Bennyboy!

Med stor glädje har jag mottagit nyheten att Ben Hillier ska producera Depeche Mode igen! Nya albumet kommer alltså fortsätta i “Playing The Angel”s spår! : D

Mar 25, 2008 | 15 Comments | Depeche Mode

Pet Shop Boys #15

 

West End Girls

Finns det någon artist som vräkt ur sig mer hitsinglar än Pet Shop Boys? Madonna? The Beatles? Jag vet inte men herrejävlar vilken radda poplåtar. Discolåtar. Ofta lite sorgliga. Men ändå med en känsla av…ja, lyx.

Neil Tennant har ofta varit klädd i smoking, till synes nyss kommen från en fest på ett slott. Bakom sig i keps: Chris Lowe. Mannen som näst efter firma Hütter och Schneider gjort det coolt att stå helt still och glo. Till skillnad från Tyskarnas robotblick över nejderna har Lowe dock oftast tittat lite lätt arrogant, lite tyst kaxigt rätt in i kameran. Pet Shop Boys är från England, inte Tyskland.

Lyricistiskt är Neil Tennant oftast mycket personlig. Rakt på sak. Och följdaktligen med en radda titlar ingen tysk, eller svensk, nånsin skulle komma på eller komma undan med. Många är det som försökt men en britt är en britt och det är som bekant via det egna språket som Sverige till slut fick sin egen Morrissey.

Jag har genom åren fått mer och mer problem med artister, inklusive mig själv, som försöker säga nåt viktigt på engelska. Är det inte så jävla dumt? Ska man påstå sig att ha nåt viktigt att säga så ska man fan sjunga så folk förstår. Och på ett språk man själv till fullo behärskar. Det har varit en lärorik period att jobba med herrar Söderberg och Tiljanders plattor.

Engelska som språk fungerar fantastiskt i klyschornas värld. Som svensk kan man oftast gömma sig i klassiska rader som “Here she comes walking, I like the way she´s talking” och även om det summerar The Jesus And Mary Chain´s hela karriär så innebär det inte att alla kan komma undan med det.

Pet Shop Boys har alltid varit ett viktigt band. För mig. För en jävla massa. De kanske inte varit det allra viktigaste nångång men de har haft diskotekets viktigaste text och sorgligaste melodi i över 20 år. Och de har byggt ihop minst tio hitsinglar med hjälp av orchestraljudet på synten. En makalös bedrift.

Det började med “West End Girls” 1985. Ja egentligen 1984 faktiskt. I en tid då jag diggade de band i genren jag kände till: Depeche Mode, Indochine, Howard Jones, A-Ha, Alphaville.

Kaj Kindvall presenterade bandet i Tracks som det nya syntbandet och då var man ju såklart med på tåget direkt. “West End Girls” imponerade kanske inte omedelbart, men å andra sidan är det en låt som är fullständigt omöjlig att bli less på. Neil Tennant pratar sig genom den lite smådrömska ljubilden. Det är fan en låt i sin helt egna genré. Och den är avstampet i en helt fantastisk karriär. Tack gode gud för Pet Shop Boys. 

*

Strax utanför topp 15: Housebomben “Was It Worth It” (1991)

Mar 25, 2008 | 2 Comments | Pet Shop Boys 15

Jämnt skägg mellan fettisdan och Kristi Fingrars Dag!

I den oerhört viktiga omröstningen om den bästa dagen blev det två segrare. Läsarna, de miljoner läsare, som röstat kunde inte enas. Inte ens Floridas röster, eller mina kusiner i bushen, ej heller mutor kunde avgöra detta slag. Kan vi enas om att semlor och kristi fingrar är precis lika viktiga för oss? 

Mar 24, 2008 | 2 Comments | Uncategorized

Pet Shop Boys 15!

 

I frossan efter Depeche Mode 151-listan uppstår nu en första av flera olika mindre versioner av precis samma sak. Först ut under våren är världens bästa duos 15 bästa låtar. Ett band som aspirerar på epitetet världens bästa popband. Pet Shop Boys!

Neil Tennant och Chris Lowe. Två sanna hjältar. Med en uppsjö superhits och popvidunder i sin katalog. Jag har listat de femton bästa och jag börjar presentera dem i morgon! Listor rules, aye!

