Nollpunkt i Nässjö

Det var såklart i Nässjö det berömda citatet kom.

April Tears har öppnat många dörrar för andra genom åren, både bildligt och bokstavligt. 1991 var vi först ut på folkparken Björnholmens satsning på rockmusik. Detta är en klassisk svensk folkpark ute på landet där folk dricker hembränt rätt ur dunken sittandes på taket till sin epa-traktor med Eddie Meduza på högsta volym. Parkerad tjugo meter från entrén. Där skinnvästar, stora mustascher, trucker-kepor och raggarmentalitet äger luften.

Övriga besökare på Björnholmen var/är väl gubbarna med kanske inte det senaste skriket på kostymen och rejält onyktra damer i pumps och blommiga klänningar. Ja jag behöver väl inte förklara det yttermera. Folkpark.

Hit kom alltså Tranås indiehopp TAT för att lämna intryck. Redan under soundcheck fick sig Jens en näsbränna av ljudteknikern när han stämde gitarren med den skrikande disten inkopplad. –SÅ HÄR LÄT DET  FÖR HELVETE INTE PÅ DEMON JAG FICK! skrek teknikern i ett vansinnesutbrott varpå Jens svarade –JAG STÄMMER JU FÖR FAAN BARA GITARREN! 

Väl i logen kunde vi nöjt konstatera att vi hade fått oss frallor med ost och skinka. När det var dags att sätta tänderna i de härliga mackorna öppnades dörren till logen. In kommer Thorleif Torstensson, sångare i kvällens huvudakt -dansbandet Thorleifs. Han ler mot oss säger “tjena grabbar” och tar sen mackorna från oss. In kommer resten av dansbandet som snabbt & glatt mumsar i sig dessa. Jävla arroganta frossare. Och tyst sitter The April Tears med ledsna blickar och hungriga magar.
 
Jag vet inte varför, vissa grejer glömmer man, vissa förlåter man aldrig. Denna händelse har jag aldrig glömt och ofta är de stunder då jag surt svurit när Thorleif Torstensson dykt på TV. –Den där jäveln åt upp min macka! En vacker dag ska jag fan äta upp hans mat!

Timmarna gick. April Tears äntrade scenen inför en tämligen fåhövdad publik. En av dessa blev tidigt till sig och ropade muntert -VELVET UNDERGOUND HAR ÅTERUPSTÅTT! VELVET UNDERGROUND HAR ÅTERUPPSTÅTT! Han var verkligen jätteglad och det var skönt att ha honom där. Han visste ju i allafall nånting om nånting även om han var ute och seglade. För snart skulle det hända:

Vi drog väl typ fjärde låten när en av de övre beskrivna (trucker-keps, stor mustasch, stinkandes av hembränt) hasar sig fram mot scenen med dimmig blick. Han gör det förbjudna. Han tar ett ostabilt kliv över monitorerna och raglar UPP PÅ SCENEN, den jävla idioten. Han kommer fram till mig samtidigt som alltså lirar gura och sjunger. Han ställer sig bredvid mig, tittar så förtroligt han kan med sina glansiga ögon, lägger ARMEN om mig och skriker i mitt öra:

KAN NI LIRA NÅT MED STATUS??!

*

Kommentarer

5 kommentarer till “Nollpunkt i Nässjö”

  1. Rikard 22 Nov 2007, 15:44

    det låter ju som ett toppenställe det där!
    inte alla tranåsbor som fått spela förband till thorleifs :)
    jag är imponerad.

  2. Pekman 22 Nov 2007, 15:48

    Världsklass!

  3. Jens 22 Nov 2007, 15:48

    Ja jävlar. Misär. Men jag är som du när jag ser eller hör om Thorleifs Andreas. Sexton år senare blir jag fortfarande sur när jag ser eller hör talas om dom och ilsknar till över att dom kallsinnigt tog vår mat. Svin. Men “Nollpunkt Nässjö” är väl egentligen en helt annan historia?

  4. Sjögge 22 Nov 2007, 15:48

    Stämma gitarren med distpedalen på, Jens?

  5. Jens 22 Nov 2007, 15:49

    Vi hade väl inte råd med stämapparater och då var det väl så det fick bli.

Pingbacks & Trackbacks