Category archive: Huga!
Bildskafferiet har öppnats, så har även Huga-filerna. Så vad var då Huga för något? Jo det var herrar Sjögren och Jismarks vansinniga, ultra-pubertala forum för fiktiva berättelser. Vi massproducerade under några år under gymnasiet och nåt år därefter. I magasin, på film, på målningar, på foto, på kassett, på pappersark.
Avslutningsåret på Holavedsskolan i Tranås satte vi oss i hangaren -skolkorridoren- med ett hundratal tidningar och utgav oss för att sitta på en Cellstoff , delvis den tidning som årligen kom ut nära studenten och innehöll en massa skit om skolans elever. Vår tidning Huga Magazin gjorde inte det. Den innehöll berättelser av nedanstående karaktär. Tjogvis med elever köpte förväntansfulla och fnissiga tidningen för att sedan återvända för att endera slå oss med den eller idiotförklara oss. För pengarna -utlovade att gå till välgörande ändamål- köpte vi oss ett par gigantiska, långa fikastunder på Cafe Royal på storgatan i Tranås.
En varning är på sin plats innan ni läser. Det är makalöst barnslig och icke-korrekt läsning ni står framför. Likväl kan jag fan inte hjälpa att jag fortfarande tycker det är kul. Räkna med en smakuppdelning bland läsarna ty här följer alster nummer ett från Hugas massiva produktionshög:
SÅLD TILL HÖGSTBJUDANDE
Av: Henrik Sjögren & Andreas Jismark nånstans runt 1993
Stina Sirius Bältros var en kvinna full av skit. Tjock, fet, ful kärring. Hon var fjättrad till händer och fötter vid PV:n av sin lömske, men äkta hälft, Benny Bältros.
Tro fan det.
Kärringen hade ju inte lagat mat på flera dagar. Istället hade hon stått och smällt i sig popcorn direkt från kastrullen.
Nu skulle hon till att säljas och grannarna hade flockats runt Bältrosarnas skulle. Bredvid PV:n stod en kanon ifrån vilken tanten skulle skjutas iväg ifall hon inte blev såld. Budgivning uppstod:
– Äh va i hillväättää, ho kan få jobba mä grisa! skrek Brasse i tvärgårn och tände sin majspipa.
-Ett tjog räkor bjudet! fortfor han.
–Ett tjog räkor bjudet, förkunnade Benny Bältros buttert.
–TVÅ TJOG! ylade Brasse och slog med käppar sina knän blodiga. –TÅÅÅ TJOG SA JAG!!
–Cut the crap, Brasse, cut the crap väste Benny och applicerade kärringstycket i mörsaren. -Nu skjuter jag!
–Vänta! väste götaskalden Aaron Bricklarp. Jag har ett seriöst bud.
–Låt höra, svarade Benny med stor tändsticka mot stort plån.
-Fyra lakan!
-BAAH!!
Ett sus gick genom flocken som samlats när deras blickar fångade den värnlösa kroppen i skyn.
–Nu går vi hem efter denna patetiska uppvisning i dumhet, viskade Gorm i kärret till Brasse som kontrade med följande sensmoral:
-Säga vad man vill om Bältrosarna men ju högre de flyger desto mer ser man av röva.
*
Huga-redaktionen fortsätter sin publikation. Här är Hugas andra berättelse för Kollaps!:
1. Hej!
Jag var vid denna tidpunkt på dygnet fullkomligt lamslagen ty mina trenne bröder drev på ett flak söderut. Regnet piskade och vinden ven kring deras rödrosiga kinder. Själv satt jag bakom ett panoramafönster som vette mot sjön. Far låg raklång i farstun med sina groteska labbar parkerade i fickorna i en högst onaturlig vinkel. Motorolja svärtade hans svullnande läppar.
Nog om far, problemet fanns på Hjälmarens upprörda yta. Mina bröder stod därute på flaket med tomma blickar riktade mot sin tilltänkta destination. Plötsligt faller den yngste pladask i det becksvarta bråddjupet. Stämningen på flaket sjönk något men de tappra tu drev vidare mot horisonten.
2.
