Category archive: En Levande Legend

10-13: Thåström.

Skebokvarnsv. 209….

10. Brev Till 10.e Våningen
11. Fanfanfan
12. The Haters
13. Stjärna Som Är Din

Flera gånger under den här listans gång har jag låtit en låt (en riktigt bra låt som hade klarat sig själv också!) representera ett album eller rent av ett band/artist. I fallet Thåström “Skebokvarnsv. 209” kan jag inte göra det. För det här är musik och textförfattande när det är som mest monumentalt.

Vissa idioter hävdade att denna tillbakablick av den åldrande punkaren och hans akustiska gitarr var patetiskt. Var sitter hjärtat på sådana cyniska människor? En kort biografi i musik och ord av Sveriges genom tiderna mest mytomspunna och största rockstjärna. Den enda i vårt land som ens kan vara i närheten av att jämföras med andra levande legendarer som David Bowie, Lou Reed, Iggy Pop, Leonard Cohen, Bob Dylan.

Thåström har aldrig skrivit nån självbiografi. Thåström gör praktiskt taget inga intervjuer. Och under nittitalet gjorde Thåström musik som inte kom från hjärtat. Men. När han äntligen hittade “hem” igen så skrev han de vackraste, mest nakna och fantastiska små låtarna som någon svensk artist någonsin gjort. Patetiskt!?? Är varje tillbakablick i tanken patetisk? Är varje självbiografi skriven någonsin patetisk? Är man patetisk när man tänker tillbaka på när man bildade det första bandet och skriver en låt om det? När man träfade den där tjejen som gjorde ett oförglömligt intryck? När man skriver ett brev -inte ett mejl- till sin gamle vän?

Nej, det är inte patetiskt. Det är vackert. Det är för fan själva fundamentet i vital rockmusik. Att lämna ut sig själv. Att slita ut sitt hjärta och visa upp det. Så här:

 

Brev till 10:e våningen

Jag tänkte faktiskt att jag skulle skicka dig ett brev
Eftersom vi aldrig pratar eftersom vi aldrig ses
Hur går det runt nu, bäste broder
Vad ser du längst där uppifrån tornet
Ser du allt, allt det där som gjorde oss till det vi blev

Du har väl hört att jag flyttar hem igen i vår
Synd att du aldrig kunde komma ner och hälsa på
Men livet går isär och man har så fullt upp
med sin egen värld
Och jag vet att jag borde ringt dig
mycket mer än vad jag gjort

Det är kväll här och jag jag har fyllt
mitt huvud med tingeling
Och man blir sentimental av ingenting
Tungt sjukhus på Rådgsvedsgår’n
och söndagsfyllorna på Skebohov
Kommer du ihåg och Lena pling plong
var bara sjutton år

Är det is på fotbollsplan i år
Står trettonvånginshuset kvar
där det stod när jag drog
Jag minns en massa fester
där hos Elton på balkongen
Det var där jag rökte brajj för första gången
Och hur många timmar har man väntat
där nere på stationen
På nån eller nåt som aldrig aldrig kommer
Och det känns som om det var hundra år sen
eller om de va igår

Köpenhamn är bra om man inte vill vara med
Det kan gå dar här utan att jag pratar med en själ
Jag gillar barerna i mitt kvarter
Och månen här är den vackraste som jag vet
Man kan leva ett liv här i hemlighet

Om linje nitton tar mig hela vägen ut
Om det här vintern nånsin nångång
kommer att ta slut
Så ses vi nån dag där längst upp i tornet
Tills dess ha det gott
Och sköt om dig
Ta det lugnt
Hälsningar från mig

Fanfanfan

Fast jag inte sett dig på så länge
Tänker jag på dig ibland
Det var nånting som fastnat på mig
nåt som aldrig helt försvann
Fanfanfan det skulle varit du
Fanfanfan det skulle varit du

Fick jag spela om partiet
Fick jag chansen en gång till
Fick jag vrida tillbaks tiden om dom gav mig en ny giv
Fanfanfan det skulle varit du
Fanfanfan det skulle varit du

Alla klockor, körer
Alla himlens orglar skulle varit för oss
Alla trummor och trumpeter
Alla sagor, alla under
Allt på en och samma gång
Fanfanfan det skulle varit du

Fast det var så kort romans
var det nåt jag borde ha förstått
Såna chanser kommer en gång bara
Aldrig att dom kommer två
Fanfanfan det skulle varit du
Fanfanfan det skulle varit du

The Haters

Det var vi som föddes nån gång på den tysta tiden
Det var vi som kom från söder om stan
Det var vi som måste skrika livet ur oss
Bara för å veta att vi fanns och va

Det var vi som skulle stå längst fram
när hela skiten bara sa pang pang pang
Det var vi som skulle skriva vår egen bibel
Det var vi som hette Haters i en dag

Vi byggde vår stil på en helig allians
av tre ackord och sur Tirnave
Det sistnämnda var Systembolagets
just då billigaste medicin
med en pikant smak av terpentin

Vi hade en blond basist som höll på Gnaget
Han var den hårdaste grabben jag mött
Vi jobbade på Scholl fotvårdslager
Det var där vi startade bandet han och jag

Vi träffade en trummis med en
Sex Pistols-platta under armen
Han ville vara med i pakten, å sen så var det klart
Det var vi tre mot resten av hela världen
Basisten räkna in och vi drog ut i krig

Vi byggde vår stil på en helig allians...

Vi gjorde vår första platta, en fördagsmiddag i mars
Vräkte ner våra liv på två och en halv minuter plast
Vi betala 1500 spänn vi fick 500 ex
500 ex sjutums singel svart vinyl
Det var vi som var The Haters i en dag
Det var vi som var The Haters i en dag


Jun 5, 2008 | 17 Comments | 78 Svenska Låtar, En Levande Legend

Världsklass!