Mar 24, 2008 | 10 Comments | Pet Shop Boys 15

Freddans Dråpligaste Stunder #4

n796375440_1181432_9559.jpg

Rebellen

För en bunt år sedan blev Freddan erbjuden plats som sångare i gotländska bandet Rebels. Detta ganska ökända coverband, som för ett tag, på grund av ett annat band med samma namn, bytte namn till Ex-Rebels.

Men vid tiden Freddan fick erbjudandet hade de alltså bytt tillbaka till Rebels. Om ni tycker det luktar The New Originals och Spinal Tap är ni antagligen inte ensamma om det.

I vilket fall sa Freddan kraftfullt nej till erbjudandet.

Då sa de -Du får tusen spänn för ett gig.  

Då sa Fredrik ja.

Han lade även till i det muntliga kontraktet att han inte under några omständigheter tänkte:

a) Spexa för publiken. Eller ens prata nåt med dem.

b) Inte stå upp utan tvärtom sitta på en stol och sjunga.

c) Kunna låtar utantill. Därför skulle han ha ett notställ bredvid sig med alla texter.

d) Delta på scen under “I Will Always Love You”. Tvärtom skulle då gamle punkaren Freddan lämna scenen under detta framförande.

Rebels gick med på samtliga punkter. Och efter några veckor blev det dags för giget.

Freddan drabbades timmarna innan uppträdandet av punk-insikt och skamkänslor. Han började då dricka sprit.

Till saken hör det att uppträdandet skulle ske på en ganska så timid familjefest. Sällskapet som bokat in bandet kastade kubb, rullade boll, staplade backar och åt tårta.
Så långt från Rock and Roll man kan komma med andra ord.

När bandet äntrade scenen med ett reggaemedley var Freddyboy hyfsat rund under fötterna. Artiga applåder mötte bandet, Freddan kontrade med att deklarera att “nästa låt tillägnar jag kvinnor och hasch.” Bandmedlemmarna bakom frös till is i sina blickar mot sin inhyrda leadsångare. Men låten började spelas. Och festsällskapet började dansa. Bland annat en äldre herre och en ung tjej, möjligen hans barnbarn. Freddan pekar mot paret och ropar ut sina tankar i mikrofonen: –Squeeeze that ass, old man!

Ett splittrat Rebels genomförde första set och efter detta fick Freddan ett rakt och högst förståeligt budskap från kapellmästaren: –Nu håller du käften och bara sjunger.

Freddan insåg sitt misstag och kom ganska omgående på att han ville gottgöra publiken -och det direkt. Rebels tyckte inte det var en bra idé. Men Freddan tjatade och tjatade och bönade och bad om att få gå upp på scen och framföra en vacker låt på akustisk gitarr i pausen.

Till slut orkade de inte med gnäbblet och skickade upp sångaren på scen.

Freddan valde att framföra Tom Petty´s “Into The Great Wide Open”. Problemet var bara att dryckesmannen inte hade med sig nån text till denna och tyvärr insåg detta en bit in i första vers. Han mumlar sig fram, söker lyriken i huvudet. Det snurrar.

Det blev en hastig version då någon från coverbandet helt sonika gick upp på scen och lyfte bort gitarren från Fredriks famn. Sedan: Pinsam tystnad. Ridå.

Andra set skulle iallafall genomföras. Och det gjorde det. Under detta sköt bland annat Freddan iväg en glödande cigarettstump ut i publiken.

*

Efter detta gig fick Freddan spritförbud. Rebels genomförde fyra-fem gig till med en smygsupandes Fredrik Broberg. Sen slutade de ringa.

Mar 24, 2008 | 1 Comment | Freddans Dråpligaste Stunder

Babylon. Metropolis. Slutstation.

Jag var i Tranås senast i julhelgen. Det var då jag skissade upp min Depeche Mode 151 lista som kickade igång på nyårsafton. Tre månader senare sitter jag i Tranås igen. Det är långfredag. Känns ganska lämpligt som stängningsdag! Min lista är avverkad sen ett tag och jag diskuterar faktiskt med ett förlag om utgivning i pappersformat av denna efter att förfrågningar kring detta från läsare kommit in. Glada nyheter om den eventuella boken framöver hoppas jag! Ni läsare av listan har ju fått tycka till också och den absolut sista i en lång rad av listor ser ut så här:LÄSARNAS BÄSTA DEPECHE MODE LÅT:

1. Enjoy The Silence 42 röster
2. Stripped 29 röster
3. Shake The Disease 27
4. Never Let Me Down Again 20
4. Black Celebration 20
6. In Your Room 19
7. Photographic 18
8. Walking In My Shoes 12
8. Everything Counts 12
8. World In My Eyes 12
—————————————
Personal Jesus, Lie To Me, Precious, Here Is The House, But Not Tonight, Behind The Wheel
och The Sun And The Rainfall fick alla 10 röster.

