The Battle Of The Jesus and Mary Chain #1

ANDREAS:

DARKLANDS

“Darklands” är mer än en låt. Det är ett tillstånd. Ett tillstånd som jag tror att de flesta av oss konstant befinner oss i. Likaväl som 1987 som 1652 som 2008 är orden sanna och, dessvärre får man väl säga, aktuella:

And I awake from dreams
To a scary world of screams
And heaven I think
Is too close to hell

Detta ambivalenta jag, fyllt av tvära kast; motsägelsefull och spot on:

I want to move I want to go
I want to go
Oh something wont let me
Go to the place
Where the darklands are

Och med hjälp av en av de enklaste, coolaste och vackraste melodier kan man nynna sig genom de gladaste dagarna, de ledsnaste nätterna. De soligaste julidagar och de mörkaste decemberkvällar:

du du du dududu

du du du dududu

The Jesus and Mary Chain, Jim, William & alla andra som medverkat genom åren, är ett av de allra finaste band som vi fått. “Darklands” är deras programförklaring, deras “Black Celebration”, deras absolut bästa stund.

*

JENS

“I’m going to the darklands
To talk in rhyme
With my chaotic soul”

Nummer ett. Den bästa låten någonsin med The Jesus and Mary Chain. Darklands.

Många av er kommer eventuellt skrapa lite förnärmat med foten i golvet nu, men den här låten är hyresvärd i mitt hjärta och den kommer aldrig aldrig flytta därifrån. Det här är låten som definierar hela min person, och man kan tycka vad man vill om det, men så är det. Det är alldeles för mörkt och bittersweet för mitt eget bästa, det vet jag nog, men det är också alldeles för sent att ändra på det (om jag nån gång skulle bli galen nog att vilja det).

Jag fick albumet “Darklands” på julafton, av mormor och morfar som hade varit i Mjölby och köpt skivan åt mig. Självklart hade jag förklarat hur dom skulle gå till väga, men ändå. Och jag minns fortfarande känslan när nålen mötte de första tonerna i inledande titelspåret som om det ägt rum för några minuter sedan. Känslan av att redan efter 10 sekunder vilja spela låten igen; den här låten var så bra att jag blev rastlös av att inte omedelbart få spela den en gång till. Jag vet inte hur många gånger jag lyssnade på “Darklands” den julaftonskvällen, men fingrar och tår räcker med största sannolikhet inte till.

Bara en sak till: När The Jesus and Mary Chain kom ut för att spela extranummer på The Roundhouse i Camden för drygt en månad sedan var det Darklands dom öppnade med, och jag är fullständigt uppriktig när jag säger att det började snurra i mitt huvud. Jag blev alldeles yr. Och jag fällde faktiskt ett par lyckotårar.

Kommentarer

5 kommentarer till “The Battle Of The Jesus and Mary Chain #1”

  1. Andreas 26 Apr 2008, 00:09

    Nej men snälla nån vilket tråkigt antiklimax på denna lista. Är inte Jesus värda mer än så? : /

  2. Peter S 26 Apr 2008, 08:23

    Jag kan fan inte vara klok! Jag utstötte ett högt “YES” när Darklands hamnade högst upp. Blev fånigt glad faktiskt. Min låt vann :)

  3. Martin S 26 Apr 2008, 11:56

    Andreas: Menar du att en av världens 30 bästa låtar möts av total tystnad från dina läsare?
    Det är sorgligt beyond belief.

    Men hey, börja dra igång en diskussion om exakt vilken typ av metallskrot som ger bäst resultat per samplat slag, vilken sorts betong som tågtunneln Martin Gore sjöng in “Pipeline” i egentligen är gjord av eller vilket märke man ska ha på pingisbollarna om man vill få till den äkta Hansa-känslan – så ska du få se att det rasslar till i kommentarstråden :D

  4. Superlimpan 26 Apr 2008, 17:37

    När det gäller pingisbollar så tror jag bestämt att trestjärniga bollar inte har den hårda klang som eftersträvas så man bör nog gå ner till enstjärnig Stiga Ball Master eller Banda globe club träningsboll. Absolut inte Japanska märken! :P

  5. Kai 28 Apr 2008, 13:37

    Sorgligt var ordet. Jag har uppskattat listan från början till slut även om jag inte håller med varken dig eller Jens fullständigt, men nästan.

Pingbacks & Trackbacks