My Case Is Easy To See

Jag och Kenta satte oss ner på heltäckningsmattan framför stereon. Kentas hela Depeche Mode-samling mitt framför oss. Hundratals vinyler. Promos. Testpressar. Livebootlegs. Tysklandspressar. Japanpressar. Ja till och med några acetat. Idag var de inte i fokus.

Utanför, en strålande vårdag. Det var fredag eftermiddag, vi hade tack vare av ett klanteri från tanterna i Åhlens skivdisk fått labbarna på varsitt ex av Depeche Mode´s nya album tre dagar innan release.

Med skälvande händer och en sjukt stor förväntan stoppade vi in cd:n och tryckte på play. Kenta la in en färsk snus, jag tog en klunk cola. Första låten hade vi såklart hört innan, men självfallet ska en platta vid första lyssningen höras i sin helhet. Vi tog in den höga volymen och bläddrade genom häftet innan det magiska ögonblicket.

Ett piano. En dov, liksom rullande bas. Ett svängigt beat. En riktigt bra vers. Vi stirrade med våra största ögon rätt in i högtalaren. Vi kände att NU kommer refrängen! Och det gjorde den verkligen. Ut ur högtalaren sparkade “You´ll stumble in my footsteps” för första gången någonsin till oss på käften. Kenta bara gapade. Såtillvida att snusen gled ut från överläppen, ner på hakan och hamnade i en klump på golvet. Själv började jag blöda näsblod. Det är sant.

Och efter låten var vi tvungna att avbryta den planerade genomlyssningen av skivan i sin helhet. Vi fick ta paus och springa runt i rummet, sedan ut ur huset för att hoppa jämfota och hytta med nävarna, skrika Ronjaskrik i vårsolen och kramas i gräset innan låt tre skulle kunna spelas. Vi hade just hört “Walking In My Shoes” med Depeche Mode för första gången. Jag glömmer det aldrig.

*

Senare på våren befann sig jag, Kenta, Hanna och Linda i en bil på väg till Scandinavium, Göteborg för att beskåda Depeche Mode live. Förväntningarna var monstruösa och de skulle infrias. Jo, Tjenare..  När “Walking In My Shoes” började, när fågelkvinnorna kom vandrande fram från skärmarna, slog jag nytt personligt rekord i helkroppsrysning. Jag bara skrek rätt ut. Just det ögonblicket, i introt av låten, när skärmarna aktiverades, när Dave vandrade med de röda kvinnorna, är nog det snyggaste och coolaste jag någonsin sett.

Innan konserten hade jag och Kenta varit på Depeche Mode-jakt. Och vi stod utanför hotellets entré när två limousiner gled upp. Vakterna satte upp rep och backade oss och de andra fansen tio meter innan Martin Gore klev ut ur sin bil och hastigt spankulerade in på hotellet. Sen tog vakterna bort repen och vi fick återigen stå fritt. Då kom Andy Fletcher ur bilen och noterades glatt utan nån större hysteri från fansen. Han skrev några autografer.

Då kom en cool snubbe travande på Kungsportsavenyn. Bara jag, av alla, kände igen honom: Alan Wilder.

Jag gick fram till honom och på vägen dit tappade jag hela mitt ordförråd. Det enda jag lyckade klämma ur mig när jag gick fram och skakade hans lealösa hand var ett tafatt “t-thank y-you”.

Detta var ändå ett mycket lyckat slut på vår jakt och vi kunde triumferande vandra mot Scandinavium med erfarenheten att ha “träffat” åtminstone delar av Depeche Mode. Kenta hade med en hel bunt skivor och han hade fått ett par stycken signerade av “Fletch”.

Denna pseudohändelse skulle dock några timmar senare inte längre betyda mycket. Det kom sig nämligen så att efter spelningen, när vi ramlat ut från konserten, svettiga och överlyckliga, att en engelsk man, klarligen en roadie, kom fram till Hanna och Linda och gav dem varsitt Backstagepass.

Kenta insåg direkt vidden av detta och skrek till Linda: –TUSEN SPÄNN! Du får tusen spänn för den där!