Om vi då blickar tillbaka till VM i Depechelåtar kan vi jämföra vad jag skrev då:

“Det blir ett ärligt, rakt avgörande mellan, de av er framröstade, bästa låtarna. Låtom oss tillsammans se om det slutar som jag gissar att det gör dvs väldigt nära VM-listans resultat.”

Och det var ju såhär:

1. ENJOY THE SILENCE/STRIPPED/SHAKE THE DISEASE
4. NEVER LET ME DOWN AGAIN
5. IN YOUR ROOM/BLACK CELEBRATION
7.PERSONAL JESUS/EVERYTHING COUNTS
9.PHOTOGRAPHIC/WALKING IN MY SHOES

Förutom att “Personal Jesus” tappade ett par placeringar är det inte så mycket att tillägga, va?
Nu stänger vi den här butiken! Cheers.

aaadepeche_mode_dk_46.jpg

*

Depeche Mode 151: Inlägg 151. Radio Silence. Over And Out.

Mar 21, 2008 | Comments Off on Babylon. Metropolis. Slutstation. | Depeche Mode 151

Easter

Då var det påsk då ja. Och jag drar med min kära till Tranås för att titta på nya bäbisar. Både brorsan och Louise syster är ju nyblivna föräldrar till Edvin & Rasmus. Jag ska försöka att finna tid till att skriva på Kollaps.  Passar ändå på redan nu att önska en glad helg!

Dymmelonsdag är avverkad. Vad fan är dymmel!?

Mar 20, 2008 | 3 Comments | Helghälsningar, Uncategorized

The failed magician waves his hand..


..and in an instant the laughters gone…

Detta alltså enligt Martin Gore 1983 i låten “More Than A Party”. Vad han syftar på är oklart. Ändå så är den lyriken kanske snäppet mindre katastrofal än de bevingade orden “Keep telling us to have fun, then take all the ice-cream so we can´t have none”.

“More Than A Party” är ett av många alster från årskullen som skall hyllas från scen ikväll. Vi får hoppas att de som av nån anledning äter glass får behålla den! Annars kan det bli som i den gamla Jarmusch-rullen – “I SCREAM, YOU SCREAM, WE ALL SCREAM FOR ICE-CREAM!”.

En som eventuellt äter glass framför “Lost” ikväll är min kära fru. Hon är tyvärr inte alls i form för att stå på scen med Lip Service ikväll. Stackars älskling, krya på dig! Vi kommer rocka på allt vad vi kan med våra versioner ändå, trots att vi är utan vår största stjärna ikväll.

Vi ses där, fränder!

Mar 19, 2008 | 21 Comments | Depeche Mode, Lip Service

Freddans Dråpligaste Stunder #5

n845470033_876025_4624.jpg
En eftertänksam Freddan summerar Liepaja över en burk Mariestad.

Damerna på baren

Bluesbandet Bäck Group färdades mot spelningen i Lettland via fiskebåt från Fårö. Det söps friskt på färden. Det grillades och stojades. Och då talar vi inte bara om bandet och kulturkorrespondenten utan öven om besättningen på den lilla båten. Jag vet inte om det förvånar någon men Freddan lyckades under färden över att somna ståendes mot en vägg i mycket kraftig sjögång.

Väl i Liepaja inkvarterades sällskapet på ett rejält skabbigt hotell. Jocke Janthe, Freddan och Johan Carlgren fick dela på ett rum bestående av två bäddar. När de poängterade att det behövdes en till sa personalen “We fix” och ställde in en skranglig gammal arméfällsäng till Freddan.

Johan Carlgren satt, ganska så direkt efter inställningen av denna, sönder sin bädd. De synade korten och beslöt sig för att sova på det som fanns så gott det gick. Sen vandrade de trenne ut på stan för att dricka bärs.

