Gigantic Rock Music

 

18. The Pixies- Alec Eiffel (1991)

Nu förstör jag (återigen) för mig själv. Den här listan handlar uteslutande om låtar, inte band. Men när jag skulle välja makalösa The Pixies andra placering på listan blev jag handfallen. Bandet är helt enkelt för bra och har på tok för många bra låtar. Så vilken skulle jag ta. Gigantic? Monkey´s Gone To Heaven? Dig For Fire? Hangwire? Gouge Away? Is She Weird? Ana? Planet Of Sound? Cecilia Ann? U-Mass? Velouria? Where Is my Mind?

Jag kan ärligt säga er, och jag vet att jag talar mot listan nu, – det kunde (nästan) blivit vilken som helst av dem.  

Jag kan ärligt också säga att det INTE gäller återstående 17 låtar. Där håller mitt resonemang att det uteslutande, återigen, ska handla om låtarna.

Så varför valde jag till slut “Alec Eiffel”? Jo det är inte bara för att jag älskar låten mer än de största delarna av min släkt. Det handlar förstås om arvet efter Pixies. Alla vet ju att det aldrig hade blivit någon grungescen om det inte vore för Pixies. Men bandet förde också med sig ett arv till band som, tack och lov, skapade fantastisk musik.

Och jag är knappast inte ute och seglar om jag påstår att band som Mew föddes cirka 1:37 in i den här låten. Låtar som “Calleth You Calleth I” föddes av det som Pixies skapade här. Våra svenska storband Kent, Bob Hund & Broder Daniel hade inte funnits om det inte vore för den här sneva, vackra, basrullande melodiexplosionen.

 Jag vet.

Jag har sagt det här innan. och jag kommer säga det igen. Varför? Jag citerar fritt från de fyra översta citaten under denna videon på YouTube:

“I watch this and I seriously want to cry at the talent and artistry involved. Debatably the best band there ever was or ever will be.”

“I’ve decided officially today the pixies are the my favourite all time band, such diversity, how did they manage to create such beautiful music!!”

“How fucking great is this!!!!!!!!!!?”

“best song ever”

Ni får även ett par bonusspår från bandet. Vassegoa:

Jun 8, 2010 | 100 av de 1000 bästa låtarna

Kommentarer

10 kommentarer till “Gigantic Rock Music”

  1. Jocke 8 Jun 2010, 17:54

    Nej, nej, nej!
    Detta är musik som bara de mest inbitna kan gilla. Fusionjazzen har också sina förespråkare, men då måste man lyssna på musik dygnet runt för att bli lite avtrubbad…..

    Gör om – gör rätt…

  2. Andreas 8 Jun 2010, 18:08

    Nä nu jävlar Jocke! Skämmes tamejfan! Att nämna Fusionsjazz och framförallt jämföra Pixies med denna vämjelse kan mycket väl rendera i tre års ban från Kollaps kommentatorsfält!

  3. ze german 8 Jun 2010, 18:12

    Pixies är ett delvis lysande band. Själv hade jag troligen valt Monkeys gone to heaven eller Velouria.
    Däremot var deras biografi troligen en av de absolut tråkigaste jag läst…

  4. Fredrik 8 Jun 2010, 19:41

    Trompe Le Monde är för mig den bästa Pixiesplattan. Jämfört med deras andra skivor har den ett grymt sound och en genomgående jämn kvalitet. Inte många självklara singlar. Ett helhetsalbum helt enkelt. Doolittle må ha många grymma klassiska låtar, men den lider av ett lite tamt sound på vissa sätt. Ändå hamnar den på delad andraplats med Surfer Rosa/Come on Pilgrim. Sist kommer Bossanova. Nej förresten… Surfer är nog bättre än Doo när jag tänker efter.

  5. Andreas 8 Jun 2010, 19:57

    Det här är faktiskt en riktig spännande grej att snacka om. För på tiden det begav sig fanns det -enligt the knowhows- bara en diskussion. Och det var att “Surfer Rosa” och “Doolittle” var bäst och de två sista besvikelser. Grejen är att jag aldrig, aldrig tyckte det då. Jag tycker det inte heller nu. För de oinsatta kan tilläggas att “Alec Eiffel” tillhör “Trompe Le Monde” -den sista och väldigt underskattade skivan.

  6. Fredrik 8 Jun 2010, 20:34

    Surfer Rosa har alltid varit lite av en favorit i tidningar som exempelvis Q. Doolittle var ju den med hitsen som folk oftast hörde först. Resultaten blir då inte så förvånande. Men om man som jag var helt förälskad i gruppen och riktigt grävde ner sig med den så såg man snart sanningen. Trompe le Monde är ett mästerverk och hamnar möjligtvis på min topp hundra bästa plattor. Men Surfer Rosa har en ungdomlig charm som är svår att bortse från. Däremot är den kanske, ihopslagen med Come on Pilgrim, lite för “överfull”. Bossanova är slick och reverbig. Luktar kanske mest 80-tal av alla (detta behöver ju inte vara dåligt såklart) och saknar lite av de riktigt bra låtarna. Jag vill propsa för en grym dåldis där dock som är avslutande (stämmer va?) Havalina. Jag kommer snart med en topp fem eller tio av Pixies.

  7. Andreas 8 Jun 2010, 21:27

    Det krävs lite återupprättelse för “Bossanova” som ändå är inspelad i HANSA. Just det, Calle. Dags att börja gräva djupt nu! A-Sidan är nog dessutom den bästa av alla A & B-sidor med Pixies. Makalöst från A-Ö vilket man inte alltid kan säga om Pixies som verkligen kunde konsten att blanda briljant med mediokert. Dessutom är ju “Allison” där som Betty Elna Alison Jismark delvis är döpt efter (Alison Moyet är den andra anledningen).

  8. Jocke 8 Jun 2010, 23:51

    Förlåt mig för mitt okunniga uttalande, men jag gillar icke dettahäringa! Jag vill dock inte bli bannad från denna sida så jag gör härmed en avbön…

  9. Jens 9 Jun 2010, 00:22

    Jag kommer att återkomma till Pixies (som är ett av de band jag håller högst av alla) imorgon. Men; Om man på allvar skriver “Gör om – gör rätt…” så tycker jag nog att ens röst i alla framtida debatter är för alltid förbrukad.

  10. Fredrik 9 Jun 2010, 01:17

    Jag misstänker att Jocke råkade använda sig av lite väl starka ord som jazzfusion etc. här. Det var nog inte så illa menat. Hade kanske varit tillräckligt med “inte min kopp te”. Nu tar vi alla ett djupt andetag och tänker på småkrypen som vi trampar på varje dag på stigen (fan, nu pratar jag också lite väl vagt möjligtvis).
    Andreas, jag vill inte kasta en dålig skugga över något Pixies album. De är alla bra. Jag bara rangordnade. I slutändan står Bossanova svagast, så är det bara. Alla skivorna har grymma låtar, men det gör inte i mina ögon en skiva till ett toppalbum.