Min uppmärksamhet riktades utan förvarning plötsligt mot farstun. Far satt upp på sin stjärt. Svart salivblandad motorolja rann från hans mun i rännilar utlängs halsen, utmed bröstriket, tvärs över naveln och rätt ner i kalsongerna. Därvidlag utgav han ett formidabelt skri som skar rätt genom mitt hjärta. Gubbjävel tänkte jag och vände mig nonchalant från honom iklädd den numer förbjudna potatisnäsan.
När jag åter tittade mot flaket stod där endast en varulv. Min trinda mage exploderade av vällust.
Hur jag en dag skulle få se återstoden av min brödraskara är en helt annan historia.
Jag hör av mig vidare, morsan/
Eskil Roos
Berättelsen som nu ska förtäljas är ett av Hugas mastodontverk. Den började skrivas under natten i Paris då Sjögge och jag var inhysta mellan Depeche Modes stagetrucks. Det kan ni ju läsa mer om här:
http://kollaps.superautomatic.com/category/tagluff-93/
Det följande har även en åldersgräns på cirka 15 år. Det är vidrigt otäckt:
BELSEBUBS KONVULSIONER
Av: Henrik Sjögren & Andreas Jismark 1993
Del 1
Det knackade på dörren. Vi låg och sov på Thailändskt vis på ett vandrarhem i Kina.
Olsson ryggade till, själv behöll jag lugnet. Vi mådde båda ganska så pyton efter föregående kvälls strapatser som bland annat ledde till vår tredje kompanjon Yarafats försvinnande.
Det knackade igen. Jag sparkade av mig täcket och tassade mot dörren. Jag fumlade fram nyckeln, satte den i låset och öppnade. Bara för att lika snabbt stänga igen. Det jag såg där ute var en fasansfull syn. En skräckinjagande figur stod där ute i mörkret. Hela hans kropp konvulserade sakta i vågliknande rörelser. Hans anlete syntes härjat av en monsun. Det måste varit ett hundratal flugor som surrade kring käften på varelsen. Han hade tre röda ögon varav ett var beläget mitt på magen. Det ögat blinkade mycket fort.
Jag ställde mig med ryggen mot dörren. Läpparna vitnade av sammanbitning. Jag var panikslagen. Utanför hördes inget.
Tystnad.
Olsson viskade upprört med sin karaktäristiska heshet: -Vaa ii HILLVÄTTÄ är dä som LUKTAR??
Det märktes tydligt att Leroy Olsson var skärrad. Hans buskiga högra ögonbryn ryckte kraftigt. Hans groteskt stora underläpp darrade av fasa och förundran. Jag blundade och önskade att jag var hemma i Istanbul.
Vi var inte vana att resa och när något sånt här inträffar grips Olsson och jag av panik. Yarafat däremot höll huvudet kallt i situationer som kräver det. Och då menar jag bokstavligt. Ty han bar mestadels en suspekt mössa fylld med iskubar, han var handelsresande i dito. Nu är ju dock Yanne, som vi så lättjefullt kallar honom, försvunnen.
Jag kände mig tvungen att öppna dörren igen. Skälvande närmade sig min hand handtaget. Dörren gled upp. Knniiiiirrrk. Tomt. Jag hörde snabba steg i trappuppgången.
Fuktig som en val återvände jag till dubbelsängen. -Vad hiändee?? Olssons röst krävde ett svar. Och då sa jag: -Det föreligger en risk att jag har skådat Belsebub, mörkrets furste, ondskans röda hand. Min blick blev tom: –Kort sagt så är SATAN är i huset!
-O HERRE MIN JE!! vrålade Olsson och strök sina runkvalkiga fingrar genom sin fullvuxna mustasch som sträckte sig från näsborrarna bort till öronsnibbarna. Han såg tuff ut. Månen speglade sig på hans skalliga huvud.
*
Fortsättning -för den som vill – följer….
Susning.nu säger:
Belsebub är enligt Bibeln en beteckning för Antikrist, Djävulen, Satan, Lucifer, Hin håle, Den Onde. Dödsrikets härskare, ledfigur för det onda, det mörka, till motsats från det kristendomen kallar Kristus.