Liepaja kändes inte fräscht. Det luktade bajs på gatorna. De vandrade genom kvarteren och kom till en dörr med en blinkande trasig skylt över sig. BAR stod det. De gick in. 
Det första de såg var en jättespya på golvet med broms-spår i.

Av någon obegriplig anledning luktade det inte tillräckligt med varningstecken om denna så de passerade kräkset, gick till baren och köpte varsin bärs. De noterar att bartendern stoppar pengarna direkt ner i egen ficka.

De tar plats i ett bås. Det är fredagkväll men stället är inte ens halvfullt. Nån form av disco pågår. Två eleganta damer uppenbarar sig. De bär klänning, modell tidigt 80-tal. Blommiga, gröna. De har snofsat till sig ordentligt. De slår sig ner hos de svenska killarna.

Den ena kvinnan, hon som saknade en framtand, hymlade inte med avsikterna:

-Beautiful Boys…Beautiful…

De artiga gutarna tackade för komplimangen. Kvinnan spände ögonen i Janthe och Broberg och förkunnade att här skulle dansas:

-Danz! Tanz! Tanzen!!

De sa vänligt men bestämt att, nej, det skulle de inte göra. Men de skulle inte komma undan så lätt. Den grönkädda väste:

-Beautiful Svedskija….Danz! JA! Tanzen!

Sen slet damerna upp de två och tryckte dem till sig. Snacka om Tryckare.

Janthe och Broberg, huvudet kortare och med en stor näve runt skallen dansade tryckare svettiga av skam och tilldelad ömhet när de märkte ett gäng yngre lettiska killar vid ett bord en bit bort. De pekade mot paren och skrattade så mycket så de ramlade omkull på golvet och höll på att dö.

Efter detta lyckas Jocke och Freddan slita sig ur greppet, säga very nice, thank you, och återvända till sitt bord. Damerna trippade efter. De skulle inte släppa den här fångsten så enkelt. De satte sig och tittade med tindrande blickar på det härliga gutarna:

-Beautiful boy. Svedskia.. I like go to Svedrija.

De fiskebåtsanlända rockmusikerna kände att de kanske inte skulle gått in på det här stället. Och när Freddan fick en stadig näve runt sitt lår och ett “beaauutiful boy” väst i örat var det droppen för honom. Han reste sig tvärt upp, sa “jag måste ut” och rusade mot dörren. Jocke var inte sen att haka på. Han sa “we got to go” och rusade efter. Han hade en lucka på sin sida bordet. Det hade inte Johan Carlgren. Han satt längst in vid väggen med en bastant kvinna i vägen. Hon tittade kärvänligt mot honom och log med alla tänderna hon hade.

Freddan och Jocke fick vänta runt hörnet utanför krogen i många långa minuter. Sen kom Carlgren ut. Han var inte glad. Man kan till och med drista sig till att säga att han var arg nåt så in-i-helvete.

*

Dagen efter gick trion tillbaka till baren. Jag vet, det är obegripligt. Denna gång hade de med sig en lettisk snubbe som hade med festivalen de skulle spela på att göra. En kille med know-how. Han blev nervös så fort de öppnat dörren och han synat klientelet och inredningen. –You really shouldnt go here, sa han. Gotlänningarna undrade varför. –Not Good, sa killen. –Why? sa Freddan. –Russian mob, sa killen. Russian mob.

Sedan berättade han att en från Svedrija hade varit där veckan innan för att göra lite bizniz. Han hittades flytade i hamnen dagen efter. Jocke, Freddan och Carlgren var snabba i beslutet denna gång. De lämnade stället på stört.

**

Ni har väl inte missat Natty Silvers hälsning till Jocke och Freddan på http://www.easonline.se ?

Mar 18, 2008 | 7 Comments | Freddans Dråpligaste Stunder

Violator, man! + Final Mix!

“Violator” ÄR Depeche Modes bästa skiva tycker även läsarna! “Black Celebration” är dock värderad väldigt högt även den, så jag tycker man kan dra slutsatsen att dessa två är de mest populära skivorna bland bandets fans/Kollaps läsare.

En bra bit där efter, rekord i antal röstare var det den här gången, kom “Music For The Masses” och “Songs Of Faith And Devotion” som klar trea och fyra.