Guld i glidet! Fräscha friskusar i fina mössor!!

Feb 21, 2010 | Comments Off on Världsklass! | En Levande Legend

Äggalunken

Varför är klubbmärket så litet? Jag hittade ingen bättre upplösning på Internet. Varför det blev så kanske framgår av texten. Eller så kan man bara säga att jag gör det förenklar det för mig i mitt resonemang. Vilket som -nu ska vi prata ägg, bandy och korvkiosk!

Jag googlade Äggalunken för att se om jag kunde hitta någon relevant bild att stoppa in i mitt lilla inlägg om tipspromenaden under påskveckan i Tranås. 95%  av de 16 träffarna ledde till Kollaps.superautomatic.com. Det säger väl möjligen något om Kollaps men framförallt säger det något om Tranås och i synnerhet Äggalunken.

Det handlar alltså om en tradtition att på påskaftonsförmiddagen gå en sträcka om några kilometer och sätta 1×2 samt spela bingo med en bingobricka. Arangemanget görs av anrika Tranås BoIS och enligt min mor gick vi alltid denna promenix när jag var liten. Jag minns inget av detta. Men jag är uppfostrad som fotboll och bandyspelare i Tranås BoIS. Sen har jag uppfostrat mig själv genom livet att ständigt vara på min vakt, ty jag är och förblir antagligen en rebell. Alltså ville jag instinktivt gå rundan bakofram när jag såg horder av lokalbefolkning strömma ut på tipspromenaden. Alltså ville jag inte betala 100 kronor som det kostade att gå rundan när jag fick veta detta. Min mor, en av systrarna i Rebeckagrenen, (den kvinnliga varianten av det skumma Odd Fellow-sällskapet som min pappa var del av när han levde) gick med andra ord in med högt huvud och pondus vid startområdet. På något sätt är gamla BoISare och Odd Fellow kopplade, fråga mig inte hur. När jag rebelliskt och högt deklarerade att jag inte tänkte betala 100 spänn för att gå en tipspromenad spände min mor ögonen i mig och spottade väsande fram “Men det går ju till BoIS!!!”.

I vilket fall var startavgiften ett falsarium. Det kostade tio kronor för en tipskupong, fem kronor för en bingobricka. TIO kronor! FEM kronor! Inte undra på att Tranås BoIS brottas med dålig ekonomi med sådant entrepenörskap! Man skulle ju åtminstonde kunna kränga ut de traditionsfyllda tävlingsredskapen för 40 respektive 20 kronor. Varför inte femtio och trettio? Jaja, jag ska inte lägga mig i det.

Min nästa fråga var: Hur hittar man runt på banan? Mor svarade: “Men den är ju Schnitzlad!!“. Så vi gick ut på Schnitzlade banan och gissade 1×2. Efter fyra frågor ropade Louise, min fru, nöjt ut att hon hade BINGO! Stämningen i sällskapet, jag/mor/Betty/Ingvar/Louise, steg jublande till jag såg att det handlade om en så kallad lodrät bingo på tre siffror. Alltså inte sex siffror vågrät.

Nu skulle det visa sig att det inte spelade någon roll ty några frågor längre fram ropade Louise BINGO! igen och nu hade hon minsann satt en rad. Vad kunde vi vinna? Fyra kilo kaffe? En fruktkorg? Vid näst sista frågan hördes det ett harklande och ett jubel bakom mig igen BINGO IGEN!! förkunnade Louise. Två rader minsann. Nu fick vi upp förhoppningar om en monumental vinst. Månne ett årskort till BoISbandyn? Tre dussin målade ägg? En litografi? TIO kilo kaffe??

Besvikelsen blev därför stor -eller rättare sagt så skrattade min Louise- när hon hämtat ut vinsten: Femtio kronor. Två skrynkliga tjugolappar och en rostig tiokrona. Bara i Tranås, medborgare, bara i Tranås.

Men det är vackert ändå. Här vandrar Tranåsborna runt en schnitzlad bana och umgås som i en värld som inte utvecklats ett dugg sedan 1980. Ingen surfade, vad jag såg, fram svaren på sin iPhone. Och faktum är -och det här är helt osannolikt- att det var samma tanter som sålde korven som det var när jag var åtta år och köpte en korv med bröd efter träningen i början på åttitalet. Låt mig säga er -och Jens vet att jag talar sanning- dessa tanter var rejält gamla redan då! Gråhåriga, krumbenta, skrynkliga. De lever alltså fortfarande och jag fick det inte att gå ihop. När jag sen fick veta deras ålder föll bitarna på plats. De är 95 respektive 92. BoIS, Bandy och Bullförsäljning förlänger alltså livet.

Det var så på den tiden jag växte upp vid bandyplan att den äldsta i klanen Klaar, för så heter dom, hade sin dotter med i BoISkiosken och sin dotterdotter i målet i Tranås BoIS damlag. Med åren tog karriären slut på plan även för dotterdottern och hon tog plats i BoISkiosken. vad jag räknat ut så bör hon ha varit i 30årsåldern runt 1990. Då skall de trenne haft åldrar på cirka 75, 55 och 30. Jag vet att det sen länge finns ytterligare generation som tagit plats i försäljningsluckan. De som var barn då borde idag uppnåt en respektabel ålder av 25-30 år då dotterdottern idag måste vara kring de 50, dottern kring 70 eftersom äldsta damen är 95. Det kan alltså vara så att det är inte mindre än fem generationer Klaar som säljer korv till Tranås BoIS publik!

Apr 18, 2010 | 5 Comments | En Levande Legend, Hökaröva