The Battle Of The Jesus and Mary Chain #2

ANDREAS:

JUST LIKE HONEY

“Where Is My Mind? Where Is My Mind? Wheeere is my mind??”
The Pixies i slutscenerna till “Fight Club”

Nej, men det går inte att undvika att prata om “Lost In Translation”. När Bill möter Scarlett en sista gång, viskar i hennes öra, åker i väg i en taxi. Då avslutas inte bara en helt fantastisk film -förmodligen den bästa någonsin- utan även ett helt magiskt soundtrack med “Just Like Honey”. Det räcker för att börja gråta bara det.

Musik är, summa summarum, som kraftfullast i en audio-visuell upplevelse. Och “Just Like Honey” precis där kan vara den bäst placerade låten i en film någonsin. Tro fan det skulle hända grejer när Sofia Coppola tog hjälp av Kevin Shields (My Bloody Valentine) att sätta ihop scoren. Men att karln skulle vara del i att sätta ihop det snyggaste soundtracket någonsin var väl mycket att begära.

När Jim och William en dag för länge sen började skrapa ihop bitarna till vad som slutligen skulle bli “Psychocandy” så hade de bland alla vackra melodier, bland alla susande distboxar, bland alla Spectortrummor, kritat ihop en evergreen. Den skiljer sig egentligen inte nämnvärt från ett halvdussin samtida låtar men den har det där lilla extra. Och jag vill starkt poängtera -det hade den även långt innan Bill Murray, Scarlett Johansson och Sofia Coppola gjorde den odödlig. “Just Like Honey”. Hade den varit nummer två på listan utan filmen? Ja, jag tror det.

Men den låten som faktiskt kunde blivit bortglömd som en ljuvlig liten indieklassiker från 1985 är numer ljudkulissen i en av filmhistoriens vackraste stunder. Och kanske ska vi tacka Kevin Shields för att bandet återförenades, för nog måste “Lost In Translation” satt igång både det ena och andra hos Broder Jim och Broder William?

*

JENS:

Just Like Honey

“Listen to the girl
As she takes on half the world”

Minns ni när jag pratade om att få rysningar till låtar? Den gången handlade det om Sometimes Always, och att det räckte med några sekunder av låten för att hårstråna på armarna skulle resa sig. När det gäller “Just Like Honey” och slutscenen i “Lost in Translation” räcker det med att jag tänker på den för att samma sak ska hända.

Och det blir kanske lite väl mycket fokus på Coppolafilmen nu, men kom ihåg att precis som Andreas säger var det här en av de allra största stunderna långt långt innan filmen. Bland det enklaste och vackraste man överhuvudtaget kan tänka sig.

Apr 25, 2008 | The Battle Of The Jesus And Mary Chain

Kommentarer

En kommentar till “The Battle Of The Jesus and Mary Chain #2”

  1. Martin S 25 Apr 2008, 13:09

    När jag åkte tunnelbana hem från jobbet igår dök den här upp i lurarna precis när jag klev ut på perrongen vid Thorildsplan. Minns att jag då tänkte “Tamejfan om den här inte är min etta på JAMC-listan ändå. Tamejfan om den inte alltid varit det?”.

    Senare samma kväll kliver jag på nytt av på perrongen vid Thorildsplan. Den här gången med några jobbsponsrade starköl innanför västen. Snurrar på iPodens hjul och väljer att spela den låten här igen. Drar upp på max och hinner spela den två gånger innan jag är utanför min port.
    Och jag tänkte samma sak igen.
    Att “Just like honey” är etta på min lista. Och att den förmodligen alltid varit det.