De dråpligaste ögonblicken under Hultsfredsfestivalen 1991-93

10. Amatörerna anländer

Att skicka iväg tiotusentals människor till en plats i en skog med en massa sprit och en massa musik är ju förstås ett av de bästa uppläggen som kan tänkas för att ha en bra fest. För en sextonåring från en liten ort kan anländandet till ett sådant ställe sätta hjärtat i rusning. Många är de “newcomers”, amatörer, som anlänt med rena fina kläder, en platta öl, en kvarting och ett par flaskor vin. Bärandes på tält, sovsäck, liggunderlag och en väska med fräscha kläder.  Som under ganska ordnade former slagit upp tältet och ätit ordentligt av mammas medskickade matsäck. Och som fem timmar senare legat smutsig och däckad i ett dike. 

Campingen är en ny värld i några dagar för den unge besökaren. Där frodas alla guds svarta får; där finns rastafari-veganerna som slår på soptunnor och dansar barfota hela natten i ett karnevalståg som strömmar fritt och högljutt mellan tälten, där finns hardcore-punkarna som sätter värde i att vara mest kängpunk,mest grisig och mest utslagen.  Du har de självutnämnda rutinerade besökarna som har varit i Hultsfred i tio år, men som fortfarande inte satt sin fot på själva festivalområdet och är mäkta stolta över detta idiotiska förfarande. Kort sagt är tältområdet på Hultsfred ett rent och skärt helvete för varje sund människa över 20 år. 

 Jag har inte satt min fot på en festivalcamping på över 10 år och min plan är att aldrig göra det igen. Lyckligtvis har jag haft möjligheten att bo på annat sätt när jag besökt Arvika, Hultsfred etc.. på senare år. Och haft “backstage” som bas istället. Det är i och för sig också ett ställe som är vidrigt på många sätt, det lär jag återkomma till.

1991-93 var de åren då vårt gäng från Tranås anlände. Jag hade själv varit där redan 1988 för att se Nitzer Ebb. Då hade jag dock inte bott på campingen utan med mina protegéer från Åseda, som jag gick tillsammans med. Jag minns inte hur jag lärde känna dem, i dåtidens dagar utan internet, men det var väl säkert genom nånstans där man köpte syntskivor. (Förresten var 88 första gången jag träffade och hängde med Nitzer Ebb, jag fick en hel bunt skivor signerade. Mina protegéer från Åseda hade narrat den lille amatören från Tranås som tagit med sig LP-skivor in på området, men deras skratt fastnade i halsen när jag fick “that total age” signerad av hela bandet. De blev stumma och sura och efter ett tag sade han som hette Magnus –Jag tycker att du ska ge mig den där skivan. Han menade att eftersom de varit så snälla och låtit mig bo hos dem så skulle han helt sonika ha skivan. Den fick han inte)

“Tranåsgänget 91-93” bestod av en hel uppsjö människor i en nära och en yttre bekantskapskrets. Mestadels bodde alla i närheten av varandra. Olyckans de som anlände sent och fick sätta upp tältet längre bort från området. Utan pardon. 

Varje gång var det nån “ny” som var med. En som kom med stora nervösa ögon, bultande hjärta och slog följe med en självutnämnd “veteran” som skulle ta de oskuldsfulla nykomlingarna till bästa campingplatsen. Ungefär så var det när Kenta Jansson från Tranås anlände. Han hade varit tvungen att jobba sent och anlände följdaktligen sent till Hultsfred när alla tagit sig ett järn eller sju. 

Kenta tog beslutet att “supa ikapp” och tömde en kvarting rakt upp och ner och avslutade den med en klunk cuba cola. Han satt på sin sovsäck, i ytterkanten av en s.k tältcirkel, som oftast bildas när fyllan presenterar tältgrannarna för varandra. Många människor, okända för varandra, kan då komma att börja hångla med varandra. Så blev det inte för Kenta denna kväll. Han satt med och log i tre minuter, sen slank han av sovsäcken och hamnade på rygg med den bakom nacken, sen orkade han inte hålla sina ögon öppna mer, sovsäcken ville på äventyr och rullade iväg i ett dike . Sen sov Kenta i skiten tills nån virade in honom i hans liggunderlag och bar in honom i ett tält. 

Jonas Ax, “häggen från östra vägen”, hade större lycka under samma kväll. Han hittades  i ett buskage, bredvid honom låg en okänd donna hånglade med honom. Ax själv var dock ovetande om detta då han var däckad.

