Det dråpligaste ögonblicket i Tranås lokalbandshistoria.


1. ALTER EGO FÅR OANMÄLD GÄSTARTIST PÅ SCEN

Då har vi äntligen nått till första platsen, men mina ord kring denna helt oslagbara händelse får vila den här gången. Istället lämnar jag ordet till Henrik “Sjögge” Sjögren som med egna ord ska få beskriva vad som egentligen hände: Så, varsågoda, här är den dråpligaste händelsen någonsin i Tranås lokala musikliv:

********************************************************

Synthmusiken som genre nådde i Tranås en något försenad popularitetskulmen kring 1991-92. På toppen av denna digitala vågform surfade lokala storheter som Alter Ego, New Men, Children Within, Reptile House, Subway Core… ja, listan kan göras oändlig. Det tycktes finnas ett omättligt behov av lokalproducerad synthmusik i Tranås.

Dessvärre var utbudet av scener och spelställen något begränsat i Tranås, så banden fick ibland göra kortare turnéer – som vi pretentiöst kallade det – i ortens omnejd. (Kring dessa resor finns också en uppsjö av dråpliga historier att förtälja).

Själv ingick jag i trion Alter Ego, bestående av kusinerna Jonas Sjögren och Henrik “Sjögge” Sjögren samt Jimmy Monell. I brist på engagemang i det knappa scenutbudet i Tranås anmälde vi oss i ren desperation till en spelning i musiktävlingen “Musik Direkt” i Mjölby.

Några dagar före uppträdandet meddelade Jonas att han hade förhinder. Det blev alltså en synth-duo bestående av Jimmy och mig som uppträdde inför Mjölbypubliken, som mest bestod av förväntansfulla mammor och pappor som skulle se sina barn och ungdomar uppträda.

De flesta av bidragen bestod av den lokala musikskolans talanger på gitarr, flöjt, och trumpet. Ett och annat sansat popband fanns också representerade – och alltså även synth-hjältarna Alter Ego.

Jag och Jimmy hade utrustat oss med den tunga synthmusikens alla viktiga attribut – Jag hade rakat hår på sidorna och svart polotröja. Jimmy var något djärvare med tuppkam, militärkavaj, reflexväst och Doc Marten-boots.

Nervositeten var gruvlig när konferencieren Radio-Frasse ropade upp oss på scen. Men vi stålsatte oss och marscherade fram till scenen. Vår förhoppning var att vi såg aggressiva, tuffa och allvarliga ut. I själva verket tror jag att vi såg vilsna, bleka, förvirrade… ja rent rädda ut då vi befann oss inför publiken i denna familjevänliga tillställning.

Jag slog igång sequensern och de råbarkade rytmerna började smattra. Självsäkerheten började faktiskt återvända när salen uppfylldes av den helsyntetiska ljudbilden.

Sedan följer en episod som ibland kan få mig att vakna kallsvettig mitt i natten. Jag ser att Mjölbys särskola och dagcenter sitter bänkade längst fram i publiken. De ser faktiskt ut att gilla musiken och jag minns att jag fann en viss trygghet i detta. Men plötsligt, som i slow-motion ser jag att en av dessa reser sig upp och går fram emot scenen.

Med ett vigt hopp tar han sig upp på kanten på min sida av scenen med ett brett leende från öra till öra. Förskräckt tittar jag på Jimmy, som inte tycks ha märkt någonting.

Jimmy ska precis dra ett andetag för att inleda vers nummer två i “Salvation from Religion” när även han inser katastrofens vidd. Hans sång fastnar brutalt i halsen när mannen från dagcentret ställer sig framför oss och börjar spela luftsaxofon. Ja – ni läste rätt luftsaxofon.

Mitt framför oss stenhårda syntkillar står alltså denna entusiastiska och sprudlande glada saxofonman och stjäl showen. Publiken älskade det!

Det krävdes enorm viljestyrka att fullfölja framträdandet. Men efteråt minns jag hur mina ben knappt bar mig när vi utmattade, skakis och lätt illamående packade in våra maskiner i pappas Volvo och begav oss åter mot Tranås.

HENRIK SJÖGREN

*

Kommentarer

11 kommentarer till “Det dråpligaste ögonblicket i Tranås lokalbandshistoria.”

  1. Martin S 22 Nov 2007, 17:22

    Men. Frågan är fortfarande vad som är roligast:
    Jimmy “Mannen från Sommen” Mongonell i REFLEXVÄST
    eller Saxofonmannen från Särskolan.
    Om detta tvista de lärde…

  2. Andreas 22 Nov 2007, 17:22

    Svaret på detta är utan tvivel alternativ tre: Kombinationen av syntstassen, imagen och framförandet i kombination personen med diagnosen downs syndrom som till denna musik framför sitt blås-solo! Trevlig helg!

  3. Andreas 22 Nov 2007, 17:22

    Jag vill förresten väldigt gärna se tre löpsedlar från dessa 10 placeringar Martin. En riktig storsäljare, tack!

  4. Jez 22 Nov 2007, 17:23

    Jag gråter av skratt. Kan inte sluta.

  5. Jens 22 Nov 2007, 17:23

    En i sanning klassisk lista. Som skulle kunnat vara tre gånger så lång.

  6. Peter 22 Nov 2007, 17:23

    Såå jävla kul bara!! Hur botar man kramp i magen..

  7. Alex 22 Nov 2007, 17:23

    Tack tack tack för en sjukt rolig lista!

  8. Jimmy 22 Nov 2007, 17:23

    Hej alla!
    Tack Ante för en för jävligt kul lista. Kul att tillsammans med Sjögge få ligga på topp, en ära.
    Martin:
    Faktum är att jag fortfarande kör med reflexväst dock bara när jag springer i mörker….

    PUSS

  9. Jimmy 22 Nov 2007, 17:23

    Fy fan, Jag kom ihåg att det stod en liten pyramid av Gevalia kaffe mitt framme på scenen…. Det är halvtufft… tillsammans med reflexväst….helt just mitt på dan var det oxå……reflexväst…

  10. Sjögren 22 Nov 2007, 17:24

    Ha,ha!! Kaffet hade jag glömt. Det var väl en av priserna i tävlingen, så det kunde vi väl glömma – vi kom sist tror jag.

  11. Jimmy 22 Nov 2007, 17:24

    Ho ho!!
    Tveklöst sist.

Pingbacks & Trackbacks