Category archive: 007
Idag har Aftonbladets Martin Söderström listat sina bästa Bond-filmer. Han lär ha fått en full och -utgår jag från- ganska arg mejlbox efter det. Bonds klan är i princip att jämställa i fanatism med Depeche Modes fans. Jag är själv en stor beundrare av James Bond om än en något avlegad sådan. Dock så kommer jag i detta inlägg ganska kraftigt attackera Söderström som häpnadsväckande nog har utsett Daniel Craig till den bästa Bond någonsin och “Casino Royale” till den bästa filmen.
För det stämmer ju inte. För man kan ju inte utse karln till den bästa Bond efter enkom en insats. Roger Moore är kraftigt dissad och hamnar längst ner på Martins lista över de som spelat Bond. För-i-helvete! Bond var riktigt bra under Moore-eran! Och så var den eviga debatten igång igen. Moore eller Connery? Connery eller Moore? Eller Brosnan? Eller Craig!?
Den östgötske skribenten har likt mig njutit och förblindats av Agent 007 James Bond. Och han tar upp de främsta skälen varför detta sker -oftast för unga killar skulle jag tippa. Eskapism. James far i en Ferrari på Sardinien för att i nästa klipp åka skidor i Österrike. Bond slåss i Egyptens pyramider, han hittar en skurk i Brasiliens regnskogar. Allt till oftast fantastiskt bra musik. Visst. Det finns stundom sköna bruttor och balla vapen. Men det har jag aldrig brytt mig särdeles mycket om. Skurkarna däremot. Wow!
Bond är något av ett alter ego för många. Och för de flesta av dessa handlar det nog om drömmen om ett flärdigt liv. Vem gillar inte tanken att åka i en cab på rivieran eller skidor i Alperna ibland? Fan även en depprockare vill ju ha det gött. Jag vet att Söderström och jag håller med om en hel del.
Och för varje sann Bondfantast och listfanatiker vattnas det ju i munnen över uppsjön listor man kan göra:
*Bästa Film
*Bästa Bond
*Bästa Skurk
*Bästa Onda Sidekick
*Bästa Goda Sidekick
*Bästa Bondlåt
*Bästa Bondbrud
Och för att inte förhasta mig kan jag väl smålova att jag känner mig tvingad till att börja lista dessa. Och det snart.
Låt mig redan nu fastslå detta dock: Roger Moore kan aldrig bli en sämre Bond än George Lazenby. Och att påstå detta är ingenting annat än en ren provokation.
Och “Casino Royale” den bästa Bondfilmen? Martin! Let´s Tango!
*
För att ta diskussionen vidare med James Bond är det väl lika bra att kicka igång listan över Bonds värsta motståndare. Skurkarna!
Ernst Stavro Blofeldt är, trots sitt betydelsefulla arv, en fjant, en tönt. Rentav skrattretande i sina stunder. Karljäveln gick dock ett legendariskt öde till mötes, det får man ge honom. S.P.E.C.T.R.E har dock all min respekt och får gärna återuppstå vilken bondfilm som helst. Deras status i sammanhanget går ju närmast att jämföra med Illuminati.
S.P.E.C.T.R.E har också vaskat fram en hel del klassiska hantlangare till huvudskurken som vi återvänder till på en annan lista. Kanske min favoritlista >Skurkarnas hantlangare!
Hugo Drax var en vekling i en vek historia. “Moonraker” hade mycket att leva upp till och missade målet helt och hållet.
Elliot Carver var föga trovärdig i en i övrig, tycker jag, inte alls så dålig “Tommorow never dies”
Robert Carlyle är en stor favorit till mig och han gör en av de mest intressanta skurkarna på senare tid. Renards öde är klassisk Bondism. Tycker även vår granne Mads gjorde en fin insats i senaste “Casino Royale”.
Nu dock till de 5 stora tungviktarna
FÖRST UT:
5. FRANSISCO SCARAMANGA
Yummy! En stilig karl, en förhållandevis ung Christoffer Lee -för övrigt också kusin till Ian Fleming som jag förstår det- spelar Scaramanga, den mystiske kontraktsmördaren. Han skickar en gyllene kula till MI5, han tar 1 mille dollar per mord och han är ute efter Bond. Jakten kan börja. Och den för Bond till exotiska platser, inte minst de små öarna utanför Phuket numer kända som The James Bond Islands.
Scaramanga är ond, han känns farlig, han har ett jävla häftigt skurkställe och han har Nick Nack och Britt Ekland -oopa!-vid sin sida i finalen som -tack för den televerket- är utan alla dessa jävla hejdukar som skjuts till höger och vänster iklädda obligatoriska orangea soppskålarna på huvvet.
Scaramanga är en värdig motståndare. En slags de ondas Bond.
Han är med i en, i min bok, absolut toppklassrulle och den återkommer vi till.
