Professor Stockhausen & Prinsessan Lilian
Igår fick Ennio Morricone och Björk Gudmundsdottir rätteligen sina Polarpriser. Det fick mig att minnas mitt favoritår i det Stikkan Anderssonstiftade priset.
Året var 2001 och pristagarna var den udda trion Moog, Bacharach & Stockhausen. Längst fram satt som vanligt rojaliteterna och lyssnade. De strålade som solen när Burt Bacharach bländléendes framförde “Raindrops keep falling on my head da da daaa da”. Sen var det dags för den minst sagt buttre, rentav misantropiske, tyske professor Karl Heinz Stockhausen att äntra scenen.
Under trettio minuter plågade den tyske missljudskonstnären en chockad Burt Bachararach, hela kungafamiljen, högdjur från hela Europa och de finaste adelsfamiljerna i det här landet till tonerna av nedanstående klipp. Gissa om de guldinslagna manchettknapparna och krigsordnarna på kavajslaget skakade.
Kutymen säger ju självfallet att du skall, inte bara sitta still på din plats, utan även se ut på ett speciellt tillfredsställt sätt i anletet. Detta gäller i synnerhet den kongliga första raden i vilken man återfann Prinsessan Lilian när hon var frisk nog att delta.
Men alltlängre “musiken” ljöd genom stadshusets väggar blev hon gråare och gråare. Hennes inre måste ha skrikit av ångest. Kanske ville hon spy. Men hon log stundom och tog sig även, tillsammans med en svettig kung, genom en stående applåd efter framförandet. Legendariskt! Själv satt jag framför TV:n och skrattade så tårarna rann.
En skakad Prinsessan Lilian fördes bort av en förstående Drottning Silvia.
Stockhausen fick stående applåder av den svenska adeln.
Warning: Cannot use a scalar value as an array in /var/www/html/superautomatic.com/public_html/wp-content/plugins/yet-another-related-posts-plugin/includes/related_functions.php on line 80
Warning: Cannot use a scalar value as an array in /var/www/html/superautomatic.com/public_html/wp-content/plugins/yet-another-related-posts-plugin/classes/YARPP_Core.php on line 1870
Warning: Cannot use a scalar value as an array in /var/www/html/superautomatic.com/public_html/wp-content/plugins/yet-another-related-posts-plugin/classes/YARPP_Core.php on line 1870
Warning: Cannot use a scalar value as an array in /var/www/html/superautomatic.com/public_html/wp-content/plugins/yet-another-related-posts-plugin/classes/YARPP_Core.php on line 1870
Kommentarer
17 kommentarer till “Professor Stockhausen & Prinsessan Lilian”
Pingbacks & Trackbacks
-
Polls
VCMG
- Stort! Spännande! (58%)
- Kul för dem. men inte många andra. (32%)
- Jag har aldrig brytt mig och tänker inte börja nu. (7%)
- I don´t care anymore (4%)
Loading ...
-
Senaste kommentarerna
Legendariskt var ordet.
hahaha
Jag står på Stockhausens sida varje minut av veckan. Men det antog du förmodligen redan.
Så bra så tårarna rinner! :D
Humor!!!
Karl Bartos har några ord att säga:
http://www.youtube.com/watch?v=E5XzbWBxOv8
Går att jämföra med tortyren i Clockwork Orange men enda skillnaden att Alex inte behöver se ut som han tycker om det. Kanske ännu värre tortyr när man måste hålla masken också. Hade varit fantastiskt kul att läsa tankar här..
Men allvarligt mina damaer och herrar. Ta igen en titt på detta. Det kan vara en topp tjugo cover som någånsin har gjorts.
http://www.youtube.com/watch?v=J-dVNAeL1lA
Och det krävs bollar för att leverera den i nyllet på orginalet. Men shit vad tråkig Björk är denna afton. Eller är det i vördnad och kanske lite avundsjuka hon sitter där? Vilket som är ok för mig,
Elle också är hon bara deprimerad och kan inte låtsas ha trevligt. Eller bara gammal. Hur som helst är hon min kanske största idol och borde vara stolt över det här.
Eller så satt hon och led för att hon tyckte tillställningen var stiff och hon fick utstå att höra Robyn. Jag tyckte Robyn sög.
Snicksnack.
Jag tycker Robyn var grym, men sett som cover var det väl ganska så jättelikt originalet varför det inte kan bli någon topp 20 nånsin. Men i sammanhanget var det högst värdigt och grymt. Jag tror Björk tyckte det var för konventionellt. Dessutom är hon ju, och har alltid varit, lite surpuppa i sin blyghet och excentritet.
Det var ganska likt originalet men ändå inte. Framförallt sjunger Robyn “större” med ett helt annan flow vilket kändes grymt. Och man kan höra, inte bara se, vilken kärlek och respekt hon känner för låten och artisten hon tolkar.
Ingen halvmesyr någonstans. Full passion och närvaro, då blir det så där bra.
I vilket fall känns låten lika fantastisk i Robyns händer. Var hade jag den nu igen på listan…ah! #74. Ja, minst! Känns topp 25 snarare.
Och jag har egentligen inte ord nog för hur fantastisk jag tycker Robyn är som artist sen typ fem år tillbaka.
Var tvungen att gå till grunden med det här och, ja, ni kan ju dra era egna slutsatser vad Björk tyckte om Robyns framträdande:
“She has said in interviews in Iceland afterwards that she was trying as hard as she could not to cry because it took an hour to put the makeup on.”
“According to Decida from Robyn’s crew, “a teary-eyed Björk thanked Robyn” afterwards. And Björk had that focused look pretty much all through the show, so I wouldn’t read too much into it.”
Ska man trots allt sätta saker och ting i perspektiv ska man nog ta en titt på det här: http://www.youtube.com/watch?v=vPTby0N11Ss
Magi. Jag kan inte komma ihåg om jag någonsin har hört en sångare så tonsäker live förresten. Inte ens en liten glidning.
Gör hon det där i studion behövs det fan inte ett enda klipp.
OMG! pallade den första 1:10 minuten! arghhh!