The Battle Of The Jesus and Mary Chain #3

ANDREAS

APRIL SKIES

[audio:April Skies.mp3]

Det var alltså här det började. En gemensam beställning till Ginza 1988. Ett par restnoteringar fanns, men sjutummaren “April Skies” anlände. Tio spänn. Vi stod i trappen hemma hos Jens på Grännavägen 14 i Tranås och rev fram skivorna. The Jesus and Mary Chain visste vi jack shit om men vi tyckte det var ett asballt bandnamn så vi hade varit tvungna att beställa. Det blev, kan man väl konstatera, jackpot.

Ett och ett halvt år senare hade jag bildat mitt första rockband. Vi döpte oss efter låten, vi spelade låten, vi var inte mycket mer. Jag var sångare. Det lät fruktansvärt, gräsligt, hideous. Men jag ville så gärna vara Jim Reid. Eller TB Frank. Eller Douglas McCarthy. Eller Dave Gahan. Eller Tim Booth. Eller, tyvärr, allihop på en och samma gång. Vi splittrades direkt efter spelningen. April Tears came to an end.

Men det var inte på grund av giget i sig självt. Keta, Andreas Nilsson och de andra fick blodad tonårstand och ville likt alla andra blodade tonårständer börja lira “800 grader” och “Staten och Kapitalet”. Det vägrade jag. (Av någon anledning är det på nåt sätt istället där jag hamnat idag -18 år senare..Cheers Eas!) Jag hoppade alltså följdaktligen av bandet.

Efter ett kort möte blev kom det dock upp på bordet att de kvarvarande medlemmarna inte tänkte behålla bandnamnet så jag snodde tillbaka det och lade till ett The framför. (Senare framkom det att fd April Tears -numer A Girl Called Johnnys sätt att gå vidare var att spela “Happy When It Rains” istället med en av mina bästa polare Harry på sång. Det lät fan inte mycket bättre. “Happy When It Rains är -skrik NU Jens- en blek kopia av “April Skies” och Harry´s sång var lika nasal och tondöv som min stämma)

Jens och jag har dividerat lite hur det kom sig att han inte var del av The April Tears från början. Vi hade ju ändå haft en radda syntprojekt ihop innan; Blue Front Convention (Herregud), nedbantade versionen Convention, Acid Evolution och säkert nåt till. Jag tror det var så att vi kom ifrån varandra lite i början av gymnastiet. Jens happy-go-lucky teknist i gul overall med knappar. Jag svartklädd och, i sammanhanget, en trovärdig och grubblande samhällsvetare.

I vilket fall sprang Jens sin väg barfota genom stan in i The April Tears. Han hörde “Lost In My Dreams” och sen var han med.

Vi spenderade flera år, likt bröderna Reid, och filade på vår ljudbild. Problemet, kan man väl tydligt i efterhand säga, var att William och Jim filade på en unik grej medans jag och Jens filade på att låta så mycket som Jim och Williams grej som möjligt. Ibland var vi nära -något som Jens bevisade med “Red Velvet Swing” på mitt bröllop förra sommaren. Jag förstod inte förrän 2 minuter in i framförandet att det inte var en gammal Jesus låt.

“April Skies” har alltså en gigantisk plats i mitt hjärta. Och låten bär upp placeringen på listan. Den är sagolikt bra. Det är The Jesus and Mary Chain i sin själva essens. De två låtarna på platserna över kanske griper tag lite till i alltihopa; hjärtat, själen. Men frågan är, för mig, om en låt tvunget ska definiera arvet från Reids. Ja ta mig fan. Då måste det nog bli “April Skies”.

Just nu sitter jag och sjunger låten från början till slut i huvudet. Det är en sån låt. Jag kan sjunga och spela allt i låten. Det var det första jag lärde mig som musiker. Det var det första jag sjöng på scen. Det var det första jag lärde mig på gitarr. Det var det första jag programmerade på min trummaskin. För helvete -jag döpte mitt band efter låten.