“Some Great Reward” och “Speak And Spell” fick mellan 5 och 10 röster och de övriga var det ett mycket få antal som ansåg tillhörde de tre bästa.

För att, once and for all, stänga allt Depecheröstande (har varat i tre månader nu!) så går Kollaps ut i stor stil med en grande finale encore. Det blir ett ärligt, rakt avgörande mellan, de av er framröstade, bästa låtarna. Låtom oss tillsammans se om det slutar som jag gissar att det gör dvs väldigt nära VM-listans resultat. Vi kan se det som en extra bonus också eftersom det är STOOOR Depechefest imorgon igen! : D

7 röster får ni. Välj dem noga. Kom ihåg att samtliga dubbelröster stryks!

Mar 18, 2008 | 15 Comments | Depeche Mode 151

Freddans dråpligaste Stunder #6

Mr. Anderson

Freddan befinner sig, tillsammans med bland annat Jocke på en festival i Baltikum. Jocke har spelat inför 8000 i publiken med Bluesbandet Bäck Group -de hade vunnit en deltävling i Sverige som gav dem giget i finalen- och gänget festar runt på festivalområdet efter detta. Jocke är vid strålande god vigör och dessutom nyfrälst av filmen Matrix.

Jocke och Freddan träffar på några tjejer och Jocke säger till dem:

–Hello. My name is Jocke…and this ..(sveper med armen mot Freddan) is Mr. Anderson.

Freddan blir något överrumplad men finner sig snabbt i situationen, tar in en pose och försöker se viktig ut. Jocke synar flickorna och höjer frågande på ögonbrynen:

–Have you never heard of him? No?? He´s huge in Sweden.. HUUUGE!!

Jocke fäller sakta ut sina armar och visar med ett grepp om en osynlig badboll hur enorm denne Mr. är i landet Sverige. Sen fortsätter han:

-He´s a great producer. A GREAT producer. He´s HUUUUUUGEEE! Mr. Anderson is HUUUUGE!

Jocke ger här sken av att vara lite lätt onykter, tjejerna skrattar åt honom. Men de har lyssnat. En av dem säger.

-Great. I  am the conductor of the Latvian filharmonics. And I am a friend of the band that won the whole contest. You have to meet them, Mr. Anderson.

Freddans kaxiga stans fick ett mer tveksamt ansiktsuttryck. Innan han visste ordet av hade tjejen i fråga slitit tag i hans arm och dragit iväg med honom mot backstageområdet. Nog för att han hade fuskat sig med på giget som kulturkorrenspondent men mycket mer hade han inte att komma med.

De passerade förbi den ena viktiga gränsen efter den andra och rörde sig i de riktiga VIP-kvarteren när den lettiska kvinnan, som de svenska flådarna helt klart underskattat, sade -I can´t seem to find them. Wait here a second and I´ll ask for them. I am sure you will have an interestering discussion.

Freddan, som svettats kraftigt, var inte sen att sjappa snabbt som bara helvete så snart hon försvunnit runt krönet.

Han ville inte vara Huge Mr. Anderson igen efter det.

*

Att ljuga om sin status för främmande tjejer har jag sett killar göra allt för många gånger. Herre min skapare vilka pinsamma ögonblick jag varit med om. Det har de flesta av er säkert också. Dela gärna med er här!

Mar 18, 2008 | Comments Off on Freddans dråpligaste Stunder #6 | Freddans Dråpligaste Stunder, Sabrosa

Sjuk. Blä!

Fytte rackare. Att ligga sjuk och ynklig hela helgen är inte kul. Minns att mitt allra första inlägg på bloggen (Ett Fall För Doktor House) i oktober förra året skrevs under mitt senaste sjuklingstillstånd. Jag ska idag iallafall försöka samla ihop krafter nog för att repa med Lip Service inför onsdagens “Construction Time Again” hyllning på Stampen i gamla stan. Det ser väl sådär ut får man väl lov att säga. Louise har dessutom varit sjuk hela veckan.Eas har dragit igång en “beta”version av kommande site på http://www.easonline.se där ni kommer att kunna följa Eas & Svart Bröllop. Just nu med Freddans ho-ho insats i videodagboken mot undergången. Check it.

För övrigt vann rätt låt.

Mar 16, 2008 | 9 Comments | Lip Service, Svart Bröllop, Uncategorized

Enjoy The Silence (igen!)

