Martin Gore & En Gitarr

 

33. Sweetest Perfection 

34. Blue Dress

35. World Full Of Nothing

Martin Gore framförandes ett par låtar själv på scen med endast en akustisk gitarr som komp under World Violation är bland det bästa jag någonsin bevittnad under en konsert. Låtar som redan innan var fantastiska blev så bra att ögonen tårades och hela kroppens hår ställde sig rakt upp i givakt.

Jag älskar när man tar ner en låt till dess själva essenser. Melodin. Texten. Och lite enkelt komp. Ibland behövs inte mer. “World Full Of Nothing”, som på något sätt, iallafall för mig, alltid fått stå i skuggan av “Here Is the House” är i denna version bättre än någonsin. En utlämnad Martin Gore sjunger om ett möte mellan ett sexdebuterande ungt par, så vansinnigt vackert. “Though It´s not love it means something”.

“World Full Of Nothing” blev aldrig samma låt igen. Ibland behöver man faktiskt inte Alan Wilders ljudbilder.

Så kanske inte riktigt var fallet med “Blue Dress” och “Sweetest Perfection”. De var otroliga även de med bara en akustisk gitarr, men på “Violator”, i sin fulla kostym är de nog ännu bättre.

Martin Gore skrev under “Violator” perioden kanske sin allra rakaste och bästa lyrik: “Can you believe, Something so simple, Something so trivial, Makes me a happy man”. Han underkastade sig återigen kvinnans makt. Och med all säkerhet fetischen -the blue dress.

“Sweetest Perfection” -vilken låt… Vilken jävla låt, alltså…  Herregud. Jag kan i skrivande stund inte riktigt få på pränt hur bra jag tycker det här är. Jag hoppas jag sakligt kan redogöra bättre för låtar på kommande placeringar. Lyssnar just nu på den och jag får gråten i halsen. Martin Gore. Alan Wilder. Flood. Kevorkian…och jag själv som 17 år i Tranås, spatserande, léendes i vårsolen med en freestyle på högsta volym. 

Martin Gore, världens bästa låtskrivare, utlämnade sig som allra mest som framförare av hans mest innerliga, mest intima verk under World Violation. Magi.

http://www.youtube.com/watch?v=wNhMBjUPuRM

Kommentarer

6 kommentarer till “Martin Gore & En Gitarr”

  1. Martin S 28 Jan 2008, 10:51

    Efter vårt sms:ande om Martins akustiska solopartier under World Violation (helt sagolikt vackert – bland det bästa jag sett på en scen faktiskt!) så får jag väl ursäkta att “Blue dress” hamnar utanför topp 20 på din lista. Men du slipper enbart att få tusen nålar samt blåtutte av mig för ditt passionerade inlägg…

    Minns när jag såg World Violation-turnén på Scandinavium i Göteborg. Under just de akustiska solonumren grät jag så att hela kroppen skakade, faktiskt. Inte för att det var sorgligt. Utan enbart för att det var så jävla… fint. Och starkt.

  2. DMC 28 Jan 2008, 11:54

    Gore goes Springsteen…
    Ja på den tiden var det väldigt exotiskt när Martin Gore plockade fram gitarren. Lite WOW-känsla, han kan faktiskt spela gitarr.

    Nu har gitarrplinkadet gått i inflation. Det känns som om dom inte orkar göra om dom gamla klassikerna så att dom spelas med full sättning inkl backtrack. Antingen blir det en jazzversion eller helt akustisk.
    Jag skyller det på ren och skär lathet.
    Photographic var ett skolexempel på hur dom ska damma av en gammal depecheklassiker
    !
    Gitarren kan han klia på när han raggar brudar på sina efterfester :D

    Vi ses på lördag på Depechefesten i Gamla Stan!

  3. Andreas 28 Jan 2008, 12:23

    Och jag håller helt och fullt med DMC. Inflation på fel sätt. Samt lathet!!

    Och visst var det del i det gudabenådade att det var “första” gången Gore plockade fram guran live på allvar!

    Och jag tycker, trots att Photographic var i en bra version, att den kunde pumpats med lite influens av Rex The Dogs helt makalösa remix. Vilket party det hade blivit!! Skulle f ö inte förvåna om Vince Clarke hjälpte gubbarna att plocka fram i alla fall “Some Bizarre album” ; D

  4. DMC 28 Jan 2008, 15:02

    Nej, nej, nej, inga pumpande discoremixer:D

    Det hade varit ännu bättre om dom kört den iskalla LP versionen som dom gjorde 1984.
    ’86 dock var det some bizarrversionen, lite uppfräschad av Wilder.

  5. Hugo 28 Jan 2008, 15:19

    Bland mina allra äldsta mp3-filer finns fyra stycken akustiska låtar från Violation-turnén (nedladdade februari 1997). Blue Dress, Little 15 och I Want You Now har aldrig varit bättre! (World Full Of Nothing var redan en favorit.) Sweetest Perfection har dock för mig alltid varit den svagaste låten på Violator! Jag skulle placerade dessa tre i omvänd ordning…

  6. ze german 28 Jan 2008, 23:00

    WFON kan jag köpa så här högt upp. Men de två andra.. nåja, men men.
    Är rätt nöjd hittills på listan med vissa undantag. :-)

Pingbacks & Trackbacks