Nu ska jag gå och tatuera min handflata.

“Hey honey whatcha tryin´to say”.

*

JENS:

Happy When it Rains

[audio:Happy When It Rains.mp3]

I fucking knew it! Klart som korvspad att du skulle välja April Skies här, och lika klart var väl att du skulle sätta igång och dissa min trea Happy When it Rains. För när allt kommer till kritan är det precis detta det handlar om. Happy When it Rains vs April Skies. Inte Darklands vs Psychocandy. Du påstår att Happy When it Rains är en blek kopia av April Skies, och jag vet att det är en kraftfull och välsluggad provokation, men jag kan inte på något vis hålla med dig. Jag tycker snarare att AS (och ursäkta nu förkortningarna) är som en fredagsraggande Shape-Up-pumpad anabolatyp, medans HWIR är en smal, snygg, svartklädd och välartikulerad tänkare. AS är Rammstein, HWIR är Einstürzende Neubauten.

Jag förnekar inte April Skies historiska betydelse, men faktum kvarstår: Happy When it Rains är på alla tänkbara vis en betydligt bättre låt i min bok. Det är inte för inte att till och med bröderna Reid själva är på min sida när dom väljer att spela den sistnämnda på sina spelningar. Och har man nån gång hört demon på HWIR, där den går långsammare, i moll och med William på sång kan man aldrig mer förneka denna briljanta låts storhet. Det är ett sant mästerverk. Den tredje bästa låt världens bästa band någonsin spelat in. Det är dessutom den vackraste låten om trasig kärlek som finns. Bara en sån sak.

“and we tried so hard
and we looked so good
and we lived our lives in black
but something about you felt like pain
you were my sunny day rain
you were the clouds in the sky
you were the darkest sky
but your lips spoke gold and honey
that’s why i’m happy when it rains”

Kommentarer

6 kommentarer till “The Battle Of The Jesus and Mary Chain #3”

  1. Kai 24 Apr 2008, 17:07

    Nu rör vi oss i toppen här. Inte mycket att anmärka. Förstår Andreas likaväl som Jens. Själv håller jag Happy when it rains något kärare än April Skies, men bara något. Känns som “Boyfriend’s dead” är uträknad …

  2. Martin S 24 Apr 2008, 17:15

    and we tried so hard
    and we looked so good
    and we lived our lives in black
    but something about you felt like pain
    you were my sunny day rain

    rader som fick mig att överleva mitt första stora kärleksras.
    ville bara säga det. eller nej, det ville jag egentligen inte alls. men jag gjorde det ändå.

    jag menar, herregud:
    “you were my sunny day rain”.
    blir det snyggare, bättre eller jobbigare än så?
    nä.

  3. Jens 24 Apr 2008, 17:47

    Huvudet på spiken Martin.

  4. Peter S 24 Apr 2008, 18:18

    Ljuvlig läsning om två fantastiska låtar!

  5. Andreas 25 Apr 2008, 08:14

    “Jag tycker snarare att AS (och ursäkta nu förkortningarna) är som en fredagsraggande Shape-Up-pumpad anabolatyp, medans HWIR är en smal, snygg, svartklädd och välartikulerad tänkare. AS är Rammstein, HWIR är Einstürzende Neubauten.”

    Vad i HELA HAVET är det du säger här? Är “April Skies” Rammstein!!??? En fredagsraggande anabolatyp!?? Jag brukar få på pälsen för usla liknelser men nu har du höjt ribban, min vän. Ha ha haaa!!!

  6. Andreas 25 Apr 2008, 08:30

    För övrigt ska jag väl tillägga att jag ljög lite i mitt inlägg. Och eftersom Jens inte replikerade får jag väl säga det själv: Jens hade aldrig vare sig gul overall eller många knappar. Och jag var inte sådär värst svartklädd heller.

Pingbacks & Trackbacks