Righteous Idiot som jag är förklarade jag för Kenta att detta inte skulle vara rätt eftersom vi antagligen inte var den typen av personer Depeche Mode vill chilla med efter ett gig. Så han accepterade detta. Vi vinkade hej till våra blonda medpassagerare och satte oss med ryggen mot Scandinavium. Helt tomma. Tysta. Och så satt vi i en timme innan tjejerna kom ut. Då kom vi på att Kentas kasse med skivor aldrig hade påtänkts att skicka med brudarna. Så de förblir signerade endast av Andrew “Fletch” Fletcher. Värdet har alltså sjunkit på rariteterna.

Linda och Hanna var lyckliga. De hade varsin liten pappersbit med hela bandets autografer.

Nu fanns ingen tid att förlora. Tjejerna hade umgåtts med Depeche Mode. Kenta och jag slet åt oss deras pass och satte raketfart mot backstageområdet. Och vi kom hela vägen till sista dörren, just därinne som Depeche befann sig innan vi stoppades.

Som en liten klen tröst fick jag syn på Jason Pierce från Spiritualized (det utbuade och soon to be kickade/avhoppade förbandet) på vägen ut . Jag hälsade på honom och tackade för giget. Han bara stirrade förvånat på mig. Sedan såg jag att han stod och pratade med Andy Franks, mr Tour Manager himself. Kanske gavs beskedet just där och då att Spiritualized inte längre skulle vara med på turnén.

Med sänkta huvuden mötte jag och Kenta upp med de fortfarande uppspelta Linda och Hanna. De kunde berätta det vi redan anat, att det bara befann sig snygga tjejer därinne. Och i princip bara blonda sådana. Jag gillade inte klichén.

Jag hade under spelningens gång noterat att fyra stycken blonderade tjejer suttit bakom mixerbordet. Alla klädda i korta, svarta klänningar och knähöga svarta stövlar. Jag tyckte det såg skumt ut. Förbeställt. Linda & Hanna kunde bekräfta att dessa fyra befann sig i rummet och satt tysta för sig själva vid ett bord. Senare, när jag såg Depeche igen i Paris, såg jag fyra stycken likadant klädda blonderade tjejer bakom mixerbordet.

Vad hade då hänt därinne? Jo Martin, Alan & Fletch hade spelat biljard, fussball och druckit öl. De hade varit på bra humör och småpratat med alla eleganta damer. David Gahan hade kort, som en typ av Meet and greet, befunnit sig i rummet och signerat lite papper, armar och skivor.

Jag kan så här, år efteråt, ha större förståelse för denna enorma ytlighet från grabbarnas sida. Kenta och jag representerade den sorten som i Martin Gore´s värld skulle vara de absolut sista han skulle hänga med efter en spelning.

*

Och det går ju inte att skriva om låten utan att nämna det infernaliskt snygga e-bow liknande gitarrsolot från Martin Gore. Snyggaste i kategorin nånsin? Ja jag tror det.

8. WALKING IN MY SHOES.

Kommentarer

23 kommentarer till “My Case Is Easy To See”

  1. Nomenklatura 11 Feb 2008, 10:36

    Hur fan ska man klara sig när denna lista är till ända?!
    Abstinensvarning.

  2. Martin S 11 Feb 2008, 10:39

    Tanken har slagit mig också. Den har varit en så given del av ens liv på sistone.
    Och klockrent, Andreas, om “Walking in my shoes”. Så ska ett inlägg se ut! Jag personligen skulle ha den här svarta pärlan på topp fem, men hey… det är ju bara en pytteparentes i sammanhanget.

  3. Nomenklatura 11 Feb 2008, 10:47

    Någon mer info förresten om var the alleged “151-fest” skall vara, före/under/efter radioframträdandet?

  4. Andreas 11 Feb 2008, 11:34

    En tröst i abstinensen kan ju vara att omröstnigarna kommer fortsätt aytterligare en vecka och lite till. Vi har ju några album + ytterligare (Martin Gore sjungna) att avhandla innan det är dags för the big ones: Bästa låt/album. I dessa kommer jag mer eller mindre bygga upp det som fotbollsVM! : D

    Ang festen så har jag inte hunnit kolla exakt var det blir, men tro mig, det är löst om några dagar! Snart kommer sjuan..

