Category archive: 100 av de 1000 bästa låtarna
#81. Sylvian & Sakamoto – Forbidden Colours (1983)
När de två giganterna från Japan & Y.M.O slog sig samman för att göra en låt till filmen “Merry Christmas, Mr. Lawrence” 1983 blev resultatet allt annat än en besvikelse. Tvärtom blev det, i mina öron, bådas största enskilda musikaliska ögonblick någonsin. Det är magiskt vackert.
#80. Smashing Pumpkins – Pug (1998)
Vi pratade i ett nedanstående inlägg om att betydelsen av en riktigt grym trummis faktiskt kan lyfta en hel låt. Går det då att lyfta en ganska snygg, i övrigt ordinär ganska långsam rocklåt till Guds höjder enbart med hjälp av en skallig britt som sitter och vrider på digitala signaler? Svar ja.
Smashing Pumpkins -säkert genom Flood- gjorde ett genidrag när de jobbade med “Adore” plattan. De kallade in Bon Harris som fick ersätta deras neddekade trummis Jimmy Chamberlain. Pumpkins har aldrig varit bättre. Det är tre minuters behaglig resa -som måste göras- innan belöningen kommer. Strax efter 3:00. Det är så bra att jag skriker rätt ut. Bon Harris.
#79. Massive Attack – Risingson (1998)
Bristolscenen i slutet av nittitalet aka Triphopscenen var inte tråkig. Portishead är antagligen det långsammaste bandet någonsin som det svängt om. (Har ni hört nåt från det vansinnigt otajmade och försenade albumet från häromåret? Machine Gun är det sannerligen inget fel på.)
Tricky hoppade vidare från Massive Attack och hade en kort stund i ljuset innan karriären floppade i och med filmmedverkan i “Femte Elementet” . Kort recension: Den manliga motsvarigheten till Beyonce´s insats i Austin Powersfilmen – avdelningen popstar goes moviestar…not.
Minns ni att även Goldie blev filmskurk. Bondskurk ta mig tusan! Även han legendariskt usel.
Massive Attack höll sig i mörkret. 1998 års “Mezzanine” är the album om vi ska definiera det utefter scenen. “Karmacoma“, “Teardrops“, “Angel“…fem av fem allihop. Andra singeln var “Risingson” och den är enligt mitt sätt att se det Massive Attacks allra största stund. Jag menar -en låt som till och med självaste Alan Wilder måste suttit och skakat av upphetsning när han hörde den första gången är ingen dålig låt. En låt som pekade ut vägen för vart världens bäste ljudkulissbyggare skulle ta vägen med sitt fritidsprojekt Recoil är vad vi talar om. Det är klaustrofobiskt, släpigt och deprimerat. Massive Attack at their best med andra ord.
#78. Nina Simone – Feeling Good (1965)
En av de största rösterna med sitt paradnummer.Yeah säger jag bara!
#77. Fad Gadget – Ad Nauseaum (1984)
Hansa Studios Berlin 1983: Daniel Miller. Gareth Jones. John Fryer. Anton Corbijn. Frank Tovey. Skivan heter “Gag”. Sista spåret heter “Ad Nauseaum”.
#76. Erasure – Stop! (1988)
Vince Clarkes genialitet har aldrig ifrågasatts på den här sidan. Tyvärr slutade hans popkarriär för kring 20 år sen, men herregud vilken åttiotal killen hade. Erasure var ett fantastiskt band, fullt i klass med både Pet Shop Boys och New Order mellan 1985 och 1991. “Stop!” kan vara det allra bästa duon fick fram -så jävla medryckande, glatt och härligt syntploppigt helt enkelt. Andra stora Erasure favoriter är “Breath Of Life“, “Chorus“, “Ship Of Fools“, “When I Needed You Most” och “Circus“. Det är ingen dålig best of de får ihop!
75. Blur – Tender (1999)
Blur. Det var ett riktigt jävla bra band det. Från inledande billig flanellmanchester till arenadisco till stor, stor gospel. Deras resa är av det mer udda slaget och det speglar väl sig inte så lite i Damon Albarns rastlösa själ och Graham Coxons truliga indiesjäl. “Tender” låter både Blur och som en låt som redan funnits i 100 år. Det är enkelt, briljant, självklart.
#74. Björk – Hyperballad (1996)
Björk Gudmundsdottir. Original motherfucking artist!! Det är få artister som kom fram i slutet av nittonhundratalet som var en så fullständigt unik super/särbegåvning som den isländska fd Sugarcubes-sångerskan. Hela anslaget i rösten och musiken förändrade så jävla mycket att jag inte är säker på att alla insett vidden av hennes genombrott med “Human Behaviour”. Helt klart också är att tack vare Björks genomslagskraft fick vi en ask att likna med Pandoras öppnad. Trettonhundratusen tjejer över hela världen, Europa framförallt -och Sverige i synnerhet, öppnade rösten och sjöng plötsligt på islandsbruten engelska och med märkligt bekanta fraseringar.
“Hyperballad” är en sjukt vacker elektronisk kärleksvisa där hela Björks register kommer fram. Och avslutningen är rena rama julafton för alla som gillar sånt som jag: En fantastisk refrängmelodi som stegras rytmiskt för varje runda som går. Det är inte bara rök som kommer från Island.
#73. The Smiths – There is a Light that Never Goes Out (1986)
Jag ska inte säga så mycket om den här magnifika låten, förutom att jag alltid gillar när man använder en flöjt på rätt sätt. Jag lämnar ordet till Martin Söderström i kommentarsfältet -en man som med stor sannolikhet kommer 1) uppröras av en för honom skandalöst låg placering av låten 2) I korta drag berätta hur mycket den betyder för honom.
En grej ska jag ta upp dock. Under klippen på YouTube när man letar nu till listan hittar man oftast kommentarer i stil med “This song is the best evah!” eller “I love this so much!!“. Under ovanstående video fanns följande -dagsfärska- kommentarer. Jag tror de säger en del om The Smiths och The Smiths fans.
MThibedeau 23 timmar sedan
zigzigzig 1 dag sedan
#72. Joy Division – Atmosphere (1980)
-
Polls
VCMG
- Stort! Spännande! (58%)
- Kul för dem. men inte många andra. (32%)
- Jag har aldrig brytt mig och tänker inte börja nu. (7%)
- I don´t care anymore (4%)
Loading ... -
Senaste kommentarerna
Warning: Undefined variable $pre_HTML in /var/www/html/superautomatic.com/public_html/wp-content/themes/kollaps/inc/sup_recent_comments.php on line 23
Warning: Undefined variable $post_HTML in /var/www/html/superautomatic.com/public_html/wp-content/themes/kollaps/inc/sup_recent_comments.php on line 34