Namnet Belsebub antas härstamma från Baal-Sebub, en mesopotansk gud som skyddade mot mygg- och flugplågan, något som ansågs viktigt i de stora sankmarkerna. Till denne gud offrande man människor genom att bränna dem levande. En av offerplatserna var Hinnomdalen utanför Jerusalem, på hebreiska Gehenna.
>
BELSEBUBS KONVULSIONER
Av: Henrik Sjögren & Andreas Jismark 1993
Del 2
Jag vaknade med ett ryck. Leroy Olsson hade dunsat i backen. Jag slängde ett getöga på väckarklockan. Halv tio, vi hade återigen missat frukost. Jag satte mig på knä över Olsson. Mannen syntes livlös. Andra hade kanske skrikit. Inte jag. För jag vet ju hur den här mannen fungerar. Han hade sina perioder då han inte syns andas och sover med vidöppna ögon. Under dessa stunder kan man även förnimma luckten av kroppsgaser.
Jag beslutade mig alltså för att själv vandra från hotellet och äta sen frukost ensam. I den här delen av Peking hade jag ett favoritställe kallat HopShop, uppkallat efter den populära drinken. Servitören Bamsegorilla Karlsson var som vanligt naken och inpudrad med vetemjöl. Jag älskade verkligen det här stället.
Ägaren Ormjosef log förnöjt där han stod bakom bardisken och vinkade till mig med sin näsduk. Han styrde stället med järnhand. Under sig hade han åtta nakna, gulnande schimpansmän som skrek oupphörligen i mun på varandra. Jag beställde in en brottarstek och lite rädisor plockade av båtflyktingar, det blev billigast så.
Plötsligt utspelas en häpnadsväckande scen: Jag ser hur en av aporna plötsligt stannar helt stilla på golvet. Blicken blir glasartad, ögona rödnar och han börjar konvulsera sakta. Som grädde på moset visar sig en flugsvärm vara närvarande flygandes tätt intill apans skalle. Jag insåg till min fasa att Belsebub åter var närvarande.
Jag blev totalt paralyserad och med ens var min aptit som bortflugen. Jag började ana att denna lätt bisarra förföljelse kanske bara nått sin början.
Vad skulle jag göra? Tala med Ormjosef om saken? Kuta? Kanske ta modet och gå fram till mörkerfursten och föra en lättsam konversation?
Jag valde det sistnämnda och jag kände mig illa till mods när jag stegade fram. Vad denna apa måste lida!
Jag klappade till honom lite lätt på axeln och hälsade käckt varpå jag beställde in två stycken Lido som en form av isbrytare. Och det var då, precis då, jag såg det tredje ögat träda fram på magen hans. Även denna gång ackompanjerat av ett frenestiskt blinkande.
Jag bara vände mig om. En annan servitör kom med läsken. Jag greppade dem. Men när jag snurrade tillbaka huvudet var Belsebubben som uppslukad av marken. Kvar fanns endast skriken från de gulnande Schimpansmännen. Jag avslutade min Lido med en förbryllad min.
*
Fortsättning följer…
Av: Henrik Sjögren & Andreas Jismark 1993
Del 3
När jag denna komplicerade morgon återvände till hotellrummet fann jag min kompanjon Leroy Olsson vaken och utmattad efter en längre period på toaletten. Han tillade att han hade problem med magen men jag visste vilken handtrallare han var.
Hand i hand iklädda asbetsvantar tog vi steget ut på stan. Vi diskuterade den groteska varelsen som bräckt vår dagrutin när en polisman kom med beskedet att Yarafat var funnen i en grön sulky utanför en kakfabrik. Vidare berättade den kinesiska polisen, en mycket tilldragande sådan, att Yanne fanns fast-tejpad, konvulserande och med ett ytterst ovårdat yttre vilket hade lockat till sig många flugors uppmärksamhet. Nu förstod vi att epidemin verkligen var här. Nu gällde det att fightas.
