Whip It!

 

42. Master And Servant

Det är ofrånkomligt att undvika sex när man pratar om den här låten. “Master and Servant” var ju starten på Martin´s långa radda av sexuellt laddade låtar. En dimension som tidigare saknats i bandet. Det gjorde Depeche Mode farligare, sexigare, mörkare, sensuellare, mer spännande och bättre.

Martin Gore upptäckte BDSM-världen och blev förälskad i en flicka och i Berlin. Att mr Gore är en herre undergiven sin dominatrix har väl aldrig varit någon diskussion. Och att det gynnat hans textförfattande är det heller inget snack om.  Depeche Mode är på ett sätt allra bäst när Gore, till kalla elektroniska toner och järnrör, orienterar sig fram i läderjacka och boots bland det svarta & syndiga.  

“Master And Servant” var inte bara en ny programförklaring textmässigt, utan även en stor hit. Många var vi 10-11 åringar som jublandes sjöng med i “you treat me like a dog, get me down on my knees” , metafor för ett samhällsklimat mellan plommonstop och gruvarbetare eller prime-time sado-masochism; shit the same, vi ungar hade inte en jävla aning om vad vi sjöng med i.

Jag var särskilt förtjust i “itsalo” rösterna och jag kommer än i dag på mig själv att sjunga med i de höga respektive låga utropen och säga“itsalo”. Och det är ju fanimig ett fullständigt klassiskt intro på en låt. Depeche har en bunt helt unika intron och “Master And Servant” är nog fanimig det mest speciella. 1984, mind you!

Och:

Do du de di di du da de di du dududududidu DU DU DU DE DU!!

Fucking hell vad bra…

43. See You

Bredvid monstret “Master And Servant” framstår “See You” som ett oskyldigt, litet, litet barn.

Det var inte bara Vincent Clarke som hittade inspiration till sina verk i 60-talets poppigaste läger. “See You” var egentligen samma sak. Hook-melodin är med gitarr spelad som hämtad från “Leader Of the Pack” med gelikar. Inte konstigt då att Mute Records plockade ut den som första singel från det svåra andra albumet. Det mycket svåra andra albumet får man väl säga, med tanke på Vince´s avhopp.

Vince hade erbjudit Depeche Mode “Only You”, men de avböjde. Och det var ju bra och tur på alla de sätt.

“See You” var måhända poppig som “Speak And Spell”, men det finns en mollton anslagen i melodin. Det är mörkare, dystrare. “See You” var starten på det nya Depeche.

44. Dangerous

“The things you do aren´t good for my health” 

Vilken ljudbild det var man fick höra på b-sidan när man kom hem efter att ha varit nere på Expert i Tranås och köpt in 7″ och 12″ av “Personal Jesus”!

Introt, verserna med alla patenterade “Wilder-åkningar”, groovet, refrängen. Det är helt fantastiskt bra.

“Dangerous” är Depeche Mode´s näst bästa singelbaksida någonsin! (Ni förstår säkert att låtar som “One Caress” t ex diskas pga sin medverkan på ett album)  

Jan 24, 2008 | Depeche Mode 151

Kommentarer

7 kommentarer till “Whip It!”

  1. DMC 24 Jan 2008, 11:34

    Nya depechealbumet den 25’e november i år (om ryktet stämmer) kan vara trevligt att se fram emot. Framförallt ny turné och depechefester!

    Till listan.

    Det lite skojjiga med M&S är att virveln inte ligger på sista refrängen.
    Miller’s kommentar till det var: “Skit i det, det är ingen som märker det ändå.”
    Vilket jag kan förstå, dom mixade den i 10 dagar eller vad det nu var och orkade inte mixa om den.
    Kanalen låg helt enkelt mute’ad.

    See You har bara fina barndomsdepecheminnen. Var lyrisk när den kom :)
    Och ja den är poppig och glättig men Gore var ju blott bara 16 år när han skrev den för första gången.
    Nästan hela ABF är ju slasklåtar från Gore’s barndom. Med undantag av låtarna han skrev i studion när dom spelade in plattan.
    3’e sämsta albumet enligt mig.

    Dangerous är så satans förbannt bra. Den raka 7″ versionen är den jag föredrar bäst.

  2. UChrome 24 Jan 2008, 16:14

    Om man ska prata milstoplpar under DM´s karriar så är “Master & Servant” definitivt
    en av dom! “See You” är inte ens en liten pinne jämfört med den stolpen, i min bok :)

  3. Johan 24 Jan 2008, 16:16

    “It’s a lot” är det väl ändå?

    Master And Servant var det som frälste mig 1984, efter det var jag totalt fast. Knappast deras bästa låt men absolut den som haft mest inverkan på mig personligen. Hela Some Great Reward är bara rysningar rakt igenom. Helt fulländad, allt ifrån omslaget till låtana. Ohyggligt svårslaget.

  4. Andreas 24 Jan 2008, 16:55

    Jodå, men betänk att jag var 11 år. Jag sjöng även “The crabbling cat” i refrängen till “Everything Counts”….

  5. Jens 24 Jan 2008, 18:46

    “Jag tycker inte om när dom sjunger sådär med det mörka och det ljusa” sa Henrik Sjögrens kusins mamma när Jonas och jag körde Master & Servant-videon för tjugoåttånde gången innifrån deras vardagsrum. Men det struntade vi såklart i och tryckte igång den en tjugonionde.

  6. Sjögge 25 Jan 2008, 14:42

    Hahaha! Malene är annars öppen för det mesta i musikväg. Eller också genomled hon sonens Alter-ego-period med god min.

    “Its a lot… like life”. Det hade jag inte heller nån aning om när jag var liten.

    När jag hörde Kraftwerks “We are the Robots” i åttaårsåldern trodde jag de sjöng “Vi hade rånats”.

    Jag tyckte därför att låten var skitdålig. När jag sedan fattade vad de egentligen sjöng tyckte jag att låten var det tuffaste som någonsin gjorts. Kraftwerk förblev sedan en betydande del av min musikaliska skolning.

  7. Jens 25 Jan 2008, 15:54

    Haha. Vi hade rånats.