Färden Tillbaka (Del 1)

Fortsättning från Den Finska Skolan

Redan flera hundra meter från min fotledes ankomst till  Silja Symphony insåg jag att det här skulle bli en potentiellt skitjobbig resa tillbaka till Sverige. I hamnen satt flera tjog finska tonåringar och hinkade Lapinkulta i solen. När jag kom ombord såg jag att det inte handlade om några dussin utan om hundratal. Vad tänker vissa föräldrar med?

Jag gick ner i hytten, slumrade lite, tog en dusch, gick sen fräsch och fin upp till färjans paradgata. Jag gick bort till puben där man kunde röka och möttes av en fasansfull syn. Det isade i hela kroppen när jag insåg vad jag såg: Fem stycken härjiga tjocka kärringar i dödskalle-bandanas. Jag sänkte ölen fortare än Mattias Svensson är kapabel till, fimpade ciggen och lämnade puben.

Jag mötte upp med kollegerna och gick tillsammans med dessa ner till en av de fiinare restaurangerna på havsåket. I denna restaurang pratade personalen mycket mer tillgjort och löjligare med en än de på buffén föregående kväll. De hällde även upp mina små öl till hälften i glaset. Jag blev förbannad. Satte nävarna i menyn och kunde till min bestörtning läsa på dryckessidan att:

The Ships Sommalier Recommends..

Mina tankar gick oavkortat till den anländande brorsan till tjejen på skolan innan jag insåg att jag läst fel. Sommelier minsann. Fiiin restaurang -än dock ännu inte anklagad för eventuellt hemligt slavarbete nånstans under däck där en stackars minderårig afrikan måste jobba till sig medborgarskapet genom att provsmaka en massa vin.

Så jag gick för att blossa lite igen. Och ute i den måttligt mysiga rökbombs-soffan korsades min väg återigen av en fumlig karl, oklart makalöst full eller ett motoriskt anti-fenomen. Jag slog mig ner bredvid två trettonåriga tjejer. De pimplade starksprit, pratade -skrek- i mobil och rökte så det slog lågor om deras taskigt nymålade naglar. Det gjorde riktigt ont att se. Bara att stålsätta sig. Under hela båtens färd skulle jag sedan skåda den ena skitfulla tonårstjejen efter den andra. I sällskap med snubbar i samma ålder eller något äldre. Fy fan. Man kan göra sig lustig över en hel del men inte det.

Till bords igen kändes det muntrare. Diskussioner hade pumpats igång. Arbetskamraterna hade knackat igång spånken och börjar se dimmiga ut. Jag satt vid en bordända med ledningen, Peter och Anders som närmaste kamrater. Och som genom en tyst överenskommelse hade Peter och jag satt igång en argumentation som mycket möjligt kan vara topp tre på de roligaste jag deltagit i:

Den om Anemoner -delvis de som fritar tomater och bara äter kött & mejeriprodukter. Peter gick ut med att han var en anemon, förklarade vad det var, sen tog det hus i helvete. Och om det får ni läsa senare.


As recommended by this ships Sommalier

*

To be continued…

Apr 29, 2008 | Färjan till Finland

Kommentarer

2 kommentarer till “Färden Tillbaka (Del 1)”

  1. Nomenklatura 29 Apr 2008, 17:36

    Haha! Det enda raka i en sådan jobbig situation är väl helt sonika att “When in Rome…” fritt översatt: supa sig lika jävla snygg som alla andra på påten.

  2. Mattias 2 May 2008, 11:15

    Det känns bra att mitt namn blivit synonymt med att tvinga i sig en öl på kortast möjliga tid :-)