Post Desire

Efter “Consume Desire” började, som jag befarade, bandet att falla sönder. Det brukar bli så när några kämpat så jävla mycket för något tillsammans under många år. När man når målet tar energin slut.

Kitte var först att hoppa skeppet. Yvonne erbjöd honom en plats i bandet i slutet av 2001 och han tackade ja. Det var trist men inte helt oväntat. Vi startade auditioner i replokalen och testade ett tiotal men det var egentligen aldrig nån fråga vem vi skulle plocka in. Mattias Svensson, Parisarn, Annikas kille, var den som vi utan tvekan kände skulle passa bäst i gänget.

Han kom in i ett läge då bandet var i ett desperat make or brake läge. Så när skivbolaget meddelade oss, tre veckor efter “Consume Desire”, att de skulle gå i konkurs var det i princip över. Engelska Telstar släppte “Model Actress Whatever” och “Seventeen” singlarna innan de lade ner filialen i Skandinavien (och kursade, trots Craig David m fl ett par år senare) Edel records, som distribuerat första två singlarna signade över oss och fortsatte genom att släppa “Hardcoming” och sedermera “Consume Desire”. Men båda släpptes utan den bastanta uppbackningen som behövdes. Inga videos. och “Hardcoming” kom tre månader innan albumet.

Efter Edels kursande flyttades vi över till Playground Music som släppte “Heart Shut Down” på singel, men då var vi ett utslaget band. Tuben meddelade efter några förbannat fina stora spelningar som följde efter albumet att han inte orkade längre. Och Jimmy var trött på att spela live. På Arvika 2001, när hans första dotter föddes var han tillfälligt ersatt av Mattias Halla och vid en spelning i Maj i Tranås 2002 var vi bara fyra på scen:

Jimmy var som sagt nybliven pappa och hade annat fokus. Sara bodde i Malmö. Och jag jobbade även med mitt nya projekt; Sabrosa. Innan sommaren börjat sade jag, vi vår manager Carolina, upp kontraktet med Playground Music som jag ansåg var pajasar. Och då var det på många sätt över.

Men inte helt och fullt.

Efter ett långt dödläge under ett år satte jag mig under våren 2003 och synade alla outgivna låtar. Vad som hade hänt nu var att Ben Marlene lämnat vårt förlag. Och med våra bolag kursade fanns helt plötsligt ett läge att ge ut de dyra inspelningarna från PuK och annat gammalt gnojs. Som en closure över hela perioden.

Jag satte mig och sållade och valde ut, presenterade för bandets kvarvarande medlemmar ; Jimmy, Mattias & Sara och sen kontaktade jag två bolag vi fann intressanta att ge ut releasen hos. Dead Frog Records var hetast på bytet och hösten 2003 signade vi ännu ett skivkontrakt.

2004 repade vi in ett sista gig, förlagt på Debaser i Stockholm. Samtidigt släpptes vårt tredje album, samlingen “Half-closed Eyes Imperfect Kisses” (som jag själv fanimig tycker är en fullständigt genial titel på en platta med outtakes om jag får lov att säga det själv)

Förstärkta av Johan Efraimsson (från Paris) på trummor och nya stjärnan Freddan Broberg avverkade TAT sitt kanske bästa gig nånsin. Vi inledde förresten med grunden till den “MAW” version vi till slut släppte med Lip Service nu i höst (tanken på re-release har ända sen dess funnits). Extra poetiskt är det så klart att Jimmy och jag jobbat fram versionen och att Mattias mastrat det. De tre sista medlemmarna av April Tears.

För trots att vi lämnade scenen på Debaser 2004 med “Leaving Places” ska ni veta att vi kom långt i arbetet med en ny skiva som skulle heta “Xoo Vanilla”. Vi planerade att, efter Saras definitiva sorti, samarbeta med olika vokalister och göra en väldigt dansinriktad platta utan de typiska låtstrukturerna.

“Ghostrider”, “Replica” och “The Preacher” kändes asbra ett tag. När jag hör dem idag vet jag inte. “Don´t Choke Your Love” och “Josefina” var riktigt snygga ballader som vi spelade in med Susanne Mosson från Standfast. Längre kom vi inte. Nån “Xoo Vanilla” lär det aldrig bli. Under 2005 blev det mer och mer klart att det verkligen var över for definite för The Band Formerly Known As The April Tears.

Sista Bilden på The April Tears. I gula gången på Söder, Stockholm

Detta var planerat som första singel till “Xoo Vanilla” och var på g att släppas
redan 2003 om jag inte minns fel. Då också med Sara som sångerska.

11-irreel

Kanadensiska tonårsartisten Stephanie LeBlanc gillade April Tears så mycket att hon spelade in inte mindre än tre låtar från “Consume Desire” på sin debutplatta. Det är fortfarande oklart varför hon sjunger “Kitte Berg” i refrängen till “Irréel”.

*

Dec 18, 2008 | April Tears

Kommentarer

6 kommentarer till “Post Desire”

  1. Jimpan 18 Dec 2008, 23:23

    Hahahahah. Aldrig hört “kitte berg” oooohhhh

  2. Nicklas UC 19 Dec 2008, 11:21

    …kan tillägga att spelningen på bokades av mig och min kompanjon då vi körde klubben Ultrachrome
    nere på Debaser/Slussen :)
    Härliga tider – roliga tider!

  3. Jens 19 Dec 2008, 12:33

    Hahaha! Kitte Berg. Magnifikt.

  4. Jens 19 Dec 2008, 12:35

    Angående titeln på outtakesskivan vidhåller jag att enbart “Half-closed eyes” hade varit en betydligt bättre (och mindre överlastad) titel. Nu vet jag ju att du är stormförtjust i överlastade grejer, så vi lämnar det där.

  5. Musse 19 Dec 2008, 12:45

    Jens, långa albumtitlar är det bästa som finns juh! Helst ska de vara så långa att man måste hämta luft efter halva vägen.

    Kul att se omslaget till Replica igen! Hade helt glömt hur det såg ut. Vad var det för bild vi lekte med? Har du inte nån demo av låten du kan lägga upp förresten? Med din sång? :-D

  6. Andreas 19 Dec 2008, 14:04

    …mästare i genren långa titlat tillskrivs Manic Street Preachers med Morrissey som stark tvåa.

    M > Jag har grejerna och tänkte lägga ut sen slog det mig att jag hade de i studion och inte hemma. En annan gång! : )