Category archive: Mute Records

50. Svenskarna i Easy släpper “Magic Seed”

Det här är måhända inte ett av de största 50 ögonblicken i Mutes historia internationellt sett. Men nu får vi se det från Sveriges perspektiv och framförallt minnas tillbaka vad det egentligen var som hände. Först och främst så bildade Mute en sublabel 1985, Blast First, och började släppa briljanta band som Sonic Youth och Dinosaur JR. Även Big Black och Butthole Surfers hann släppa några vax innan bolaget sensationssignade TV Pop Crisis från Jönköping.

Blast First, och indirekt Daniel Miller, klev ganska direkt in och sa att bandet var tvungna att byta namn för det nuvarande lät så töntigt att ingen i UK skulle kunna ta dem på allvar. Det blev det betydligt mer tidstypiska Easy. Funkade ju briljant bredvid band som Ride, Lush och Loop.

Här i Sverige var reaktionen stor. Lilla Bommens Lars Aldman annonserade ut senaste nytt varje söndagkväll på radion. Vi som var med här vet att Easy var Sveriges “första indieband”, innan Popsicle fortsatte och förbättrade Easys andetanke, innan Brainpool “sålde sin själ” genom att signa med EMI. Så vi var många som spänt följde ödet för kvintetteten i Melody Maker och NME. Det gick väl sådär för Easy, men stort, stort var det 1989 när det först basunerades ut att ett Svenskt band skulle signa till Mute Records.

*

Fotnot: Mute Records har idag flera olika Sublabels med olika inriktning. De kommer inte avhandlas i nån större utsträckning på denna lista.

3. Moby får ett megabreak genom att sno Alan Wilders briljanta crossover-idé och poppa till den.

8. Come Alive

9. Erasure blir superstjärnor

10. Frank Tovey skriver sin livs låt.

11. Frank Tovey gör om sin syntpopklassiker “Rickys Hand” med hjälp av en banjo -och den blir bättre.

26. Vince Clarke sjunger.

28. Mute signar Inspiral Carpets.

30. Liasons Dangereuses släpper “Los Ninos Del Parque” & Neue Deutche Welle når en peak.

33. Goldfrapp släpper loss “Strict Machine” på oss.

44. Richard Hawley släpper “Lady´s Bridge”.

47. Fred Vom Jupiter.

http://www.youtube.com/watch?v=S82-FjAzCPU

25. Första Albumet: Die Kleinen Und Die Bösen

De första singlarna på Mute Records (Ja, vi återkommer till dem) släpptes med Daniel Miller som ende medlem eller som hemlig medlem eller som producent. Men när det blev dags för det första albumet så var det faktiskt inte Silicon Teens som man kanske skulle kunna tro. Nej, först ut på Mute var D.A.F och inget annat. Det var innan tyskarna slipat till soundet ordentligt. När de låg lika närma Can som Kraftwerk. Det var kanske inte tidernas största musikaliska stund, men de blev per omgående en kultgrupp i England. Och hur cool är det inte att skryta att man är STUMM 001, speciellt när man dessutom heter Robert Görl och Gabi Delgado.

2. Hansa Studios

Det finns förstås hur mycket som helst att säga om detta historiska beslut som Daniel Miller tog nånstans i slutet av 1982. Jag väljer att kort bara skriva:

1983: Frank Tovey spelar in Fad Gadget “Gag” samtidigt som Einstürzende Neubauten spelar in “Zeichnungen des Patienten OT“. Neubauten gillar vad de hör och lägger sitt sound på Fads låt “Collapsing New People” -antagligen gillade de låtnamnet kan man gissa. Resultatet blev det här:

1984: Martin Gore tar av sig kläderna i Meistersaal och sjunger in “Somebody“. Depeche Mode är verkligen hemmastadda i Berlin efter att ha spelat in tidigare i studion. Den här händelsen kan man väl kalla själva hjärtat i den magiska albumtrilogi som Depeche Mode gjorde i Hansa: “Construction Time Again” (1983), “Some Great Reward” (1984) och “Black Celebration” (1986).

http://www.youtube.com/watch?v=Ue3SPjsXgdI

1984: Depeche Mode åker ut på en turné med ett scenbygge och en inställning som knappast hade fötts om det inte vore för Daniel Miller, Hansa, Berlin & Neubauten. Bandet, som på hemmaplan i UK var svårt boybandstämplat av de första två albumen och deras videos, nådde nu en megastjärnestatus med helt annan auktoritet i framförallt sitt “nya hemland” och gav följdaktligen ut en Live Video filmad just i Berlin Hamburg.

