Normalstörd
Utpräglade komedier får sällan, om någonsin, samsas med trovärdiga dokumentära draman i filmens finrum. Och visst är det svårt och diskuterbart att ställa exempelvis “Lilja Forever” och “Ett Päron Till Farsa” bredvid varandra och sen säga vilken som är bäst. Det köper jag. Men vad jag däremot inte köper är att riktigt roliga, fullständigt imbecillt dumma filmer inte skulle kunna vara med på en topplista över de bästa filmer som gjorts. Skulle dessa väljas bort bara för att skapa en mer trovärdig lista? Inte på Kollaps.
#42: DUM OCH DUMMARE
Jim Carrey har med åren utvecklats till en skådespelare med ett riktigt brett register, något som denna lista kommer understryka. Men när han använder hela sin fantastiska mimik och jobbar med bröderna Farrellys suveräna upplägg blir det bingo. “Dum och dummare” innehåller några av de roligaste scenerna någonsin på vita duken. Ta när Jim Carrey´s Lloyd och Jeff Daniels´Harry kommer iklädda sina nya färgglada finkostymer och helt sonika börjar fäktas med sina käppar. Det är sjukt dumt och vansinnigt roligt.
Som när Lloyd ska hänga cool i baren och skickar fram Harry att fråga chans på tjejen Lloyd är förtjust i.
Bröderna Farrelly har alltid lyckats hålla en värme i sina filmer. Det handlar ofta om människor i småstäder som inte uppfyller pöbelns normalitetskrav; Groteskt överviktiga (Shallow Hal), ihopväxta (Stuck On You), enhänta (Kingpin) Och även om filmerna stundtals balanserar på vad som är okej att skämta om i vissas ögon så hamnar de alltid till slut på rätt sida det politiskt korrekta. Det är en svår balansgång och kräver intelligens och smak.
Framförallt så har de aldrig haft med en utvecklingstörd eller handikappad person på deras bekostnad. Tvärtom ett ofta, i det här hänséendet, stereotypt Hollywod skulle jag vilja påstå. De skulle säkert, precis som killarna bakom succén Glada Hudik, kalla sig själva normalstörda. Jag tror att problemet för många av belackarna ligger hos dem själva.
Det är inte sällan Farrellybrödernas filmer utspelar sig som en roadtrip. I “Me, myself & Irene” funkar det nästan lika bra som här. Dum och dummare kan jag dock se hur många gånger som helst utan att tröttna. Jim Carrey i sin förmodligen roligaste roll någonsin. Att spela lidelsefullt drama är nyckeln till varenda en av de största komikerna. Och det gör Carrey med stor bravur här.
Se även: Stepbrothers, Me, Myself & Irene
Fatal error: Uncaught Error: Cannot use a scalar value as an array in /var/www/html/superautomatic.com/public_html/wp-content/plugins/yet-another-related-posts-plugin/includes/related_functions.php:80 Stack trace: #0 /var/www/html/superautomatic.com/public_html/wp-content/themes/kollaps/single.php(14): related_posts(3) #1 /var/www/html/superautomatic.com/public_html/wp-includes/template-loader.php(106): include('/var/www/html/s...') #2 /var/www/html/superautomatic.com/public_html/wp-blog-header.php(19): require_once('/var/www/html/s...') #3 /var/www/html/superautomatic.com/public_html/index.php(17): require('/var/www/html/s...') #4 {main} thrown in /var/www/html/superautomatic.com/public_html/wp-content/plugins/yet-another-related-posts-plugin/includes/related_functions.php on line 80