Rädslan var som försvunnen, snarare var vi förbannade över dessa oupskattade visiter och över vår vän Yarafats öde. Yarafat var ju trots allt människa även om hans bortflagnade hårtusar ersatts av en orange afroperuk som saknade motstycke. Han var ju av andalusiskt ursprung, tandalös. En insomnia-patient, likblek i hyn. Hans nariga kropp var byggt i ett rektangulärt system sällan skådat av mänskliga ögon.
Kunde Belsebub möjligen överta oss alla? Bara tanken fick mina ben att tappa styrkan, mina armar att slapphänt falla tillbaka och mina fötter att kännas som beklädda av rullskridskor. Kort sagt: Jag svimmade.
Del 4
Jag åkte hem till Istanbul för att åter finna lugnet. Att glömma hela historien. men ack och ve. Knappt hade jag satt foten innanför dörren innan jag fann mina två söner; treåringen Lugo och spädbarnet Ulf Klukas sakta konvulsera tillsammmans inne i ugnen.
Detta problem började nå oanade expansioner.
Belsebubs framfart spred sig över världen. Alla länder drabbades. De konvulserande sattes i karantän. Jag kände kallet att åta mig uppgiften att förgöra Belsebub.
Slut.
*
Jag ber, å mina & Sjögges vägnar, om ursäkt för eventuella obehag denna gamla historia kan ha medfört.
Sjögren/Jismark c:a 1994
Jörn fick återigen en våldsam attack och gick loss på furnituren. Vad han inte visste själv var att hans nävar var hårt pressade mot tinningarna på honom själv. Han rörde sig jämfota i en ursinnig takt, skrikandes gällt.
Vibrerande av ilska. Hans byxor spricker. Hans snopp tittar ut och plötsligt får Jörn en likblek nyans i anletet.Moa ser på honom förskräckt ropandes “HUSBONN HUSBONN”.
Jarl Samvetsson kommer ålandes mot sällskapet, han led nämligen av ichias samt klåda i underlivet. -Vad är det fråga om?? Jörn, Jörn! Sätt dig ner!! skrek husbonn från golvet
Samvetssons fordran besvarades med att hans dräng satte sig ner på husbonn. Jarl blev med ens grövre i tonen och ropade -och då talar vi höga frekvenser- : –ELOF I GRANNGÅRN! EEELLOOFF I GRRRANNGÅRN!!
Det blev tyst.
Men snart hördes Elof Rumsrensdottirs tunga steg utanför herrgårdsmuren. Elof vägde inte mindre än 600 kilo. Och detta faktum gjorde att Jarl Samvetsson fick föra konversationen med Elof på detta håll då granngårdshusbonn inte hade någon som helst möjlighet att passera in i trägårn.
–VIBRERA DRÄNGA ÅTER IGEN?? Skrek Elof.
-DET KAN DU GE DIG FAAAN PÅ! HAN HAR SATT SIG PÅ MITT ANSCHTÜCKE!! VARAV MITT SOS-ANROP TILL EDER KAN FÅ EN NÅGOT AV NASAL FRAMTONING! svarade Samvetsson
–ANROPA FÄLTSKÄRN! vrålade Elof Rumsrensdottir och svimmade panikslagen. Han hade straxt därinnan hävt i sig 18 liter potatisbrännvin.
Fältskärn Pelle i Kasken kom löpandes över åkern och det stänkte lera kring hans nakna fötter. HAn var armlös men en jävel på att skära med fötterna. Kniva? Den höll han mellan sina filade tänder.
När fältskärn anlände var Jörn redan stel som brasilianska fötter på isländsk mark. Även Jarl var illa däran. Moa grät oupphörligt. Elof låg och snarkade utanför herrgårdsmurn.
Fältskärn han himlar med ögonen och konstaterar suckande –Ikväll blir det kallskuret.
*
Född 1904 i det krigsdrabbade Kongo forslades den storväxte ynglingen via Suezkanalen till Ural. Han uppfostrades i den hårda skolan kan man säga. Mannen som tog hand om honom var en gravt epileptiskt slaktare från Rotterdam och Gotland.
När Quicksilva var de åtta fyllda åt han enkom träflis och lyfte mer än gärna tunga saker. Hän växte och han växte och han VÄXTE! Vid tretton års ålder uppmätte han en längd på fyra meter och en bredd på två. Han drabbades dock av lepra vid femton års ålder varpå längden decimerades med en halvmeter. Vid det här laget åt han plåt och yxskaft.Han härjade omkring och kastade lastbilar för glatta livet. När han var deppis kunde han lyfta träden från dess rötter.
