Sverige Sverige & så Danmark
Nej, det blir inte en enda svensk film bland de 50 främsta filmerna som gjorts. Svensk film är tyvärr, i stora drag, odugligt i sammanhanget. Men det finns några undantag. Jag gillar Fucking Åmål mycket och det är en av de 100 bästa filmer som gjorts. Änglagård, Jägarna, Fanny & Alexander, Mitt Liv Som Hund är alla fyra plus. Sällskapsresan I, II och III är enorm feelgood som jag aldrig kommer må dåligt av att titta på om och om igen. Torsk på Tallinn är helt genial.
Men antalet absoluta tråkfilmer som gjorts är många. Och sen finns det de som påstås vara mer än bra. Jag har sett Ping Pong Kingen, Så som i Himmelen och Masjävlar. Jag har sett Sånger från andra våningen, Lust och fägring stor. Jag berörs inte nämnvärt. Kay Pollack når inte mig. Roy Andersson är överskattad. Och andra filmer som utlovar det ena och det andra slutar alltid i samma gamla svenska misär, svenska självmord och svenska ångest. Det är inte inspirerande.
Bättre då med dansk film. Mycket bättre! Dogmaåren var ett crescendo. Festen är min favorit (kanske världens 63:e bästa film). Pusher går inte av för hackor. Lars Von Trier; Riket är såklart magnifikt så inihelvete! Idioterna och mer internationella Dancer in the Dark och Breaking the Waves är klockrena 4 av 5. Men inte ens dansken tar sig in på mina 50 bästa. Så nu vet ni det.
Kommentarer
14 kommentarer till “Sverige Sverige & så Danmark”
-
Polls
VCMG
- Stort! Spännande! (58%)
- Kul för dem. men inte många andra. (32%)
- Jag har aldrig brytt mig och tänker inte börja nu. (7%)
- I don´t care anymore (4%)
Loading ... -
Categories
- 007
- 100 av de 1000 bästa låtarna
- 2009
- 78 Svenska Låtar
- AIK
- April Tears
- Arvika 2009
- Bailando!
- BEBBON
- Belgien i Sverige
- Bodyruset 2010
- De 50 Bästa Filmerna
- Depeche Mode
- Depeche Mode 151
- Dråpligast Under Hultsfred 1991
- Dubplate Connection in the mothafukking US
- EM 2000
- En Levande Legend
- Färjan till Finland
- Första åren i Stockholm
- Freddans Dråpligaste Stunder
- Full of Keys
- GBFE
- Good Shit
- GOTHLAND 2011
- Helghälsningar
- Hökaröva
- Huga!
- I en värld som kan gå åt helvete
- Jag ger er DJUR
- Japaner
- Jens, Jesus & Jag
- Lip Service
- Livat med Farsan
- Ljuva Klassiker
- Lost!
- M4TM
- Music For The Masses 07, 97, 87
- Musik i Film
- Mute Records
- Obehagliga & Märkliga Människor i Europa
- Pet Shop Boys 15
- Picha eller Brodin
- Sabrosa
- Säbysjön
- Sant Eller Falskt?
- See See
- Semester
- Skafferiet
- Svart Bröllop
- Tågluff 93
- The Battle Of The Jesus And Mary Chain
- Top 10 Dråpligaste i Tranåsband
- Uncategorized
-
Archives
- April 2012
- February 2012
- January 2012
- November 2011
- September 2011
- August 2011
- July 2011
- June 2011
- May 2011
- April 2011
- March 2011
- February 2011
- January 2011
- December 2010
- November 2010
- October 2010
- September 2010
- August 2010
- July 2010
- June 2010
- May 2010
- April 2010
- March 2010
- February 2010
- January 2010
- December 2009
- November 2009
- October 2009
- September 2009
- August 2009
- July 2009
- June 2009
- May 2009
- April 2009
- March 2009
- February 2009
- January 2009
- December 2008
- November 2008
- October 2008
- September 2008
- August 2008
- July 2008
- June 2008
- May 2008
- April 2008
- March 2008
- February 2008
- January 2008
- December 2007
- November 2007
- October 2007
-
Search
Bra att du har en bild på Sveriges sämsta skådis vars repliker endast består av “vad faaan, vad i helvete, vem faaan är du, hurihelvete, hej och hej då”.
Glöm inte: “Nu är det polismööördare det gäller sörru, du kan köra upp dina regler i aschlet!!”
Håller själv Helena Bergström i en helt egen klass. Hon får bara roller för att maken gör film.
Skulle dock både ha med Dancer in the Dark och Breaking the Waves bland mina 50. Dancer för att den innehåller en av de bästa skådespelarprestationer jag sett i Björk. Breaking the Waves för att det är den enda film som fått mig att må direkt dåligt. Vill inte se den igen men fy fan vilken brutalt bra film det är.
Checka upp antalet Nutleyfilmer där Bergström kör sitt patenterade snorgråt. Jag är inte helt säker men jag tror det är i samtliga.
Alla som tror att Persbrandt är en dålig skådis borde kolla in Dag och Natt. Bra film.
Fanny och Alexander är fem plus, likaså Riket och Torsk på Tallin.
Hon har patent på snorgråtande, ja. :D
Och patent på huvudroll i makens filmer…
Kanske det gick till så här. (det ligger nog jävligt mycket sanning i denna ironiska sketch….)
http://www.youtube.com/watch?v=JiTPws0mYsA :D
Tror och tror, jag vet att han är usel. En och samma karaktär och samma röstläge i samtliga skådisprestationer. Han har fastnat i sig själv och kan inte stänga munnen. Som Chucken :D
Persbrandt är en av de få som kan säga en mening på svenska och få det att låta trovärdigt. Ytterst sällsynt i den svenska “skådiseliten”.
Kunde han prata engelska och hade viljan skulle han vara störste svensk i Hollywood.
Jocke, nu skämtar du friskt. Det är just det han inte kan.
Liksom “Änglagårdsgardet”.
Änglagårdsgardet består bland annat av Helena Bergström, Sven Wollter, Viveka Seldahl och Ernst Günther. Nog kan de leverera en replik alltid ;)
Förvisso. Wollter och Günther håller hög klass!
Borde ha skrivit Nutleystallet :)
“Breaking the waves” fick även mig att må direkt dåligt. Dock ej på det sätt som man får förmoda var avsett. Jag talar här om fysiskt illamående. Kräksjuk. Filmfan visades på den största bioduk Norrköping på den tiden kunde frambringa och Dogma-konceptet innebar ju, bland annat, en ovanlig kåthet på skakiga handkameror. En dålig kombination. I det här fallet särskilt då illa då rullen ser ut att ha plåtats av en person med en svår släng av Parkinsons sjukdom. Den darrande kameran gjorde mig helt sonika, just det, åksjuk. Eller sjösjuk. Vad ni vill. Sjuk, i alla händelser. Jag kan inte påstår att det kändes värt det efteråt.
Seesick.
Haha.