Reach Out And Touch Faith!

PERSONAL JESUS.4

Det gör mig ont varje gång en “viktig” siffra passeras på listan. Topp 5, Topp Tio, Topp 20… “Personal Jesus” är mer än en av Depeche´s fem bästa låtar tycker jag. Tydligen är den fyra.

Jerry Williams, Marilyn Manson och Johnny Cash. Tre fullständigt olika artister skulle jag vilja påstå. Men alla har, av olika anledningar, gjort sin version av “Personal Jesus”. Med blandade resultat. Artisterna kan ändå stå som bevis för vilket stort och inflytelserikt band Depeche Mode har blivit under sina 28 existerande år.

Det är ju långt från bara elektroniska musiker som blivit inspirerade av Depeche. Många är de av 90 och 00-talets populära artister som prisat upphovsmännen till “Personal Jesus”. Länge sen är den världen då Sveriges ungdom var uppdelad mellan syntare och hårdrockare.

1989 var det en skymf för många när Martin Gore lyfte fram gitarren och slog an ett gammalt bluesriff. Jag har redan tidigare klarlagt att jag älskade det från första stund. Ärligt talat reflekterade jag inte särskilt mycket över gitarren då. Och ska vi vara ärliga kan ju snacket om Depeche Mode´s “gitarrbaserade” sound under “Violator”, bredvid Bob Dylans “svek” mot folksångarna och den akustiska gitarren, vara den i särklass löjligaste debatten i hela musikhistorien.

Inget fan har rätten att äga sin artist. Och det ska vi vara förbannat, förbannat glada för.

I övrigt tycker jag att intellektet på de som gillar Depeche Mode överstiger det hos de som älskar exemplevis Manowar. Jag vet det är livsfarligt att säga så och jag har inga som helst vetenskapliga bevis för att göra det. Eller?

Låt mig i min möjliga dumhet dra den slutsatsen att ett band som ägnat sin hela karriär till att: 1) spela absolut högst av alla rockband i världen -och faktiskt gjorde det i ett av dem själva bejublat framträdande (ingen annan kunde vistas i lokalen). 2) Sjunga om vikingar, stora slagfält och “Kill With Power” och 3) Posera med bar överkropp med spända muskler hållandes ett svärd på samtliga sina omslag bör ha färre potentiella nobelpristagare bland fansen än bland de som besjunger biografin “Elvis & me” och telefonannonser om potentiell personlig service av en Guds man.

Jag citerar Manowars krigförklaring mot “False Metal”:

“Let each note I now play be a black arrow of death sent straight trhrough the heart to all those who play false metal….JIHAAA!!”

Jag citerar Depeche Modes omedvetna krigsförklaring mot engelska kyrkan:

“Reach out and touch faith!”

Martin Gore hade gjort det igen. Han hade rivit upp stora sår på de stackars kåpklädda männen bakom predikstolarna. Han hade börjat slåss mot sin tro igen. Martin Gore har aldrig, och kommer troligen aldrig, sluta skriva de där låtarna om Judas, Jesus, Doubting Thomases och Gud. Och varför skulle han? Speciellt när resultatet blir som “Personal Jesus”.

Denna helt odödliga klassiker. Den bästa förstasingeln från ett nytt Depeche Mode album någonsin. Den kanske snyggaste återkomsten genom alla tider.

Det är sånt förbannat jävla tryck i låten. Vilket sväng. Det är elektronisk rock and roll i en symbiotisk paraduppvisning. Kanske är den en hel genre i sig själv rentav.  Det smäller som fan i trummorna! Jag älskar varenda sekund, varenda ljud, varenda ton.

Och Basgången i slutet på liveversionen, ursprungligen från “Pump Mix” versionen av låten,  är nog den bästa och hårdaste basgång hört. Jag vill liksom köra huvudet in i väggen av lycka varje gång jag hör den. Titta in hos grannen och skrika “IT WAS JESUS CHRIST HIMSELF”!

Dansgolv världen över kokar så fort  “Personal Jesus” läggs på. Snart 20 år på nacken har den, det är obegripligt.

Evergreen, friends, evergreen!

Feb 14, 2008 | Depeche Mode 151

• Polls

  VCMG

  • Stort! Spännande! (58%)
  • Kul för dem. men inte många andra. (32%)
  • Jag har aldrig brytt mig och tänker inte börja nu. (7%)
  • I don´t care anymore (4%)
   Loading ...
  • Fler omröstningar >>

• Categories

  • 007
  • 100 av de 1000 bästa låtarna
  • 2009
  • 78 Svenska Låtar
  • AIK
  • April Tears
  • Arvika 2009
  • Bailando!
  • BEBBON
  • Belgien i Sverige
  • Bodyruset 2010
  • De 50 Bästa Filmerna
  • Depeche Mode
  • Depeche Mode 151
  • Dråpligast Under Hultsfred 1991
  • Dubplate Connection in the mothafukking US
  • EM 2000
  • En Levande Legend
  • Färjan till Finland
  • Första åren i Stockholm
  • Freddans Dråpligaste Stunder
  • Full of Keys
  • GBFE
  • Good Shit
  • GOTHLAND 2011
  • Helghälsningar
  • Hökaröva
  • Huga!
  • I en värld som kan gå åt helvete
  • Jag ger er DJUR
  • Japaner
  • Jens, Jesus & Jag
  • Lip Service
  • Livat med Farsan
  • Ljuva Klassiker
  • Lost!
  • M4TM
  • Music For The Masses 07, 97, 87
  • Musik i Film
  • Mute Records
  • Obehagliga & Märkliga Människor i Europa
  • Pet Shop Boys 15
  • Picha eller Brodin
  • Sabrosa
  • Säbysjön
  • Sant Eller Falskt?
  • See See
  • Semester
  • Skafferiet
  • Svart Bröllop
  • Tågluff 93
  • The Battle Of The Jesus And Mary Chain
  • Top 10 Dråpligaste i Tranåsband
  • Uncategorized

• Archives

  • April 2012
  • February 2012
  • January 2012
  • November 2011
  • September 2011
  • August 2011
  • July 2011
  • June 2011
  • May 2011
  • April 2011
  • March 2011
  • February 2011
  • January 2011
  • December 2010
  • November 2010
  • October 2010
  • September 2010
  • August 2010
  • July 2010
  • June 2010
  • May 2010
  • April 2010
  • March 2010
  • February 2010
  • January 2010
  • December 2009
  • November 2009
  • October 2009
  • September 2009
  • August 2009
  • July 2009
  • June 2009
  • May 2009
  • April 2009
  • March 2009
  • February 2009
  • January 2009
  • December 2008
  • November 2008
  • October 2008
  • September 2008
  • August 2008
  • July 2008
  • June 2008
  • May 2008
  • April 2008
  • March 2008
  • February 2008
  • January 2008
  • December 2007
  • November 2007
  • October 2007

• Search