Vid tjugo års ålder avslutade han sin fosterfars liv med en rapp roundkick helt utan synbar anledning. Vid en intervju senare i livet lär han ha sagt att detta berodde på allt kvicksilver han drack. “Det gick och åt på hjärnan” lät det.
Vid tjugofem års ålder for han tillbaka till Kongo där han välkomnades av sina enda sanna vänner aporna, främst gorillorna som studsade runt av entusiasm. Men även babianerna var till sig. De mös med sina morötter mellan låren. Quicksilva såg dock inte detta som ett välkomnande utom en grov skymf och fattade tag i närmaste elefant vid snabeln och slungade sig själv iväg utropandes “Nu blir det ingen mer plåt, nu blir det elfenben!”
Han härjade omkring i djungeln ett decennium. Förödelsen var total. Han begav sig därpå norrut via luftballong tillsammans med sina kamrater, bamsegorillan Lazarus och daggmasken Abudkadnessar men de tvenne dog på tiotusentalet meters höjd på grund av lufttrycksförändringar i stratosfären.
Quicksilva landade mjukt i London 1957. Av svält hade han krympt till två meters längd vilket gjorde att han något sånär kunde smälta in i Londons pöbel. Vid ankomsten skrek han till en kutryggad frsör på grovmald luftballongsengelska “KLIPP MIG……INTE!” vartefter han slungade sig själv femtontalet meter ut på gatan. Han greppade en blykapsel som han satte i sig i ett nafs.
Detta såg Sir Ystanbull Crewe, cikusdirektör iklädd endast cylinderhatt och långkappa. Deras möte var början till ett långt samarbete. Quicksilva fungerade som huvudattraktion på Crewe´s kringresande cirkus som även hade andra attraktioner som Elefantmannen Hunning, Josef Stalins halvbror, Fjällryggen och Elementmannen Herr Pfennig. Samtliga fick dock sätta livet till i den ökända cirkusbranden i Newcastle 1964. Så här efteråt har Quicksilva Da Silva Van Der Flucht muttrat och nu citerar vi ordagrant “Jag hade börjat äta muttrar igen och så här i efterhand har ju tanken slagit mig att det kan ha varit min addiktion som räddade mig den där bistra novembermorgonen”.
Bjässen somnade in i Juli 1986 efter att ha svalt en handgranat. I hans memoarer går det att läsa att det var hans sista utmaning.
Vila i frid Quicksilva,
och länge leve din son Kennart Grävmaskinist.
Den närmsta tiden går vi in i en del av Hugas sortiment som kräver riktigt usel humor även av de (cirka 55% av er) som tidigare tyckt det varit roligt. En ursäkt är på sin plats redan nu. Det är gymnasialt, det är under bältet. Och vi börjar hyfsat normalt med tanke på kommande publiceringar:
>
-MALINA!! skrek tomten på bred västgötska då han klev in i tamburen. Familjen Bruno satt och käka gäss och tog väldigt illa vid sig av denna oinbjudna gäst som dessutom uppenbarligen led av elakartad scharlakansfeber.
Lilla flickan Bruno, Malina, var något som man skulle kunna kalla för tomtens lilla hunstling. Fadern däremot var ju tomtens diametrala motsats vilket gjorde att munhuggning uppstod. Det verkade som de allra värsta farhågor skulle besannas: Tomten drog kniv och grimascherade burleskt, hans smala ögon vattnades av tårar. Hans vältrimmade höfter rörde sig i en sexuell dans alldenstund hans tyfusdrabbade fingertoppar tangerade ollonkransen.
Fasern i huset for upp och fattade tag i familjelianen varpå den 190 kilo tunga besten slungade sig själv i tomtens riktning. -Nej, nej!! skrek lilla malina, som för övrigt var begåvad med övernaturliga krafter i underlivet. Modern i huset måttade en kärringspark i sydlig riktning vilket olyckligtvis råkade vara i yngste sonens plyte.
