Rafael och Sparrisen

Då var det äntligen dags för en ny säsong. Vi inleder med min kära vän Henrik Sjögrens fina minne från studieåren i England. Väl bekomme!

 

************************

Andreas har bett mig berätta en episod från förr.

Hösten 2000 pluggade jag i England, närmare bestämt Norwich. Det var mitt sista läsår och jag var hyfsat trött på att läsa. Det visade sig dock vara ännu slöare fart på universiteten i England än i Sverige, vilket både förvånade och gladde mig. (Som exempel kan nämnas att det var närmast regel att man skulle ta minst en pint öl på kårhuset innan man gick in på nästa föreläsning).

Jag bodde i en sunkig 15 kvadratare i ett lika sunkigt studenthem, i ett ännu sunkigare studentkvarter. Men jag brydde mig inte då jag mest använde den till att sova i. Men det fanns en del roliga karaktärer i vår korridor.

En av dem – Rafael – gjorde succé en dag och jag skulle inte bli förvånad om det fortfarande talas om hans bravader där nere.

Rafael var en liten tafatt spanjor, mycket mager och med flaskbottnar till glasögon. Hans engelska var forcerad och han kunde ibland vara svår att förstå. Lägg därtill en orolig, lätt ryckig hållning, smärre tics i ansiktet och ett nervöst flin – vilket ytterligare försvårar en normal konversation. Men han var också vänlig och rolig och kunde underhålla oss med historier och berättelser.

 

Rafael var mycket förtjust i sparris. Det var något som han helt enkelt inte kunde få nog av och efter några veckor hade hans förråd av medhavd konserverad sparris tagit slut. Han var tvungen att skaffa nytt.

Vi satt ett gäng grabbar (korridorerna var könssegregerade) i köket en morgon och åt frukost när Rafael kom in och satte sig.

–       Henrik, do you know how to say this in English, sa Rafael och höll upp en tom sparrisburk.

–       I think it’s called Asparagus, Rafael, sa jag.

Han frågade vidare om jag trodde att gubben i kioskvagnen hade sparris. Det stod nämligen en drygt 70-årig gentleman i en kioskvagn alldeles utanför oss på gårdsplanen, med diverse livsmedel i sortimentet. Och lite till skulle det snart visa sig.

 

Jag svarade att det nog var tveksamt om gubben tillhandahöll sparris, men det kostar ju ingenting att fråga.

– I’ll try, sa Rafael och gick mot utgången och upprepade ordet ”Asparagus” tyst för sig själv.

 

Grabbarna i köket gick samtliga till fönstret för att bevittna hur Rafael skulle klara ut detta. Efter några minuter ser vi hur Rafael får en vara i sin hand av gubben. När han vänder sig om och ska gå tillbaka ser vi ett förvirrat uttryck i hans ansikte.

Han kommer så småningom in i köket igen och visar upp vad han har fått.

– Do you know what this is? Frågade han med utsträckt hand mot oss alla.

Det var definitivt inte sparris. Det var tvättäkta hasch.

 

Ett jubel spred sig i köket till Rafaels förtvivlan. Han ville ju bara veta vad som hade hänt. Förvirrat sade han.

– All i said was ”do you have any asparagus?”.

 

Alla förstod hur det hade gått till. Om vi flyttar fokus från Rafael till gubben i vagnen så skulle han ha uppfattat saken så här:

En ung man från studentkorridoren kommer nervöst fram till vagnen och säger ”do you have any …asparagus?” samtidigt som han flinar nervöst och gör tics så det ser ut som om han blinkar med ena ögat.

Otvivelaktigt tar gubben detta som en order av de mer obskyra varorna i sortimentet.

Historien om Rafaels bravad spred sig som en löpeld genom campus och snart kunde man höra historien från olika håll och i helt andra varianter.

Historien visade sig sprida sig även utanför campus och någon vecka senare rullade en polisbil in på vår gårdsplan. Två polismän i fåniga hattar spatserade in i vagnen, tog med sig gubben och satte honom i baksätet och försvann. Senare samma dag kom en bärgningsbil och släpade bort vagnen.

 

Nåväl, straffet för att sälja hasch till ungdomar tycktes inte vara alltför betungande. Efter endast en månad backade gubben återigen in sin vagn och fortsatte med sin verksamhet. Denna gång med något färre varor i sortimentet. 

*

Aug 4, 2008 | Hökaröva

Kommentarer

Kommentarer är inte tillåtna på denna sida.