The Battle of The Jesus and Mary Chain #21

Black

Yeah I´m a bad motherfucker now, but I once was cool.

[audio:Black.mp3]

När jag bestämde mig för att göra en lista på Jesus så gjorde jag som jag gjort även med Depeche Mode och Pet Shop Boys. Jag satte mig för att lyssna på hela låtkatalogen. Det behövs sannerligen. När jag lyssnade genom “Munki” blev jag rejält förvirrad. Lika förvirrad som skivan är i sig. Och jag fann det till en början omöjligt att plocka bort den ena låten från topp 25 när jag skulle behålla en annan.

Bröderna var 1998 på väg mot en splittring och på vägen dit släppte de allt det som var bandets trademarks i backen.

Resultatet blev, precis som man kunde förvänta sig, splittrat. Men det fanns pärlor på “Munki”. Flera pärlor. Och det fanns en befiande humor. Som i “Fizzy”; “My friend Ben think that beer is food, he´s allright, oh yeah he´s ok”. I andra spåret, “Birthday” brists det, som från ingenstans ut i “…and It´s Christmas time again..It´s christmas time again”. Medverkandet av deras egen Sister Vanilla tycker jag iochförsig lämnar en fadd eftersmak i munnen. Det gör det inte för Jens vad jag vet.

Framförallt William Reid framstod genom allt detta som något av dåren nummer ett. Hade han tappat koncepten? Han var på ett samtida eget verk naken och tjock på omslaget. Han flirtade med småtjejer från turnéscenen genom att slicka sig runt munnen och räcka ut tungan. Han revolterade väl mot sin gubbighet på ett pubertalt sätt. Jag vet inte. En fin jätteliten stickad mössa hade han också tryckt över jättekruset. Till och med Garton Gore ligger i lä i jämförelse.

Tiden hade på ett sätt sprungit ifatt och förbi The Jesus and Mary Chain, kanske framförallt i deras egna ögon. De mötte upp detta med kaos och en hel drös låtar som var riktigt jävla skitbra. Speciellt en, men den väntar vi ett tag till med att prata om.

Plats 21 kunde ha tilldelats “Fizzy”. Det kunde blivit “Birthday”. Det kunde varit “Degenerate” eller “Stardust Remedy”. De är ungefär lika bra allihop. Men “Black” tar platsen då den är så jävla mycket Jesus samtidigt som den är så jävla mycket inte Jesus. Jag vet inte om ni förstår vad jag menar men det känns som låten representerar exempelvis Teenage Fanclub också samtidigt. Och se där, det blev visst William igen.

“And my mood is black
And my eyes are black
And my life is black
And my love is black

Turn the good thing back
Kiss the good thing back
Make the good thing back
Be the good thing back”

*

JENS:

Här sätter du huvet rakt på spiken när du beskriver Munki i allmänhet och William i synnerhet. Det var 100mph rakt ut åt alla håll samtidigt som gällde tycks det. Och jag gissar att du inte som jag är ägare av allt som William släppte under namnet Lazycame åren som följde, men DÄR kan vi tala om dårskap (blandat med genialitet). Skivorna består av ömsom 15 minuter gitarrgnissel och tungotalliknande sång där knappt ett ord eller en melodislinga går urskilja, ömsöm genialt vackra popdiamanter. I en intervju har han erkänt att han var påverkad av det mesta under delar av inspelningarna av “Saturday the 13th”, “Yawn!” och “Finbegin”. Som om han skulle behöva skriva mig det på näsan.

Men åter till “Black”: När vi började prata om att göra denna lista gjorde jag en grov urgallring bland mina Jesusfavoriter. Den listan stannade på 61 låtar. Och “Black” var inte med bland dessa. Att döma av Martins S’s uttalande om just denna låt i kommentarerna på inlägg #24 kommer ni väl påstå att det är jag som har fel, men att dra kvalitetslikhetstecken mellan “Black” och exempelvis “Birthday” är i min värld mer galet än att från scen ragga på småtjejer medelst munslickningar.

*

Kommentarer

6 kommentarer till “The Battle of The Jesus and Mary Chain #21”

  1. Andreas 8 Apr 2008, 12:12

    Här måste också Anders´s flöjt nämnas.

  2. Jens 8 Apr 2008, 13:16

    Anders flöjt?

  3. Andreas 8 Apr 2008, 13:19

    Anders´s flöjt!

  4. Jens 8 Apr 2008, 13:30

    Du bråkar med min genetiv-apostrof?

  5. Andreas 8 Apr 2008, 13:41

    Nja, egentligen inte. Jag tyckte bara att det var hög tid att nämna att en kille vid namn Anders Birgersson en gång i tiden hade en flöjt. Den låg i sitt lilla case på vilket det stod “Anders´s flöjt”.

  6. Fredrik 8 Apr 2008, 17:43

    Hmmm… Får mig att tänka på sushi stället i Telefonplan som förut var ett fik och då hette “Café Café Maria”.

Pingbacks & Trackbacks