Nåväl, tomten fattade eld och förintades.
*
Härnäst:
Vi bekantar oss med följande karaktärer:
* Ingemar “Phiiz” Fjärtkontroll & Stefa-Stefan Strykjärnsunge,
i den outhärdligt långa historien om Den Gränslesittande Sandemoses.
Det här är ett manus som skrevs av mig och Sjögge (m fl) runt 94 och vi hade som plan att spela in en film som dessvärre/dessbättre aldrig blev verklighet. Ett av de sista verken av Huga i sin mest kreativa fas. Efter 94 har det bara blivit sporadiska verk när vi väl träffas. Inget fel på dem dock. Och heller ingen större utveckling i varken språk eller humor.
DEN GRÄNSLESITTANDE SANDEMOSES
Tilltänkta roller:
Ulf Klukas : Andreas
Ingemar “Phiiz” Fjärtkontroll : Sjögge
Stefa-Stefan Strykjärnsunge : Ola Peterson
Quicksilva Da Silva Van Der Flucht : Fredrik Käll
Man på Toalett/Sandmoses : Niklas Olausson
Tilltänkta Filmare & Regissörer: Andreas Lennartsson & Jezzica Sunmo
STORYBOARD:
De 4 huvudrollsinnehavarna (Klukas, PHiiz, Stefa-Stefan & Van Der Flucht) har alla fått en skum och besynnerlig inbjudan till ett ensligt torp. Ingen vet varför. Inga av dem känner varandra. Det enda de har gemensamt är att de är instabila på ett eller annat sätt. Sandemoses -vem nu detta är- har planerat allt under lång tid, detaljerat och mycket noga.
>
Inledning.
Mörker
EN RÖST I HÖGTALARE:
Redan som barn insåg jag min fallenhet för det äckliga. Jag minns när jag som elvaåring kräktes i mina kalsonger och sedan bar dem med välbehag. Händelser liknande denna har präglat mitt stygga liv. Jag har aldrig ertappats med mina fruktansvärda drifter men min dröm sedan barnsben har varit att en dag få presentera dessa drifter inför en mindre skara människor. Efter en sådan händelse måste naturligtvis åskådarna dö för att inte skada mitt rykte som högt uppsatt ämbetsman.
Min fullkomligt vansinniga plan började ta form i min sjuka vårthjärna för ungefär ett år sedan. Jag satt i en pöl av urin och läste fiskejournalen när det plötsligt gick upp för mig hur jag skulle gå tillväga. Jag skulle anonymt förfölja och minutiöst dokumentera fyra på sina egna sätt instabila personer och sedan placera dem, kvartetten, i ett ödsligt område. Dessa personer fick inte hava någon form av bekantskap med varandra. Ej heller nån koppling alls till mig.
Jag fann en blådåre vid namn Ulf Klukas. Han gjorde ett sådant starkt intryck på mig. Jag kom över en sjukhusjournal där det gick att läsa om denne Klukas förehavanden: Bilstölder, narkotikabrott, misshandel och sedlighetsbrott. Jag fann Ingemar “Phiiz” Fjärtkontroll, inlagd för över 30 olika psykoser. En högst osäker herre som fick det att bubbla i min höggravida mage.
Stefa-Stefan Strykjärnsunge -en karriärs-stinn advokat med en näst intill psykotisk instinkt för rättvisa. Rätt ska vara rätt som han så ofta vrålar, även när han är själv. Och till sist föll mitt val på Medelpads hulk Hogan, den holländskfödde kamerunen Quicksilva Da Silva Van Der Flucht. En sönderdopad lussekatt.
SCEN 1: DE FYRA ANLÄNDER
En efter en halkar de in i torpet, hälsar på varandra, slår sig ner vid ett bord.
Quicksilva ser något -en bild av Sandemoses- och skrattar till med sitt charmerande skratt (Källs galenskratt -kan vi få en livelänk på den från Göteborg?) “Phiiz” ser mot hans håll, ler och säger Vilket härligt skratt du har. Sen ser “Phiiz” bilden på Sandemoses och skrattar varpå Quicksilva snabbt replikerar: –Vilket härligt skratt du har!