  5. Thobias 11 Feb 2008, 22:32

    Instämmer med ovan skribenter. Grym story till denna presentation av låt. Dock den enda låt kvarvarande där jag är totalt oenig om dess höga placering. Nu kan du lägga låtarna hur du vill Andreas. Jag skall inte klaga mer….tror jag;)

  6. Martin S 12 Feb 2008, 08:47

    Thobias> Övervägde också att inte gnälla. Men jag gör det ändå. Litegrann. “Policy of truth” är en grym låt, en stark singel och en klassisk DM. Inget ont att säga om den, som synes. Men precis som i fallet med “Strangelove”, där jag nämnde samma dilemma, har den aldrig riktigt fallit mig jättemycket i smaken. Underligt nog.
    Det är en bra låt, verkligen. Men samtidigt så kommer jag på mig själv med att hoppa över den så gott som varje gång jag lyssnar på “Violator”. Skulle personligen lägga den på typ… topp 35 – 40, nånting. Inte topp 10. Men men, det är bara en fråga om tycke och smak och inget annat.
    Alla är vi ju olika, och jag minns den slöja av förvåning som lade sig över herr Jismarks ögon i lördags när han bad mig klargöra min topp 5 – och jag utan att blinka langade upp “Higher love” på bordet som en av de fem bästa ever, enligt mig.Det hade långt ifrån alla gjort, och jag är långt ifrån säker på att särskilt många hade lagt “Policy of truth” som topp 10. Eller har jag helt fel nu?

  7. Martin S 12 Feb 2008, 08:49

    Och naturligtvis skulle ovanstående inlägg höra samman med Policy of truth – inte med Walking in my shoes (som kommit VÄL lågt ner, om ni frågar mig). Nag, nag, nag =)

  8. DMC 12 Feb 2008, 09:24

    Nej Martin, Higher Love är en topp 5, 3 eller kanske rentutav deras bästa någonsin! :)
    Den tillsammans med In Your Room och Lie To Me så har du hela medaljstriden avgjord.
    NLMDA kan kvala om en av låtarna är dopade. Dom jag skulle doptesta först är såklart Hihger Love och In Your Room…

    Policy Of Truth då.
    Svinbra låt men det är en så pass in your face låt att jag tröttnade ganska snabbt på den. Den var grym vid dom första lyssningarna sen har den bara blivit tråkigare och tråkigare.
    Farligt med sådana låtar.
    Plats 30 kanske.

  9. Martin S 12 Feb 2008, 10:49

    DMC> Att du varit en själsfrände under hela denna resa har det icke varit tvivel om. När du nu bedyrar din kärlek till “Higher love” finner jag än mer anledning att giva dig en stor björnkram när våra vägar korsas!

  10. Thobias 12 Feb 2008, 13:15

    Martin< Vet inte heller om Policy of Truth skulle hamna på min topp 10 men jag kan def. inte klaga på att den hamnar där. Bra singel med stort genomslag och väldigt mycket förknippat med DM. Skulle vilja gå så långt att jag hävdar att Jismark gått utanför sina perversa Depeche böjelser och sett lite till det stora hela. En gnutta objektivitet när det gäller toppen istället för det vi gör när vi hävdar att Higher Love eller Pipeline platsar bland de 10. En subjektiv och personlig lista kan alla göra men den skulle snabbt förkastas som bullshit av övriga fanatiker.

  11. Martin S 12 Feb 2008, 13:25

    Thobias> Jismark har aldrig stuckit under stol med att detta är hans personliga lista och alls inget objektivt “facit”. Här är Tranås svar på Martin Gores egen programförklaring för avsikten med listeriet:

    “Det blir ju självfallet en subjektiv lista, och sådana, kanske i synnerhet vad det gäller detta bandet, diskuteras flitigt. Så jag hoppas på att ni vädrar ert stora missnöje, hyllar min genialitet och säger att jag har rätt eller allmänt motargumenterar mig i kommentarer. På så sätt får listan än mer liv.”