*
4. Karl Stromberg
Den här snubben var en riktigt hårdkokt undervattensgangster. Inte helt olikt den mesigare föregångaren Blofeldt låter han sina fellow criminals döden dö på ganska otrevliga sätt genom falluckor och andra sattyg. Stromberg är skoningslös. Från sin undervattensklocka planerar han slutet för livet ovan havet. En sann otäcking, iskallt porträtterad av Curt Jürgens, självklart mer tysk än norsk i sin framtoning. Det är med andra ord precis som det ska vara i en Bondfilm: överdrivna brytningar och dialekter, ibland rentav felaktiga.
*
3. Dr. Kananga AKA Mr. Big
I en film som bjuder på ett persongalleri av häpnadsväckande och helt förtröllande figurer och hantlangare såsom hese stålarmen TeeHee, voodoo-doktorn Baron Samedi (flöjtscenen är Bondhistoria), tunnröstade tungviktaren Whisper samt makalöst roliga poliskonstapeln J.W Pepper framstår kanske inte Mr. Big som den mest förförande skurken. Men sett genom Bondhistorien är han ändå så pass stark att han är topp 3. Live & Let Die finns det mycket att säga om och det kommer jag att göra när det är dags att lista bästa filmerna, tro mig.
Kananga är en dubbelpersonlighet som likt de värsta skurkarna inte skyr några medel för att få sin vilja genom. Han är läskig och farlig men visar sig tyvärr vara en riktig mes med sin kniv i sin avslutande scen. Att han pekar skrämt mot hajen under vattenbråket för att sedan, med ampull i käften försedd, explodera som en gigantisk pruttballong i grott-taket drar heller inte upp helhetsintrycket. Men fram tills detta är han alltså den tredje grymmaste Bondskurken genom historien tycker jag.
*
2. Auric Goldfinger
Han är väl ändå själva arketypen för en Bondskurk. Och detta trots att han inte har några fysiska defekter alls att tala om. Visst, han ser ganska rolig ut i sina stunder, men det kan ju knappast räknas. Auric Goldfinger var den förste med hundraprocentig megalomani i en Bondfilm. De flesta efter honom är bleka kopior.
Och det finns mycket som är fantastiskt med Mr Goldfinger. Han är inte världens smartaste, han tror sig inte ens vara det. Och han är rentav fumlig, som i de komiska kortspels-scenerna vid poolen i början av filmen. Han är heller inte helt världsfrånvarande som många andra skurkar. Han har ta mig fan t o m social kompetens i sina stunder. Men fan -mannen är iskall. Han dödar Jill Masterson genom att låta henne bli målad i guld. Han ska in i Fort Knox och har med sig en gigantisk korean med stålklinga i kepsen. Det är världsklass.
Goldfinger spelad av Gert Fröbe satte the Villain i Bondfilmer på kartan.
1. MAX ZORIN
Max Zorin:
* en produkt av ett nazistiskt experiment och en förde detta KGB agent.
Empatikänsla:
* Långt under noll, killen skjuter för fan ihjäl alla sina hejdukar. Han är otäckt ond, duperande och han skrattar och njuter när han tar livet av de stackars jävlar på botten och hans absoluta närhet som arbetat för honom.
Slaget om värsta skurken i en Bond-film är avgjort redan där.
Det har ju såklart att göra med att Christoffer Walken är mästerlig. Jag älskar Christoffer Walken. Och när han gör ett så embarmligt snorcoolt psykopatiskt porträtt som detta kan det bara sluta som number one. Max Zorin är den tyngsta motståndare Bond gått upp mot.
Musiken har sen början varit en essentiell del av James Bond. Det blir ingen riktig Bondfilm utan det sedvanliga introt på filmen till tonerna av ett John Barry-arr (alternativt David Arnold arr, alternativt Barry-inspirerat arr) och en stark jävla pipa.
Jag behöver väl inte göra några större djupdykningar i ämnet utan direkt börja lista, från 10 till 1, det bästa titelspåret. Jag hoppar med andra ord över helt briljanta låtar som “We Have All The Time In The World” med Louis Armstrong och “If There Was a Man” med The Pretenders som båda hade varit med där uppe i toppen om jag tillåtit alla spår.
10
Den här biten frångår egentligen alla principer som gäller ett titelspår till en 007-rulle och leker därmed ute på jävligt djupt vatten. Likväl är jag rejält svag för det här och kan inte förbise att jag tycker det är starkare än både Sheryl Crow´s “Tomorrow Never Dies” och Garbage´s “The World Is Not Enough” för att jämföra med någorlunda samtida kombattanter:
Ni visste det kanske inte men jag är stolt ägare av inte mindre än 5 greatest hits av den här mannen som en gång bjöd min gode vän James Rees på tea & biscuits när denne putsade superstjärnans fönster.
-
Polls
VCMG
- Stort! Spännande! (58%)
- Kul för dem. men inte många andra. (32%)
- Jag har aldrig brytt mig och tänker inte börja nu. (7%)
- I don´t care anymore (4%)
Loading ... -
Senaste kommentarerna
Warning: Undefined variable $pre_HTML in /var/www/html/superautomatic.com/public_html/wp-content/themes/kollaps/inc/sup_recent_comments.php on line 23
Warning: Undefined variable $post_HTML in /var/www/html/superautomatic.com/public_html/wp-content/themes/kollaps/inc/sup_recent_comments.php on line 34