*
Fortsättning Följer..
Det här är ett manus som skrevs av mig och Sjögge (m fl) runt 94 och vi hade som plan att spela in en film som dessvärre/dessbättre aldrig blev verklighet. Ett av de sista verken av Huga i sin mest kreativa fas. Efter 94 har det bara blivit sporadiska verk när vi väl träffas. Inget fel på dem dock. Och heller ingen större utveckling i varken språk eller humor.
DEN GRÄNSLESITTANDE SANDEMOSES
Tilltänkta roller:
Ulf Klukas : Andreas
Ingemar “Phiiz” Fjärtkontroll : Sjögge
Stefa-Stefan Strykjärnsunge : Ola Peterson
Quicksilva Da Silva Van Der Flucht : Fredrik Käll
Man på Toalett/Sandmoses : Niklas Olausson
Tilltänkta Filmare & Regissörer: Andreas Lennartsson & Jezzica Sunmo
STORYBOARD:
De 4 huvudrollsinnehavarna (Klukas, PHiiz, Stefa-Stefan & Van Der Flucht) har alla fått en skum och besynnerlig inbjudan till ett ensligt torp. Ingen vet varför. Inga av dem känner varandra. Det enda de har gemensamt är att de är instabila på ett eller annat sätt. Sandemoses -vem nu detta är- har planerat allt under lång tid, detaljerat och mycket noga.
DEL 2 (fortsättning m a o)
Stefa-Stefan tar till orda: –Inget fjollande där borta nu!
Phiiz kontrar snabbt: -Ja du ä la vikti du!
Ulf Klukas reagerar fort: -Du kjulltott tar och håller käften!
Stefa-Stefan: -Rätt ska va rätt!! Nu till handlingarna, varsågoda och sitt! Vi vet inte varför vi är här och det hela verkar, om ni frågar mig, lite kymigt!
Ulf Klukas: –Vajföj ståj det en ost däj eja jävla idioter??
Stefa-Stefan: -(kort paus)….Jag fick ett brev från en herr sandmoses, ni har fått det också eller?
Unisont svar och nickande: -Ja. Jo.
Stefa-Stefan –Okej. Och då skulle jag vilja… (Han avbryts av ett skrap från radion, plötsligt hörs en röst)
-Tjenare grabbar. Välkomna till min lilla show där ni, mina vänner, är huvudpersoner. Här ska ni få en gåta att lösa tillsammans: -Vad är det som är svart, kletigt och luktar illa?
Quicksilva – Du jag vet svaret på det där, men det är inget som en muskelknutte talar högt om.
Phiiz- Jag måste gå och kolla bilen. (Går iväg och kollar bilden)
Ulf Klukas – (Skrapar sig i huvudet och går mot kylen, öppnar och tar fram fyra öl) –En till Quicksilva, en till Stefa-Stefan och två till mig tänker han högt och ställer fram dessa medans de andra sitter tyst och funderar över radiorösten.
Phiiz – (tillbaka) Hörni grabba! Lyss! Lyss! Bilen va låst!! Jag hade inte låst men nu har nån jävel vart ute här och låst min bil!
Ulf Klukas – Håll käften ditt jävla vrak och sätt dig.
Phiiz – …har ni öööl eller? (ler)
Ulf klukas – (buttert) Kolla i kylen själv.
Phiiz går mot kylen och öppnar men därinne syns bara nåt svart, stort och äckligt. Ingemar “Phiiz” Fjärtkontroll blir mycket rädd.
*
-
Polls
VCMG
- Stort! Spännande! (58%)
- Kul för dem. men inte många andra. (32%)
- Jag har aldrig brytt mig och tänker inte börja nu. (7%)
- I don´t care anymore (4%)
Loading ... -
Senaste kommentarerna
Warning: Undefined variable $pre_HTML in /var/www/html/superautomatic.com/public_html/wp-content/themes/kollaps/inc/sup_recent_comments.php on line 23
Warning: Undefined variable $post_HTML in /var/www/html/superautomatic.com/public_html/wp-content/themes/kollaps/inc/sup_recent_comments.php on line 34