  12. Thobias 12 Feb 2008, 13:31

    Martin> Ok då. Han har sagt det men jag tror ändå att han tänkt på vad som passar sig. Undermedvetet tänkt att om jag nu skall kunna verka trovärdig när jag gör detta så kan man man inte ignorera massan. Eller så har han kort och gott ganska ospännande, tråkig och allmän smaka haha

  13. Andreas 12 Feb 2008, 13:52

    Nyss när vi pratade var du trevlig Thobias, men nu jävlar!!! : )

    Jag kan garantera dig att jag på intet sätt är populistisk, men det är ganska intressant att bli beskylld för det efter allehanda bespottningar av motsatta anledningar under listans gång. There´s no way to win this game, liksom.

  14. Thobias 12 Feb 2008, 14:08

    Haha. Nej men det är därför jag tror på det första. Ditt undermedvetna har spelat dig ett spratt. Och det är helt ok. Det blir svårt försöka hålla en trovärdig standard om man sätter Higher Love, But not Tonight, Pipeline, Things you said, World full of Nothing som de fem bästa låtarna någonsin. Fantastiska låtar men de skall fan inte vara bland de fem bästa låtarna som DM har gjort. Inte om man räknar in framgång, genombrott, tid i historien etc. Och det tror jag du har räknat in om i så fall kanske undermedvetet.

  15. Andreas 12 Feb 2008, 14:24

    I vilket fall så är de kommande fem låtarna utan tvivel de fem bästa Depeche Mode gjort! Och därmed BASTA! Förresten tor jag att du i ditt undermedvetna bara tror att du gillar “Pipeline”. Låten är oerhört långt från topp 50 ens.

    I vilket fall 2 en diskussion blev det iallafall -om än inte om Danny Woods, så det lyfter jag nog på kepsen för.

  16. DMC 12 Feb 2008, 14:49

    Tuar att Depeche inte är som sömniga Iron Maiden där fansen bara gillar låtarna fram tom 1984 :D

  17. DMC 12 Feb 2008, 14:50

    Tack Andreas men jag måste vara hemma hela helgen. :)
    Vi får ta en depeche-specialare en annan gång helt enkelt.

  18. Thobias 12 Feb 2008, 14:54

    too be continued definitivt. Skulle dock vilja gissa mig till att de låtar som är kvar alla hamnar bland de 10 om man skulle göra en stor omröstning bland alla Depeche fans(möjligt undantag för Shake the Disease). Om man ser till speltid på radion är jag ännu mer övertygad (singlar får ju iofs mer speltid men å andra sidan är det dessa singlar som är störst även bland alla singlar).

    PS. Gillade mer Jonathan Knight före Danny Woods.

  19. Andreas 12 Feb 2008, 15:18

    Okej Tobias, bara för att följa upp det du just skrev: Du tror att de tio som är kvar skulle vara topp tio på en gemensam lista? Ja det återstår att se när ni själva snart ska rösta! : D

    Bara att invänta o se om demokratin har samma goda smak som listan! ; )

  20. Thobias 12 Feb 2008, 16:20

    Jag skulle säga att det är jävligt nära iallafall. Dock anser jag inte denna nördinstitution som en “säker” undersökning för detta i och med att de främsta låtar man skulle lägga fram för stor publik inte är samma som man röstar på i detta forum (mig inkluderad).

  21. Andreas 12 Feb 2008, 16:26

    Nördinstitutionen Andreas Jismark är iallafall 100% säker undersökning! : D

    Gjord f ö nyss en intervju med Svenska dagbladet ang klubben. Med P3 på torsdag och avslöjandet på studentradion på fredag får man väl lov att säga att det här är min mest mediala vecka på länge.

  22. Claus 24 Oct 2010, 23:07

    Har alla glömt låten Clean. Den och In Your Room är ju dom klart bästa låtarna.

  23. Jismark 25 Oct 2010, 10:42

    Läs listan! De ligger högt.

Pingbacks & Trackbacks