Nu har jag inte ens listat händelser som när Depeche Mode samplar fyrverkerier och Porche till “Stripped”, Nick Cave träffar Blixa som joinar Bad Seeds och dekadensen i stan som i princip formade artisterna och hela bolaget för all framtid.

32. Miranda Sex Gardens “Peep Show”

Neubauten kompar, och Wilder hittade sin sessa i bandet. Men egentligen var Miranda Sex Garden alldeles för gotiska för mig . I “Peep Show” hittar de dock helt rätt anslag för min smak. När violinen och järnrören samsas i upptrappningen efter refrängen står hårstråna över hela min kropp.

2. Hansa Studios

3. Moby får ett megabreak genom att sno Alan Wilders briljanta crossover-idé och poppa till den.

8. Come Alive

9. Erasure blir superstjärnor

10. Frank Tovey skriver sin livs låt.

11. Frank Tovey gör om sin syntpopklassiker “Rickys Hand” med hjälp av en banjo -och den blir bättre.

25. Första Albumet: Die Kleinen Und Die Bösen

26. Vince Clarke sjunger.

28. Mute signar Inspiral Carpets.

30. Liasons Dangereuses släpper “Los Ninos Del Parque” & Neue Deutche Welle når en peak.

33. Goldfrapp släpper loss “Strict Machine” på oss.

44. Richard Hawley släpper “Lady´s Bridge”.

47. Fred Vom Jupiter.

http://www.youtube.com/watch?v=Uu8N1U42GDU

19. Stilikonerna Nitzer Ebb -syntarnas svar på The Clash.

Nitzer Ebbs Douglas McCarthy är inte bara är hyfsat porträttlik Joe Strummer. Nitzer Ebb har fler likheter med The Clash. Båda banden började sina karriärer som arga punkare -om än på två olika musikaliska platåer. The Clash skrek “White Riot!”, Nitzer Ebb “Violent Playground!”. Vidare utvecklades deras sound mot det mer melodiska och experimentella. När The Clash gick “Sandinista!” på oss gjorde Nitzer Ebb “Showtime“, typ. Båda banden har också mycket medvetet gjort travestier och snygga stölder från sina förebilder utan att skämmas för det.

Banden skiljer sig mer åt ju längre tiden gick förvisso, Clash blev mer politiska agitatorer medan Douglas McCarthy mer sjöng om köttets lustar. En sak är dock ristat i sten: Både The Clash och Nitzer Ebb var stilikoner på ett sätt som mycket få band. De introducerade tamigfan outfits och lookar som är närmast odödliga för oss som någonsin blivit helt starstruck av män som Joe, Paul Simonon & Doug. Nu går Kollaps fashionfista på er för första gången. Douglas McCarthy v/s Joe Strummer, The Clash v/s Nitzer Ebb let´s go ao ao ao!!

http://www.youtube.com/watch?v=HQwm1v1R-qM

Nitzer Ebb – Murderous (av någon jävlehelvetes anledning dyker inga klipp från dem upp här)

7. Nick Cave blir superstjärna med mördarballader som enda rätt på menyn.

Nick Cave kommer aldrig bli större eller coolare än han var 1996. Han kom från sin bästa platta, fantastiska FANTASTISKA “Let love In“(1994) och ett dekadent, inspirerande boende i Brasilien tillbaka till Europa med en urge att skriva om gamla mördarhistorier. Den logiska fortsättningen på Frank Tovey´s “Sam Hall” någonstans tänker jag, om vi ska prata inhouse Mute-snack. Det kändes kanske inte som det mest kommersiella steget. Som Nick Cave nog var ganska ointresserad av ändå. Men plötsligt stod han där med Kylie Minogue och sjöng. “Where the Wild Roses Grow” är självfallet inget annat än en sann evergreen. Och tack vare denna låt och dess oerhörda genomslagskraft genom framförallt MTV blev Nick Cave megastor. –Vem är snubben som sjunger med Kylie? liksom.

Plattan i övrigt; “Murder Ballads” var verkligen ingen hitkavalkad. Tvärtom. Nick Cave hade inga intentioner att toppa “Let Love In”. Han ville tillbaks till de mer råa, enkla inspelningsmetoderna och i Dylan-covern “Death Is Not the End” sjunger Anita Lane, Mick Harvey, Shane McGowan, PJ Harvey, Blixa Bargeld, Kylie och Nick själv varsin vers helt pretentionslöst. Nej, “Murder Ballads” är inte den Australiensiske mästarens största musikaliska stund. Men den har “Stagger Lee” som mycket väl kan vara den allra coolaste låten Nick Cave & The Band Seeds nånsin framfört. Lyriken, den långsamma basen, monotonin, explosionen i slutet -allt är ju helt jävla magnifikt.