Sjögge & Jismark var nu fullt upptagna på annat håll, avgudandes ett apelsinskal som sniffades från en liten pinne. Doften var ljuv. Vi hade med det här lilla skalet i säkert tolv-tretton timmar innan nån människa med långt större förnuft kastade skalet åt helvete.

De flesta andra var så fulla att de inte kunde kommunicera längre. Många tömde/bjöd bort hela sin spritranson första och andra kvällen och tvingades gå och köpa folkbira av de snåla grannarna. Eller hembränt från Ankarsum eller Ödeshög. Farliga grejer.

Doften av Hultsfred  är väl en av få saker i dagens samhälle som kan komma upp i samma kraft av stank som i Paris på sjuttonhundratalet. Efter tre-fyra dagars konstant pissande, supande, fimpande, spyande och matkastande luktar det värre än något jag haft olyckan att känna. Man vadar sig fram i skit, bokstavligt talat. I somras spelade vi i Lip Service på en stor scoutfestival, där man inte fick dricka alkohol. Chockade leddes vi runt på området och konstaterade att tälten satt med tysk presition bredvid varandra. Det luktade gott. Folk var glada och lekte i träden. Eftersom Hultsfreds camping på söndagsmorgon måste vara helvetet så måste det alltså varit himlen.

För söndagsmorgon i Hultsfred var den tyngsta känsla som fanns. Sommaren var slut, på morgondagen började skolan igen eller i vissas fall arbetet. Man rev sitt tält, samlade ihop sin skit och åkte hem till vardagen. Och för “the newcomers” var en ny värld presenterad.  Hit skulle man definitivt återvända.

*

Kommentarer

8 kommentarer till “De dråpligaste ögonblicken under Hultsfredsfestivalen 1991-93”

  1. Jens 23 Nov 2007, 15:03

    Nej, en söndagsmorgon i Hultsfred är inte det tyngsta som finns. Det tygsta som finns är en söndagmorgon i Hultsfred, på husvagnscampingen, minutrarna efter att Sverige blivit utslagna ur Fotbolls VM via en senegalesisk strumprullare. DET är tungt.

  2. Mårten 25 Nov 2007, 12:03

    det är så sjukt bra skrivet så jag blir fan tårögd

  3. Andreas 25 Nov 2007, 19:10

    Härligt, Mårten! : )

  4. Magnus 24 Oct 2009, 23:27

    Ha ha ha! Och det är ju jag som är den där Magnus som du sov hos,Hultsfred`88 :) Jodå,jag minns hur vi fick kontakt,du sålde bootlegkassetter & videos också har jag för mig med Depeche & andra hjältar.Du hade nån lista som jag fick hemskickad,omslaget var typ en pilot från 1:a världskriget som släpper en bomb,för hand.(överkurs info) Herregud,var jag så jävla sniken så jag ville ha skivan av dig??!!Pinsamt. Men jag var ju säkert avis! Jag har kort på oss & Nitzer än,nånstans…Herregud. Minns att jag fick en t-shirt signad.

  5. Andreas 25 Oct 2009, 16:48

    Just det! : )

    Ja du hade nog ett svagt ögonblick av svår svartsjuka. I vilket fall så var ju vinylerna lämnade hemma av någon sjuk anledning så mina signerade omslag tappade kraftigt i kvalitet. Nu fick jag ju iof en hel trave signerad senare under tidigt nittital när jag var inbjuden av bandet som deras maskot. : )

  6. DMC 25 Oct 2009, 21:23

    Hultsfred 1988. Ja jisses.
    Nitzer Ebb i teaterladan var helt vansinnig. Ös, ös, ös!

    Efter konserten vallfärdade jag och några Stockholmssynthare till hotellet inne i Hultsfred och fick efter flera timmars väntan deras autografer på festivalprogrammet.

    Vaknade upp i ett tält ute på campingen (skulle egentligen ha sovit inne i Vimmerby). På morgonkvisten runt 05.00 kravlade Bon Harris ut ur granntältet.

    Hoppas du håller liv i detta ämne Andreas… Har många historier från denna spektakelfestival.

  7. Andreas 26 Oct 2009, 08:39

    Listan är två år gammal Calle, men du är fri som fågeln att dra en massa anekdoter. Gamla trådar är icke förbjudna att livas igång! : D

  8. DMC 26 Oct 2009, 10:01

    Haha! :)
    Där ser man.
    Då håller jag tyst. AAA-pass gör att man ser saker man inte borde ha sett.

Pingbacks & Trackbacks