Nu har även läsarna röstat fram “Enjoy The Silence” till Depeche Mode´s bästa låt. Så nu behövs det inte tvistas kring detta mera!

Nu blir det bästa album omröstning! Tre röster blir nog lagom. Och omröstningen kommer rulla på fram tills tisdag!

Mar 14, 2008 | 11 Comments | Depeche Mode 151

Freddans Dråpligaste Stunder #7

n845470033_1884944_4447.jpg 

Freddan befinner sig i Skellefteå, han har giggat på festival med sitt band Darva. Det blir självfallet superi efter spelningen och Freddan uppnår ett tillstånd av makaber onykterhet. På området, när bandet är på väg tillbaka till sin boplats, ser Freddan ett stånd med smycken. Han tittar ner i montern och ser ett vackert öronhänge. Han pekar mot detta och ropar till försäljaren:

-Jag vill ha en schåndär!

Freddan har aldrig varit en blingbling man och har sällan, om nånsin, utsmyckat sig med ett skimrande öronhänge. Försäljaren synade den försupne musikern och sa att visst  kunde han få köpa den, men det går inte sätta i den direkt i örat. Det krävs ju först ett hål, sen en plupp som ska sitta i ett tag innan ett skimrande nytt öronhänge skulle kunna bäras. Freddan lyssnade svajandes på detta och sa:

-Jag vill ha en schåndär! och pekade på det han fann så vansinnigt vackra öronsmycket.

Försäljaren suckade, han höll på att packa ihop grejerna. Det var sista natten på festivalen och området hade tömts ordentligt på folk. Han förklarade ungefär samma sak igen. Freddans lyssnade med dimmiga ögon, sedan pekade han mot montern och sa

-Jag vill ha en schåndär!

Då slet den trötte mannen i ståndet upp pistolen och smackade till ett nytt hål i örat på Freddan så det sjöng om det. Sen tryckte han in en plupp, hivade fram smycket, rafsade åt sig Freddans hundralapp och skickade iväg honom från platsen med besked.

En mycket nöjd Freddan, med Jocke trummis i släptåg som bevittnat hela händelsen, kom hem till boendet och satte sig för att röka sin absolut sista cigg.

Då stormar en lika berusad Lasse Ewald (basist i Darva vid tillfället) in i rummet och tar ciggen från Freddans mungipa och sen rusar han skrattandes ut till sina nyfunna vänner -ett gäng lokala snorungar på stöldraid (Lasse försökte tala dem till rätta).

Freddan kvarsittande i soffan med sitt nya öronhänge konstaterade:

-What the Fuck?

Sen gick han ut och snodde tillbaka cigaretten från Lasse. -Määh, Jävla Kuk! Skrek han.

Dagen efter vaknade Freddan upp och gick så småningom fram till spegeln. Han fick en liten överraskning där. I örat satt en stor grön gnistrande smaragdimitation.

Mar 13, 2008 | Comments Off on Freddans Dråpligaste Stunder #7 | Depeche Mode 151, Freddans Dråpligaste Stunder

FINAL

ENJOY THE SILENCE -SHAKE THE DISEASE
gör upp om titeln Världsmästare i Depeche Modelåtar.

På vägen dit har de båda slagit ut följande låtar genom erat röstande:

Enjoy The Silence väg:

“Violatorgruppen”  (21% av rösterna, etta i gruppen före samtliga på “Violator”)
Pool 4 (44% av rösterna, etta i gruppen före “Violators singlar” + “But Not Tonight”)
Åttondelsfinal (94% mot “John The Revelator”)
Kvartsfinal (85% mot “Personal Jesus”)
Semifinal (58% mot “Stripped”)

Shake The Disease väg:

Pool 2 (33% av rösterna, etta i gruppen före “Photographic”, “Lie To Me”, “The Sun And The Rainfall”, “Somebody” och “Blasphemous Rumours”)
Åttondelsfinal (63% mot “Higher Love)
Kvartsfinal (67% mot “Black Celebration”)
Semifinal (Lika med “Never Let me Down Again”, 51% efter förlängning)

Båda låtarna har alltså vunnit allt de gått in i och är mycket värdiga finalister må jag säga!