2. Hansa Studios

3. Moby får ett megabreak genom att sno Alan Wilders briljanta crossover-idé och poppa till den.

7. Nick Cave blir superstjärna med mördarballader som enda rätt på menyn.

8. Come Alive

9. Erasure blir superstjärnor

10. Frank Tovey skriver sin livs låt.

11. Frank Tovey gör om sin syntpopklassiker “Rickys Hand” med hjälp av en banjo -och den blir bättre.

19. Stilikonerna Nitzer Ebb -syntarnas svar på The Clash.

25. Första Albumet: Die Kleinen Und Die Bösen

26. Vince Clarke sjunger.

28. Mute signar Inspiral Carpets.

30. Liasons Dangereuses släpper “Los Ninos Del Parque” & Neue Deutche Welle når en peak.

33. Goldfrapp släpper loss “Strict Machine” på oss.

44. Richard Hawley släpper “Lady´s Bridge”.

47. Fred Vom Jupiter.

50. Svenskarna i Easy släpper “Magic Seed”.

http://www.youtube.com/watch?v=FzQuYfQHFBA

27. Laibach: Let It Be.

Innan Slovenerna blev en parodi -runt “The Final Countdown”- gjorde de helt klart några bra släpp. De var på spåret tidigt i karriären -det med att göra helt egna, ska vi kalla dem distinkta-tysk-slaviska-militär-nostalgiska,-versioner på klassiska låtar. Men det var med “Let It Be”-släppet 1988 de visade upp sin breda potential. De här två spåren är ju till exempel på gränsen till genialiska.

http://www.youtube.com/watch?v=Jj0Asigvavk

49. Andy Fletcher gör en vettig grej och signar Client.

Client var/är aldrig världens bästa band. Men de är helt okej och ibland så blev det riktigt bra. Som här när Carl Barat, Pete Dohertys bättre hälft, är med och duetterar.

Andy Fletcher orkade, föga överraskande, inte med att vara skivbolagsboss och släppte sakta men säkert över bandet till Mute. Client F ville väl bara ha lite brudar omkring sig och få en möjlighet att ta en bärs extra ibland med sitt eminenta DJ-ande..hehe. Eller så brann han faktiskt på riktigt där en stund. We´ll never know. Men karln ska utan tvivel ha cred för signingen & kanonstarten i karriären för fd Dubstar sångerskan Sarah Blackwood & co.

Vem hinner förresten slå DMC på fingrarna med Dubstarkopplingen till Depeche pre-Client?

2. Hansa Studios

3. Moby får ett megabreak genom att sno Alan Wilders briljanta crossover-idé och poppa till den.

7. Nick Cave blir superstjärna med mördarballader som enda rätt på menyn.

8. Come Alive

9. Erasure blir superstjärnor

10. Frank Tovey skriver sin livs låt.

11. Frank Tovey gör om sin syntpopklassiker “Rickys Hand” med hjälp av en banjo -och den blir bättre.

19. Stilikonerna Nitzer Ebb -syntarnas svar på The Clash.

25. Första Albumet: Die Kleinen Und Die Bösen

26. Vince Clarke sjunger.

28. Mute signar Inspiral Carpets.

30. Liasons Dangereuses släpper “Los Ninos Del Parque” & Neue Deutche Welle når en peak.

33. Goldfrapp släpper loss “Strict Machine” på oss.

44. Richard Hawley släpper “Lady´s Bridge”.

47. Fred Vom Jupiter.

50. Svenskarna i Easy släpper “Magic Seed”.

Med denna bortglömda, men fantastiskt vackra julhälsning från Erasure önskar Kollaps alla läsare en riktigt GOD JUL!

Mutelistan fortsätter under slutfasen av 2010 och även 2011.

För er som undrar; JA nedräkningen om Mute Records mest klassiska ögonblick kommer återupptas (och pågå fram till Maj då det smäller i London).

Detaljerna kring THE ROUNDHOSE EXPERIENCE har börjat klarna: NITZER EBB. LAIBACH. BOYD RICE. RECOIL. DANIEL MILLER DJ SET. THE RESIDENTS. ALISON MOYET. GARETH JONES FÖRELÄSNING. EN KARUSELL SOM GÅR ATT SPELA PÅ. ERASURE WITH VERY SPECIAL GUESTS.

Unika samarbeten utlovas. Ny Nick Cave-film har premiär. Mute Records 30-åriga historia kommer diskuteras, upplevas & dissikeras. Det kommer bli en sällan skådad nördgubbfest. Jag älskar det.

Dave Gahan kanske skiter i den här helgen, men jag kan då aldrig tänka mig att Martin Lee Gore kan hålla sig borta. Vi kommer få anledning att prata mer om den här helgen.

← Previous PageNext Page →