- En Levande Legend
- Färjan till Finland
- Första åren i Stockholm
- Freddans Dråpligaste Stunder
- Full of Keys
- GBFE
- Good Shit
- GOTHLAND 2011
- Helghälsningar
- Hökaröva
- Huga!
- I en värld som kan gå åt helvete
- Jag ger er DJUR
- Japaner
- Jens, Jesus & Jag
- Lip Service
- Livat med Farsan
- Ljuva Klassiker
- Lost!
- M4TM
- Music For The Masses 07, 97, 87
- Musik i Film
- Mute Records
- Obehagliga & Märkliga Människor i Europa
- Pet Shop Boys 15
- Picha eller Brodin
- Sabrosa
- Säbysjön
- Sant Eller Falskt?
- See See
- Semester
- Skafferiet
- Svart Bröllop
- Tågluff 93
- The Battle Of The Jesus And Mary Chain
- Top 10 Dråpligaste i Tranåsband
- Uncategorized
-
Archives
- April 2012
- February 2012
- January 2012
- November 2011
- September 2011
- August 2011
- July 2011
- June 2011
- May 2011
- April 2011
- March 2011
- February 2011
- January 2011
- December 2010
- November 2010
- October 2010
- September 2010
- August 2010
- July 2010
- June 2010
- May 2010
- April 2010
- March 2010
- February 2010
- January 2010
- December 2009
- November 2009
- October 2009
- September 2009
- August 2009
- July 2009
- June 2009
- May 2009
- April 2009
- March 2009
- February 2009
- January 2009
- December 2008
- November 2008
- October 2008
- September 2008
- August 2008
- July 2008
- June 2008
- May 2008
- April 2008
- March 2008
- February 2008
- January 2008
- December 2007
- November 2007
- October 2007
-
Search
Det här är ju på så många sätt förfärligt. Vedervärdigt, svulstigt, för mycket. Elefantiasis i musikform. Men jag älskar den här låten, det går inte att hjälpa. Ett av mina starkaste, faktiskt, musikminnen någonsin har haft den här sången som soundtrack. En för lång, dyster och invecklad story för att dra här. Men det mynnade ändå ut i en känsla av triumf, seger och att jag inte var ensam. That moment passed quickly…
Han har gjort sköna grejer, snygga grejer, makalösa grejer, det här är inte hans största stund men som du skriver Andreas; Magnifique!
Nja jag vet i fan. Idiotiskt snarare.
Året var 1977.
Lekte med mina kompisar. Förmodligen krig eller liknande.
Plötsligt sa kompisens mamma:
“kom nu barn, nu ska ni ligga på runda mattan, blunda och lyssna på en skiva jag har köpt”. Skivan var Oxygene.
Där låg man, blundade och lyssnade på hans, som man då tyckte konstiga musik. Vindljud, bubblande ljud, svepande ljud osv.
Så 70-tal.
Sen dess har jag haft lite svårt för Jarre. Men den här låten är faktiskt magnifik. En 8 bitars version på den och det skulle vara en tvspelsklassiker.
Kanske var det den eftermiddagen som det började växa till sig en synthare i mig.
Redan på lekis några år tidigare sprang man i cirklar till låten Popcorn och lekte motorcykel.
Och väldigt obehagligt också för den delen. Denna typ av vanvett, som drar ut hela städer på gatorna i en oreflekterande masspsykos får mig att tänka på tyskt 30-tal.
Som vattenfestivalen?
En av mina första syntplattor. Just den här popdängan är väl en av hans mest banala verk men det är trevligt ändå.
Men man måste ju bara älska uppsynen där bakom syntberget :)
DMC: Du har så rätt! Den hade i så fall varit fullt i klass med Commando och Last Ninja 2.
Nu ska Jens, som plötsligt är så Jarrekritisk, gå hem till skivbacken och plocka ur sina Jarreskivor och sedermera, vid tillfälle, lämna över dem som en present till mig!
Apropå tyskt 30-tal, Jens: Vad får du för feeling och associationer av att se, säg, “101”?. (Med detta inte sagt att jag inte förstår vad du menar).
Andreas: Faktum är att jag bara har The Concerts in China. Men den kan du för all del få om du nu är så sugen på Jarreplattor.
Martin: Visserligen kanske 101 och liknande grejer snuddar fjäderlätt vid samma sak, men skillnaden är att fansen i 101 vet vad det är dom lyssnar på och varför dom är där. Samma sak kan inte sägas gälla de tiotusentals familjerna Doe i Houston.
Du menar alltså att jarre är nazist.
Skulle du ha skivan eller inte?
Hahaha -det är skitkul att kolla på jarre när han spexar bakom sin larviga synt och tänka att han är nazist :-D
Appropå gamla tv-spel.
Kolla in Googles logga idag:
http://www.google.se/
Vänta ett litet tag så ser ni.
Flott.
The artist first known as Puck Man! Härstammar från en pizza och en skön japans lagom sjuka hjärna.
När jag först hörde Oxygène tidigt 80-tal tyckte jag det var helt underbart…Detta tillsammans med Kraftwerk, Depeche Mode och OMD var stora delar av mitt soundtrack på 80-talet…detta ljuva årtionde!
Föredrog Rendez-Vous 2…kan det bli mäktigare??
http://www.youtube.com/watch?v=m3S2BOpPsVU
Tittade på klippet först nu. Mannen ser ju fullkomligt galen ut! Som någon som skulle vara euforiskt lycklig på scen, bara för att sedan gå backstage och banka på nån stackars groupie. Mycket mycket läskig.
Rendez-Vous VI (Last Rendez-Vous) känns som en av dom sorgligaste styckena musik, med det spruckna saxofonbrölet som skulle ha spelats live av astronauten Ron McNair via satellitlänk från Rymdfärjan Challenger, som tyvärr bara någon vecka innan konserten exploderade strax efter start.