Mar 13, 2008 | Comments Off on FINAL | Depeche Mode 151

dm.jpg

Mar 12, 2008 | 12 Comments | Depeche Mode, Lip Service

Bröderna AIK

img_0054.jpg
Jag tror inte jag tipsat om det innan, men jag tycker
verkligen ni ska titta på den korta dokumentären
som gjordes förra sommaren om mina kompisar
Erik och Lennart.

http://www.bubblare.se/movie/nar_solen_gar_upp_over_rasunda

Mar 12, 2008 | 13 Comments | AIK

Freddans Dråpligaste Stunder #8

Freddan v/s SL, Rond 3

På väg hem från en jobbfest. Nydumpad. Har gråtit ut kring detta för den nya kocken på jobbet. Hoppar på en nattbuss mot Telefonplan. Somnar. Vaknar i Norsborg. Väcks av busschaffis som säger -Du får åka med tillbaka till Telefonplan, grabben.

Freddan -ni börjar kunna det här nu va?- somnar igen. När han vaknar igen sitter han kvar i en nedsläckt buss inne i ett garage. Han tittar ut. I den mörka hangaren står en massa avställda bussar. Han börjar gå omkring, försöker öppna dörrarna. Låst. Han bonkar på rutor och skriker
–Hjäääälp!   -HJÄÄÄLP MIG!!!

Ingen kommer till undsättning.

Freddan raglar fram till förarsätet. Han får syn på kom-radion. Han greppar den. trycker på några knappar och säger: -1, 2, 1, 2. -Hjälp. -Hjälp, SOS. -Hjälp, SOS.

Sedan ropar han, i mörkret från den avställda bussen: -Jag sitter fast här! Jag sitter fast i bussen! SOS! SOS! HJÄLP MIG! 

Det sprakar till i högtalaren. 3 olika röster hörs. Nattbussar i trafik har fångat upp nödsingnalen från gotlänningen. De pratar alla på samma gång och de säger samma sak:

-Var är du?

Freddan kan inte svara annat än:

-Jag vet inte. Kom.

Efter detta inträder en förvirring då alla tre talar samtidigt och Freddan inte kan svara på var han befinner sig.Han tar då ett beslut som kan verka förvånande. Han börjar sjunga.

-Woo hu hu hu huuu…dududu..sos..sos..sos..I am stuck in the bus..wooohu hu hu.

Rösterna i kom-radion tystnar.

Men sången gav resultat. En luttrad gubbe från busscentralen, som visade sig ligga i Kristineberg, stod plötsligt utanför dörren. Han öppnade dörren och gestikulerade med armen var Freddan skulle ta sig ut. -Däråt har du tunnelbanan, grabben. Förmodligen var det här inte första gången en passagerare satt fast i en nattbuss.

Hur Freddans färd i tunnelbanan hemåt gick lämnar vi till er fantasi, men vi kan iallafall enas om följande resultat eller hur:

SL segrar matchen på Knockout!

n845470033_1178225_4957.jpg

Mar 12, 2008 | Comments Off on Freddans Dråpligaste Stunder #8 | Freddans Dråpligaste Stunder

Enjoy the Stripped!

Den andra semifinalen är igång och det ser ut att bli en riktig holmgång mellan två vansinnigt fina låtar. I finalen väntar “Shake the Disease”. Och efter finalen väntar de sista omröstningarna i Depeche Mode tyckandet. De tyngsta kategorierna får man väl säga!

Depeche Mode´s tio bästa låtar i ungefärlig ordning enligt Kollaps läsare:

1. ENJOY THE SILENCE/STRIPPED/SHAKE THE DISEASE
4. NEVER LET ME DOWN AGAIN
5. IN YOUR ROOM/BLACK CELEBRATION
7.PERSONAL JESUS/EVERYTHING COUNTS
9.PHOTOGRAPHIC/WALKING IN MY SHOES

 

Mar 12, 2008 | 1 Comment | Depeche Mode 151

Dementi!

I sista möjliga jävla sekund kastade tydligen någon in en röst på “Shake The Disease”. Detta innebär alltså att domaren har dömt “Shake The Disease” som segrare. Vilken jävla superskräll! Det innebär att tvåan på min lista alltså är i final efter att ha slagit ut även “Never let me Down Again”! Oj oj!

Mar 11, 2008 | 15 Comments | Uncategorized

← Previous Page — Next Page →