The April Tears i London (del 6)

Det finns ångestfyllda morgnar och så finns det panikångestfyllda morgnar. Den här morgonen var definitivt en sådan. April Tears vaknade upp som ett splittrat band. Vi åkte ut till skivbolagets kontor och hälsade på, förhandsbestämt besök. Och i och med detta lättsamma spenderande av tid så rann liksom det mesta ut i sanden.

Tuben och jag som inte pratat på hela dagen omfamnade tyst varandra och så var det grollet glömt. Sara återblev näktergalen i bandet. Jimmy fick tillbaka färgen från att ha varit svart och vit. Kitte återfick färgen efter att ha varit kritvit. När vi senare på eftermiddagen for ut till Heathrow var det istället en enorm baksmälla som drabbade bandet. Jag har aldrig varit så bakis. Och då har jag ändå, tyvärr får man väl säga, festat under många mera dagar i sträck än detta.

Flygresan hem har gjort mig för evigt flygrädd. Jag trodde jag skulle dö hela vägen hem. Inte av en krasch kanske, snarare av cellskräck kombinerat med tidernas snurr i skallen. Kroppen var inte alls med. Magen var galen, benen helspaka. Jag satt instängd vid ett fönster, svettades floder, spyfärdig, hjärtslag. Turistklassen hade gjort comeback i mitt flygande. Möjligen en följd av senaste dagens händelser eller så var helt enkelt uppvisningen från bolaget över.

När vi satt i taxin från Arlanda tillbaka till Stockholm var det reality-check för hela bandet. Helt plötsligt var vi tillbaka i den normala fattiga musikertillvaron. Som jag så många gånger sagt: Vi blev visade en bergstopps vy innan vi snabbt fick åka kana ner i skiten igen. 

*

Ett par dagar senare var Jimmy och jag tillbaka hos producent Christoffer i Vallarum, Skåne igen. Efter han hört den story jag nu delat med er skrattade han i tjugo minuter och fick då magknip. Efter det torkade han tårarna, samlade ihop sig och sa:

-Ni har varit i London i fyra dagar. I fyra dagar! Normala band får kanske liknande problem efter ett års turnerande.

The April Tears var inget normalt band, that is for sure. Och vem vet vad som hade hänt om vi breakat på riktigt? Rockmyten med lyx, fri sprit, god mat, egna chaufförer i limousiner och spännande omgivning skrotade hela grundstrukturen hos detta tighta, kämpande band på fyra dagar.

THE END.

Dec 13, 2007 | April Tears

Kommentarer

Kommentarer är inte tillåtna på denna sida.